ZT–Sofia Topelius 3.6.1864
Kommentaari
Kommentar
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
2 promotionsvefvan Aina Topelius hade utsetts till allmän kransbinderska för den förestående promotionen. Se ZT–ST 16/5 1864.
2 parnassen estraden i solennitetssalen där promovenderna fick magistersingnierna, kransen och ringen.
2 helst i synnerhet.
2 busbas (dial.) stormväder.
2 Carolina dryck bestående av vin, socker och pomerans eller citron.
2 Akten får mamma läsa om I Helsingfors Tidningar 4/6 1864 ingick en skildring av promotionen 31/5 samt den av Topelius för tillfället författade dikten »Majblommor 1864».
Manuskriptbeskrivning
- Kirjeen arkistotunnus: 1852
- Lähettäjä: Topelius, Zacharias
- Vastaanottaja: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
- Arkisto: Nationalbiblioteket
- Kokoelma, arkistotunnus: Topeliussamlingen 244.97
- Tyyppi: brev
- Tila: original
- Koko: 21,5 x 13,5 cm
- Arkkeja: 1
- Lehtiä: 1
- Kirjesivuja: 4
- Väri: blåaktigt
- Laatu: brevpapper
- Kuosi: vattenlinjer, vattrat
- Kunto: välbevarat, frånsidans text syns
- Materiaali: svart bläck
- Muuta: brevet saknar sidor
Zacharias Topelius till Sofia Topelius 3.6.1864
Helsingfors fredag 3 Juni 1864.
Min älskade Mamma!
1 Nå, i dag är ej brist på koncepter. Hvarmed skall jag börja? Jo, att vi ändtligen tyckas få sommar. I förrgår 15 à 16 grader, i går dusk och blåst för bror Albert på sjön, i dag en herrlig junimorgon kl. ½ 8 med stigande thermometer efter ett godt regn i natt. Gräsmattan är frodig, träden ännu blott halft utslagna, allas våra blickar vändas åt norden.
2 Men nog om väderlek. I går morse kl. 4 reste bror Dyhr med Grefve Berg öfver Stockholm och tänker ätervända öfver Helsingfors. I onsdags eft. middag flyttade Moster Nena hit, och i går kl. ½ 6 e. m. opererades hon första gången af Becker, biträdd af W. Ursin. Det gick mycket flinkt och varade knappast 3 minuter. Moster var tapper och visade ingen rädsla, fastän der kanske var liten häpenhet just förut, men hon har förtroende för Becker. Ej ett ljud af smärta undföll henne, och icke var det heller så svårt, sade hon. Emili, jag och Mattsonskan voro alla närvarande. Sedan klistrades ögat igen och blir så en vecka vidpass. Becker sade också nu att det ej var fullt moget, men hoppas ändå framgång. Med den nya methoden, sade han, lyckas vanligen 3 af 4 eller 4 af 5. Efter en vecka, sade han, får man se, om den andra och afgörande operationen kan företagas. Han tycks vara böjd derför. Emellertid stadnar nu moster hos oss, i mitt förmörkade rum mot gatan. Jag har ju två och bor i det andra.|| Mitt värsta bekymmer, huru Emili skulle stå ut med promotionsvefvan, tyckes Gudskelof vara öfverståndet: Visst har hon varit mycket trött, och en starkare hade knappt varit det mindre, men persen har dock gått öfver. Jag skall nu berätta helt kort och sedan muntligen mera. Måndagen var en bråksam dag. Kl. 12 förra natten – men det är sannt, jag måste berätta ända från fredag. Då bundos här guirlander. 8 flickor, och Toini 9:de midti ringen, sutto på golfvet i barnkammaren, bundo och sjöngo. Lördagen e. m. likaså. Söndag f. m. var tyst och intet bråk, men på e. m. kommo fyra af de vanaste och skickligaste förra binderskorna, jemte Deckers och Rosenkampffs, och då bands lager till kl. 12 på natten. Måndag morgon kl. 7 voro de åter här och bundo mest hela dagen. Kl. 12 gingo vi till universitetet, der parnassen kläddes af Emili och Aina med tillhjelp af tapetserarn Galetzki, och det blef mycket vackert. Kl. ¼ på 3 var det färdigt, så fingo vi en bit mat, och strax efter 3 begynte den stora trafiken. Herrarne kommo och gingo hela eftermiddagen, fruntimmerna sutto kring bord i fyra rum, och Aina hade fullt arbete med att undervisa i konsten och förse alla med tillbehör. Sjelfva barnkammaren, der alla sängar stodo uppradade, var full med folk. Klockan 6 räknade jag fulla 50 unga flickor kring borden, de mesta främmande och resande, många söta pior,|| och det såg riktigt vackert ut. Dessutom några äldre, så att här voro omkring 70 fruntimmer, kanske 80. Lägger man härtill de 99 kandidaterne och några studenter, så hade vi kl. omkring 8 väl 200 personer. För så många räckte ej våra rum långt, helst med de många borden och stora skifbordet midti salen. Jag hade derföre låtit uppsätta två tält på gården med stora flaggor på höga stänger framföre, men så kom der ett streck i räkningen, och det var regn. Det hade småregnat alltemellanåt, så sken solen, men så kom kl. 6-7 ett duktigt busbas med orkan, så det hven om öronen. Tälten kunde ej begagnas, och det var en tid trångt derinne, så de trampade på hvarandra. Senare på qvällen höll det upp – då satte sig en trogen skara af 20 à 30 man i tälten – några gingo bort, och så blef det bättre rum. Kl. 8 kom hela akademiska sångarkören, 100 man stark, och sjöng, först på gatan, sedan på gården. Jag bjöd så många som rymdes på ett glas punsch i tälten (8 kannor punsch och 6 dito Carolina gingo åt). – Kl. 9 à 10 bortlyftades borden från salen, och då blef der vexelvis dans och sångkörer till kl. 11-12 – då kom supern, som var lagad för 150 personer, men som ej mer än cirka|| 90 voro qvar, blef mycken mat öfver, det var en fin, kall sexa med buljong och öl – Sedan sjöngs ännu – några stadnade qvar för att binda om slarfviga kransar och laga allt i ordning. Kl. 2 dracks kaffe, och kl. 3 på morgonen gingo de sista. – Promotionsmorgonen kom hårfrisören redan kl. 7 till Aina, och hon var rätt söt, hvit med hvit ros och lager på axeln samt magistrarnes present, som primus hämtade kl. 9 – ett litet fint guldur med kjed och broche (skall ha kostat 96 rubel). Akten får mamma läsa om – Emili och Aina hade hedersplatser – Middagarna går jag förbi – Till balen gingo vi kl. ¼ öfver 9, sedan Aina ännu engång varit i hårfrisörns händer. Skam att säga förde hon sig som en liten prinsessa bara för det hon ej förstod att vara rädd. Emili var ej på balen – jag ledde min dotter genom den långa raden af bekransade värdar – så mötte vi baron Munck, som frågade efter Emili. Det var skada, att hon ej kom, sade han, jag skulle ha öppnat balen med henne. Han började då polonäsen med fru Arppe, och näst efter dem tågade primus och Aina. Nästa hvarf åter