I natten

Lukuteksti

[83]

I natten.

Villad fågel, af nordan drifven hit,

Leo säg, hvem söker din blick i natten?

Dig jag söker, min mörka himmel du!

Dina spår jag förföljer i djupa natten.

5Mina spår, o Leo, i ljuset gå;

Hvarför söker du mig i djupa natten?

Du min svarta sky! o jag söker dig,

Ty jag skyr att se mina spår i natten.

Dig jag söker – dig bör jag evigt fly;

10Vore jag blind och såg ej min väg i natten!

Hvarför ville mig Leo evigt fly,

Evigt dölja sin väg till mig i natten?

Derför’ vill jag fly att jag älskar dig;

Älska dig är ett brott mer svart än natten;

15Älska dig är en dödlig midnattssynd,

Är en lemma startvådeld,kommentar som allt förstör om natten.

Vådeld, Leo? Ett brott så svart? O säg!

Du sköna mörker! Blixtrande sky i natten!

I dina armar, der ingen jordisk blick

20Och ingen himmelsk ser mig i djupa natten,

Invid ditt hjertas klappande hemlighet,

|84|

Vid dina läppars brännande glöd i natten,

Med rysande kärlek säger jag ordet ut:

Den ed var falsk, som jag svurit dig i natten:

25Jag är en annans! – När jag det ordet sagt,

Då hatar du mig – allt svartare mörknar natten.

|50|

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Ett odaterat manuskript till dikten är känt [1841]. Dikten ingår inte i de senare upplagorna av diktsamlingen.

    Dikten är skriven som en dialog mellan Leo och den åtrådda, som tillhör en annan. Av dateringen att döma ansluter sig dikten till Topelius sista besök på Kahra gästgivargård då han fick veta att Greta Mattsdotter hade gift sig. Manuskriptet har istället för Leo namnet Zona, d.v.s. Topelius alter ego.

    Dikten är en ghasel (se komm. till »Hvarför gret du?»). Versen är trokeisk-daktylisk och femtaktig. Huvudordet, natten, upprepas som ett omkväde i varje jämn vers. Ghaselen är ett persiskt, stikiskt versmått med identiska rim (repeterrim). Versformen är ovanlig i svensk lyrik, men tidiga exempel finns hos Lars Stenbäck (Dikter 1840). Topelius ghaseler följer ungefär samma mönster som de tre ghaseler av Friedrich Rückert som han översatte och publicerade i HT 1842 (9/3, 24/9 och 14/12). I Ljungblommor ingår ytterligare fem ghaseler: »Hvarför gret du?» (1843), »Löjen och tårar» (1844), »Låt opp!» (1841–42), »Led mig!» (1843), och »Guds öga vakar» (1846) (se komm. till »Friedrich Rückert»).

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    16 vådeld, brand orsakad av oförsiktighet (våda).

    Bibliografi

    Granér, Zachris Topelius’ kärlekslyrik 1946, s. 100; Söderhjelm, »Topelius’ tidigaste lyriska diktning» 1931, s. 44

    Faksimile