Ett och annat om tändstickorna

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 14/4 1860:|45 2|

Ett och annat om tändstickorna.

1 Under loppet af senaste Februari månad hade medicinska akademien i Paris egnat några seancer till en undersökning och diskussion om de faror de så allmänt begagnade fosforstickorna medföra och de medel, man föreslagit till förekommande af dessa faror. Akademien hade gifvit en sin ledamot, den lärde kemisten Poggiale, i uppdrag att inkomma med en rapport i ämnet. Denna rapport ådagalägger såväl vetenskapens nuvarande ståndpunkt, som kemisternas åsigter i en fråga, hvilken ännu är insvept i mycket dunkel, och vi meddela derföre här det hufvudsakligaste af dess innehåll.

2 Det är isynnerhet tre olägenheter, som vidlåda de allmänt begagnade kemiska tändstickorna, d. v. s. stickor försedda med en blandning af hvit fosfor och vissa brännbara ämnen: 1) den fara de såsom ett giftigt ämne medföra; 2) de faror, för hvilka deras tillverkning utsätter arbetarenas helsa; 3) de faror de åstadkomma genom antändning.

3 Den lätthet, med hvilken en brottslig afsigt finner till sitt begagnande ett gift i de kemiska tändstickorna, är ett af deras svåraste lyten. Förrän dessa kommo i bruk, utfördes förgiftningar såväl på andra som vid sjelfmord nästan uteslutande medelst arseniksyrlighet (hvit arsenik). Numera har arseniksyrligheten förlorat mycket af detta sorgliga privilegium, och fosforn sträfvar allt mer att intaga dess plats. Besinnar man, att det ej ges något kändt motgift mot en fosforförgiftning samt att det till och med för erfarne kemister är mycket svårt att konstatera när en sådan verkligen ägt rum, så inser man hvilka faror härur kunna för samhället härflyta. Mellan åren 1826–1845, då bruket af fosforstickor egentligen utbredde sig, gjordes 616 anklagelser för förgiftning anhängiga vid assisdomstolarne, och af dem hade 410, eller omkring två tredjedelar, skett medelst arsenik; förgiftning med fosfor nämnes då ännu icke. Men från 1846 förekomma sådana fall ofta och utgjorde åren 1846–1852 tredjedelen af anmälda förgiftningar; arseniksyrligheten bibehöll då ännu främsta rummet bland begagnade gifter, kopparsalterna innehade andra och fosforn tredje rummet. Enligt en annan beräkning, voro bland anmälda förgiftningar 88 förorsakade af fosfor under åren 1846–1858, och man kan antaga som säkert, att detta tal motsvarat blott en ringa del af det verkliga antalet. Detta är ingalunda besynnerligt, ty åtkomsten af arsenik har under senaste åren blifvit på många sätt försvårad, då deremot tändstickornas giftiga deg är lätt tillgänglig för hvar man och dess förderfliga egenskaper väl kända till och med för samhällets lägre klasser. Förgiftningarne ske ofta nog af våda af barn och äldre, som dels suga och tugga på dem, dels begagna dem som tandpetare, men äro ofta äfven afsigtliga, föröfvade mot sig eller andra genom att blanda den giftiga massan i mat eller dryck. Lägger man härtill, att verkningarne af detta gift äro förfärliga, men sakna all specifik karakter och derigenom äro svåra att urskilja såsom fosforförgiftningar, så inses, att detta förhållande utgör både en fara för samhället och en fläck på den offentliga moralen, således en ganska tillräcklig förebråelse mot det nu så allmänna tändämnet.

4 Till detta lyte hos stickorna att kunna missbrukas, komma de sjukdomar deras fabrikation förorsakar. Hosta, inflammationer i luftröret, hufvudvärk, magplågor äro mycket vanliga hos arbetare i tändsticksfabriker. Dertill inskränker sig dock ej det onda: de äro utsatta för en grym sjukdom, benämnd fosforisk benröta hvilken till större eller mindre del förstör patientens käkar. Denna sjukdom observerades först af några tyska läkare, men har sedermera blifvit konstaterad af flere andra. Orsaken till densamma kan ej vara någon annan än den ständiga inandningen af fosforångor, för hvilken dessa arbetare äro utsatta, och bevisar således ytterligare fosforns giftiga natur och egenskaper.

5 Den tredje förebråelsen mot dessa behändiga tändmedel förtjenar minsta uppmärksamheten, emedan den just rör den af deras egenskaper, hvarigenom de blifvit så allmänt utbredda. Att de oförsigtigt, möjligen äfven brottsligt, kunna begagnas, kan väl aldrig förekommas, och omöjligt måste det förbli att kunna göra dem lätt antändliga då de verkligen behöfvas, men svårt antändliga vid ett ovarsamt begagnande. Lika omöjligt torde det äfven blifva att uppfinna något slags elddon; som ej i sin mån och på sitt sätt kan missbrukas eller ovarsamt begagnas.

6 Till dessa observationer må tilläggas den önskan, att det nya kemiska preparat, som tillverkas å Sofiegartens tändsticksfabrik vid Björneborg under benämningen Vesta-light (Vesta-ljus) eller vaxstickor, måtte snart kunna göras så billigt, att det alldeles uttränger de vanliga fosforstickorna. Som bekant, ingår ingen fosfor i den blandning, hvarmed stickans spets är bestruken, hvarföre ock stickan endast kan tändas genom friktion mot ett dertill enkom prepareradt lock af lådan, som visserligen innehåller s. k. amorph fosfor, men till ganska ringa qvantitet. Härigenom förminskas åtminstone två af detta tändämnes vådor i hög grad, nemligen förgiftning och eldfara vid begagnandet; tredje olägenheten, eller vådan vid tillverkningen, kan och bör genom stränga sundhetsåtgärder vid fabrikerna förekommas. I afseende å vacker lysande låge öfverträffar detta fabrikat vida sina föregångare.

 

 

    Kommentaari

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimile