ZT–Sofia Topelius 28.1.1866

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 28.1.1866

Helsingfors 28 Januari 1866.

Min Älskade Mamma!

1 Just nu, söndag på e. m., fingo vi Mammas kära bref och skickningar med Frans. Många tusen tack både för den vackra såsskeden åt vår pia och för de rara strumporna åt mig! Aina får egenhändigt tacka sin älskade farmor – och för min del tillägger jag att knappt någon magnat i Hfors är så bra försedd med strumpor som jag, och alla äro de Mammas kära händers verk! Det är bestämdt just strumporna och damaskerna jag har att tacka för att mina frossa varit så hygglig i långa tider, – skam få min tunga! Lakromm ha vi dessutom fått både af Max och Augusta Lybeck, så att vi haft godt både för munnen och benen. Hvarken strumpor eller lakromm fås här för pengar, om vi än hade mer af den sorten än vi råka ha. – Max kom i thorsdags, mycket nöjd med sin julkampanj och sade sig ha sofvit godt i vindskammaren, fast det blåste mot fönsterna. Ej undrar jag om tant och flickorna saknat den glada gossen, likasom Mamma sjelf, när han for. Han har nu ryska planer, hvarom han skrifvit och som ej äro särdeles välkomna.

||

2 Fredag 2 Februari. Af allehanda bestyr blef detta i måndags fördröjdt, och jag fortsätter nu der jag slutade. Frans Dyhr inträffade i måndags, efter att ha kört genom en natt för att ej försumma tants bref. Goda Mamma, helsa tant och säg att allting är riktigt uträttadt, så att hon kan vara utan bekymmer. Jag är skyldig Tant ett trefligare bref än det sednaste, till tack för hennes vänliga rader, och jag skall bjuda till att ihågkomma min föbindelse. Vi höra nu att der är sjukligt på den kära hemorten. Gud gifve eder, dyra vänner, helsan på Kuddnäs! Äfven från Braista höra vi att Thilda är illa sjuk i rheumatisksvårläst p.g.a. överskrivning feber; Gud låte det hafva en god öfvergång! Här i Helsingfors är visst en hop små krämpor, dock mera få af svårare art. Vattkopporna och messlingen äro i allmänhet lindriga. Gamla Peron vandrade af, 88 år gammal, och presidentskan Richter, äfven 80, tror jag; hon hade varit länge sjuk. Ett sorgligare dödsfall var Anna Kuhlefelt, född Wasenius, som dog af svaghet efter en barnsäng. Apropos af gamla, så kan Mamma berätta Moster Nena, att gumman Nervander, som är 90 år gammal och var alldeles blind för ett par, tre år sedan, när|| Becker opererade henne, sitter mest hela dagen och läser romaner högt för sina barnabarn. Wi ha Gudilof haft helsan. Mille, som en tid varit skralare af sömnlöshet och hjertklappning, har nu åter fått bättre sömn, sedan hon återfått sin porter och tagit bort slaglodet till nätterna från matsalsklockan, som hänger på väggen bakom hennes hufvudgärd. Eva har haft utslag på munnen af sina jernpiller, men är annars bättre, och de andra grassera som förr. – Nu kommer jag ihåg, att i morgon den 3:dje är Mammas födelsedag. Gud välsigne Mamma då och alltid och låte årens börda vara så lätt, som det för oss svaga dödliga är möjligt! Vi skola alla i morgon med hjertats innersta kärlek ihågkomma vår älskade Mamma och farmor! – Jag skulle önska till den dagen att vi hade både Frill och Kuddnäs sålda, utom ena byggningen för Mamma, men Gudnås, det ser ej så ut nu i denna öfvergångstid, när penningsjukdomen bryter ut och kliar i hela landet, fastän jag säkert hoppas att det är en kris, som leder till bättre helsa än förr, helst om Gud gifver en bättre årsvext, hvartill nu är mycken förhoppning, ty 1822 var ju efter en dylik vinter ett utmärkt godt år, säga alla här, och gubben Bonsdorff berättade mig nyligen huru han då fick en otrolig kornvext. Vore det ej skäl att så mera korn i vår?

||

3 Falander har haft många sådana sinnesjuka som Inga, det är ingenting ovanligt för svaga, bortklemade flickor med häftigt temperament och öfverretad fantasi. Det kan ju försökas, efter andra blifvit bra; men nog tror jag en stärkande diet, och en lugn omgifning är dervid en hufvudsak.

4 – Tack, goda Mamma, för modejournalen från Lappo. Nog tycker Mamma det är pjosk, och icke fästa vi heller annan vigt dervid, än att få den kuriösa drägten räddad från glömskan. Nu blir Aina en af tärnorna, således bara i hvit klädning med blått skärp och på axeln en lång blå bandros, fästad med lyra. Men Hilda Olsson har ställt till ungefär samma kostym för två flickor af Österbottniska gruppen, som blir den bästa af alla. De ha enkom förskrifvit drägter från Lappfjärd och Nerpes mot hyra; de ha en äkta bondspelman från Kronoby och dansa äkta menuett och polska m. m. – Dernäst är karelska gruppen, 12 par, i deras kostymer, eftergjorda, och sedan vestfinska gruppen 12 par af Ainas närmaste vänner i eftergjorda Säkylä kostymer. Alla dansa de folkdanser. Här är ett krig om biljetter! Fru Linder står i en tablå med den vackra Lagermark, som nog flickorna känna: det blir Dante och Beatrice. Så bli der tre tablåer ur Fänrik Stål med 14 kompletta uniformer af finska armén 1808 och slutligen finska folket kring Runebergs byst. Nog ha andra bråk dermed, men jag bland de minsta, och Mille är alldeles passiv. En enda gång ha vestfinnarne repeterat hos oss. – Må väl, älskade Mamma! Helsa alla de våra! Gud skydde eder!

Mammas egen

Z. och E.

5 En afton var jag bjuden på stor herrsupér hos J. W. Snellman. Der var halfva senaten, fint och tråkigt, tills efter supérn när vi fingo röka och tungornas band lossades med några få vänner.

6 Det kan roa flickorna att Jägerschöld bygger och brassar för sin Augusta på Mejlans. Theodor Decker frestar hans snålhet med vackra villor.

7 Jag stoppar med den lappen jag skref i måndags efter där står om Alexandras bröllopp. Jag trodde så visst att Zachris skref ända tills jag gick och såg och då var det för sent.