Dikten publicerades i Eos 1/3 1860 med titeln »Till en liten gosse», och Topelius omarbetade den inför boktrycket. Andra och tredje strofen har ofta nedtecknats i minnesböcker.
»Till en Gosse» och den efterföljande pendangen »Till en flicka» är utformade med olika versmått och rimflätning som förstärker uppdelningen efter kön. Den förra med korta tvåstaviga versrader och manligt enstaviga rim kan tolkas som mer fartfylld, medan den senare med längre trestaviga versrader och tvåstaviga rim kan tolkas som mer eftertänksam. Laurent betonar vikten av skilda fostringsideal som Topelius förmedlar beroende av kön (1947, s. 225). Lappalainen konstaterar att Topelius barnkaraktärer inordnas i 1800-talets ideologi av separata sfärer för könen: pojkarna fostras till den offentliga sfären, medan flickorna hänvisas till den privata. Typiskt för Topelius är att han använder fågelsymbolik för att beskriva de motsatta könsrollerna (2018, s. 28 f.).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
22–24 Bryt glad ditt bröd: [...] Dig sjelf förglöm. Topelius lade till strofen under det första av nödåren 1866–1868. Jfr tematiken i J. L. Runebergs »Högt bland Saarijärvis moar» i diktsviten »Idyll och epigram» (Dikter 1830, SS I, s. 117).
33 örnen sinnebild för styrka (hos Topelius) och populärt heraldiskt motiv.
Bibliografi
Ekrem, Lev lycklig, glöm ej mig! 2002, s. 83 f.; Lappalainen, »Child figures in Läsning för barn by Zacharias Topelius», 2018, s. 28 f.; Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 225; Runeberg, SS I, s. 117; Vasenius V 1927, s. 512
Till en Gosse.
Var frisk och glad,
Och blomstra ung,
Som löf och blad,
Du lekens kung!
5Och vex så stark
Och rak och fri,
Som furan i
Ditt hemlands mark.
Se hvar och en
10I ögat klart,
Som solens sken
Så uppenbart,
Och var så sann,
Att Gud hvar stund
15I själens grund
Dig skåda kan.
Svik ej din vän;
Var trofast, du.
Sviks du igen,
20Stå fast ännu!
Var god, var öm;
För andras nöd
Dig sjelf förglöm.
|2|25Var rask och djerf,
Och skåda fritt
Mot stora värf!
Allt kan bli ditt.
Så hög ej finns
30En frukt på qvist,
Att ej till sist
Af dig han hinns.
|172|Se,
örnen
, som
I molnet flög
35Och räds ej, om
Hans flygt är hög,
Han var engång
Så späd som du
Och känner nu
40En verld för trång.
Men ej ändock
Ditt hjerta byt.
Var ödmjuk och
Så utan skryt,
45Som björken är
För skogens gren:
Han är blott en
Af tusen der.
Lyd! Vörda rätt
50Din far, för att
Det är så lätt
Att lyda gladt.
Och vörda ömt
Din moders bön;
55Blif du den lön,
Som hon sig drömt.
Gif troget akt
På lärarns ord;
|3|Vett är en makt
60På denna jord.
Tag råd emot
Af grånadt hår,
Som plantan står
Vid ekens fot.
65Och frukta Gud
I all din tid,
|173|Och lyd hans bud,
Och sök hans frid.
Förutan det
70Finns ingen ro,
Ej hopp, ej tro,
Ej dygd, ej vett.
Och älska varmt
Ditt fosterland,
75Hur glömdt, hur armt
Det syns ibland.
För det vex till,
Lef för dess rätt,
Och dö för det,
80Om Gud så vill.
Så blomstra glad,
Och blomstra ung,
Som löf och blad,
Du lekens kung!
85Din sköna vår
Välsigne Gud
Till sommarskrud
Och mannaår.