Helsning till Upsala

Lukuteksti

|113||244|

Helsning till Upsala.

(Universitetets jubelfest den 5 September 1877.)

I.

lemma startVerldsträdetkommentar rotar sig vid Mimers källa

I jordens midt på grund af jern och koppar,

Och ofvan molnen torna sig dess toppar,

När vid dess rötter djupens ådror välla.

5Dess stam förmå ej tidens stormar fälla,

Och sekel efter sekel sakta droppar

Ned på dess krona, medan lifvets knoppar

Beständigt gröna ur dess grenar svälla.

När då ett flöde ur den djupa brunnen

10Sitt kretslopp ändat genom stam och grenar

Och morgonluft i andens riken går;

Då är en ålderstid för verlden svunnen,

Då strömma alla moderjordens spenar,

Då blommar Ygdrasil i nyfödd vår.

|114|

II.

15Nu pekar tidens ur på blomstringsstunden,

Nu ljusnar dag, nu lemma startmöjaskommentar högtidssalen,

Och mäktig höjs den gamla kathedralen

Vid klockors klang ur jernbemängdaoriginal: jern bemängda grunden.

Upsala smyckar sig kring lemma startOdinslundenkommentar,

20Ty nu är lemma startFrodefridkommentar i lemma startFyrisdalenkommentar,

Nu lemma startblotas Frejas mjödkommentar i festpokalen,

Och lemma startBragebägarnkommentar töms i kämparunden.

Från Skandiens mångbesjungna strand, från Sundet,

Från lemma startEystrasaltkommentar, från land, som fjerran hägrar,

25Församlas folken till lemma startallshärjartingkommentar;

|245|

Högrest står nutids drott i folkförbundet

Och lagerkröner mensklighetens segrar.

I dag beherskar Svea folkens ring.

III.

En gång, när nu ofödda slägten skåda

30Tillbaka på den tusenåra bana,

Der Sverges stolta, blodbestänkta fana

Gått fram till ljuset genom natt och våda;

|115|

När himlens tecken lemma startRagnarökkommentar bebåda,

När jorden skälfver, lemma startHeimdals lurarkommentar mana

35Och Odin går till Mimers brunn att spana

Hvad längesedan stumma lemma startNornorkommentar råda;

Då skall den döende historien rista

Upsalas namn på nötta lemma startrunestafvenkommentar,

Det första, sista, som hon kallat sitt;

40Ty solbelyst står än, när sekler brista

Och stundens äflan är i natt begrafven,

Upsalas dag i svenska häfdens midt.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Två manuskript är kända, det första daterat Sept. 1877.

    Topelius hade i egenskap av rektor för Alexanders-Universitetet fått inbjudan till Uppsala universitets 400-års jubelfest den 5–8 september 1877. Han reste med tio andra finländare, bl.a. statsrådet Lorenz Lindelöf, professorerna Carl Gustaf Ehrström, Georg Zach. Forsman, Robert August Montgomery och C. G. Estlander. Topelius framförde en hälsning från universitetet men denna dikt torde inte ha upplästs. Han blev även uppmanad av Oscar I att hålla tal för de 2 000 församlade, och sammanstrålade med bl.a. Henrik Ibsen, Hans Forssell och Carl Wilhelm Böttiger (1922, s. 302 f.). I krönikan uppger Topelius att festen var väl ordnad, lyckad och värdig: »alla gäster, särskilt Finnarne, bemöttes med den mest förekommande artighet.» (2004, s. 327).

    Dikten består av tre sonetter. Genom anhopningen av inslag från fornnordisk mytologi framträder Uppsala som den nordiska kulturens vagga (jfr följande dikt »Gudarnes amen»).

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    1 Verldsträdet Yggdrasil, i fornnordisk mytologi en ask i gudarnas boning Asgård (vers 14).

    16 möjas majas: pryds med grönt.

    19 Odinslunden park i centrala Uppsala.

    20 Frodefrid uttrycket härrör från den mytiske kungen Frodes regeringstid som enligt eddadikten var en trygg och fredlig epok.

    20 Fyrisdalen Uppsala; Fyrisån rinner genom staden.

    21 blotas Frejas mjöd enligt nordisk mytologi dracks offermjöd till fruktbarhetsgudinnan Frejas ära.

    22 Bragebägarn Brage betecknas som den främste diktaren i nordisk mytologi.

    24 Eystrasalt det fornnordiska namnet på Östersjön.

    25 allshärjarting (efter isl. ’hela härens ting’) allmän folkförsamling; historiskt om den uppsvenska folkförsamlingen.

    33 Ragnarök universums undergång.

    34 Heimdals lurar Heimdall är gudarnas väktare och blåser i Gjallarhornet när han kallar till rådslag.

    36 Nornor kvinnliga väsen, sades råda över människors öden.

    38 runestafven här: i historiens bok.

    Bibliografi

    Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 461; Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 302 f.; Finlands krönika 1860–1878 2004, s. 326 f.; Upsala Universitets fyrahundraårs jubelfest september 1877; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 380

    Faksimile