Notisen/artikeln ingår i HT 23/3 1859:|23 2|

Festen för Pacius.

1 Vetenskap och konst, sanning och skönhet, ljus och färg, äro ovanskliga blommor i folkens ärekrans. Deras värde mätes icke blott efter enstaka triumfer, utan fastmer efter deras allmänna spridning, deras allmänna erkännande.

2 Ofta redan har Finland samlats kring dess universitet för att hylla vetenskapen; blott engång har det i en allmän hyllning uttalat sin kärlek äfven för konsten, representerad i Runebergs odödliga skaldeverk.

3 Nu samlades väl icke landet, men dock den del af dess hufvudstad, som älskar och värderar musikens ädla konst, till en sjelfmant och varmhjertad hyllning af den högre musikens grundläggare i Finland, hr Fredrik Pacius, på hans 50:de födelsedag den 19 innevarande Mars. Ganska få har det varit förunnadt att i vårt land verka så mycket för sin lefnads uppgift, som hr Pacius verkat för musikens utveckling och höjande, och hans aktningsvärda 25 åriga verksamhet här skall tillräckligt rättfärdiga det erkännande, hvarmed Helsingfors musikvänner denna gång velat för honom uttrycka sin erkänsla. Född och uppfostrad i ett land, hvilket mer än något annat i Europa älskat och riktat tonernas konst och der han omgafs af deras rikaste skapelser, kom han som en gäst till vårt land, der före honom knappt någon annan än lärkan och runoskalden sjöngo sina enkla toner, och qvarstadnade för att här dana för musiken en ny framtid. Hvilka otroliga mödor det kostat honom, vet endast den som förstår hvad det är skapa konstverk ur intet. Men om han ock mycket försakat, har han dock haft den sällsynta lyckan att blifva erkänd som få blifvit det och att ha bytt en plats bland de många uti hans första fädernesland med en ensam, en oupphunnen plats i det land, der allt eller nästan allt hvad för närvarande sjunger sin sång och stämmer sin sträng är, medelbart eller omedelbart, hans verk och hansoriginal: han lärjungar.

4 Lördagen d. 19, kl. 7 på morgonen helsades hr Pacius af studenterne med sång, och derefter tågades till brunnshuset att tömma med den älskade läraren ett glas för hans välgång. Samma dag var hr Pacius med familj inbjuden till en festmiddag i societetshuset. Salen var enkelt dekorerad med granar och statyer i alla hörn; den första vårsolen sken in genom de höga fönsterna och lifvade festen från början. Omkring 200 bland Helsingfors musikvänner, hvaribland många fruntimmer, omgåfvo den ärade gästen, som genast vid inträdet helsades med musik. Hvar och en skyndade att muntligen frambära sin hjertliga lyckönskan. Gardesmusiken spelade under måltiden utsökt sköna stycken enligt tryckt program, hvaribland 4 af Pacius (Soldatgossen, Suomis sång, duett ur Kung Carls Jagt och Vårt Land); dess toner, liksom alla den dagen, hade sammansvurit sig att klinga mer herrligt än någonsin. Prof. Cygnæus uppträdde och föreslog skålen för dagens främste gäst. Det var signalen till ett högt, ett allmänt hurra. Hr Pacius tackade med några ord ur djupet af sitt hjerta. En utvald sångarkör afsjöng till hr Pacius adresserade verser, ord af Topelius, musik af Collan.

5 En af hr Pacii äldste närvarande vänner, kommerserådet Borgström, framlemnade då å allas vägnar till honom som minne af denna dag en taktpinne af silfver, utförd i form af en korinthisk pelare med fyra diamanter kring den förgyllda kapitelen. Betydelsen af denna minnesgåfva var uttryckt i de derpå anbragta inskrifterna. Nederst: »Fredric Pacius, 19 Mars 1859, af musikens vänner i Helsingfors.» Deröfver namn och årtal för sex af hr Pacii kompositioner: Weihe der Töne 1839; Tod im Tode 1844; Vårt Land 1848; Kung Carls jagt 1852; De Hemlöse 1858 och Soldatgossen 1859. Slutligen upptog pelaren öfverst namnen på sex af de förnämsta bland andra kompositörers arbeten, hvilka hr Pacius här genomfört med en för Helsingfors musikaliska resurser högst oväntad framgång, nemligen fyra oratorier: Die Letzten Dinge af Spohr 1835; Der Tod Jesu af Graun 1836; Messias af Händel 1839 och Paulus af Mendelsohn 1847; vidare Öknen af David 1849 och symfonier åren 1845–53. Arbetet var af hr R. Mellin.

6 Prosessor Lille föreslog nu en skål för fru Pacius såsom den, hvilken vårt land främst har att tacka för att »konstnärn blifvit vår»,konsekvensändrat/normaliserat och uppläste för samma anledning skrifna verser. Prof. Topelius föreslog en skål för musikens framtid i Finland, tillegnad hr Pacius. Prof. Snellman vidgade ämnet ytterligare och föreslog en skål för alla de sköna konsternas välgång, tillegnad de närvarande damerna.

7 Efter middagen försvunno hastigt borden, och sångare och sångerskor samlades i en tät skara kring sin välkände anförare, under hvars fana de kämpat så mången strid och vunnit så mången glad seger. Högt öfver skaran höjde hr Pacius sin nya glänsande marskalksstaf, och sång efter sång vexlade om med hornmusiken från läktaren, tilldess att båda förenades i de mäktiga tonerna af Vårt Land. Vid dess slut skallade applåder från alla sidor af den stora salen, och hr Pacius bars deromkring i triumf af de unga.

8 Skymningen inbröt, ljus tändes i kronorna, danser, lekar och sånger fortforo till kl. 9 på aftonen. Liksom en enda familj förenades alla otvunget gladt kring samma föremål; tillgifvenheten, glädjen, sången gåfvo denna fest hela hjertligheten af en familjehögtid. Hvar och en kände sig hemma här på konstens neutrala område, der ingen af de strängar, som annars skorra i lifvet, lät höra sitt missljud, utan allt var harmoni, vänskap, värme och ungdom. Festen slöts också med en skål för ungdomen och framtiden, tillegnad hr Pacii son och äldsta dotter, som här voro närvarande.

9 En fest som denna kommer icke på länge åter. Dess betydelse ligger väl främst deri, att en ädel bildande konst blifvit hyllad i konstnärns person. Men icke mången omgifves heller af så mycken verklig tillgifvenhet, som hr F. Pacius, och icke mången kan så förena kring sig de mest olika sympathier. Han är en af de få, som icke äga några ovänner. Deremot äro hans tillgifne lärjungar på dessa 25 år spridda kring hela Finland, och det är åt dem vi närmast skicka denna korta skildring, ty det gläder dem att höra, när deras mästare väl går. De skola önska med vännerna den 19 Mars, att hr Pacius må länge lefva och verka för musiken i Finland och lönas med glädjen att se sina verk bära rik frukt för samtid och efterverld.