Hahnsson, Theodolinda–ZT 25.8.1894

Theodolinda Hahnsson till Zacharias Topelius 25.8.1894

Helsingfors den 25 Augusti 1894 (Fredriksgatan 39.)

H. Herr Statsrådet Z. Topelius.
Björkudden.

1 Åter en gång djerfves jag skrifva till herr statsrådet i en sak, som står mig nära.

2 Kommerserådet Edlund kom till mig en dag i början af Juni och frågade, om jag vore hugad att till finskan öfversätta en ny upplaga af ”Fältskärns berättelser”. Och hvem hade väl gjort det med större nöje än jag! – Jag hade redan i min barndom tjusats af dessa berättelser, då de ingingo i Helsingfors Tidningar. Och nu skulle jag få ett så kärt sommar-arbete. Jag tackade Gud för denna gåfva, som jag tänkte, att han sändt mig. Kommerserådet önskade, att jag skulle skrifva ett prof – Det tyckte jag var mindre nödigt, jag hade ju skickat prof nog ut i verlden, och just hvad språket beträffar lyckats få det publiken i lag; men jag gjorde det ändå. Sednare, sedan profvet var afskickat, skref kommerserådet mig till och bad mig fortsätta med öfversättningen. Nu på slutet af Augusti fick jag åter ett bref af honom, der han underrättar mig, att Statsrådet gifvit öfversättningsrättigheten åt en annan Det smärtade mig outsägligt! Icke det allenast, att det var för mig en kännbar ekonomisk förlust, den kunde möjligen ersättas genom något annat arbete, men den andliga förlusten är oersättlig, ty i jemförelse med dessa äkta perlor är nutidens litteratur så tom och platt, att den som engång med själ och hjerta följt med hjeltarne i Fältskärns berättelser, har bra svårt att börja men något annat öfversättnings-arbete. Hade jag aldrig fått det, så hade det varit en annan sak, man vet ju icke att ”gråta efter guld, som man aldrig ägt” – men nu! – –

3 Kommerserådet Edlund, som jag lärt mig känna som en nobel affärsman, rent af sörjer öfver denna sak. Har afunden här spelat sin intrig – eller hvad kan vara orsaken, att den ädle skalden Z Topelius låtit denna affär såhär gestalta sig? –

4 Min ödmjuka begäran är, att herr Statsrådet ville förlåta mig det jag vågat tillskrifva Eder i denna sak, men jag måste ju ännu fråga, om herr statsrådet då alldeles oåterkalleligen är besluten att öfvergifva kommerserådet Edlund som förläggare och mig som öfversättarinna för ofvannämnda arbete? Det är så svårt att tänka, att en annan skall taga de kära berättelserna ifrån mig.

5 Ödmjukast anhållande om svar, tecknar jag med

djupaste högaktning

Th. Hahnsson.