Moster Lotta.

Nej, en sådan präktig moster

Har visst ingen, som vi ha.

Alla våra små förluster

Ställer hon på rätt så bra,

5Lappar strumpor, byxor, linne,

Har hvar näsduk väl i minne,

Märker lakan, knäpper nöt,

Malar kaffe, kokar gröt.

Traska vi i vargaväder

10Hem från skolan, som till sjös,

Hvem är flink med torra kläder

Åt oss, stackars våta möss?

Hvem förser oss efter lunken

Med den bästa filebunken

15Och aftorkar våra fjät?

Det är moster Lotta, det.

Mamma vill oss visst ej illa,

Men vi ha så många fel.

Än vi sås på duken spilla,

20Än är ej vår krage hel,

Än ha vi glömt kamma luggen,

Än så slå vi sönder muggen,

Och då vankas snubbor fort:

Kära barn, hvad har du gjort?

25Men då säger moster Lotta:

Mamma, alltför sträng du är!

Det är barns natur att klotta;

Det blir husesamt, det der.

Det var fläck förut på duken,

30Kragen är ej riktigt struken,

Luggen står ju som en strut,

Muggen, den var spräckt förut.

Och så är det alla dagar:

Alltid tar hon vårt parti.

35Alltid ömt hon oss beklagar,

När vi äro stygga, vi.

Om vi leka, om vi äta,

Godt förlikas eller träta,

Är det allt så utmärkt snällt

40Och så riktigt väl bestäldt.

Sådan moster har väl ingen,

Som vår moster Lotta är,

Och här finns ej en i ringen,

Som ej har vår moster kär,

45Men jag tänker, när jag pysslar

Sjelf med barn i eget hem,

Är det bäst, att moster sysslar

Med allt annat, utom dem.