Replik om Nya Theatern

Lukuteksti

Notisen/artikeln ingår i HT 6/11 1860:|132 2|

Replik om Nya Theatern.

1 Hr länearkitekten Chievitz besvarar i Åbo Und:r N:o 129 H:fors Tidn:s anmärkningar vid hans förra uppsats om nya theatern; – utreder deri, huru vi fullkomligt misstagit oss, emedan vi ej råkat känna att priserna på byggnadsarbeten i Helsingfors sedan 1854 till förlidet års slut stigit i medeltal med cirka 66 procent; – bevisar att första förslaget, ifall det utförts 1859 och 1860, således bordt kosta, icke 62 000konsekvensändrat/normaliserat, utan 103 000konsekvensändrat/normaliserat rubel; – påminner att andra förslaget af 1857 redan beräknades 6 % högre än det första; att tredje förslaget, ehuru blott med två rader loger, antogs blifva ungefär lika dyrt som det nästföregående med tre rader, samt att »fjerde ritningen»,konsekvensändrat/normaliserat efter hvilket huset nu blifvit uppfördt, icke åtföljts af kostnadsförslag.tillagt av utgivaren Med tillägg af arbetslönernas stigande, många med 100 proc. sedan 1857, samt förut åberopade »icke beräknade eller genom oriktiga uppgifter tillkomna summor»,konsekvensändrat/normaliserat anser hr C. kostnadsförslagen komma verkligheten så nära som möjligt; tror att man är temligen ense om byggnadens ändamålsenlighet samt »fordrar som en pligt och skyldighet af red. för H:fors Tidn. att med det allraförsta uppgifva» alla hr C:s fel vid ifrågavarande företag; »dock verkliga bevisliga misstag, grundande sig på konstruktionsfel eller slarf i utförandet, och ej såbeskaffade fel, som hvar och en efter sin smak och sitt enfaldiga sätt att se och uppfatta tror sig vara berättigad till att framkasta».konsekvensändrat/normaliserat

2 Se der ett åliggande, för hvilket vi med skäl borde baxna. H:fors Tidn., som i decennier gjort sitt bästa att nedrifva gamla theaterhuset och bygga ett nytt – detta beskedliga blad, som i sin bekanta optimism gerna ville se nya theatern från taket till stenfoten uti couleur de rose och upptäcka der alla möjliga och omöjliga förtjenster; – de åläggas nu att uppsöka alla dess fel, redan innan byggnaden ens är »färdig» eller begagnad. Huru skall icke gamla theatern nu mysa af skadefröjd ända in i sufflörluckans djup och dess långhalsade svan uppstämma en triumferande svanesång! Nej, det måste vara ett elakt skämt af hr C. Omöjligt kan han ställa oss så uti mellanhand.

3 Få vi icke ens njuta i lugn den första glädjen att se ett så länge väntadt och omtvistadt företag ändtligen fullbordadt? Nej, hr C. stämmer oss »med det allraförsta» inför publicitetens allshärjarting, hotande att annars förgöra oss med den lyftade murbräckan. Nåväl: efter tystnaden anses som en förgripelse, nödgas vi efterkomma hans önskan.

4 I vår tanke bör alltid ett stort förtroende å ena sidan motsvaras af en stor öppenhet å den andra. Nya theaterhusbolaget har visat hr länearkitekten Chievitz det största möjliga förtroende, som ett bolag kan visa en arkitekt. Det har i alla väsentliga punkter godkännt alla hans ritningar; har betrott honom arbetets ledning; har från början på hans kostnadsförslag (med tre loger 62 000konsekvensändrat/normaliserat à 66 500konsekvensändrat/normaliserat r.rubel) beräknat sitt aktiekapital, sin risk och möjligheten att utföra företaget. När denna summa blef otillräcklig och hr C. begärde det lilla tillskottet af 30 000konsekvensändrat/normaliserat rub., skyndade bolaget, utan invändning och på hans blotta förklaring, att upplåna denna summa. Och när äfven detta blef otillräckligt och hr C. begärde ytterligare 25 000konsekvensändrat/normaliserat rub., skyndade bolaget, ånyo utan knot och på hans blotta förklaring, att belasta sig med en ny och betydande skuld, in summa således 55 000konsekvensändrat/normaliserat rub., hvaraf omkring 40 000konsekvensändrat/normaliserat rub. från början fullkomligt opåräknade. Bolaget såg sig nära branten af en ruin; men ingen röst höjde sig ens att beskylla hr C. för en missräkning.

5 Kan man handla liberalare? Hvilken annan association skulle med detta lugn se alla förhoppningar om ersättning för sina uppoffringar gå upp uti rök? Vi undra mycket huru dylika fakta blifvit upptagna t. ex. i Sverige.

6 Man skulle tycka att hr C. bordt vara nöjd. Men hr C. var icke nöjd. Han förnam enstaka uttryck om en viss licentia poetica i kostnadsförslagerna, och han, som ej kunde med andra dödliga bära möjligheten af en missräkning, drog frågan för publiciteten. Detta var så mycket mera förhastadt af hr C., som huset ännu icke ens var färdigt och pröfvadt. H:fors Tidn., som – ursäkta oss – något kände förhållandet, blefvo tvungne att inlägga en reservation och påpeka möjligheten af åtskilliga misstag. Men hr C. kan lika litet misstaga sig, som missräkna sig. Hundrade arkitekter ha gjort det före honom, och hundrade skola göra det efter honom; men han står i detta afseende upphöjd öfver den menskliga svagheten.

7 Vi föreställe oss, att hr C., utan att träda en rättmätig sjelfkänsla för nära, kunnat redan vid bolagets stiftelse säga till aktionärerne ungefär så: »mina herrar, ni ha visat mig förtroendet att bygga edra beräkningar på mina uppgifter. Jag har byggt temligen mycket och har någorlunda erfarenhet, men jag har aldrig byggt en theater. En sådan byggnad är mycket komplicerad och hör till en arkitekts svåraste uppgifter. Jag reserverar mig i de detaljer, der jag saknar erfarenhet, och bolaget gör klokt i att betrakta kostnadsförslaget som blott approximativt.»

8 Bolaget hade då varit en garde mot illusioner, som i alla händelser blifvit svikna, om också huset uppförts 1855, emedan det nu befinnes att hr C. beräknat qvantiteten af material och arbete vida lägre än verkliga åtgången. Vi kunna, om så blir nödigt, bevisa våra ord.

9 Kanske får man anse detta för en liten missräkning? Eller har det underbara inträffat, att äfven materialbehofvet i Helsingfors stigit för samma byggnad med åtskilliga procent?

10 Ingen bestrider, att ju priserna på material och arbete stigit betydligt sedan 1854 – om med 66 % i medeltal, resp. 100 proc. för arbetslöner, må betviflas, ty i vissa artiklar är stegringen mindre märkbar. Nu hade likväl bolagets direktion den lyckan att bland sina ledamöter räkna en man, som med lång praktisk erfarenhet i byggnadsväg förenade ett varmt intresse för saken och sparade ingen möda att till bolagets fördel använda sin erfarenhet. Denne direktionsledamot uppköpte vintrarne 1855 och 1856, då flera artiklar, särdeles timmer, stodo i lågt pris, samt äfven sedermera, flera de vigtigaste materialer under kostnadsförslaget, men naturligtvis blott till de af hr C. beräknade qvantiteter. Hade nu hr C. riktigt uppgifvit dessa, så hade sannolikt materialerna på det hela stått bolaget föga dyrare, än efter första kostnadsförslaget. Men nu begaf det sig så, att de uppköpta billiga materialerna ganska snart togo slut, och då måste behofvet tagas i hast hvar det först kunde fås, hvarigenom dessa öfverskjutande materialer blefvo betydligt dyrare. Se der ett litet notabene, som hr C. glömt att upptaga bland »oriktiga uppgifter», men som ganska säkert, till följd af fel i kostnadsförslaget, belastat bolaget med en ökad utgift af åtskilliga tusen rubel.

11 Hr C., som åberopar ej mindre än 14 000konsekvensändrat/normaliserat rub. för tredje logeraden, har glömt att förklara huru detta är möjligt, när hr Cavos, i det betänkande, som upplästes vid bolagsstämman den 3 Maj 1857, ansåg att tre rader loger kunde anbringas vid samma höjd, som tredje ritningen upptog med dess projekterade två rader loger.

12 För hvad i öfrigt rör material och beställningar torde direktionen, i dess berättelse till bolaget, närmare redogöra. Vi anmärka blott här, att utan förenämnde billiga uppköp hade huset sannolikt nu stått till 125 000konsekvensändrat/normaliserat rub. i stället för 115 000konsekvensändrat/normaliserat. Hr C. hade då haft anledning förklara, att »byggnadspriserna i Helsingfors stigit sedan 1854» med t. ex. 75 procent.

13 Kanske få vi nu från missräkningarna öfvergå till ett par ord om misstagen.

14 Hr C. förklarar anspråkslöst, att »man nu torde vara ense om byggnadens ändamålsenlighet».konsekvensändrat/normaliserat Såvida det bolag, som uppfört huset, och den publik, som skall begagna det, har någon talan i saken, så förstå vi icke hvem denna »man» kan vara, som är så snabb i sitt omdöme. Vi ha visserligen med fägnad förnummit, att åtskillige arkitekter, främst hr Cavos, jemte några anmärkningar afgifvit ganska fördelaktiga vitsord om hr C:s ritningar. Men om redan en vanlig byggnad ej anses godkänd, innan syn försiggått och dess praktiska duglighet blifvit pröfvad, tyckes väl detta böra än mer vara fallet med en arkitekts första lärspån i theaterbyggnad. Ingenting garanterar ännu dess akustiska egenskaper, dess beqvämlighet i alla detaljer, dess sceniska anordningar, dess restaurationslokals lämplighet, dess värme-, gas- och vattenledningar; kort sagdt, de vigtigaste egenskaper hos en theater äro ännu opröfvade. Och likväl skulle man redan »vara ense» om allt detta?

15 Låtom oss hoppas, att, om icke allt, dock det hufvudsakliga blir likaså »ändamåsenligt», som det onekligen, till det inre, är vackert. Men medgif, hr C., att allt detta ännu är ställdt på god tro, ja på en så god tro, som knappt något annat bolag skulle visa en arkitekt, ty denna s. k. »fjerde ritning», – d. v. s. den nuvarande byggnaden, med dess nu ändtligen kända märkvärdiga kostnadsförslag – är utförd blott efter hr C:s arbetsritningar, och direktionen har ännu i denna stund ej bekommit samma fjerde ritning i dess helhet. Undra då ej, om direktion och bolag länge nog lefvat i den lyckliga illusion, att hr C. velat bygga och bekosta huset enligt den af bolaget godkända andra ritningen med tre (icke två) logerader!

16 Men hr C. har likväl ej begått några misstag, några »konstruktionsfel» i utförandet; var det ej så? Beklagligen stadna vi endast i bryderi om valet, hvilka vi höra nämna, efter så nödvändigt begäres.

17 Vi böra då erinra hr C., ifall han råkat glömma äfven dessa bagateller:

18 att han låtit missleda sig om afvägningarne för markens docering, så att huset, sedt från Skillnaden, står lågt och – efter gemene mans sätt att tala – »i en grop»;konsekvensändrat/normaliserat,

19 att takstolarne, genom ett ganska fatalt »konstruktionsfel» äro så placerade, att de genera och fördyra maskineriet; bland annat deri, att de vackra och dyrbara fonderna ej kunna gå hela upp, utan att afskäras på bredden, hvarigenom man riskerar att från logernas sidor se öppet rum mellan fonden och sista kulissen;

20 att scenens golf, redan uppsatt, befanns för mycket sluttande och måste sänkas åt fonden, hvilket »konstruktionsfel» icke allenast förorsakade en ej obetydlig kostnad, utan, hvad värre är, sänkte taket öfver det underliggande kaféet så, att samma tak nu är lägre än öfra hvälfningen af kaféets fönsterbågar;

21 att takrännorna i början anbragtes innanför murarna med aflopp i bassinen derinne, hvilken åter icke hade något utlopp. Lyckligtvis kom man vid första störtregn underfund med att parterren kunde råka i flytande tillstånd, hvarföre detta »konstruktionsfel»,konsekvensändrat/normaliserat åter ej utan kostnad, måste ändras;

22 att salongen, enligt ett »sakkunnigt» yttrande, är »verschvenderisch gebaut» i afseende å platser; exempelvis hade dubbla rader avantscener kunnat anbringas;

23 att platserna nu befinnas vara omkring 100 färre till antalet, än hr C. med tvärsäkerhet uppgifvit;*)De beräknades af hr C. d. 3 Maj 1858 till 901, med tillägg: »dessa platser blifva så rymligt utmätta, att antalet i en framtid kan obehindradt och efter behof ökas till 1 000konsekvensändrat/normaliserat eller något derutöfver.» Nu blifva de, oaktadt parterren är trång, beqvämligen ej mer än högst 800; och kunna föga, utan att armbågas, ökas till 900. ett »konstruktionsfel»,konsekvensändrat/normaliserat som, à 60 kop.kopek platsen och 100 representationer, minskar theaterföreståndarnes möjliga bruttoreveny med den opåräknade nätta summan af 6 000konsekvensändrat/normaliserat rubel om året;

24 att måttet på dörrar, fönster m. m. i dekorationer, anbragta mellan kulisserna, befunnits för smalt, så att dessa tillbehör med besvär och kostnad måst ändras; om hvilket »slarf»,konsekvensändrat/normaliserat som bör godtgöras bolaget, dock ännu är oafgjordt, huruvida det faller arkitekten eller hr Gropius till last;

25 att bolaget ser sina förhoppningar om inkomst af kafé och uthyrda sidorum betydligt svikna, emedan dessa lokaler, repetitionssalen inberäknad, nu befinnas mot all förväntan trånga och obeqväma; ett »konstruktionsfel»,konsekvensändrat/normaliserat som visserligen ej, i brist på fjerde ritning, kan bevisas, men hvars följder kunna bedömas deraf, att hyran för husets lokaler utom scenen redan 1857 beräknades af hr C. till 1 440konsekvensändrat/normaliserat rub. om året.

26 Begär hr C. flera bevis, eller ha vi genom de anförda lyckats bibringa honom den öfvertygelsen, att också han, i likhet med andra dödlige, nödgats skatta sin gård åt erfarenheten? Hr C. kan naturligtvis med storartadt förakt tillbakavisa äfven dessa inkast såsom icke »sakkunniga»; men vi kunne försäkra honom, att, oaktadt bristen på arkitekter, hvarken bolagets eller Helsingfors’ opinion låter så blindt, som han tror, föra sig bakom ljuset af allehanda försök att bemantla ett lättsinne, som bjert afsticker mot det utomordentliga förtroende bolaget honom bevisat.

27 Och sedan vi nu, à contre-coeur, efterkommit hr C:s egen begäran, skola vi – utan att det ringaste bekymra oss om ett för hr C. »lika vedervärdigt som otidigt beröm af inkompetente domare» – med största nöje erkänna den nya byggnadens smakfulla inredning och många öfriga förtjenster, hvilka vi hoppas blifva stora nog att försona misstagen, tysta förtalet och låta denna byggnad uppfylla den hedrande bestämmelsen att börja ett nytt tidehvarf för den dramatiska konsten i Finland.

 

 

  1. *)De beräknades af hr C. d. 3 Maj 1858 till 901, med tillägg: »dessa platser blifva så rymligt utmätta, att antalet i en framtid kan obehindradt och efter behof ökas till 1 000konsekvensändrat/normaliserat eller något derutöfver.» Nu blifva de, oaktadt parterren är trång, beqvämligen ej mer än högst 800; och kunna föga, utan att armbågas, ökas till 900.

Kommentaari

Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

Faksimile