3 Tusen tack för det exemplar af en Kaukasisk näsa, Ni hade den godheten tillsända mig; den är redan spritdränkt, och väntar med otålighet sällskap i dem, Ni behagar afskära i Bessarabien. Gerna önskade Jag betala min skuld till Er genom öfversändande af det dryga öfverskott i näsväg, hvarmed Morgonbladet vid sin oförmodade Dårhusfärd ökat min egen respektabla; men i betraktande af Postgångens osäkerhet ty, som Ni mins, visste Hr L*** i våras berätta, att ett af brefven till Er föll Åbo Underrättelser i fingrarna, – och i förväntan, att mina värda Colleger skola vara så artiga och bifoga de utväxter, som afundsjukan öfver vår långväga Correspondens och Er visade uppmärksamhet ofelbart låter utskjuta från Deras anletsstyren, väljer jag, att låta mitt öfverskott tills vidare sitta qvar. Såsom en ringa genskänk hoppas jag M. H.Mina Herrar betraktar detta lilla »väderägg»,konsekvensändrat/normaliserat – ett och annat från Helsingfors i Juli.
4 Hvarföre skulle vi icke börja med väderleken? För att vara originella! .... Af den varan rosas ej mycket i våra spalter. – Altså! Väderleken M. H.Mina Herrar har varit si, men också så. Som Min Herre troligen observerat, – eller, om icke, har åtminstone Professor Gruithuisen i München gjort det – fick solen i början af månaden infallet, att pryda sitt klara anlete med en respectabel finne eller fläck, som beklagligen snart visat sig särdeles vatusigtig, och i veckotal påminte oss om sin tillvaro genom täta dagliga regnskurar. Bemälte Professor vet väl berätta, att solen numera är så vida omplåstrad, att fläcken mer och mer ljusnar och försvinner, men icke förthy är regn, med undantag af första dagarna i rötmånaden vårt »dagliga bröd» – den 3:de Augusti utpekas, som den varmaste och skönaste i år blifva skall! Men Apropos om Augusti, är det en sak, som ej hör hit, då vi tala om Juli ..... Oberäknad den skada, en dylik ättiksur himlafysionomi förorsakade årsväxten på taken kring Skatudden, lade den mycken syra i societetslifvet; så att vi öfverhufvud kunna säga, att vår Juli varit torr i all sin fuktighet. – Väl ser man utlänningar har i mängd, väl måste man, såsom en Svensk sade härom dagen, »i denna förbannade stad tala 12 språk, för att lefva med»,konsekvensändrat/normaliserat väl dansas här både Söndag och och Onsdag, och Löwes Kapell befordrar ännu matsmältningen – väl, väl, ja väl – men ändå är lifvet nu blott ett magert motstycke till de förledne somrarnas, och nöjena så glest sådda, som de hundrade smederna vid Danska Kungens kröningsgryta, hvarom skepparehistorien förmäler. Hr Ghys drog en enda gång under månaden sin afskedsstråke, – Dessort med Madame sökte roa oss med sina Malabar-beduin-kinesiskt-japanska o. s. v. konster och kraftyttringar, men fann Publiken nog oläraktig att icke sentera konsten att kasta ägg, bouteljer, kulor och knifvar om hvarandra – icke engång Zephyrflygten behagade, troligen emedan den var inskränkt kring en stång; för 20 kop. S:r har en hvar, som haft lust, varit hos Samelson i tillfälle, att under full musik och utan att särdeles nöta skoplagg, bese »hela halfva» verlden; Hr Carling på Thölö har inbjudit till färder à la Petrus på Gloets vågor, hvarvid man äfven kunnat sittande göra en färd till Cajsaniemi;|62 2| men bäst af alt är ett vandrande »gyckelskåp»,konsekvensändrat/normaliserat såsom terminus tecnicus lyder, der M. H.Mina Herrar för 5 kopek fått se »oerhörda» saker, t. ex. Napoleon på knä inför Ludvig XVIII; en uppbyglig och nöjsam dansk förlofningsfest, der Kungen håller sin dotters hand och ser mot himla, och en tysk prins, hvars namn Gudarna må veta, med darrande ben mottager sin brud, och det hela beskuggas af ett ofantligt bord, bakom hvilket S:t Olof står med en gratulationsönskan i näfven o. s. v. Se der de många förlustelser, vederbörande bjudit oss, utan att dock kunna locka mer än ett flygtigt löje, ett gasartadt drag af deltagande på stadens anlete! – Den fördömde väderleken! brummar M. H.Mina Herrar i sina buskiga munstacher; ja väl! men glöm ej, att det går ett folk illa, som förnekar sina helgon. Ni häpnar, lik en, som fått ett apropos – slangbad i synen! Vet, M. H.Mina Herrar, vet – Helsingfors skyddsande, Methusalems jemnåriga, det sextonde seklets största mästarverk i Helsingfors, Grossvatern bland alt, hvad klockstaplar heter i denna och den tillkommande verlden med sitt perpetuum stabile verldsur är – icke nedrifven ännu, Gudilof – men offenteligen på auction försåld! Du hårda nödvändighet! – Uglorna skola snart, flyende sjunga »klävitt» öfver staden, och under flygten nedsöla M. B. spalter – betänk Min Herre, Aeneas's gräsliga Harpyekrig. – Hvem klockstapelns köpare blef, kan jag ej säga Min Herre; väl hade jag det välmenta förslaget, att jemte M. B. Red. inköpa den, för att derifrån, om den upprestes på rödbergen, så en »siareblick» öfver staden, och dymedelst vidga vår öfverklagade inskränkta blick i ett och annat, men äfven detta strandade – mot hvad? – gissa! – Till stadens förskönande är under månaden ej mycket gjordt. Det nya Nosocomium reser sig nu tvåvåningar högt; bakom Bibliotekshuset har den nya bygnaden för Laboratorium chemicum och Anatomiesal uppstigit ur sina grundvalar, och den nya flygeln till Gardiets kasern står snart under tak. – Tillbygnaderna till Senatshuset skjuta den vanliga qvicka farten. – Bland privata företag erbjuder sig för den, som vandrar utom Esbotull, Geheime-Rådet Walléns villa med dess storartade anläggningar, som upptaga en ansenlig del af vestra Glostranden – i framtiden en storartad prydnad kring den sköna viken. Theaterhuset, hvars dörrar Hr Dessort öppnade, är ännu sådant, som det var före Boscosfärden och efter det, huset återsändes af Boscos' concursmassa – som ni vet, dog Bosco 1 i Paris – och kommer nu vårt eldutrotnings förslag i vigeur, torde vi förgäfves sucka efter förlossning från Thaliahuset i fickformat.
5 Gerna önskade jag berätta något om Universitetet, men nu, då ferierna tillsluta Mimers källor, har ingenting af vigt tilldragit sig. Prof. Ekelunds lärostol är intagen af Adjunkten Juris utriusque Doctorn Palmén, Universitetet är ännu en sörjande enka efter Proff. Sundvall och Hällström, hvilkas platser (den sednares har naturligtvis ännu ej kunnat besättas) ännu äro ofylda.
6 Våra Ångfartyg fortfara i sin vanliga gång. Sedan Storfursten hade den olyckan att stöta på nära staden, skall Finland, som legat obegagnad, för att försäljas, om någon köpare infunnit sig, träda i stället och fortsättta Storfurstens tourer. – Uleåborg, som blef Vasa Aktieägare en okär börda, är, som M. H.Mina Herrar hört, försåldt, och döpt till »Unionen» i en enda mans ägo gör det numera färder inom de andras linie mot nedsatta priser – vestra kusten är beklagligen lemnad utan all communication.
7 Såsom »liknelser» till industriela företag veta vi blott att nämna ett och annat »förslag»;konsekvensändrat/normaliserat Sjöassurance föreningar, tvenne till antalet, ett »Bottniskt» och ett för Finska viken, äro discuterade i Tidningarna, men torde stranda mot finsk flegma, ehuru upplyst blifvit, att differansen mellan i utlänska bolag assurerade fartyg och dem, som i ett inhemskt blefve det, torde blifva den emellan 27½ procent af värdet och 7½ procent. – Ett förslag för ett Brandstods-Bolag till försäkrande af lösegendomen har med Finlands Allmänna Tidning blifvit utdeladt. Bolaget skulle träda i verksamhet, så snart den antecknade försäkringssumman uppgår till 2 Millioner Silfverrubel. Man hoppas, att förslaget skall väcka deltagande.
8 Finska Hushållnings-Sällskapet erbjuder för Augusti jordbrukarne tillfälle, att genom kunnig person, som i landet skall kringresa, finna undervisning i Engelska plogens användande på fältet – ett anbud, hvars begagnande ej skall underlåta, att medföra stor nytta.
9 Enligt Hans Majestäts Nådiga påbud kommer för nästa år inom Storfurstendömet afgifter för bref mellan alla orter att utgöra 10 kop. Silfver, såsom redan inom Kejsaredömet fallet är.
10 Men huru ser det ut med vår Litteratur, frågar M. H.Mina Herrar Hvilka nya produkter, hafva sett dagen? Icke mottager man alla månader kungliga besök, såsom af Fjalar Kung; Blåsippor plockas ej hvarje år, minnen från landsbygden publiceras ej alla dagar. Våra skriftställare göra sig rara, i Juli hafva de skrifvit och plockat – ingenting, åtminstone för allmänheten. Doctor Lönroths »samling af Finska Gåtor»,konsekvensändrat/normaliserat till antalet utgörande 1 679konsekvensändrat/normaliserat utom varianter och estniska gåtor, och första häftet af den i Vasa utkommande folkskriften äro de enda glädjande företeelserna, som utgöra vår Juli-Litteratur. Lektor Heikels blindkarta öfver Finland är ännu ej utkommen. Om en viss Calender och andra häftet af en viss annan skrift talar man så der i förtroende, men auctorerna sjelfva sägas vänta på höstslasket, för att »hafva tid».konsekvensändrat/normaliserat – Skulle M. H.Mina Herrar vara så artig och fråga efter stadens periodiska skrifter, så svarar Saima att de Sjusofvardagen firade sin namnsdag eller åtminstone borde firat den och icke säger någon, att Saima har orätt.
11 Årsvexten har lidit något af det eviga regnet. Höbergningen har inom Juli ej kunnat börja, men i fall bergningsvädret blir godt, väntar allmogen hö till öfverflöd – nästan med ledsnad, ty så är nu engång verldens gång, att »för mycket» och »förlitet» skämmer en god sak.
12 Men – jag ser i andanom M. H.Mina Herrar förtviflad vrida sina munstacher, och gnida sina krutvana ögon, för att utestänga sömnen; derföre slutar jag med den önskan, att Min Herre ej måtte stekas af Bessarabiens omenskliga hetta, utan om möjligt är, bouteljera en del och öfverstyra till oss. Ett sednare bref, jag försäkrar det, skulle finna sig högst bedröfvadt, att träffa M. H.Mina Herrar förvandlad i en stek. Le beso humildemente las manos. Au revoir.
13 P. S. M. H.Mina Herrar behagade ursäkta, att brefvet blifvit litet döpt i Augustiregn.
Från Helsingfors.
7.
1 1844 Juli 31.
2 Min Herre!*)Till kapten Leopold i Besarabien.
3 Tusen tack för det exemplar af en Kaukasisk näsa, Ni hade den godheten tillsända mig; den är redan spritdränkt, och väntar med otålighet sällskap i dem, Ni behagar afskära i Bessarabien. Gerna önskade Jag betala min skuld till Er genom öfversändande af det dryga öfverskott i näsväg, hvarmed Morgonbladet vid sin oförmodade Dårhusfärd ökat min egen respektabla; men i betraktande af Postgångens osäkerhet ty, som Ni mins, visste Hr L*** i våras berätta, att ett af brefven till Er föll Åbo Underrättelser i fingrarna, – och i förväntan, att mina värda Colleger skola vara så artiga och bifoga de utväxter, som afundsjukan öfver vår långväga Correspondens och Er visade uppmärksamhet ofelbart låter utskjuta från Deras anletsstyren, väljer jag, att låta mitt öfverskott tills vidare sitta qvar. Såsom en ringa genskänk hoppas jag M. H.Mina Herrar betraktar detta lilla »väderägg»,konsekvensändrat/normaliserat – ett och annat från Helsingfors i Juli.
4 Hvarföre skulle vi icke börja med väderleken? För att vara originella! .... Af den varan rosas ej mycket i våra spalter. – Altså! Väderleken M. H.Mina Herrar har varit si, men också så. Som Min Herre troligen observerat, – eller, om icke, har åtminstone Professor Gruithuisen i München gjort det – fick solen i början af månaden infallet, att pryda sitt klara anlete med en respectabel finne eller fläck, som beklagligen snart visat sig särdeles vatusigtig, och i veckotal påminte oss om sin tillvaro genom täta dagliga regnskurar. Bemälte Professor vet väl berätta, att solen numera är så vida omplåstrad, att fläcken mer och mer ljusnar och försvinner, men icke förthy är regn, med undantag af första dagarna i rötmånaden vårt »dagliga bröd» – den 3:de Augusti utpekas, som den varmaste och skönaste i år blifva skall! Men Apropos om Augusti, är det en sak, som ej hör hit, då vi tala om Juli ..... Oberäknad den skada, en dylik ättiksur himlafysionomi förorsakade årsväxten på taken kring Skatudden, lade den mycken syra i societetslifvet; så att vi öfverhufvud kunna säga, att vår Juli varit torr i all sin fuktighet. – Väl ser man utlänningar har i mängd, väl måste man, såsom en Svensk sade härom dagen, »i denna förbannade stad tala 12 språk, för att lefva med»,konsekvensändrat/normaliserat väl dansas här både Söndag och och Onsdag, och Löwes Kapell befordrar ännu matsmältningen – väl, väl, ja väl – men ändå är lifvet nu blott ett magert motstycke till de förledne somrarnas, och nöjena så glest sådda, som de hundrade smederna vid Danska Kungens kröningsgryta, hvarom skepparehistorien förmäler. Hr Ghys drog en enda gång under månaden sin afskedsstråke, – Dessort med Madame sökte roa oss med sina Malabar-beduin-kinesiskt-japanska o. s. v. konster och kraftyttringar, men fann Publiken nog oläraktig att icke sentera konsten att kasta ägg, bouteljer, kulor och knifvar om hvarandra – icke engång Zephyrflygten behagade, troligen emedan den var inskränkt kring en stång; för 20 kop. S:r har en hvar, som haft lust, varit hos Samelson i tillfälle, att under full musik och utan att särdeles nöta skoplagg, bese »hela halfva» verlden; Hr Carling på Thölö har inbjudit till färder à la Petrus på Gloets vågor, hvarvid man äfven kunnat sittande göra en färd till Cajsaniemi;|62 2| men bäst af alt är ett vandrande »gyckelskåp»,konsekvensändrat/normaliserat såsom terminus tecnicus lyder, der M. H.Mina Herrar för 5 kopek fått se »oerhörda» saker, t. ex. Napoleon på knä inför Ludvig XVIII; en uppbyglig och nöjsam dansk förlofningsfest, der Kungen håller sin dotters hand och ser mot himla, och en tysk prins, hvars namn Gudarna må veta, med darrande ben mottager sin brud, och det hela beskuggas af ett ofantligt bord, bakom hvilket S:t Olof står med en gratulationsönskan i näfven o. s. v. Se der de många förlustelser, vederbörande bjudit oss, utan att dock kunna locka mer än ett flygtigt löje, ett gasartadt drag af deltagande på stadens anlete! – Den fördömde väderleken! brummar M. H.Mina Herrar i sina buskiga munstacher; ja väl! men glöm ej, att det går ett folk illa, som förnekar sina helgon. Ni häpnar, lik en, som fått ett apropos – slangbad i synen! Vet, M. H.Mina Herrar, vet – Helsingfors skyddsande, Methusalems jemnåriga, det sextonde seklets största mästarverk i Helsingfors, Grossvatern bland alt, hvad klockstaplar heter i denna och den tillkommande verlden med sitt perpetuum stabile verldsur är – icke nedrifven ännu, Gudilof – men offenteligen på auction försåld! Du hårda nödvändighet! – Uglorna skola snart, flyende sjunga »klävitt» öfver staden, och under flygten nedsöla M. B. spalter – betänk Min Herre, Aeneas's gräsliga Harpyekrig. – Hvem klockstapelns köpare blef, kan jag ej säga Min Herre; väl hade jag det välmenta förslaget, att jemte M. B. Red. inköpa den, för att derifrån, om den upprestes på rödbergen, så en »siareblick» öfver staden, och dymedelst vidga vår öfverklagade inskränkta blick i ett och annat, men äfven detta strandade – mot hvad? – gissa! – Till stadens förskönande är under månaden ej mycket gjordt. Det nya Nosocomium reser sig nu tvåvåningar högt; bakom Bibliotekshuset har den nya bygnaden för Laboratorium chemicum och Anatomiesal uppstigit ur sina grundvalar, och den nya flygeln till Gardiets kasern står snart under tak. – Tillbygnaderna till Senatshuset skjuta den vanliga qvicka farten. – Bland privata företag erbjuder sig för den, som vandrar utom Esbotull, Geheime-Rådet Walléns villa med dess storartade anläggningar, som upptaga en ansenlig del af vestra Glostranden – i framtiden en storartad prydnad kring den sköna viken. Theaterhuset, hvars dörrar Hr Dessort öppnade, är ännu sådant, som det var före Boscosfärden och efter det, huset återsändes af Boscos' concursmassa – som ni vet, dog Bosco 1 i Paris – och kommer nu vårt eldutrotnings förslag i vigeur, torde vi förgäfves sucka efter förlossning från Thaliahuset i fickformat.
5 Gerna önskade jag berätta något om Universitetet, men nu, då ferierna tillsluta Mimers källor, har ingenting af vigt tilldragit sig. Prof. Ekelunds lärostol är intagen af Adjunkten Juris utriusque Doctorn Palmén, Universitetet är ännu en sörjande enka efter Proff. Sundvall och Hällström, hvilkas platser (den sednares har naturligtvis ännu ej kunnat besättas) ännu äro ofylda.
6 Våra Ångfartyg fortfara i sin vanliga gång. Sedan Storfursten hade den olyckan att stöta på nära staden, skall Finland, som legat obegagnad, för att försäljas, om någon köpare infunnit sig, träda i stället och fortsättta Storfurstens tourer. – Uleåborg, som blef Vasa Aktieägare en okär börda, är, som M. H.Mina Herrar hört, försåldt, och döpt till »Unionen» i en enda mans ägo gör det numera färder inom de andras linie mot nedsatta priser – vestra kusten är beklagligen lemnad utan all communication.
7 Såsom »liknelser» till industriela företag veta vi blott att nämna ett och annat »förslag»;konsekvensändrat/normaliserat Sjöassurance föreningar, tvenne till antalet, ett »Bottniskt» och ett för Finska viken, äro discuterade i Tidningarna, men torde stranda mot finsk flegma, ehuru upplyst blifvit, att differansen mellan i utlänska bolag assurerade fartyg och dem, som i ett inhemskt blefve det, torde blifva den emellan 27½ procent af värdet och 7½ procent. – Ett förslag för ett Brandstods-Bolag till försäkrande af lösegendomen har med Finlands Allmänna Tidning blifvit utdeladt. Bolaget skulle träda i verksamhet, så snart den antecknade försäkringssumman uppgår till 2 Millioner Silfverrubel. Man hoppas, att förslaget skall väcka deltagande.
8 Finska Hushållnings-Sällskapet erbjuder för Augusti jordbrukarne tillfälle, att genom kunnig person, som i landet skall kringresa, finna undervisning i Engelska plogens användande på fältet – ett anbud, hvars begagnande ej skall underlåta, att medföra stor nytta.
9 Enligt Hans Majestäts Nådiga påbud kommer för nästa år inom Storfurstendömet afgifter för bref mellan alla orter att utgöra 10 kop. Silfver, såsom redan inom Kejsaredömet fallet är.
10 Men huru ser det ut med vår Litteratur, frågar M. H.Mina Herrar Hvilka nya produkter, hafva sett dagen? Icke mottager man alla månader kungliga besök, såsom af Fjalar Kung; Blåsippor plockas ej hvarje år, minnen från landsbygden publiceras ej alla dagar. Våra skriftställare göra sig rara, i Juli hafva de skrifvit och plockat – ingenting, åtminstone för allmänheten. Doctor Lönroths »samling af Finska Gåtor»,konsekvensändrat/normaliserat till antalet utgörande 1 679konsekvensändrat/normaliserat utom varianter och estniska gåtor, och första häftet af den i Vasa utkommande folkskriften äro de enda glädjande företeelserna, som utgöra vår Juli-Litteratur. Lektor Heikels blindkarta öfver Finland är ännu ej utkommen. Om en viss Calender och andra häftet af en viss annan skrift talar man så der i förtroende, men auctorerna sjelfva sägas vänta på höstslasket, för att »hafva tid».konsekvensändrat/normaliserat – Skulle M. H.Mina Herrar vara så artig och fråga efter stadens periodiska skrifter, så svarar Saima att de Sjusofvardagen firade sin namnsdag eller åtminstone borde firat den och icke säger någon, att Saima har orätt.
11 Årsvexten har lidit något af det eviga regnet. Höbergningen har inom Juli ej kunnat börja, men i fall bergningsvädret blir godt, väntar allmogen hö till öfverflöd – nästan med ledsnad, ty så är nu engång verldens gång, att »för mycket» och »förlitet» skämmer en god sak.
12 Men – jag ser i andanom M. H.Mina Herrar förtviflad vrida sina munstacher, och gnida sina krutvana ögon, för att utestänga sömnen; derföre slutar jag med den önskan, att Min Herre ej måtte stekas af Bessarabiens omenskliga hetta, utan om möjligt är, bouteljera en del och öfverstyra till oss. Ett sednare bref, jag försäkrar det, skulle finna sig högst bedröfvadt, att träffa M. H.Mina Herrar förvandlad i en stek. Le beso humildemente las manos. Au revoir.
13 P. S. M. H.Mina Herrar behagade ursäkta, att brefvet blifvit litet döpt i Augustiregn.