Ekenäs seminarium för folkskolans lärarinnor
Kommentar
Kommentar
Två manuskriptutkast är kända. Dikten publicerades i Helsingfors Dagblad 16/10 1871.
Det svenskspråkiga seminariet för kvinnliga folkskollärare inrättades 1871 i Ekenäs och två år senare för manliga lärare i Nykarleby (se följande dikt). Finlands första folkskollärarseminarium som var tvåspråkigt hade grundats i Jyväskylä 1863 med folkskolepionjären Uno Cygnæus som t.f. direktor. Topelius uppger att det kvinnliga seminariet var Cygnæus älsklingsidé och helt och hållet hans verk: »Det har haft att kämpa mot stora fördomar, vrånga kritiker, men går dock fram genom sanningens oemotståndliga makt.» (2004, s. 252).
Vid invigningen den 12 oktober höll Cygnæus festtalet. Seminariets föreståndarinna Evelina af Enehjelm uppläste dikten av Topelius som inte var närvarande. »Då klappade många hjertan högre, och få voro de, i hvars ögon ej glänste en tår.» Första och fjärde strofen avsjöngs därefter till Karl Collans melodi »Savolaisen laulu» (»Mun muistuu mieleheni nyt») (HD 16/10 1871). – Berndt Nyberg, gift med Topelius dotter Aina, var lektor i matematik och naturkunnighet vid seminariet från hösten 1871.
Strofen är jambisk med taktschemat 4–3–4–4–3–4–4–3 och rimflätningen abaabccb.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
24 Ett land, ett folk, ett hopp! Jfr vers ur promotionsdikten från 1844, där Topelius agiterar för »Ett folk! ett land! ett språk! en sång och en visdom».
Bibliografi
Helsingfors Dagblad 16/10 1871; Topelius, Finlands krönika 1860–1878 2004, s. 252; Vasenius 6, s. 167
Ekenäs seminarium för folkskolans lärarinnor.
(Invigning den 12 Oktober 1871.)
Upp, fosterbygd, upp, modersarm
På hundramila strand!
Pryd nu din dotters blyga barm!
I dag hon fått en gåfva varm
5Af Guds, den högstes hand.
I dag hon af sitt folk har fått
Sin länge glömda arfvelott
Af ljus för fosterland.
De gula blad af hösten tag,
10Och pryd din gård med dem,
Och bed med dina barn i lag;
I dag är en välsignad dag
För många tusen hem.
I dag sås framtid. Fröet når
15Till många, många fjerran år,
Och ingen vet till hvem.
|20|Stå upp, du dotter af vår bygd,
Du vårens fagra knopp;
Räck alla Finlands barn ett skygd,
20Och svär att fostra dem till dygd
Och Herrens fruktan opp,
Att intet kan dem skilja här,
Hvad språk än deras tunga bär. . .
25Du fått ett högt, ett herrligt kall
Intill din lefnads slut
Att med din trogna kärlek all
Bevara mångas fot för fall
I frestelsens minut
30Och gömd, kanhända glömd också,
|187|I många späda hjertan så
Guds rikes skördar ut.
Gud löne all din trogna vård,
Han styrke mod och hand;
35Han signe denna plantegård,
När vår är grön, när höst är hård,
Till fröjd för hembygds strand,
Till endrägt, kärlek, ljus och frid;
Gud signe nu och i all tid
40Vårt finska fosterland!