Notisen/artikeln ingår i HT 26/4 1854:|32 2|

Om Porthans Minnesvård.

1 Våra läsare torde erinra sig, att vid Finska Literatursällskapets sednaste årsmöte, femtionde årsdagen efter Porthans död, fråga blef väckt om uppresandet af en minnesvård på den nästan okända plats invid Åbo domkyrka, der man åt jorden anförtrott den store fosterlandsvännens stoft.

2 Denna tanke är värdig en tid, som öfverallt i den bildade verlden uppreser tacksamhetens vårdar öfver förgångna århundradens ära. Hvarje hjerta måste anslås deraf. »Den finska historiens fader»,konsekvensändrat/normaliserat det finska språkets, mäktige målsman, den finska folkdiktens förste räddare, det finska namnets ärofulle utbredare – den mannen måste äga en minnesvård, rest af det tacksama fosterlandet.

3 Porthans samtid förstod detta såväl som vi. Den reste öfver honom en byst af marmor, tillintetgjord, med så mycket annat, af 1827 års lågor. Hans efterverld ärfver, med hans verk, förbindelsen att hedra hans minne.

4 Om det i Literatursällskapet gjorda förslag har man i Åbo Tidningar och Åbo underrättelser läst tvenne artiklar, båda lifvade af ämnets intresse och af värma för utförandet. Men båda anse en grafvård vara af mindre vigt, än den evärdeliga minnesvård, som skulle resas öfver Porthan genom en ny upplaga af hans samlade arbeten. Å. T. föreslå att utgifva dessa på engång med latinsk urtext och finsk öfversättning, omvexlande sida för sida. Å. U. anse åter en svensk öfversättning af dessa arbeten mera motsvara ändamålet. Vi be att få yttra några ord om dessa förslag och om det ursprungliga.

5 Den satsen, att en författares minne vida varaktigare bevaras uti hans tryckta arbeten, än i vårdar af sten, är riktig i sig sjelf. Likaså riktig är den anmärkning, att Porthans skrifter, utgifna för 50 till 80 år tillbaka i små upplagor, under formen af akademiska dissertationer, äro numera mycket sällsynta och svårtillgängliga*)Man ser dem på auktioner betalas fem och sjufaldt högre än annars vanliga bokpriser. samt att de på högst få händer numera finnas kompletta. I betraktande af deras stora vigt och oumbärlighet, är det således en naturlig önskan att se dem åny upplagda. Men vi se icke något skäl, hvarföre denna önskvärda nya upplaga skulle lägga hinder i vägen för en vård öfver Porthans graf. Vi tro fastmer, att båda dessa minnets och tacksamhetens verk utan svårighet kunde förenas.

6 Det är visserligen allmänheten, som i sista hand skulle bekosta dem båda. Men sättet är olika. Kostnaden för en minnesvård skulle samlas genom kontanta frivilliga bidrag öfver hela landet, och man skulle dervid ej försmå ens den fattigaste torpares ringa kopek. Den nya upplagan af Porthans arbeten skulle åter byggas på subskription (låt vara till en liten del på prenumeration), och det hufvudsakligen bland de bildade klasserna, ty af de öfriga kan man ej sådant begära. Skillnaden ligger ytterligare deri, att grafvården skulle genast och engång för alla sammanskjutas, då deremot en upplaga af vidlyftiga verk fordrar flera år för både öfversättning och tryck, hvarföre utgifterna för den skulle först om någon tid och derefter successivt i flera poster erläggas af allmänheten.

7 Vi föreslå derföre, att Finska Literatursällskapet ville för båda dessa företag utse komiterade, likväl icke förrän i höst, emedan det nuvarande ögonblicket är för mycket distraheradt åt andra håll.

8 En annan fråga är, på hvilket språk den nya upplagan bör träda i dagen. Stode vi uti ett land med stora resurser och talrike klassiskt bildade läsare, så skulle vi obetingadt hylla den åsigt, att latinska urtexten borde bibehållas med en öfversättning vid sidan. Men när det gäller i Finland att medelst två språk samtidigt fördubbla kostnaderna för ett verk af 100 ark eller deröfver, så bekänna vi lika obetingadt att sådant är omöjligt. Det skulle icke betala halfva tryckningskostnaden. Den latinska urtexten måste vika för omständigheternas makt; den qvarstadnar likväl i de egentlige forskarnes hand, som närmast behöfva den, och en större allmänhet är helt säkert mera belåten med öfversättningen. Här tudelar sig frågan ånyo. Å. T. föreslå en finsk, Å. U. deremot en svensk öfversättning. Vi begripa rätt väl det första förslagets grundtanke, som är att de dyrbaraste finska ämnen borde behand|32 3|las på finska. Men hvad vi icke begripa, det är huru något sådant just här vore möjligt. För hvilken publik skulle Porthans vidlyftiga detaljforskningar skrifvas på finska? De blefve då ett verk för bibliothekerna och framtiden, icke ett verk för samtiden, som ej kan forceras med ens ett par generationer framåt. I sig sjelfva, oberoende af formen, äro ju dessa verk i alla fall det kraftigaste stöd för landets historie och språk. Vill man utgifva något deraf på finska, så må man då välja den mera populära biskopskrönikan med ett lättfattligt sammandrag af Porthans noter. Men verket i dess helhet bör utgifvas på svenska.

9 Skälet är klart. Den nya upplagan skall blifva en minnesvård, men icke en som är dömd att begrafvas i hyllornas dam. Den skall blifva en lefvande källa af ljus öfver Finlands forntid, derföre måste den läsas, och läsas af en publik som har bildning nog att intresseras, att vinna lärdom och gagn deraf. Det svenska språket ensamt har en sådan publik i Finland – och tilläggom äfven i Sverige; – det är nu engång så, och de bästa afsigter förmå ej kasta ett faktum omkull. Lägg ännu dertill, att blott det svenska språket bereder en möjlighet att låta ett så kostsamt arbete betala sig sjelf, och saken är så klar, att vi ej kunna inse huru den på annat sätt ens vore utförbar.

10 Månget godt företag har strandat emot bemödandet att ställa det på en högre, ideelare botten, än verklighetens. Välviljan, intresset för allt fosterländskt ha på många håll i vårt land bevisat sig vara en varm och stor verklighet. Men låtom oss icke forcera dem öfver höfvan. Låt dem verka såsom deras lynne ock behof det vilja, och då skola de icke svika hvarken Porthan eller hans lärjungar.

 

 

1. *)Man ser dem på auktioner betalas fem och sjufaldt högre än annars vanliga bokpriser.