Dikten trycktes i Sagor III (1849) och omarbetades radikalt för Läsning för barn. Namnet »Radigundi» är förmodligen lånat från Ludwig Gotthard Kosegartens (1758–1818) dikt »Radegunde», om helgonet Radegund, bearbetad till svenska av Lars Jakob Stenbäck (1840; Laurent 1947, s. 194).
Hyllningen till inspirationen och fantasin slår an tonen för tredje delen av Läsning för barn. Den betonar mer än förorden i de två tidigare volymerna fantasin som ett »hexeri» och sagoskrivandet som att råka ut för »trollens lister». Vasenius noterar att Topelius omarbetade tredje strofen och tillade sex nya, där han utlägger den uppgift han ansåg att sagan bör fylla. I sin ursprungliga version är stycket ett hävdande, utan hänsyn till syftet, av poesin gentemot prosan, i enlighet med romantikens ideal. I de tillagda stroferna förtydligar Topelius det han såg som sagans uppgift: att värna om barndomens renhet (V, s. 475). Radigundis, sagornas drottning, kan jämföras med lyrikens sångfågel Sylvia, Topelius diktarröst i diktsviten Sylvias visor (tillkomna under 1850-talet; se ZTS I, s. XXVI ff.). Den av romantikerna högt värderade diktargåvan framställs som en värdefull skatt att vårda och bevara (Laurent 1947, s. 241).
Lehtonen benämner dikten ett romantiskt manifest, en »saga om en saga», som får en något tydligare religiös prägel i omarbetningen för Läsning för barn (2001, s. 154 f.). Topelius omnämner själv »Radigundis’ penna» som en »saga» i berättelsen »Luftslotten» som han skrev tre år senare. Men »Radigundis’ penna» kan också benämnas en romantisk poetik som i den strofiska diktens form behandlar konflikten mellan det poetiska och prosaiska. Valet av en strofisk och rimmad vers i stället för förordets prosa står i samklang med diktens hävdande av en poetisk livshållning.
Den platonska idén om det andliga som levandegör konsten framgår av dikotomin gåsen (pennan, tekniken, hantverket) och svanen (anden, fantasin; jfr sista versen).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
21 azuren himlarymden.
39 fjärlar parallellform till fjärilar.
44 sjumilsstöflar stövlar, med vilka man kan förflytta sig sju mil med ett steg; ursprungligen från Chales Perraults saga om Tummeliten från 1697.
65 Förskriften bokstavsmall att skriva av (se Laurent 1947, s. 79, och Schalin 1935, s. 30).
70 försöka prova.
80 förbidan förväntan.
99 ånga här: doft.
127 reglor parallellform till regler.
155 lästa låsta.
168 väderbössa här förmodligen: rovbössa; leksak för barn bestående av ett (gås)pennrör med vilket det går att skjuta små bitar av rovor.
Bibliografi
Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 79, 194, 241, 301 f.; Lehtonen, »Das Märchen im Märchen oder Das Bild des Märchenerzählers bei Topelius und einigen anderen Autoren», 2001, s. 154 f.; Schalin, Kuddnäs 1935, s. 30; Vasenius V 1927, s. 475, 502 f.; Zilliacus, »Inledning», Ljungblommor, ZTS I 2010, s. XXVI ff.
Kommentar
Dikten trycktes i Sagor III (1849) och omarbetades radikalt för Läsning för barn. Namnet »Radigundi» är förmodligen lånat från Ludwig Gotthard Kosegartens (1758–1818) dikt »Radegunde», om helgonet Radegund, bearbetad till svenska av Lars Jakob Stenbäck (1840; Laurent 1947, s. 194).
Hyllningen till inspirationen och fantasin slår an tonen för tredje delen av Läsning för barn. Den betonar mer än förorden i de två tidigare volymerna fantasin som ett »hexeri» och sagoskrivandet som att råka ut för »trollens lister». Vasenius noterar att Topelius omarbetade tredje strofen och tillade sex nya, där han utlägger den uppgift han ansåg att sagan bör fylla. I sin ursprungliga version är stycket ett hävdande, utan hänsyn till syftet, av poesin gentemot prosan, i enlighet med romantikens ideal. I de tillagda stroferna förtydligar Topelius det han såg som sagans uppgift: att värna om barndomens renhet (V, s. 475). Radigundis, sagornas drottning, kan jämföras med lyrikens sångfågel Sylvia, Topelius diktarröst i diktsviten Sylvias visor (tillkomna under 1850-talet; se ZTS I, s. XXVI ff.). Den av romantikerna högt värderade diktargåvan framställs som en värdefull skatt att vårda och bevara (Laurent 1947, s. 241).
Lehtonen benämner dikten ett romantiskt manifest, en »saga om en saga», som får en något tydligare religiös prägel i omarbetningen för Läsning för barn (2001, s. 154 f.). Topelius omnämner själv »Radigundis’ penna» som en »saga» i berättelsen »Luftslotten» som han skrev tre år senare. Men »Radigundis’ penna» kan också benämnas en romantisk poetik som i den strofiska diktens form behandlar konflikten mellan det poetiska och prosaiska. Valet av en strofisk och rimmad vers i stället för förordets prosa står i samklang med diktens hävdande av en poetisk livshållning.
Den platonska idén om det andliga som levandegör konsten framgår av dikotomin gåsen (pennan, tekniken, hantverket) och svanen (anden, fantasin; jfr sista versen).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
21 azuren himlarymden.
39 fjärlar parallellform till fjärilar.
44 sjumilsstöflar stövlar, med vilka man kan förflytta sig sju mil med ett steg; ursprungligen från Chales Perraults saga om Tummeliten från 1697.
65 Förskriften bokstavsmall att skriva av (se Laurent 1947, s. 79, och Schalin 1935, s. 30).
70 försöka prova.
80 förbidan förväntan.
99 ånga här: doft.
127 reglor parallellform till regler.
155 lästa låsta.
168 väderbössa här förmodligen: rovbössa; leksak för barn bestående av ett (gås)pennrör med vilket det går att skjuta små bitar av rovor.
Bibliografi
Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 79, 194, 241, 301 f.; Lehtonen, »Das Märchen im Märchen oder Das Bild des Märchenerzählers bei Topelius und einigen anderen Autoren», 2001, s. 154 f.; Schalin, Kuddnäs 1935, s. 30; Vasenius V 1927, s. 475, 502 f.; Zilliacus, »Inledning», Ljungblommor, ZTS I 2010, s. XXVI ff.