Prins Albert af England

Prins Albert af England

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 31/12 1861:|153 2|

Prins Albert af England.

1 Drottning Victorias gemål, hvars oförmodadt timade dödsfall nyligen blifvit förkunnadt för verlden, var född d. 26 Aug. 1819 och son till regerande hertigen Ernst I af Sachsen Coburg-Gotha. Efter att ha erhållit den omsorgsfullaste privatundervisning, studerade han vid universitetet i Bonn med allvar rättsvetenskap och historia. I Juli 1838 bevistade han i sällskap med sin fader och sin broder drottning Victorias kröning i London. Verlden visste genast att omtala de otvetydiga tecken af intresse, som den adertonåriga drottningen hade visat den sköne Coburgaren framför öfrige der församlade unge furstar. När hans farbroder, konung Leopold af Belgien, kort derpå gjorde ett besök i London och prins Albert hösten 1839 för andra gången infann sig vid Victorias hof, vann ryktet om det blifvande äktenskapet allt mera styrka. D. 23 Nov. 1839 tillkännagaf drottningen också för det hemliga rådet sitt beslut att räcka sin hand åt prins Albert. Förmälningen firades d. 10 Febr. 1840 i London. Prinsen blef naturaliserad och erhöll af parlamentet ett årligt anslag af 30 000konsekvensändrat/normaliserat pund sterl. Utmärkelser och värdigheter samlades, den ena efter den andra, uppå honom. Han blef riddare af Strumpebands-orden, stormästare för Bath-orden, riddare af Tistel och Patricks orden, öfverste för flera militärkorpser, fältmarskalk, öfverhofmästare för hertigdömet Cornwallis, storforstmästare för S:t James-, Hyde- och Windsor-parkerna o. s. v., o. s v. En kunglig befallning gaf honom i England företrädet framför alla medlemmar af kungliga familjen med undantag af drottningen; men på kontinenten hade han endast rangen af hertigens af Coburg yngre broder. Under Ludvig Filips förmedling inleddes långa underhandlingar om att förskaffa prinsen lika rang med bröder och söner af konungar, dock utan resultat, ända till 1857, då han genom att af drottningen erhålla titel och rang af prins-gemål (Prince-Consort) blef likställd med konungar.

2 Enligt engelska författningen skulle prins Albert, såsom en inför parlamentet icke ansvarig person, strängt taget icke ha egt någon rätt att inblanda sig i statens affärer. Emellertid inträdde han genast i hemliga rådet och var närvarande vid alla audienser, som drottningen gaf åt ministrarne, och från 1842, då sir Robert Peel gaf prinsen ett annat exemplar af den nyckel, som drottningen eger till de kistor, i hvilka de vigtigaste statsakter förvaras, blefvo drottningen och hennes gemål af ministrarne beraktade såsom en person. I militärangelägenheterna vågade prinsen emellertid icke sticka sitt finger så länge Wellington lefde; men senare genomdref han deruti många reformer, hvilka också stundom framkallade från pressens sida några kortare stormar af klagolåt öfver obehörig och författningsvidrig inblandning.

3 På befordrandet af Englands andliga och materiela intressen utöfvade prins Albert ett betydligt och välgörande inflytande. Han gaf första påstöten till den reform, som de högre undervisningsanstalterna undergått. De sköna konsterna tog han i sitt beskydd och gjorde intresset för dem till en modesak hos den engelska aristokratin. För det industriela framåtskridandet visade han ett lifligt deltagande, och han var, som bekant, president i komitén för den första verldsexpositionen. Också åt landtbruket egnade han det varmaste intresse, och af de engelska jordbrukarne vördades han derföre lika högt, som i tiden konung Georg III.

4 Rikt utrustad med talanger, sjelf poet, målare och kompositör, var prins Albert framförallt dock utmärkt familjefader. Den husliga lycka, som rådt inom den engelska konungaborgen under Victoria och Albert, har nästan blifvit ett ordspråk och skall alltid stråla som ett glänsande blad i hofvens historia.

5 Prins Albert efterlemnar nio barn.

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil