Åbo Marsch
Kommentar
Kommentar
Ett utkast är känt, daterat 15/10 68. Dikten utkom som separattryck i oktober 1868 och avtrycktes i Björneborg, Helsingfors Dagblad, Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser samt i Lännetär följande år.
Topelius skrev dikten på begäran av de vestfinska studenterna och den upplästes av författaren på deras årsfest den 24 oktober 1868 »under stormande jubel» (Schybergson 1918, s. 103). Studentnationerna hade i enlighet med 1852 års statuter avskaffats och ersatts av en indelning enligt fakultet. I mars 1868 legaliserades studentavdelningarna igen och Topelius valdes då till inspektor för Vestfinska avdelningen. – Avdelningen hade bildats 1846 genom en sammanslagning av Borealiska Nationen (sedermera Egentliga Finland), Åbo Nation och Satakunda Nation.
I dikten lyfter Topelius fram Åbo stads ärorika historia: här grundades landets första skola (katedralskolan) redan på 1200-talet och landets första universitet 1640 där berömda profiler som Porthan, Franzén och Gadolin var verksamma. Åbo blev Finlands första huvudstad 1809. Dikten anspelar också på de förödelser som drabbat staden genom århundraden: bränder, pest, plundringar och blodbad. – Jfr dikten »Åbo», daterad samma år (s. 89 ff., kommentar s. 423) och Finland framställdt i teckningar (ZTS XII, s. 72 ff.).
Versen är fyrtaktig och jambisk. Rimflätningen i strof 1–5 AbAbCdCd, och i strof 6 AbAbCXCX.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
2 Auras famn, Aura å rinner igenom Egentliga Finland och mynnar ut i Åbo.
7 Erstans Erstan, fjärden utanför Åbo.
9–16 O Auras bygd, [...] dina lagrar tanken prydt. Jfr En resa i Finland (1872): »I dessa tre – fästet, kyrkan, floden – förkroppsligas minnena af det politiska väldet, den andliga lifsmakten och kulturens strömåder. Sju århundraden ligga begrafna vid dessa stränder» (ZTS XIII, s. 28).
32 Egenteliga Finlands namn. Namnet Finland betecknade under äldre medeltid Åbo slottslän (Egentliga Finland).
37–38 Ett är vårt land; en är vår vilja: [...] klappa stort! En språkpolitisk markering: Topelius intog, liksom den västfinska nationen, en mellanställning i studentnationernas polarisering i språkfrågan. Se Topelius 2004, s. 195 f.
48 rediviva (lat.) den återuppståndne.
Bibliografi
Klinge, »Landets hjärta – fosterlandets hopp» 1989, s. 483–575; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 410 f.; Schybergson, »Zachris Topelius bland västfinnar» 1918, s. [102]–114; Topelius, Finlands krönika 1860–1878 2004, s. 195 f.; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 317 ff.
Åbo Marsch.
(För vestfinska studenter.)
Framåt på ljusets höga bana,
Du unga våg från
Auras famn,
Du förste vakt kring Finlands fana,
Du äldste son af Finlands namn!
5Ur natt, ur död, ur grus, ur lågor
Stå upp till lif! Spräng mörkrets damm!
Stå upp, som
Erstans
glada vågor
Ur bräckta isar storma fram!
|17|10Du sköna, hafomsusta strand,
Der verldens fria vindar brusa
Ifrån Europas vesterland;
I dina höga tempelsalar
Har Finlands första ljusning grytt;
15Ur dina borgar bragden talar,
Och dina lagrar tanken prydt.
Med eld, med blod, med tårefloder,
Med snillets dop, med ädel dygd
Du vigdes in till Finlands moder,
20Du ärorika Aurabygd!
Ej mer en enka af det flydda,
På grafven löst i suckar opp,
Var stark, att nutids rätt beskydda,
Och fostra än en framtids hopp!
|18|25Ditt minne skall ej tid förstumma;
Ditt stora arf är icke dödt;
Det skall stå upp, gro högt och blomma,
I dina söner återfödt.
Det vexer ut från våra leder,
30Det tager folket i sin famn:
Kring allt vårt land, som förr, sig breder
Upp, gamla Auras unga bölja,
Att flöda ut kring folk och land!
35Vex till ett haf! Gå ut, att skölja
Med floder utaf ljus hvar strand!
Du finska hjerta, klappa stort!
Hvar är den makt, som oss kan skilja,
40Förrän han allt tillintetgjort!
Framåt på ljusets höga bana!
Framåt i ädle fäders spår!
|18|Vår är dock Finlands gamla fana,
Den nya tidens bragd är vår.
45Framåt, framåt i natt och drifva!
Låt dag gå upp för seklerna!
Framåt för Aura redivivaspråk: latin,
För
rediviva
Fenniaspråk: latin!
1868.