December

Lukuteksti

|69|

December 1836.

1 Förra hälften af December war en tid som jag icke gerna wille ha igen. – Icke för arbetets skull; det war godt och bra. Men för den pinande ängslans skull, och för det missmod som jag några gånger hade mycket swårt att öfwerwinna, ty det war ju icke blott ett fantom, utan grundadt. – Den tanken föll mig ibland in: det är wedergällningen, motvigten, mot din förra rolighet under samma tid (samt före och efter) under sista året, och det war dock en tröst.

2 Från en annan sida betraktadt så är det hårdt att wid sitt första inträde i det offentliga mötas af en motgång, så mycket mer nedslående|494| som den war owäntad och – jag wågar säga det – oförtjent. Det tör wara helsosamt att nödgas nedstämma sina pretentioner, att litet moderera det sjelfförtroende som kanske annars warit för högt; Men att aldeles förlora detta sjelfförtroende, såsom jag engång fruktade och hwilket jag med yttersta swårighet sökte förekomma, det är wisserligen hårdt och nedslående och ledande till en ytterlighet som jag ej wille önska min värsta owän, om jag hade någon.

3 Åter å en annan sida will jag ej tala om mina små planer som ramlat, om 3frugten af 3 månaders arbete som, efter utseende, har gått förlorade; ty min tanke är dock att arbete och kunskaper aldrig äro ämnade blott för examina; och för resten är det bra att lära känna sin stadighet eller ostadighet i hwar och en kunskapsgren, hwarförutan jag här torde vunnit i grundlighet wid sjelfwa läsningen, en sak som hittils warit si och så.

4 Mången skulle säkert säga: lemma startN’importe!språk: franskakommentar ett lemma startlappri!kommentar och du fick ju icke repuls, min goda vän! –

5 Det är sannt min examen fick icke repuls, om icke min opinion fick det. – I alla fall: hwem wet hwad det är godt före? –

|70|

6 1. Thorsdag. = I dag skulle jag således bereda mig för Nordström, jag ansåg nödigt att repetera Euclides, men blef så ofta afbruten att deraf ej blef mycket. – Först hade wi visite af en möbelfru som shackrade med allt möjligt, och åt hwilken jag bortbytte min klädsats för 11 Rub. (hade bet. 16 Rd.) och Blanken sin pulpet äfven för 11 Rub (och han hade bet. 3 Rd. B:co) –

7 Thunebergs herskap hade bjudit sig till oss i quäll. Det war högst opassligt, så wälkomna de annars altid warit. Hwad skulle jag göra? – Det war dessutom så många små bestyr att tänka; genant i alla fall, ehuru Blanken bestyrde det mesta.

lemma startThé et Soirée de la musique chez nous.språk: franskakommentar

8 Kl. 6 a. infunno sig: Öfv.Leutn Thuneberg med fru och 2 döttrar, Ida och Alexandra, Capitain Strömborg med fru, Capt. Thuneberg och Stud. Gamberg. – För så rart främmande hade wi naturligtwis bullat upp det bästa wi kunde, lemma startMuskat Lignellkommentar och confect, åkerbärs sylt och Äppel samt thé.

9 Och som lyckan hade så fogat att wi hade instrument i huset, så satte sig Ida Thuneberg snart till pianot, spelte ett potpourie ur lemma startRobert le Diablekommentar, lemma startMayseders variationerkommentar m. m.

|495|

10 Allt detta war ganska muntert, blott jag ej haft annat att tänka på. – Du stod tyst som en »bock», sade B. efter sitt sätt att uttrycka sig. – Kl. war 9 då herskapet gingo. –

11 Genast skyndade jag till Finelius, en af förra flocken som redan i dag haft Tentamina hos Nordström, och förfrågade mig. Det war en förb. krångelmakare, sade han, och jag återwände icke mycket tröstad. – Kl. 11 tog jag Meidinger i handen och läste flyktigt och slarfwigt det förnämsta.

12 Kl. war ½ 1 när jag fullklädd kastade mig på sängen; jag war missbelåten och sof icke wäl och icke länge.

13 Samma dag kl. 7 på morgonen dog i Jacobstad wår gode och beskedlige Franz Lithén. Det war en osäll dag!

|71|

14 2. Fredag. = Klockan war knapt 3 om morgonen då jag vaknade och upsteg, aldeles intet uthwilad och ej heller rätt till humeurs. – Men jag grep tappert till min Euclides, och det led bra nog; likwäl, när klockan led öfwer 8 och jag måste bort, hade jag ett godt stycke quar. – Medoriginal: »Med godt courage blott, skall det hinnas vid middagsledigheten.

15 Tentamen hos Nordström. F. m. kl. 9–1, Fransyska.

16 I Explication stod jag mig bra; men med grammatiken gick det sämre; jag hade slarfwat i går aftse altför fort igenom den; nu kom jag till korta med conjugationerne, det förtröt mig, och så lemma startgickkommentar än sämre. – Han gjorde några frågor i Sv. grammatique som jag hjelpligen beswarade utan att här i verlden ha läst någon Svensk gramatika. – I allmänhet hade ett vackert uttal i Fransysk. men, antingen det komaoriginal: komma af okunnighet eller att så war hans sätt, han war en mägta stor krångelmakare, i articlar m. m. gjorde han frågor som woro kors och twärs mot hwarandra. –

17 Kl. 1 bad hanoriginal: hans oss åter wara wälkomna till kl. 3 e. m.

18 Jag hade vakat min natt, jag hade utstått en lemma startdugtig presskommentar, och dertill warit förargad; summan och kronan på verket war att nu blef jag nästan verkeligen sjuk. –

19 Nu fick jag lemma startMammas bref, som bland annat innehöll: »Jag drömde härom natten att du kom hem och sade: de skola ochså vänta innan jag kommer till Academien härnäst – att gifwa mig 1 B:co likasom åt en dreng!»kommentar – Dessa ord woro ej särdeles tröstande. – Jag åt ingen middag, jag försökte läsa, det war omöjligt. Jag gick af och an och min ängslan war obeskriflig. – Kl. 3 gick jag med föresats att begära ny tentamen. – Tentamen i Geometrie, Arithmethik. k:l. 3–9 Jag begärde verkeligen ny tentamen på den grund att jag mådde illa; Han nekade på den grund att Tent. borde ske i kamraternes närwaro. – lemma start11 prop. 2 bok.kommentar – gick jag|496| först ut från orätt grund och kom till orätt resultat (jag hade likwäl läst samma prop. i morse, men var nu confund.) kom likwäl sedan på rätt. – Prop. i 3 bok. om 4 sid. fig. hwars vinklar stå i en cirkels periph. gick bra. Prop. 6 bok. om triangl. homologa sidor bra nog; men det war en lycka att jag fick den; ty det gick på gammalt.oläsligt p.g.a. skada – Arithmetik och Algebra gingo passabelt. –

|72|

20 Således gick det ändå bättre än jag wäntade. Men här stadgades min öfwertygelse att Nordströms krånglighet härrörde af okyunnighet och idkeliga bemödanden att bemantla densamma. Om jag wore den enda som sade det, skulle jag tro att mitt eget missöde gjorde mig orättwis så att jag wille skjuta skulden på min examinator. Men hans tentanter sista wårtermin säga detsamma; och jag tror det verkeligen, ehuru jag anser för min skyldighet att ej uttala min tro. Men om jag instämmer med de andra: »detoriginal: det är en krångelmakare!» det må man förlåta mig. –

21 Kl. war 9 på quälln då vi gingo. Således en press från 9 till 9; och så länge håller Nordström knapt sina candidater till domare ex., sådana som skola genom denna examen göras till publika embetsmän! Och ingen annan examinator tenterar längre än 4 timmar. –

22 Det war stor Illumination, men det brydde jag mig ej om, utan gick hem, osäker om jag war mera ledsen än förtretad. –

23 3. Lördag. = Fult humeur, men vackert wäder. – Visite hos möbelfrun. – Nationsmöte angående lemma startNervanderska projectetkommentar. Der voterades en Commitée af 10 ledamöter, hwilken ägde att uts upgöra ett project för afdelningens bästa utan att behöfwa fästa sig vid det Nervanderska. I denna Comitée blef äfwen jag in voterad, och, utom mig, voro ledamöterne. mag. Borg, mag. Hällstén, mag. Piponius, mag. M. Castrén, C. Ehrström, Oscar Forsman, Z Gallenius, Rahm och Ludvig Östring. – För mina andra bestyrs skull, torde jag knapt ha tillfälle, ehuru mycket det än intresserar mig.

24 – Musikalisk Soirée, der jag hörde Lüders, som tracterade sitt pianoforte med mera lemma startfermitéekommentar än smak, och Pacius, hwars oförlikneliga stråke fördes så oändeligen graciöst. –

25 O du ljufwa klara musik! – Att dina floder kunde strömma in i min själ och skölja dess missmod bort! Att du kunde göra dess djup och dess yta ren och skär igen, du ljufwa, klara musik!

|73|

26 4. Söndag. = En Snödag och Söndag på en gång, med Okyrka.

27 – Spelade några partier Schack med baron och tappade; likwäl gjorde han mig den complimenten att jag gjort vackra framsteg.

|497|

28 – E. m. Tog jag nyckeln ur dörrn och forcerade med Logik; ty jag hade först på f. m. fått weta att den hörde till Geitlins lemma startparteskommentar.

29 5 Måndag. = Upp klockan 4 morgonen och fortsatte med Logik.

30 Kl. 9 f. m. Tentamen hos Geitlin, Grekiska, Naturalhistorie, Logik. – Gudskelof, Grekiskan (lemma startIliaskommentar, lemma startAnab.kommentar) gick excellent, Natur.histor. bra, och Logiken förswarligt, så att jag der lemma startklickadekommentar på några mindre betydliga frågor. Kl. ½ 1 sade den hederlige mannen: jag har nu pinat herrarna länge nog, det kan wara tillräckligt! –

31 Från denna press gick jag ganska nöjd till sinnes. –

32 6 Tisdag = Det war flitiga tider; jag höll skarpt i med historien, och vann ochså deri grundligare insteg än någonsin förr.

33 Kl. 7, Thejungfrun med C. Staudinger, som wille göra ressälskap. Uppe till kl. 12, med historien.

34 7 Onsdag. = Upsteg kl. 3. Tywärr hann jag likwäl ej repetera någon Geographie, innan jag kl. 9 f. m. begaf mig till Tentamen hos Rein, i Historie, Geographie och Tyska. – Tyskan bra, Geographien något hackigt, så att jag felade på åtskilliga, ehuru ej betydliga frågor, Historien aldelesoriginal: aldes öfwer förmodan excellent. Rein war en utmärkt hygglig och treflig Examinator, icke efterlåten, men hans sätt war wälwilligt och godt. Det war icke Nordström med sin hånande min eller Frosterus med sintt lemma startilparigakommentar smil. Jag hoppas jag talar opartiskt; jag önskade oss många män sådana som Rein.

35 Här war jag således ganska belåten; wi afträdde kl. 1 fe. m. – E. m. war ett Bostonpartie hos Blanken, Avellan, Hartman, F. Nylander. Den sistnämnde förlorade på 3 kopeks Boston 13 Rubel. –

36 Undertiden spelade jag ett oskyldigare spel, neml. Schack med brodren Rahm.

|74|

37 8. Thorsdag. = I dag studerade jag Frosteri partes, ehuru icke med särdeles ifwer. – Brodren Helander hos mig till kl. 11 a – –

38 9 Fredgag = Utkom på f. m. lemma startRunebergs Hanna, och på samma dag utkom äfwen en lefwande produkt af samma förf.kommentar, hwaröfwer mycket spektaklades. – Bref af Hindrik B. som sade att Franz L. war sjuk. – Visite af Hasselblatt. D:o af Franz Snellman, m. fl., som spelade och sjöng lemma startNicanders »Wågen»kommentar ett Romantiskt stycke, deri accompagn. fullkomligen liknar vågornas sakta slående mot stranden. –

39 E. m. Afhörde jag P. A. Bonsdorffs sista föreläsning i Termin, som handlade om kolsyran. – Efter gammal sed skulle nu en såkallad lemma startKolsyreblusningkommentar företagas; wi stannade quar på Chemiska Auditor. sedan Prof.|498| gått, wi skickade efter tillbörliga requisita från den nära winkällarn, och, hwad som war hufwudsaken, wi läto dessa fluida, genom den dertill inrättade machinen, absorbera dugtigt kolsyra. – Att denna bornerande nektar tömdes med förträffelig smak, det förstås; och knapt torde sådant calas hittils blifwit firadt under Academiens tak. – Det war ett faseligt oljud. – Slutligen, efter många orationer, skålar, och sånger, och sedan Præparatorn och Laboratorn begge fått aldeles öfwerhöfwan till bästa, stängde wi dörrarne kl. ½ 9 a.

40 – Men jag tänkte: wi ha annat än kolsyreblusningar att tänka på, och så wandrade jag till Finelius att fråga om Frosterus. »En krångelmakare!» sade han åter. Såå! tänkte jag. – På hemwägen mötte jag O. Forsmans i ett lyckligt tillstånd, särdeles munter. »Jag tror jag upger högljudda rop»,original: rop, sade han och skrek. »Menniska, ropade han åt en förbigående herre, menniska! är du student?»original: student? – Nej, swartes det. Nå så drag då till fanders. –

|75|

41 10. Lördag. = Lördags förmiddag uptogs af Frosteri partes. –

42 Kl. 2 e. m. afreste Rosenkampff. –

43 Kl. 3 e. m. Tentamen hos Frosterus i Theologie, Moralphilosophie, Latin.

44 Det war werkligen en krånglig herre. Sällan blefwo wi swarslösa, men det dugde likwäl sällan, ehuru wi tyckte oss swara efter boken. – Och hwem skulle t. ex. när han frågte: hwad kallas Theologia dogmatica och Theol. Moralis med ett namn? – kunnat swara: Theolog. Systematica? – För Renwall gick det bättre, han kunde räkna opp, Christologia, Escatologia m. m. – Latinet krånglades ock litet; men der war jag bättre hemma. – – Men Latinet! hwad skulle Latinet här wara i jemför. med Theologien! – – Jag war temmeligen liknöjd då wi afträdde kl. 7 e. m. ehuru jag sedan min lemma startStora Theol. Examenkommentar kunde förutse utgången med Frosteri lemma startvideturkommentar.

45 Thejungfrun. – Helandrarne inne hos mig. –

46 11 Söndag. = På Morgonen studerade wi Runebergs Hanna, och förtjustes af den rena klara natur som andades genom den sköna digten från början till slut. – – I kyrkan, på gången, och afhörde Mag. Sewon. –

47 På E. m. war Demidoff med sin sköna frulemma startpicknickenkommentar, och wäckte almänt upseende. – De unga damerna sade: »tänkoriginal: tänk att den skulle jag inte welat ha!» men de äldre: »han ser så god och beskedlig ut!» – Jag war icke der; satt hemma, alfwarsam, som hade jag wetat att i dag Lithéns i NyCarleby summo i sorg och tårar, när den gode Franz gömdes i den tysta jorden i modrens och syskonens sälskap.

|499|

48 = Helandrarne suto hos mig. – Wi talade om kärlek m. m. – Kl. 12 kom Blanken från Picknicken. –

49 12. Måndag = Kl. 10 f. m. Emottog jag bref af Mamma och af Albert Dyhr. – lemma startJobsposterkommentar, Min Gud ett sådant bref! – Franz Lithén är död i Jacobstad och Lithéns hela hus är tröstlöst. – Otto Snellman har skjutit sig i sin mors rum, så att hjernan flög i taket. Petter Lybeck är blefwen död i Lybeck. – Hwilket bref!

|76|

50 = Samma dag lyftade jag från Borgströms Contor 200 Rub.

51 13. Tisdag. Kl. 10 – till ¼ till 2 Publik Stipendiatexamen.

52 Jag inträdde temmeligen kall. Altsedan brefwet om Franz Lithéns död har nuwarande examen förlorat mycket af sitt intresse för mig. Geitlin examinerade först på Latin, Logik. – Jag hade helt säkert wäntat Grekiska och hade försummat en repitition i Logiken som jag wäl behöfwat. – Derföre gick det dåligt, och början war således icke egnad att ingifwa mycket hopp. – Sedan kom Rein med historien. – Det gick utan klick. Svenska. Sedan Nordström, Algebra, Arithmetik, på Svenska. – Jag war kall som is och mötte hans försmädliga ögon fast och säkert. Han höll på till kl. ½ 1 i nära 2 timmar och lät oss räkna bolagsräkning och Algebra på taflan. – Alt annat gick bra för mig utom Decimalbråken hwilkas theorie jag, underligt nog, las i morse, men klickade nu derpå. – Det förtröt mig, men jag stilla blef kall igen. – Nu kom Frosterus med sin leende min: »Jag skall gifwa herrarna tillfälle att visa sin färdighet i Latinska språket» och så tog han fram Virg. lemma startAeneiskommentar början af 4 boken. – »jaså,original: jaså, broder Benjamin, tänkte jag, här tar du inte fast mig.» – Det gick ochså bra, det gjorde god effect, sade kamraterna. Men hwad är Latinet i jemför. med Theologien! –

53 – Wi afträdde i farstun (Ex.Examen war på Theolog. Auditorium) och skulle afbida wårt utslag. – Mitt hjerta slog icke ett slag tätare än vanligt. – »Det war den futtigaste examen jag sett, sade några.»

54 Det ringde. Skaran inströmmade, rummet fullt. –

55 Frosterus sade: Såwäl i anledning af föregående Tentamina, som äfwen af denna examen, har man pröfwat skäligt att lemma startapproberakommentar herrarna samteliga, hwarwid dock efter hwars och ens ådagalagda grad af kunskaper den skillnad i videtur äger rum att:

56 Herr Bergroth (Åbo gymnas.) får 7 röster –

57 Hallstén (Österb. privat.) och Renwall (Åbo gymn.) 6 röster. – och

58 Finelius, Ingman, Stenius och Topelius 5 röster.

59 Wi afträdde.

|77||500|

60 = Sedan detta hände har nu nära en månad förgått. Jag är åter lugn, och min förtröstan har icke fallit; det plågande missmodet har bortsmält ur min själ. – Wäl mörknar mitt öga ännu när jag tänker på förspilda mödor, på ramlade planer, på felslagna förhoppningar; men en liten tid skall gå och det sista molnet skall swinna ur min själ som den sista skuggan om morgonen, jag skall åter blifwa glad – glad ibland, och sorgsen ibland, men sorgen öfwer det som warit och det som blifwer har hittils aldrig warit min sak. –

Den tid som farit – fare han i frid!

Och den som kommer – komme han i glädje!

62 Om jag gret, så war det icke af harm, utan af fruktan att jag ej förtjent ett bättre videtur än jag fick. – Jag undrar ej derpå; det felslagna sjelfförtroendetsoriginal: sjelförtroendets bittra kalk war så ny och så opröfwad ännu. Men Gudskelof det warade ej länge. – Först hade jag tänkt blott på mig sjelf, sedan erinrade jag mig kamraterna som woro i samma belägenhet. – Det war en tröst: icke för deras missödes skull, men jag tänkte: Ingman och Stenius äro dugliga gossar; båda känna sin sak bra; båda, jag är öfwertygad derom, förtjente icke detta videtur. – »Välan, tänkte jag modigt, du förtjenar det ej heller!» Jag wet att egenkärleken är mycket färdig att komma till en sådan slutsats – och likwäl: jag wet att det måste wara mindre än jag förtjenat.

63 – Dock jag will lemna detta. – Jag sökte och fann förströelse och fann min tröst i en fast resignation. –

64 Kl. 5 e. m. kommo kamrater till mig, F. Nylander, Helandrarne, Staudinger, olyckskamrater Ingman, Cederman, Cederberg, Franz Snellman m. fl. – Ingman war hugad för att ta sin examen om och kanske gör jag det ochså. –

65 Wi drucko the och spelte trädkarl. Jag war vid temmeligen godt humeur, men intet punsch trakterade jag med, som jag hade ämnat i händelse af en lyckligare utgång. –

|78|

66 Sådan war min Stipendiatexamen, och frugten af 11 dagars strängt arbete Tentamenstiden, oberäknadt öfrig derpå anwänd möda, belopp sig till 11 Rd. 5 ʄ 4 rst. B:co en temmeligen ringa dagspenning.

67 14. Onsdag. Det tycktes som skulle jag åt ett annat håll få en liten upmuntran uti mina små poetiska promenader:

68 I dag war Capiten Justus Thunebergs födelsedag och Blanken, i sälskap med flere andra maskerade upläste för honom följande bombastiska af mig sammansatta gratulation.

|501|

69 Wördsam Lyckönskan till Capitainen modige och manhaftige Herr Justus Thuneberg på hans hugneliga födelses dag d. 14 Dec. 1836 i hederligt och förståndigt lemma startfolkkommentar närwaro upläst samt uptecknad såwäl för auctors räkning som för dem som icke woro närwarande:

O dygders hela tropp! O forntids häpna minnen!

I ärans glitterwerk som blänken och förswinnen!

I hjeltars hela hop som werldens lager krönt,

som lyckans hela gunst, men ej dess ogunst rönt!

Hwad är er äras glans? hwad är ert ryktes lager?

hwad all den häpna werld ert namn på tungan drager?

hwad är allt detta när wår JUSTUS träder fram

med glansen af sitt namn och gör af eder skam?

Förfärad en Achill sig i sitt Troja gömmer,

en Ajax skjyler sig, sitt mod en Hektor glömmer

och Alexander sjelf förfäras wid ditt namn!

Bajazeth kryper rädd tillbaks i burens famn!

Ja Christian Tyrann sin bila lägger neder

och blygs och afundas det lof du dig bereder,

och Gustaf Adolphs död och Carl den Tolftes krig

i glans o JUSTUS wisst fördunklas utaf dig!

|79|

Wälan, du hjelte båld, bland dessa hjeltars skara

din höga ingång tag att deras jemnlik’ wara.

Tag i dess ärepris, dess lagerhögar del,

men tag exempel ock och undwik deras fel.

Men när på krigets ban du trötnat att dig öda

och tusental med folk af alla slag föröda,

flyg, hjelte, flyg då dit der någon Hilda ler

att inför hennes fot tropheer lägga ner!

Ja lägg ditt vapen bort, lägg bort den grymma värja

som tusen hjeltars blod i stridens larm ses färga,

i slidan stick ditt swärd

och tämj ditt vilda mod, blif fredlig sällhet wärd!

Att vapnens dofwa brak, trumpetens grymma läten

och sjelfwa trumman sist må bli af dig förgäten,

|502|

och ett Piano blott piano ropa dig

till ljufligare strid, till fredligare krig!

74 Det hör till saken att denna hjelte aldrig sett något blod eller skurit sig några särdeles lagrar på ärans fält, men var likwäl vid denna tiden hugad att nedlägga sina tropheer för den sköna Hilda Holms fötter. – Verserna åter woro egentligen vid ett äldre tillfälle skrifne för Blanken, men passade här bra och väckte mycket lemma startlöjekommentar.

75 Jag hade upgjort ressälskap med Abraham Montin från Brahestad, och som denne för slädförets skull brådskade, och jag ej mera hade något särdeles som quarhöll mig här, så beslöto wi att resa i natt. – Afwaktningar. Resebestyr föröfrigt dels med commissioner, dels med julklapper. – Kl. 8 afskedsvisite hos Rosenkampffs. – Den goda goda Moster! hon hade gerna gjort en resa med om så passat. Putte hade reformar i ansigtet, men war annars munter och glad. –

76 Kl. 9 woro hos mig kamraterne Helander och Cederman samt Blank och Montin, och tömde wi wid detta tillfälle 2 buteljer punsch för de resandes wälgång:. Jag packade in, gaf kamraterne ett handslag och kl. ½ 12 om natten vände jag (hur gerna!) ryggen åt Helsingfors.

|80|

77 Jag tänkte på denna Terminens arbeten och planer och beräkningar, hwars utgång besweko min wäntan. Men en narr är den som blott för en examen beräknar sina kunskapers wärde, och min tanke är lemma startderaskommentar rätta videtur är oberoende af herrar professorers plus eller minus.

78 15 Thorsdag 16 Fredag 17 Lördag Den 15, 16, 17, Thorsdag, Fredag, Lördag, woro wi på resan. Derunder inträffade föga märkwärdigt. I Tawastehus uphunno wi några kamrater och försedde oss med Requisita. – Råkade widare i sälskap med en brukspatr. Gottschalk som war särdeles hugad både att lemma start»leben und leben lassen.språk: tyska»kommentar

79 = Ibrahim Montin war ganska treflig; wi åkte genom nätterna och då hände det i bland att han väkte opp folket på gästgifwargårdarna med ett pistolskott. – Wi talte bland annat mycket om M:lle Högquist och hennes lemma startliaisonkommentar med Klinkowström.original: Klinkowström

80 18 Söndag. = Det war en wacker och klar dag. Solen sken så klar öfwer drifwan, luften war blid och hjertat slog åter fritt och gladt. Det är en egen känsla af tillfredsställelse att efter oro och ängslan återkomma till det kära hemmets stilla och fridsamma glädje, en känsla som, tusende gånger förut erfaren, likwäl alltid är ny och behaglig för hwarje gång.

81 Wi anlände till staden: – Ingen war i fönsterna; wi anlände till det kära Kudnis och då war klockan 1 om middagen.

|503|

82 Mamma mådde wäl; lemma startSophies bortowaro gjorde hemmet litet tommarekommentar. – Montin åt middag, drack caffe och reste kl. 3 e. m. – Kl. 6 for Mamma till Prostgården och jag gick till staden, nemligen till Turdins der alla mådde wäl. Här hade jag naturligtwis mycket att göra redo före om friherrinnan, om Demidoff m. fl. – Det taltes om Otto Snellman. »Ja, sade Hindrik, han har lemma startkrallat sig utkommentar ur denna jemmerdalen.» – Lithéns fruntimmer, äfwensom gubben och Albert kommo hit. Det war bedröfligt att se; tårarna kommo mig nästan i ögonen. – Flickornas förhållande till mig war kallt som is, men jag undrar knapt derpå. –

|81|

83 19 Måndag. = Förmiddag: hos Calamniuses, der jag redogjorde för Demidoff m. m. – Ytterligare till Lithéns, i flickornas kammare. – Här war det tårar och sorg, och isynnerhet war den goda Rosalie modfäld. – Småningom blefwo begge åter gladare, logo till och med; nu war isen bruten och det gamla goda förhållandet inträdde med all sin trefnad igen. –

84 Eftermiddagen tillbragte jag hemma, hållande Jeana Backman sälskap, hwilken stannade hos oss öfwer natten.

85 20 Tisdag. = Jeana Backman stannade hos oss hela dagen, under hwilken tid jag läste Runebergs Hanna högt, och sökte bibringa Jeana en högre tanke om författaren. I almänhet har Jeana, lik mången annan, intet öga att urskilja det rent naturligas företräde framför det konstlade; detta sedn. må wara huru grant som helst.

86 Kl. 6 e. m. följde jag Jeana till Turdins och spatserade sjelf till Lithéns. – Här blef bland annat fråga om favoritämnet, tycke, förlofning m. m., hwilket, i synnerhet sedan Sophie och J:a B:n ditkommo, afhandlades mycket intressant och upriktigt. Moster L. hade tyckt om 3, Jeana om 3, Rosalie om 2, hwilka till en del nämndes vid namn. – Slutligen kom gubben med i discoursen. Hans princip war: »En unger karl får gerna tycka om en flicka, han får säga henne det till och med; men han får aldrig fästa sig i förtid; – hör du det, Z., uprepade han, du får tycka om hwem du will, säg det åt henne om du will, men fäst dig aldrig i förtid, hör du det.» – Och derpå åberopade han sig sjelf att han engång så när bundit sig så att han fått ångra det, om ej hans lycka annorlunda fogat. – Månntros jag lade det bak örat? – Kanske. – – Sedermera promenad och tal om M:lle Anette Calamnius.

|82|

87 21. Onsdag. = Tillbragtes med att skrifwa min dagbok; och för resten satt jag hemma hos Mamma. – Det blir icke mer detta ewiga stadslöpande som förr; jag skall hålla Mamma sälskap.

88 22 Thorsdag Lilla jul. Lanternorna förbjödos i staden. = Kl. 6 aftonen begaf jag mig med Mamma till staden, der wi, efter uträttade ärender|504| veko in till Lithéns. Här, under det sälskapet i flickornas rum firade en treflig aftonquist, ankommo bref från Helsingfors, angående lilla friherrinnans Christning; hwarvid äfwen jag fick ett egenh. förbindligt bref af min gode morbror. Joseph. hos C:r

89 – Sednare på aftonen begagnades bastun på Frilloläsligt p.g.a. överlimning eller tejpas som gjorde rätt godt. I almänhet är jag stor vän af badstuga, för dess helsosamhets skull. –

90 23. Fredag. = När det led åt kl. 6 a. hade jag åter ärender till staden. Händelsewis hade jag äfwen ärende i Lithéns boda och händelsewis hände det att när jag engång kom så långt, så kom jag ochså längre d. v. s. in. – Här suto herskapet och spelte boston; det sker för att roa den stackars gubben som sällan mera går ut om quällarne. – I lilla kammaren mot gården satt Rosalie lemma startentreteneradkommentar af Collander och Albert. Med dessa begge cavaljerer förenade jag mig; – sednareoläsligt p.g.a. överlimning eller tejp vicarierade vid bostonbordet; sednare efter dettasoläsligt p.g.a. överlimning eller tejp uphörande åter i lilla kammaren; sednare soupée, nemoläsligt p.g.a. överlimning eller tejpl. grynkorf m. m. och slutligen ännu conversation i lilloläsligt p.g.a. överlimning eller tejpa kammarn som handlade om Stenrothéns bröllop m. m. rololäsligt p.g.a. överlimning eller tejpigt. Kl. war nära 12 när jag hemkom från denna trefliga qoläsligt p.g.a. överlimning eller tejpll.

91 24. Lördag. Julafton. = Den hugneliga Julaftons dag war kommen, icke öfwoläsligt p.g.a. överlimning eller tejperallt som förr med gamman och fröjd och hjertans lust. Häroläsligt p.g.a. överlimning eller tejp och der war glädjen slocknad och dagen war stillare, alfwarsammoläsligt p.g.a. överlimning eller tejpare än förr. – På Kudnis hade wi Gudskelof intet närmaoläsligt p.g.a. överlimning eller tejpre skäl att kläda wår julglädje i swart. Derföre lät jag kläda mina lanterns stänger med granris och granlåter ocoläsligt p.g.a. överlimning eller tejph lanternorna nickade gladt och lustigt från deras spetsar. –

|83|

92 På förmiddagen, gången till staden för ärenders skull, mumsade jag hos Collander lemma starttortorkommentar och vin. – Dessutom hos Lithéns. Linken, Calamnii julgäst hade nyss förut warit der på visite. – En stund, i sälskap med morbror, Berger, war fråga om Demidoff. Dessutom taltes om fru N:tSt:ns bröllop. – »Och wet du, jag war den grannaste af allihop! War jag icke det, N:t? ja wisst war du det!» – –

93 Eftermiddags bestyr hade jag ej många, mest med verser. –

94 – Kl. 6 brunno lanternorna lusteliga på begge sidor om grind. – På landsbygden rundt omkring tindrade här och der några glada stjernor; men i staden war det mörkt; borgmästaren tänkte på att papperslyktor voro förbjudna i brandförsäkrade hus, och lanternorna, gossarnes bästa glädje, blefwo till almän harm och förargelse inhiberade. Endast Lithéns hade, genom C Ekholms försorg, en båge af lyktor öfver gatan, öfver hwilket föreningsband mellan Lithéns och Collanders sedermera raljerades. –

|505|

95 – Kl. 8 a. reste wi till Turdins, dit bjudna till quälln. Herrn war borta, herskapet suto uppe hos unga herrn som skrek af glädje öfver sitt julträd, och aldeles öfwerhopades med leksaker. – – Soupée intogs ½ 10 och julklapper kommo i partie: Deribland: Mamma: Christallstakor af mig, kråsnål med Puttes hår af moster, eau de Cologne och winterhandskar. – Tante Emelie: en gentil kappa gjord i Stockholm och en lemma startnegligéekommentar gjord i Paris, begge af sin man. Jag: lemma startSkriftygkommentar, rakborste af Mamma, den sednare med vers:

Sjelf får du pröfwa

Om du min julklapp kan behöfwa.

Ty än det ej säkert afgjordt är

Om dun eller skägg du på hakan bär.

97 Skriftyget war inlagdt i en stor bytta med påskrift: Smör till Hfors. Widare fick jag af Hindrik Lanternor (sammanskjutna af stadens pojkar) twål och pomada, och slutligen – hur kunde jag ana det – Ett bref af Farbror Gustaf med inneligande present af 50 Rubel. –

|84|

98 Hindrik Backman fick af Lybeck en skräddare (emedan han gått med söndrig rock) med inneligande diplom af mig, hwars motto war:

Odödliga talent som fäster och uprifwer!

O sprittande genie, som bygger och förstör!

kom lemma startfluxkommentar ifrån Paris, kom, skynda med all ifwer

och Snillets mästerprof på B:ns rockar gör!

100 Af mig fick Hindrik en Cigarrdosa, med verser, af hwilka den första war så lydande:

Simon och Jag, twå bröder så kära,

kors hwad wi passa förträffligt i lag!

Hundarne skällarne och jägarne swära,

men wi förlikas, Simon och jag!

102 Efter soupéen kl. ½ 11 sotade jag mustascher åt mig och Hindrik utklädde sig till fruntimmer, hwarpå wi arm i arm wandrade till Lithéns, gjorde der alarm och demaskerade oss ändtligen sedan Mamma och|506| fruarne från Turdins hunnit ditkomma. – Det goda glada folket der i huset woro annars märkbart alfwarsamma, förmodligen vid åtanken på Franz. Moster L. hade fått en Christallkrona, flickorna silfver, lemma startpiraterkommentar, m. m. och af mig 2 christalltallrickar med nåldynor på. – Albert war mulen, om det war för en wiss julklapps skull, wet jag ej. – Af gubben och flickorna hade han fått en klockställare, silfwerthéskedar, skriftyg m. m. men Hindrik gaf honom en Pajazzo som hoppade öfwer en pojkes rygg med påskrift: »Dyhrn och Nybergs Gustaf gymnasticera på brunnsholmen; Caisa Werfwing, wisar sig ej på scenen, men är förmodeligen i Buffetten.»

103 Gubben Lithén, oaktadt sin alfwarsamhet, wille i sitt hjertas godhet muntra oss på julafton, och bjöd oss punsch m. m. – kl. war säkert 12 då wi reste hem.

104 Så slöts denna Julafton, wäl icke af de allramuntraste; men Gud låte oss ingen värre Julquäll få!

|85|

105 25. Söndag Juldag = Julmorgonen war kölden, ehuru kl. 8 då den mättes betydligt i aftagande, 24 grader skarp. –

106 Jag reste med Mamma i Ottesången, som war ganska kort och futtig, i det Holmen, som frös och, enligt sägen, hade altför wäl försedt sig mot kölden, stympade sin predikan, och äfven ingen prest var på altaret, som misstycktes almänt.

107 – Jul dagen är vanligen lika tråkig som högtidlig, och, för att ej bryta mot gammal sed, suto vi inne, läste lemma startPelhamkommentar m. m. A. Dyhr åkte hit på en visite som misslyckades emedan alla sofvo. – På Kudnis infunno sig herskapet Turdin samt M:na Jeana, Emelie och Lotta Backman på caffe. – Här musicertes m. m. – Hindrik B. recenserade Hanna; Jag läste Aftonbladet högt. – Olyckligtvis blef jag illamående efter soupéen. –

108 S. d.Samma dag hade Mamma bref af Sophie, som mådde bra men beklagade att hon ej skulle komma på lemma startbörsbalenkommentar.

109 26 Måndag Annandag jul. = Annandag Jul war jag åter frisk, men förbjöds af Mamma att gå i kyrkan.oläsligt p.g.a. skadaPelham. – Visite af herskapet från Harald, och lyckligtvis äfven af herskapet Lithén. – Der suto wi framför brasan i salen, jag som hade det nöjet hålla Thilda L:n och Louise K. sälskap. T:a hade tandwerk; wi talte bland annat om J:a Svahn, vid hwilket ämne Louise, som är ett naturens barn, har swårt att ej låta märka något.

110 – Jag åkte med flickorna; kring staden, åt nya begrafningsplatsen till. – A:r och Mamma äro flyttade, sade Rosalie.

|507|

111 27 Tisdag = Tredje dag Jul war blida och mycket wackert wäder.

112 – E. m. War sälskap på Harald, L:ns, T:ns, Juthbacka, Kudnis m. m. Den wackra samlingen war något fåordig, tyst, splittrad; förgäfwes öpnade den lilla Mina O. beställsamt pianot, förgäfwes spelte Louise och några af damerna walsade; det stannade dermed. – Slutligen lektes gömring, understol m. m. – wid hwilken sednare t. ex. undrades: om det är sant att HB:n ridit öfver Jungfru Walin. – Klockan war 9 a. då wi bugade oss och sade godnatt. –

|86|

113 28. Onsdag. = Blida. – Expedierade stor post: Till Farbror G. i Uleåborg, till Sophie i Stockholm, till J. F. Blank i Helsingfors. Kl. 6 e. m. hos Lithéns, der jag äfwen träffade Calle Stenroth, som såg temmeligen likgiltig ut för denna verldens flärd.

114 – Inne hos fruntimmerna, der, bland annat, blef fråga om gamla förhållanden och huru de påminte sig hafwa sett mig uti ett mera lyckligt än redigt tillstånd. – Äfwen taltes om Uleåborgsresan år 1832, om min oartighet som först så enträget ville ha T:a med, och sedan försummade hålla henne sälskap. – – T:a war litet sömnig, men detta förgick under en slik conversation.

115 29 Thorsdag. = E. m. kort besök hos Hindrik B. hwarefter jag gjorde honom sälskap till Isak Lindquist, der wi träffade Lundmark med sina fruntimmer, Turdins och Mamma. – Herskapet i huset woro mycket trefliga och artiga; unga damerna spelte, bland annat lemma startRossinis sköna Rondokommentar. Gamla herrarne fördjupade sig i en dispute ang. lemma startFersiska mordetkommentar, hwilket L:k, en Rysswän, påstod wara en skandal för hela Svenska nation, men hwilket L:t, Svensk till själ och hjerta, ursäktade med andra nationers exempel. –

116 Klockan 9 bugade wi oss.

117 30 Fredag. = Studerade lemma startHesiodi Theognosiakommentar. –

118 E. m. Mamma till Turdins, HB:n och jag till Lithéns. H:k höll sig skygg i Contoiret, jag lemma startechapertekommentar dristigt in. –

119 Thildas kindben war swullet och hotade blifwa ganska förtretligt. Thy oaktadt woro herskapet muntra nog; läste som bäst om lemma startAxel Löwensternkommentar.

120 31 Lördag = Skref på lemma startEphemererkommentar om Tid och icke Tid. –

121 Kl. 6 e. m. köpte jag wisitekort hos Collander, hade ärende i L:ns boda och – lemma startein zwey drey!språk: tyskakommentar – hade jag ärende dit in ochså. – Der satt Berger m. m. – Just nu gick hål på Thildas kindben, den bästa Nyårsgåfwa hon önskat sig. Det war tal om att sofwa på en sexstyfwers slant för att få|508| weta sin fästmös namn. – Rosa hade gjort det och fått: Janne; Moster L. hade rigtigt fått: Maths. – Albert hade fått: Maja Stina, eller något dylikt, efter hwad jag kunde gissa. Thilda ville ej göra det, jag gör det ej heller. – Jag stöpte sedan och fick en Pajazzo m. m.

122 Ett godt slut på detta år 1836, det stora året.

|87|

År 1836.

123 Det stora året! det länge wäntade, länge fruktade 1836! Spådomar, hwar äro er magt, prophetior, hwar äro er fullbordan? Hwar är det Tusenåriga rikets början, hwilken du propheterade, du godtrogne Jung? – Hwar äro de Cometer, de werldsrewolutioner för hwilka ni darrade, lättrogna beskedliga själar? Se! de hafwa förswunnit som ord i luften, som spöken i dagsljuset, som skrämskott laddade med löst krut. –

124 Det stora året har lupit till ända, och se! det war ett ganska litet år! – DWerldshistorien skall dömma bättre än jag om det fört ve eller väl öfver jorden; jag dömmer om min lilla enskildta verld och min dom är i korthet sagd: 1: Verlden är lustig så länge man är ung; 2: Sorg – ängslan – bekymmer! I ären malört i lifwets kalk, men än hafwen I stundom förbittrat endast ytan, icke dess djup och dess kärna. 3. Framåt eller tillbaka! Var vid god tröst, min son. Hoppas!

125 Hwad Utländsk historia beträffar, är det intressantaste föremålet det olyckliga Spanien, hwars wåldsamma cris ingen mensklig hand numera kan hämma i sin utweckling. Absolutismen skall segra, – Carlos, energisk under motgångens och kampens tid, skall blifwa swag under medgången och wäldet. – Den gamla tiden skall resa sig upp och söka att krossa liberalismens hydra. Men detta skall icke ske. – En fredligare rewolution skall på den utkämpade crisens grund, bygga en ny, en frisk anda i nationens bröst; och när denna anda hunnit till mognad, då skall Absolutismen, swag af ålder och utan stöd hos folket, sakta stupa i sin graf, ofvanpå hwilken en föryngrad och friskare tid än den närwarande skall resa en mera sansad och kraftfull thron.

|88|

126 Ryska wäldet åter – lemma startsi fas est de regibus mentionem facerespråk: latinkommentar – Ryska wäldet, denna magt som, mer än någon annan magt i werldshistorien, synes wara egnad för ett universalwälde, denna magt hwilar ännu säkert på sin grundwal. – Så länge det absoluta enwäldet, hwilket ensamt förmår|509| sammanhålla en så ofantlig massa, i folkets ringare uplysning äger sitt fasta stöd, så länge skall aldrig någon utländsk magt förmå bräcka den twehöfdade örnens vingar. – Örnen skall ännu en tid framåt sträcka sin djerfwa flygt; sålänge han utbreder sin magt åt öster åt nsöder, så länge skall hans välde vexa allt högre. – Men icke åt wester må han söka sin wäg; Europas cultiverade nationer, förenade med Ryslands obildade folk skulle blifwa altför heterogena beståndsdelaroriginal: bestånsdelar i jetteriket för att icke förder smitta omkring sig och för att sjelfwa kunna hänga fast dervid. – När det lilla Finska folket, det mest bildade af alla Rysslands millioner, blef en del af det stora riket, då förutsåg fursten att äfwen denna ringa del kunde blifwa skadlig för det hela om icke dess utweckling småningom nedtrycktes till lika med granprovinserna. – Denna plan har följts och till en del lyckats. – Ännu behålla wi första rangen i bildning bland Rysslands undersåter, – men skåda wår Litteratur, wår Industrie, – – hafwa wäl de under de sednaste 30 åren framskridit? Wi stå på den punkt der Svenskarne lemnade oss – men de! huru wida hafwa de icke framskridit sedan dess! – Det är beklagligt men likwäl sant, att ingen större olycka kan drabba ett folk än att förenas med ett annat hwars bildning står långt under dess egen, och i hwars intresse det således måste ligga att så wida som möjligt hindra det förras framskridande för att i möjligaste måtto assimilera dess bildning med sin egen. –|89| Jag kan och will icke förbigå den stora nationella vinst hwaråt wi glädja oss, i afseende på det växande intresset för den gamla Finska Litteraturen. Men derwid måste anmärkas att ehuru all kunskap om och Intresse för forntiden är lofwärd och glädjande, för dess för den nationella och ädla riktning hwilken den förlänar till forskningen i allmänhet, så är dock denna kunskap, detta Intresse dödt såsnart icke deraf lefwande produkter utgå, i så måtto att den nya tiden och dess litteratur fotar sig på den gamlas grundwal. – Och derföre, sålänge icke öfwer den gamla hednatidens sköna ruiner en ny ur nutidens anda framgången litteratur slagit rötter – – hwartill, wi måste erkänna det, utsigterna äro ganska klena – sålänge måste wi betrakta wår winst mera ur en historisk synpunkt, mera relatif till forntiden än till framtiden. – Hwad åter språkets upblomstring beträffar, så är den endast temporär – lik det lugn som upstår på det ställe der twenne motsatta strömmar mötas och som warar endast till dess endera blifwer öfvermägtig. Sådant är wårt språks tillstånd medan en strid upkommit mellan den gamla inrotade Svenska andan och språket, och den nya med all magt inströmmande Ryska, icke olikt en strid mellan twenne|510| röfware, under hwilken deras offer undkommer några steg. – Att likwäl denna temporära upblomstring medför en länge saknad frihet och wälsignelse för wårt språk, derom är jag öfwertygad; men jag tror äfwen att så länge det egentl. Finska folket saknar en Finsk bildning, så länge skall aldrig dess språk intaga någon rang bland de lefvande språken, och dess litteratur alltid betraktas så som sköna – men döda ruiner af en dunkel och förswunnen tid. – I hänsigt till wårt förhållande till den souveraina Ryska Colossen, så önskar jag af hjertat att det måtte wara fredligt men icke undertryckt – tills engång en högre bildning tärt på Colossens grundwal, och den störtar i tusende bitar, hwilket den magt som styr folkens öden lede till välsignelse för doläsligt p.g.a. skadaet fattiga det hittils glömda men ädla och trofasta Finska folket. –

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    stycke – textställe – kommentar

    4 N’importe! (fra.) Inget av vikt!

    4 lappri! strunt!

    Rubrik Thé et Soirée [...] chez nous. (fra.) Te och musikkväll hos oss.

    8 Muskat Lignell möjligen Muscat Lunel, muskatvin från Frankrike.

    9 Robert le Diable opera av Giacomo Meyerbeer (1831);

    9 Mayseders variationer av den österrikiska violinvirtuosen Josef Mayseder.

    16 gick pro gick det.

    18 dugtig press (pressande) tentamen.

    19 Mammas bref, [...] åt en dreng!» »innan jag fick din billette [...] så drömde jag at jag fick et bref från dig och i dett stod ingen ting annat än de skall och få vänta innan jag åter kommer till Academien jag skall lära Herrarna at ge mig en riksdaler banco som de ger dricks pengar åt en dreng.» (ST–ZT 24/11 1836, NB 244.94).

    19 11 prop. 2 bok. Topelius tenterade propositioner i Euklides Elementa.

    23 Nervanderska projectet se 26/11 1836.

    24 fermitée skicklighet.

    28 partes delar.

    30 IliasIliaden (gr. Ilias) av Homeros; Topelius studerade den på grekiska.

    30 Anab. Xenofons Anabasis, om Kyros fälttåg och de tiotusen grekiska soldaternas återtåg genom Asien (ca 400 f.Kr.).

    30 klickade bommade.

    34 ilpariga illmariga.

    38 Runebergs Hanna, [...] af samma förf.Hanna. En dikt i tre sånger (1836); sonen Lorenzo Runeberg föddes 6/12 1836.

    38 Nicanders »Wågen» dikt av K. A. Nicander (»Mitt lif är en våg»), tonsatt av C. J. G. Laurin.

    39 Kolsyreblusning blusning: kalas; förekommit i finländsk svenska.

    44 Stora Theol. Examen Topelius avlade examen 24/3 1834.

    44 videtur bedömning, betyg.

    47 picknicken subskriberad nöjestillställning för societeten med supé och dans, även studenter deltog.

    49 Jobsposter sorgebud.

    52 Aeneis (sv. Aeneiden) hexameterdikt i tolv sånger av Vergilius.

    55 approbera godkänna.

    69 folk pro folks.

    74 löje munterhet.

    77 deras pro att deras.

    78 »leben und leben lassen.» (ty.) »leva och låta leva.»

    79 liaison (fra.) förbindelse.

    82 Sophies bortowaro [...] tommare Topelius syster Sophie vistades i pension i Stockholm.

    82 krallat sig ut med möda begett sig ut.

    90 entretenerad underhållen.

    92 tortor mindre bakverk, bakelser.

    95 negligée lätt morgon- eller nattdräkt; även spetsmössa med långa knytband.

    95 Skriftyg skrivdon.

    99 flux genast.

    102 pirater större handväskor av tyg.

    107 PelhamPelham eller En målning ur verldslifvet av Edward Bulwer Lytton utkom i svensk översättning i Hiertas läsebibliotek (1834).

    108 börsbalen sedvanlig nyårsbal för societeten i börshuset i Stockholm.

    115 Rossinis sköna Rondo troligen Rondo pour le Piano-Forte sur une Air av Auber, spelades fyrhändigt.

    115 Fersiska mordet mordet på riksmarskalken Axel von Fersen d.y.; han dödades av en folkmassa under tronföljaren Karl Augusts begravningsprocession i Stockholm 1810.

    117 Hesiodi Theognosia Hesiodos (700–600 f.Kr), Theogonia (Theogonin, »Gudarnas genealogi»), tidigt försök till sammanfattning av den grekiska mytologin.

    118 echaperte här: slank.

    119 Axel Löwenstern i romanen Axel,af författaren till Cousinerna (1836) av Sophie von Knorring.

    120 Ephemerer Topelius handskrivna tidning 1834–1838; ms delvis bevarade (NB 244.147).

    121 ein zwey drey! (ty.) ett tu tre!

    126 si fas est [...] facere (lat.) ifall det är rätt och riktigt att nämna kungar.

    Faksimile