9. Utsigt af Borgå

9. Utsigt af Borgå.

1 (J. Knutson.)original: J. Knutson).

2 Vidpass 5 svenska mil österom Wanda och Helsingfors utflyter i Finska viken en liten, men segelbar elf vid namn Borg-å, så kallad efter en gammal, vid elfven belägen borg, hvaraf ännu ansenliga sandvallar finnas qvar. Ingen vet när eller af hvem detta forntida fäste är uppfördt: det har funnits der före all historia och menniskors hågkomst. Det låg redan i ruiner, när Borgå stad först omtalas för ett halft årtusen tillbaka, och den enda osäkra gissningen är, att det gamla fästet på den nu s. k.original: såkallade Borgbacken skulle vara en af de jordborgar, hvilka svenske konungen Erik Emundson, kallad|33| Wäderhatt, säges ha uppfört i 9:de seklet mot de barbariska folken på dessa kuster.

3 Icke långt derifrån är en by vid namn Saxby, och hit kommo sannolikt hansestädernas fartyg, för att tillbyta sig dyrbara nordiska pelsverk mot söderns salt. Här blef en marknadsplats, som i 14:de seklet (1346) säges ha fått stadsprivilegier af konung Magnus Erikson, kallad Smek. Borgmästare och råd funnos här åtminstone år 1424; men sina första kända privilegier erhöll Borgå af Gustaf Wasa år 1546, hvilket dock icke hindrade samme konung att fyra år derefter vilja förflytta stadens borgare till hans nya skötebarn Sandhamn. Efter Nystads fred 1721 hitflyttades biskop och gymnasium från det förlorade Wiborg.original: Wiborg, Men när riksgränsen åter flyttades år 1743 till Kymmene elf, var svenska regeringen betänkt på att förpassa biskopen|53| och hans domkapitel till GamlaCarleby; en landsförvisning, som ansågs så hotande, att, när faran var öfverstånden år 1746, upptog Borgå domkapitel detta årtal i sitt sigill, jemte Noachs ark och en omskrift, hvilken förkunnade, att arken, numera undkommen vågorna, hvilade trygg på framtidens klippa.

4 Inga krönikor omtala stadens idoga flit den tiden man af välmening strypte handeln med reglementen, ända till 1830, när Borgå ändtligen fick full stapelfrihet. I stället har man antecknat krigshändelserna, börjande från 1571, 1578 och 1590, när Borgå tre gånger förstördes i grund af Ryssarne och derefter omtalades endast som »Borgå by». Etthundraaderton år sednare, när staden längesedan hunnit glömma huru en fiende såg ut, landsteg den 11 Maj 1708 ett ryskt ströfparti; 80 unge män försvarade bron, och fienden slogs med förlust tillbaka. Men dagen derpå landsteg han på en annan punkt, Borgåboerne blefvo slagne, staden brändes och plundrades, jemte närliggande herregårdar. Detta var endast en episod. Ryssarne försvunno, men återvände 1713 och behöllo den ödelagda och folktoma staden till 1721. Freden kom, Borgå uppstod ur sin aska, led obetydligt af de följande krigen och fick den äran att inviga ett nytt, betydelsefullt tidskifte för hela fäderneslandet.

5 Den 25 Mars 1809 utblåstes landtdagen i Borgå, der Finlands församlade ständer den 27 Mars emottogo Alexander I:s stadfästelse af landets religion och grundlagar samt alla de rättigheter Finlands invånare dittills, enligt konstitutionen, åtnjutit. Den 29 Mars emottog Kejsaren personligen de finska ständernas hyllning. Det är redan anmärkt (sid. 23), att Finlands statsrättsliga ställning hvilar på detta fördrag, som icke ensidigt kan brytas.

6 Landtdagen upplöstes, i Kejsarens närvaro, den 19 Juli, efter att hafva ordnat de nya förhållanden, som blefvo en följd af storfurstendömets union med det ryska kejsaredömet. Om Borgå kunde förgäta denna epokgörande landtdag och Alexander I:soriginal: Alexanders I:s högsinta personlighet, bevaras minnet deraf i en historisk tafla, som framställer hyllningen och förvaras i festsalen för stadens främsta läroverk, dess fordna gymnasium, numera lyceum.

7 Medan monarker och ständer upprita folkens banor för verldens blickar, arbeta kulturens lifsmakter tyst och oaflåtligt på folkens framtid. Samma lilla Borgå, som utkorades att bevittna Finlands vigtigaste statshandling i nyare tider, fick äfven den äran att bevittna den epokgörande verksamheten af Finlands störste skald. År 1837 hitflyttade dåvarande lektorn i grekiska språket vid Borgå gymnasium Johan Ludvig Runeberg. Här och i sin sommarboning, det gröna Kroksnäs i Borgå skärgård, skref han dessa odödliga skaldeverk, hvilka alltid skola räknas bland de främsta i 19:de seklets literatur och bland hvilka särskildtoriginal: särkildt två nationaldikter,|54| Elgskyttarne och Fänrik Ståls Sägner, utöfvat på Finland det mäktigaste inflytande. Borgå är stolt öfver Runeberg och har haft sin andel af hans vexande rykte. Det var en tid, när främlingar från öster, vester och söder, i ständig vexling med finske landsmän och en beundrande ungdom, vallfärdade till den lilla staden, ingalunda blott för att beskåda dess gamla borgbacke, och när namnet Borgå i skaldens skugga gjorde sin rund kring verlden. Vallfärderna hafva upphört med helsans dagar i den gästfria skaldeboningen; gatan derutanför genljudar nu sällan af sång och hyllning; Borgå står som en tyst och vördnadsfull hedersvakt kring dess stolthets föremål, men om också ingenting annat skulle ha fört dess namn till efterverlden, skulle Runeberg ensam ha sörjt för dess minne.

8 Planchen visar oss elfmynningen och staden med dess dominerande, ärevördigaoriginal: ärevördiga, gamla domkyrka, uppförd omkring 1418. Lågorna ha åtagit sig besväret att reglera de flesta finska städer,|34| men Borgå har icke väntat derpå. Staden har i sednaste decennier blifvit reglerad efter en ny plan, i formen af en rektangel med breda gator och ett torg, så stort, att de små husen tyckas borttappade vid dess sidor och illviljan påstått, att der för tjugu år sedan fångades räfvar. Men den gamla staden gifver endast långsamt vika och fortfar att slingra sina krokiga, trånga gator vid sidan af den nyare tidens breda svängrum. Borgå omgifves af svensk befolkning och en täck skärgård. Den tysta, trefna staden, med dess garde af kaftaner och gymnasister, har länge varit en fristad för pensionstagare, som söka lugn och billiga lefnadskostnader; men nu hotas dess frid af en rasslande jernväg, som förlägger staden till Helsingfors portar.