ZT–Sofia Topelius 14.9.1860

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 14.9.1860

Helsingfors fredag 14 September 1860.

Min Älskade Mamma!

1 Tack ånyo för en sommar, som Gud i sin nåd låtit oss lefva med helsa tillsammans! Tack för all moderlig kärlek mot oss och våra pyren – och för alla ensliga tankar också, dem Mamma skickat efter oss på vår långa resa. Gud gifve oss den glädjen att engång åter få pyssla om Mamma här hos oss!

2 Tack, goda, snälla Fanny, för all din vänskap, och var viss uppå att vi aldrig skola förgäta den!

3 Wi äro nu Gudilof lyckligt framme snart sedan fyra dygn och förtreta oss blott deröfver att vi ej förr kunnat skrifva. Jag tänkte så visst skicka Mamma ett telegram med posten från Tavastehus, men det blef ogjordt under vår inquieta väntan der. Om resan har nu Emili berättat. Jag vill blott tillägga, att tankarna på Mammas ensamhet beständigt lågo oss uti hågen. Annars var det en lycklig och ej otreflig resa. Mammas moderliga böner och de små barnens englar ledsagade oss hela vägen. Icke en rem gick sönder; blott engång|| behöfde ett obetydligt jern fastnitas på kurirkärran. Med kusken voro vi mycket nöjda, och regn fingo vi blott en timme i söndags på e. m., första hållet från Tavastehus, men ej mer, än att sufletten ändock förblef nedspänd. Kallt var det om morgnarna, men lyckligtvis hade barnen ingen känning deraf. Två håll satt Eva ensam med mig i kärran, pratade sju stugor fulla och skötte sig sjelf, medan jag körde. Tusse var, som vanligt, utsatt för många fiender: kattor, hundar, hästar, getter och svin, som alla sökte förbittra hans resa, och var han ej ut för annat, så råkade han ut för sin egen svans, som fastnade i merlan till schäslådan. Emellertid kom också han, dels åkande, dels springande, välbehållen fram till destinationsorten och rusade köksan i famnen, utan att synnerligen förundra sig öfver sitt återfunna hem. Ännu samma eft. middag hann han redan göra visit hos Wasastjernas. Bergers skjutshästar mötte vi hela vägen; de kommo kl. 1, vi kl. 2.

4 Här är nu temligen som förr, vackert och fult väder om hvartannat. Det är ej utan en behaglig känsla af lugn man nu hör stormarna hvina och regnet störta.|| Skörden hitåt är sämre, än uppe hos oss, rågen usel, potäterna ruttna i jorden. Här har regnat mycket mera här söderut. Jag undrar om det ej skulle löna sig att hitskicka en last potäter från Nby?

5 Hos grefve Berg var i tisdags stor uppvaktning för Alexandersdagen, men jag var ej med, emedan uniformsbyxorna gjorde en sjöresa med Suomi (som lyckligt anlände hit i onsdags på aftonen). Man väntade en sorts afskedstal af hans excellens, men deraf vardt intet. Han ”fägnade sig blott att återse herrarna med förnyade krafter i fosterlandets tjenst.” Hela ryktet om hans afsked tycks stå uti vida fältet, tillsvidare åtminstone. Är der någon grund, lär det väl snart visa sig. – Om aftonen voro vi hos Rosenkampffs och besågo illuminationen. Tant med de sina må väl. Carl och Max äro nu här. Sofi Leopold var också der, välbehållen efter sin resa, i en ofantelig krinolin. Sofi har skickat lilla Aline med en mamsell Nylander till Uleåborg på Suomi. Jenny blef så häpen öfver Carls sjukdom, att glädjen öfver hans tillfrisknande mycket mildrade Sorgen öfver deras lilla Anna. Oscar mår bra och arbetar nu temmeligen.

||

6 Icke tycks här just vara sjukligt i staden. Jenny tror att deras lilla flicka fått en snäf af den svåra Wiborgska rödsoten, emedan fru Vaugack, deras granne, varit i Wiborg och hennes gosse varit ansatt deraf, och han skall ha kysst lilla Anna aftonen förrän hon sjuknade. – Aina hade lof i tisdags och begynte i onsdags. De ha nu mycket mindre lexor än förr i tredje klassen, hvilket är rätt förnuftigt, ty de stackars barnen i denna klass fingo förr sitta halfva nätterna uppe. Toini och Eva äro ute på språng. Rosa är betagen i allt nytt som hon ser; lika blek ännu, men annars snäll och glad. Mille är nu hos Jenny. Jag håller på med theaterstycket till invigningen, och för att få det fort undan, har jag bett Edlund sköta tidningen ännu denna vecka. I dag var jag hos baron Munck; han var vänlig som alltid. Jag bör kanske tillägga att mustascherna pryda ännu sin plats.

7 Goda Mamma, jag glömde snöpligen betala Lippjärv Hinrik för Jakobstadsresan. Vill Mamma var god och göra det, så får jag veta beloppet. – Jag är högst inquietspråk: franska att få veta, om Mamma får några nya invånare på Kuddnäs. Åtminstone skola vi försöka bereda Mamma någon skrypelse med tätare bref, om de också bli korta. Helsa hjertligt Fanny, Moster, Stina och alla vännerna från

Mammas egnaste

Z.

8 Med Thunberg har jag knappt hunnit tala ännu. Grefve Berg hade berättat för kejsaren att jag skrifvit en opera enkom för svenska kungens kröning, hvaröfver kejsaren skall ha blifvit ond, men denna lögn , blef jemte andra lögner lyckligen förekommen och justerad af baron Munck. Det var emellertid bra att jag ej fick någon svensk orden vid kröningens stora stjernfall.

9 Pacius har varit i staden för att träffa mig. Borgmästar Bergstedt har gjort visit. Bergers och tant voro i går här på f. m. kaffe. Emili skrifver till Falck; fru Decker tar emot Alexandra för 18 rub.rubel i mån.