2 Den månad man fordom i verlden roade sig med besked och slog sig lös i allahanda upptåg – jag säger fordom, ty öfver hela denna glada södern hvila nu sorgflor och vinterfrost – denna karnavalstid har ochså här framtett några svaga försök att skämta med lifvet. Maskrader, slädpartier, kostymbaler, spektakler, allt detta har man försökt och mycket annat dertill; men ni vet huru det är med glädjen och behaget här i norden: figuranter i trädskor; ju hastigare takt, dess mera slamra de. Efter mycken vedermöda i en qvaf salong, se alla blickar med vemodig längtan bort till hufvudsaken, hamnen för alla väderdrifna lifsandar: den dukade soupern. Detta är nöjenas korta, men sanfärdiga historia här i Thule: en hjeltedikt sammansatt af polka-mazurka och stek-os.
3 Tag undan ett slädparti med dess friska vinterluft och dess yrande snö mot det eleganta slädnätet! Aldrig såg man en vackrare vinter, än vår Februari. Snö, det är sannt, till mer än husbehof; yrväder och drifvor då många vägar i landet; men under allt detta en jemn och mild temperatur från -12 till +4 grader Cels., gladt solsken ibland, tidiga vårfläktar och ett månsken, det herrligaste, det klaraste, vackert som dagen. Vidskepligt folk i landsorten ha spått fattigt år och stor dödlighet, för det att träden ej burit rimfrost; frågas om detta är rimligt? Mager poesi, det hade låtit säga sig vid en sådan fattigdom på rim; men det behöfver man icke spå, der skyndar verkligheten alla profetior i förväg. Stackars vedspekulanter, om vintern fortfar att visa så mild uppsyn; de hade påräknat silfvervigt för vedträdet nu i Februari och Mars, och nu få de nöja sig med en silfverrubel för lasset. Fattiga skogsförödare, de förtjena ju knappt så mycket som en ny pels! Och det såg ut att bli en så herrlig tandagnisslande köld!
4 – Isen ligger 28 tum tjock, men så starka bryggor har man sett brista, och det är icke troligt att sjöfarten i vår kommer att börjas senare fördenskull. Att Helsingfors har hälften mindre lästetal än Åbo, har ni sett af tidningarna. Det är i sin ordning; vi ha i stället största importen, och om lyckan är god, få vi i vår det första finska jernfartyget. För resten vänta vi på jernvägen. Någon god Åbobo har illa upptagit hvad jag sednast yttrade om deras fördröjda sjöassurans. Missförstånd! Här gläder sig ingen åt dröjsmål i den vägen, tvärtom önska alla det snaraste afbräck då alla håll i Hamburger- och London-assuradörernes spekulerade 12 procent på finska fartyg och laster.
5 – Universitetet har anställt sin inskription för vårterminen. Närvarande studenters och magistrars antal dervid utgjorde den jemna ziffran 450, som alltsedan universitetets flyttning hit varit ansedd som medeltal. Tio eller femton senare komne torde öka ziffran i katalogen. Emellertid står denna ziffra icke obetydligt under hvad den fordom ofta var|18 4| i Åbo. Åren 1848 och 49 ökade antalet med ovanligt många nykomne, men fortfar året 1850 som det börjat, så blir det fruktansvärdt för alla mindre väl utrustade friseglare på de akademiska farvattnen. Det gräsliga har nemligen händt, att af 25 privatister, som sträfvat att vinna lyran, endast 7, eller vidpass ²⁄₇, ankrat i den önskade hamnen. Det kan synas hårdt nog, och det är väl så ock, men i bildningens och universitetets eget intresse måste man gilla denna protest mot en löslighet i den första underbygnaden, som icke har vetat draga nytta af de förbättrade läromethoderna. Lindrig studentexamen och så många studenter som möjligt, ty för mycket kan det aldrig blifva – sådan är den åsigt jag vågar hysa för min del; men icke så lindrig, att den gröfsta okunnighet skulle kunna dokumentera sig endast med en motsvarande djerfhet.
6 – Literaturen har sedan några veckor antagit ett mycket blomstrande skick, om man får döma deraf, att en stor mängd blommor äro exponerade till salu i boklådorna. Någon har beräknat, att Helsingfors i vinter har lika många hyacinthlökar som innevånare. Så många framtidsfrön! men en framtid, som blommat ut när våren kommer! Jag såg icke längesedan ett exemplar af hela Finlands årstryck för 1848. Samlingen var upplagd på ett bord i universitetets bibliothek och fick der beqvämligen rum, utan all trängsel. Tidningar, postillor, författningssamlingar voro der de till volymen mest storartade matadorerne. Hvarje tryckeri hade skickat sina produkter; der funnos tryckerier, såsom Lundbergs i Vasa m. fl., hvilka producerat en jemförelsevis ansenlig mässa; deremot andra, såsom Barcks i Uleåborg m. fl., hvilkas hela produktivitet kunnat få rum i en försvarlig vestficka. Och likväl, må det bli så många tryckerier som möjligt; de, likasom studenterne, kunna aldrig bli för många! Tillåt mig att anföra några fritt öfversatta ord ur Victor Hugos ryktbara och herrliga tal om undervisningens frihet: »En omätlig allmän undervisning, gifven och reglerad af staten, från byskolan gradvis ända upp till universitetet och vetenskapssocieteten; kunskapens portar på vid gafvel för alla förmågor; öfverallt, der det finns en fattande själ, skall det finnas en bok. Icke en by utan skola, icke en stad utan en högre läroanstalt, icke en residensstad utan gymnasium eller universitet! Ett vidsträckt nät af intelligensens verkstäder öfver hela landet, väckande alla förmågor till lif; det menskliga medvetandet vaknadt i massornas djupaste skugga; folkets hjerta satt i förbindelse med landets hjerna!»
7 Herrliga profetia!
8 – Literära soireerna, af hvilka vi under månaden haft två, fortfara att äga en mycket talrik publik. Af de föredragna ämnena har ett varit rent esthetiskt, ett rent historiskt, ett bibliskt-naturvetenskapligt och ett historiskt-esthetiskt. I allmänhet befarar jag, att naturvetenskaperna representeras mindre än de borde, i anseende till deras populära intresse. Kemin och fysiken hafva icke antecknat sig; astronomin tvekar; naturalhistorien låter höra en enda röst. Och det är dock skada. Man vet hvilket utmärkt rum dessa ämnen intaga i alla lärda societeter. De synas hafva befarat att här icke kunna göra sig populära; och likväl finnes det få tacksamare ämnen, än just dessa.
9 – Dr Berndtson har gjort början med sina föreläsningar om själens natur och väsende. Företaget att inbjuda en icke lärd publik på ett af de högsta och subtilaste ämnen för vetandet, är djerft, men vackert. För att lyckas och intressera, fordrar det stor klarhet och mycket lif i framställningen. Klarhet i stil har Dr Berndtson; lif i föredraget saknades första gången. Mera vana skall måhända fylla denna brist.
10 – Konstföreningen förbereder sin årsdag med dess exposition, som i år torde blifva ovanligt rik på numror. Till dato äro inalles 397 aktier tecknade, deribland 7 grundläggares (14 aktier) och 33 beständige ledamöters. Af hela antalet äro 229 tecknade i Helsingfors, 70 i Åbo, 18 i Uleåborg, 13 i Tammerfors, 13 i Vasa, 9 i Wiborg, 8 i Lovisa, 7 i Borgå, 6 i Kuopio, 6 i Ny-Carleby, 5 i Torneå, 3 i Heinola, 2 i Fredrikshamn, 2 i Jacobstad. Ännu före årsdagen (som, när den 10 Mars infaller på söndag, blir den 11:te) inväntas flera ännu saknade anteckningslistor, så att hela antalet af delägare, jemfördt med det förra, åtminstone ej torde blifva mindre. Skola icke Lauræi taflor, som bortlottas, ännu i sista ögonblicket locka nya tecknare?
11 – I musik ha vi haft den mycket värderade symfoniföreningen och dertill ännu Hr Greves vackra kompositioner för scenen. »Nylands dragon» är en operett, som förträffligt skulle taga sig ut på en sällskapstheater med större resurser för sången, än Hr Hessler kunnat disponera. Operor sådana som »Kärleksdrycken», der vida större anspråk göras på aktionen, måste göra en sällskapstheater stort bryderi. Ni vet att ett sådant gladt och godt företag är å bane; dess fria val bör naturligtvis respekteras. Det vore önskligt att Hr Greves musik blefve bedömd af kännare; för det enskilda tycket är den särdeles anslående, och jag förmodar att favoritmelodierna från »Nylands dragon» och »Den bergtagna» skulle ha att påräkna god afsättning, om de utgåfves af trycket.
12 – Theatern har gifvit tvenne inhemska pjeser, om hvilka tidningarna sagt allt hvad sägas kunde; dessutom de båda nämnda med musik af Hr Greve. »Den bergtagna» har med rätta gjort uppseende; sällan har här en skönare, en för musik och utförande tacksamare idé gått förkroppsligad öfver scenens tiljor. Bland pjeser, som ännu komma i fråga före Hr Hesslers afresa, nämnas »Ringaren i S:t Paul» samt »Slottet Castro», hvilken sednare upplefvat, som jag tror, trettio representationer under hösten och vintern i Stockholm. – Theaterhuset är för öfrigt öppet för tvenne sällskapsspektakler innan kort: det ena »Kärleksdrycken»; det andra bestående af fransyska pjeser. Den förra torde gifvas publikt för ett välgörande ändamål, de sednare enskildt för en sluten krets.
13 – Alina Frasa har dansat några gånger på scenen, måhända med mindre mjuk fot än förr, men med mera uttryck. Nu erbjuder hon dansskola i Åbo. Tror ni icke att denna unga flicka vore en god acqvisition för en blifvande inhemsk scen, nemligen derest hon förut finge underbygnad t. ex. i Stockholm? Min fröken, om vi hade mecenater – men när hade vi nånsin det? Vänliga, medlidsama hjertan, sådana finnas här. Jag vill berätta er ett litet drag. Alina Frasa kom från Ryssland med en sin anförvandt, som på allt sätt vårdslösat henne. Hon fann en fristad här hos ett par goda och anspråkslösa äldre fruntimmer, hos hvilka hon bott för flera år sedan. Dessa antogo sig den värnlösa öfvergifna flickan med moderlig ömhet, klädde henne (ty hennes garderob hade blifvit pantsatt i Ryssland) och beredde henne tillfälle att åter uppträda i verlden. De voro för henne mer än hennes egna varit, och de vilja förblifva det. Det är vackert, min fröken, der är ädelt, här der mången s. k. bildad ännu ser ned på en stackars flicka från scenen likasom på en leksak, som man gerna ser, men vid hvilken man icke gerna rör!
14 – Jag har glömt att nämna det nyårsvisiterna för detta år inbragt en behållning af S:r Rub.silfver rubel 133: 65, som tillfallit Fruntimmersföreningen.
15 – Att fasta hör väl icke till lutherska läran, men i ett afseende har man varit dertill nödtvungen. Samtliga Helsingfors’ tidningsläsare, och de äro icke få, befunno sig nemligen i den mörkaste ovisshet om verldens öde, i det på engång nio svenska poster å rad och samtliga öfver Petersburg reqvirerade utländska tidningar uteblefvo. Alla Helsingforsbladen liknade uttorkade bäckar, hvilkas källor försinat, och syntes der litet skum, så var det vatten smält af inhemsk snö. Efter en månads väntan kommo laviner af svenska, tyska och franska blad både från öster och vester; nu kunde man vara lugn, dessa laviner voro sammansatta, de som våra egna, af idel snömos. »Europa hat Ruh’.»
16 Au revoir, min fröken!
Kommentaari
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 2.
Karnavalen. Vintern. Sjöfarten. Universitetet. Literaturen. Litterära soireerna. D:r Berndtson. Konstföreningen. Musik. Theater. Alina Frasa. Nyårsvisiter. Tidningsfasta.
1850 Febr. 28.
1 Min Fröken!
2 Den månad man fordom i verlden roade sig med besked och slog sig lös i allahanda upptåg – jag säger fordom, ty öfver hela denna glada södern hvila nu sorgflor och vinterfrost – denna karnavalstid har ochså här framtett några svaga försök att skämta med lifvet. Maskrader, slädpartier, kostymbaler, spektakler, allt detta har man försökt och mycket annat dertill; men ni vet huru det är med glädjen och behaget här i norden: figuranter i trädskor; ju hastigare takt, dess mera slamra de. Efter mycken vedermöda i en qvaf salong, se alla blickar med vemodig längtan bort till hufvudsaken, hamnen för alla väderdrifna lifsandar: den dukade soupern. Detta är nöjenas korta, men sanfärdiga historia här i Thule: en hjeltedikt sammansatt af polka-mazurka och stek-os.
3 Tag undan ett slädparti med dess friska vinterluft och dess yrande snö mot det eleganta slädnätet! Aldrig såg man en vackrare vinter, än vår Februari. Snö, det är sannt, till mer än husbehof; yrväder och drifvor då många vägar i landet; men under allt detta en jemn och mild temperatur från -12 till +4 grader Cels., gladt solsken ibland, tidiga vårfläktar och ett månsken, det herrligaste, det klaraste, vackert som dagen. Vidskepligt folk i landsorten ha spått fattigt år och stor dödlighet, för det att träden ej burit rimfrost; frågas om detta är rimligt? Mager poesi, det hade låtit säga sig vid en sådan fattigdom på rim; men det behöfver man icke spå, der skyndar verkligheten alla profetior i förväg. Stackars vedspekulanter, om vintern fortfar att visa så mild uppsyn; de hade påräknat silfvervigt för vedträdet nu i Februari och Mars, och nu få de nöja sig med en silfverrubel för lasset. Fattiga skogsförödare, de förtjena ju knappt så mycket som en ny pels! Och det såg ut att bli en så herrlig tandagnisslande köld!
4 – Isen ligger 28 tum tjock, men så starka bryggor har man sett brista, och det är icke troligt att sjöfarten i vår kommer att börjas senare fördenskull. Att Helsingfors har hälften mindre lästetal än Åbo, har ni sett af tidningarna. Det är i sin ordning; vi ha i stället största importen, och om lyckan är god, få vi i vår det första finska jernfartyget. För resten vänta vi på jernvägen. Någon god Åbobo har illa upptagit hvad jag sednast yttrade om deras fördröjda sjöassurans. Missförstånd! Här gläder sig ingen åt dröjsmål i den vägen, tvärtom önska alla det snaraste afbräck då alla håll i Hamburger- och London-assuradörernes spekulerade 12 procent på finska fartyg och laster.
5 – Universitetet har anställt sin inskription för vårterminen. Närvarande studenters och magistrars antal dervid utgjorde den jemna ziffran 450, som alltsedan universitetets flyttning hit varit ansedd som medeltal. Tio eller femton senare komne torde öka ziffran i katalogen. Emellertid står denna ziffra icke obetydligt under hvad den fordom ofta var|18 4| i Åbo. Åren 1848 och 49 ökade antalet med ovanligt många nykomne, men fortfar året 1850 som det börjat, så blir det fruktansvärdt för alla mindre väl utrustade friseglare på de akademiska farvattnen. Det gräsliga har nemligen händt, att af 25 privatister, som sträfvat att vinna lyran, endast 7, eller vidpass ²⁄₇, ankrat i den önskade hamnen. Det kan synas hårdt nog, och det är väl så ock, men i bildningens och universitetets eget intresse måste man gilla denna protest mot en löslighet i den första underbygnaden, som icke har vetat draga nytta af de förbättrade läromethoderna. Lindrig studentexamen och så många studenter som möjligt, ty för mycket kan det aldrig blifva – sådan är den åsigt jag vågar hysa för min del; men icke så lindrig, att den gröfsta okunnighet skulle kunna dokumentera sig endast med en motsvarande djerfhet.
6 – Literaturen har sedan några veckor antagit ett mycket blomstrande skick, om man får döma deraf, att en stor mängd blommor äro exponerade till salu i boklådorna. Någon har beräknat, att Helsingfors i vinter har lika många hyacinthlökar som innevånare. Så många framtidsfrön! men en framtid, som blommat ut när våren kommer! Jag såg icke längesedan ett exemplar af hela Finlands årstryck för 1848. Samlingen var upplagd på ett bord i universitetets bibliothek och fick der beqvämligen rum, utan all trängsel. Tidningar, postillor, författningssamlingar voro der de till volymen mest storartade matadorerne. Hvarje tryckeri hade skickat sina produkter; der funnos tryckerier, såsom Lundbergs i Vasa m. fl., hvilka producerat en jemförelsevis ansenlig mässa; deremot andra, såsom Barcks i Uleåborg m. fl., hvilkas hela produktivitet kunnat få rum i en försvarlig vestficka. Och likväl, må det bli så många tryckerier som möjligt; de, likasom studenterne, kunna aldrig bli för många! Tillåt mig att anföra några fritt öfversatta ord ur Victor Hugos ryktbara och herrliga tal om undervisningens frihet: »En omätlig allmän undervisning, gifven och reglerad af staten, från byskolan gradvis ända upp till universitetet och vetenskapssocieteten; kunskapens portar på vid gafvel för alla förmågor; öfverallt, der det finns en fattande själ, skall det finnas en bok. Icke en by utan skola, icke en stad utan en högre läroanstalt, icke en residensstad utan gymnasium eller universitet! Ett vidsträckt nät af intelligensens verkstäder öfver hela landet, väckande alla förmågor till lif; det menskliga medvetandet vaknadt i massornas djupaste skugga; folkets hjerta satt i förbindelse med landets hjerna!»
7 Herrliga profetia!
8 – Literära soireerna, af hvilka vi under månaden haft två, fortfara att äga en mycket talrik publik. Af de föredragna ämnena har ett varit rent esthetiskt, ett rent historiskt, ett bibliskt-naturvetenskapligt och ett historiskt-esthetiskt. I allmänhet befarar jag, att naturvetenskaperna representeras mindre än de borde, i anseende till deras populära intresse. Kemin och fysiken hafva icke antecknat sig; astronomin tvekar; naturalhistorien låter höra en enda röst. Och det är dock skada. Man vet hvilket utmärkt rum dessa ämnen intaga i alla lärda societeter. De synas hafva befarat att här icke kunna göra sig populära; och likväl finnes det få tacksamare ämnen, än just dessa.
9 – Dr Berndtson har gjort början med sina föreläsningar om själens natur och väsende. Företaget att inbjuda en icke lärd publik på ett af de högsta och subtilaste ämnen för vetandet, är djerft, men vackert. För att lyckas och intressera, fordrar det stor klarhet och mycket lif i framställningen. Klarhet i stil har Dr Berndtson; lif i föredraget saknades första gången. Mera vana skall måhända fylla denna brist.
10 – Konstföreningen förbereder sin årsdag med dess exposition, som i år torde blifva ovanligt rik på numror. Till dato äro inalles 397 aktier tecknade, deribland 7 grundläggares (14 aktier) och 33 beständige ledamöters. Af hela antalet äro 229 tecknade i Helsingfors, 70 i Åbo, 18 i Uleåborg, 13 i Tammerfors, 13 i Vasa, 9 i Wiborg, 8 i Lovisa, 7 i Borgå, 6 i Kuopio, 6 i Ny-Carleby, 5 i Torneå, 3 i Heinola, 2 i Fredrikshamn, 2 i Jacobstad. Ännu före årsdagen (som, när den 10 Mars infaller på söndag, blir den 11:te) inväntas flera ännu saknade anteckningslistor, så att hela antalet af delägare, jemfördt med det förra, åtminstone ej torde blifva mindre. Skola icke Lauræi taflor, som bortlottas, ännu i sista ögonblicket locka nya tecknare?
11 – I musik ha vi haft den mycket värderade symfoniföreningen och dertill ännu Hr Greves vackra kompositioner för scenen. »Nylands dragon» är en operett, som förträffligt skulle taga sig ut på en sällskapstheater med större resurser för sången, än Hr Hessler kunnat disponera. Operor sådana som »Kärleksdrycken», der vida större anspråk göras på aktionen, måste göra en sällskapstheater stort bryderi. Ni vet att ett sådant gladt och godt företag är å bane; dess fria val bör naturligtvis respekteras. Det vore önskligt att Hr Greves musik blefve bedömd af kännare; för det enskilda tycket är den särdeles anslående, och jag förmodar att favoritmelodierna från »Nylands dragon» och »Den bergtagna» skulle ha att påräkna god afsättning, om de utgåfves af trycket.
12 – Theatern har gifvit tvenne inhemska pjeser, om hvilka tidningarna sagt allt hvad sägas kunde; dessutom de båda nämnda med musik af Hr Greve. »Den bergtagna» har med rätta gjort uppseende; sällan har här en skönare, en för musik och utförande tacksamare idé gått förkroppsligad öfver scenens tiljor. Bland pjeser, som ännu komma i fråga före Hr Hesslers afresa, nämnas »Ringaren i S:t Paul» samt »Slottet Castro», hvilken sednare upplefvat, som jag tror, trettio representationer under hösten och vintern i Stockholm. – Theaterhuset är för öfrigt öppet för tvenne sällskapsspektakler innan kort: det ena »Kärleksdrycken»; det andra bestående af fransyska pjeser. Den förra torde gifvas publikt för ett välgörande ändamål, de sednare enskildt för en sluten krets.
13 – Alina Frasa har dansat några gånger på scenen, måhända med mindre mjuk fot än förr, men med mera uttryck. Nu erbjuder hon dansskola i Åbo. Tror ni icke att denna unga flicka vore en god acqvisition för en blifvande inhemsk scen, nemligen derest hon förut finge underbygnad t. ex. i Stockholm? Min fröken, om vi hade mecenater – men när hade vi nånsin det? Vänliga, medlidsama hjertan, sådana finnas här. Jag vill berätta er ett litet drag. Alina Frasa kom från Ryssland med en sin anförvandt, som på allt sätt vårdslösat henne. Hon fann en fristad här hos ett par goda och anspråkslösa äldre fruntimmer, hos hvilka hon bott för flera år sedan. Dessa antogo sig den värnlösa öfvergifna flickan med moderlig ömhet, klädde henne (ty hennes garderob hade blifvit pantsatt i Ryssland) och beredde henne tillfälle att åter uppträda i verlden. De voro för henne mer än hennes egna varit, och de vilja förblifva det. Det är vackert, min fröken, der är ädelt, här der mången s. k. bildad ännu ser ned på en stackars flicka från scenen likasom på en leksak, som man gerna ser, men vid hvilken man icke gerna rör!
14 – Jag har glömt att nämna det nyårsvisiterna för detta år inbragt en behållning af S:r Rub.silfver rubel 133: 65, som tillfallit Fruntimmersföreningen.
15 – Att fasta hör väl icke till lutherska läran, men i ett afseende har man varit dertill nödtvungen. Samtliga Helsingfors’ tidningsläsare, och de äro icke få, befunno sig nemligen i den mörkaste ovisshet om verldens öde, i det på engång nio svenska poster å rad och samtliga öfver Petersburg reqvirerade utländska tidningar uteblefvo. Alla Helsingforsbladen liknade uttorkade bäckar, hvilkas källor försinat, och syntes der litet skum, så var det vatten smält af inhemsk snö. Efter en månads väntan kommo laviner af svenska, tyska och franska blad både från öster och vester; nu kunde man vara lugn, dessa laviner voro sammansatta, de som våra egna, af idel snömos. »Europa hat Ruh’.»
16 Au revoir, min fröken!