Olofsborg
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är känt. Dikten utkom som separattryck (Kuopio 1875) och avtrycktes i Hufvudstadsbladet, Helsingfors Dagblad och efter HD i Åbo Underrättelser.
Finlands första försvarsfästning, Olofsborg i Savolax, grundlades 1475 av Erik Axelsson Tott. Tack vare den kunde flera ryska angrepp avvärjas vid stridigheterna 1495–1496 (jfr vers 57–73). Under stora ofreden erövrades fästningen av Ryssland men återlämnades vid fredsslutet 1721. Efter att borgen intagits en andra gång övergick den till Ryssland vid freden i Åbo 1743. Fästningen härjades av bränder 1868 och 1869 men restaurerades 1872–1877 och upprätthölls därefter som fornminne. – På Olofsdagen den 29 juli 1875 firades borgens 400-årsjubileum med en huvudfest på borggården med tal av August Ahlqvist (Oksanen) och J. V. Snellman. Topelius festdikt utdelades.
Första delen har jambisk vers med taktschemat 4–3–4–3–4–4 och rimflätningen aBaBcc, andra delen jambisk-anapestisk vers med taktschemat 4–3–4–4–3 och rimflätningen aBaaB och tredje delen femtaktig jambisk-anapestisk vers med rimflätningen XAxA.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Titel Olofsborg. (Savonlinna.) Från 1500-talet kallades fästningen Nyslott, på finska Savonlinna, Savolax borg. Mot slutet av 1800-talet togs det gamla namnet i bruk.
4 Saimas sjön Saimens.
37 Erik af Tottestam Erik Axelsson Tott (1415–1481), riksföreståndare 1457 och 1466–1467 och hövitsman på bl.a. Viborgs slott.
41 djefvulens ms: Novgorods.
42 »Sankt Olof hjelpe och helge Georg! Olof II Haraldsson, norskt nationalhelgon, och den kristna martyren Sankt Göran. Namnet Georg uttalas traditionellt i Finland med stumt e.
49–51 En hand bar murslef, [...] såg emot skogen. I En resa i Finland berättas att borgen uppfördes under så oroliga tider, att arbetarna måste eskorteras av krigsknektar när de hämtade byggnadsmaterial (2013, s. 51).
75–81 Nu skola vi gälda [...] ryska Karelen brinna. I Finland framställdt i teckningar sägs om Tott att han var »en herre så dristig och egenmäktig, att han år 1479 på eget bevåg drog med sina män öfver gränsen, görande der ett förhärjande ströftåg af 20 till 30 mil, hvarunder han dräpte folk och fänad, män och qvinnor, gamla och unga till många tusende.» (2011, s. 224, även föreläsning 19, 5/11 1863).
85 Pihlajavesi sjön vid Olofsborgs fästning.
Bibliografi
Castrén, »Topelius’ fosterländska lyrik» 1918, s. 223; Gardberg och Welin, Finlands medeltida borgar 1993, s. 108–121; Hufvudstadsbladet 30/7 1875; Topelius, Finland framställdt i teckningar, ZTS XII, s. 224, En resa i Finland, ZTS XIII, s. 51 och Föreläsningar i historia och geografi, ZTS XV, 5/3 1863
(Savonlinna.)
(Vid fyrahundraårs festen den 29 Juli 1875.)
I.
Kom, vän, kom, främling, till vår strand
Att glädjas med de glada!
Betrakta detta sköna land,
Der
Saimas
döttrar bada!
5Hvar har väl skaparns majestät
Tryckt in ett älskligare fjät?
Hög sträcker åsen ut sin arm
Kring insjöns klara yta;
Ändlösa sjöar, barm vid barm,
10I kärlek sammanflyta.
Allt andas lugn, allt doftar frid;
Hvem tänker här på lifvets strid?
|194|Gå, fråga hyddans öppna dörr,
Hvars tröskel vinkar alla,
15Om hon har stått så öppen förr
|32|Att hvarje främling kalla;
Gå, fråga svedens gula skörd,
Om aldrig förr hans ro blef störd!
Och fråga gamla Olofsborg,
20Hvi här sin grund han rotat,
Om aldrig nöd, om aldrig sorg
Hans gröna stränder hotat,
Om blott på skämt han rest sitt torn
Som lada för det gyllne korn!
25Var lycklig, njut din glada ro,
Du barn af bättre dagar,
Och prisa Gud, att ur sitt bo
Dig intet våld förjagar!
Det var ej dina fäders lott,
30De visste mer om detta slott.
Och har du, gamla mur, ett svar
Med fyra seklers tunga,
Förtälj oss om den tid, som var,
När tornen restes unga;
35Berätta för den blåa sjön
Hvarför du här stått vakt på ön!
|33|II.
Det var herr
Erik af Tottestam
,
En riddare utan fruktan.
»Här går allt slödder i Savo fram;
40Nu skola vi mura här en damm
Till
djefvulens
skam och tuktan.»
Två sköldar skola oss täcka:
|195|Det fasta Viborg är oväns sorg,
45Och Savos trotsiga Olofsborg
Skall bli honom hård att knäcka.»
Gud nåde den, som var trög och sen;
Då gälde gå flink och trogen.
50Ett öga mätte ut mur och sten,
Det andra såg emot skogen.
En väktare på den höga mur
Såg spejande bort mot öster;
Han blåste med makt i stridens lur,
55Der slog mot bergen en hagelskur
Med ekon af tusen röster.
|34|De kommo, kommo, som hafvets våg,
I långa, brokiga leder,
De redo med hån i svedens råg,
60Och landet rykte i härjningståg,
Och menskorna höggos neder.
Då blänkte svärd i herr Eriks hand;
Han talade stolt de orden:
»Upp, män från moar och ås och strand!
65Nu skola vi värja det skönsta land,
Som Gud har skapat på jorden.»
Och vid han talade, fram der drog
En sky af blänkande lansar.
Som vinterstorm emot furuskog,
70En skur af smattrande pilar slog
Mot murens trotsiga pansar.
De föllo, föllo som regn, som rök;
Men muren stod ej att tvinga.
Herr Erik bidde som bergens hök:
|196|75»
Nu skola vi gälda ett kärt besök,
Vår tack för sist till att bringa.»konsekvensändrat/normaliserat
Och upp slogs porten för Savos män;
Fram, fram, hvem först kunde hinna!
Så togs der plundrarens rof igen;
80Långt bort om Ladogas stränder än
Sågs ryska Karelen brinna.
|35|III.
I regn af blommor slocknad är hatets fackla;
Med östanvinden kommer ej stridens dunder;
När seklet somnat bort, som en rödlätt våg
85Går tyst en qväll i
Pihlajavesi
under.
Vän är den ovän nu, som i blodig härnad
Oss förr har gästat. Lyckliga, lugna stränder
I skördar gunga. Fridfull i sommarnatt
Den första stjernans glans sig på fästet tänder.
90När nu en härold träder på borgens tinnar
Att speja himmelens rand i öster, vester,
Förkunna glada toner en brokig rad
Af helge Olofs fredlige fjerran gäster.
Och festens fanor fläkta i sommarvinden;
95Den gamla borgen klädes i löf och kransar,
Liksom när, hundraårig, en veteran
På barnbarns barnbarns bröllop med bruden dansar.
Och redligt har han under de långa skiften
Försvarat odlarns tegar och helat såren,
100Som höstens sista, vissnade, gula löf
Beskyddar sippans börjande blad i våren.
|36|Den dag skall gry, när kajan förgäfves söker
En remnad mur att bygga sitt förra näste
|197|Och Savos piltar leta i tanklöst skämt
105Ett rostadt jern ur gruset af Olofs fäste.
Men då står qvar den lefvande, starka muren,
Som, oförstörbar, slagen och upprätt vorden,
Bakom Sankt Olofs ramlade mur och torn
Ännu försvarar älskade fosterjorden.
110Då står det oförvissnade finska folket,
Stödt på sitt goda svärd, medan sekler svinna,
Och skådar tankfullt Pihlajavesis våg
Bortskölja sista gruset af Savonlinna.
Frid öfver faders graf, öfver söners blomning
115Och ädla verk, som mäktiga frukter bära!
Må Herren finna dig, folk, vid domedag
Dödt på din post vid polernas snö med ära!