ZT–Sofia Topelius 7.12.1866
Kommentar
Kommentar
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 ett skutugods en skräpegendom.
2 rips ett tyg vävt i tuskaft med tät varpfläta och med täta upphöjda tvär- eller längsgående ränder.
2 alnen en rysk aln (arsjin) motsvarar 71,12 cm, och en svensk 59,3 cm, sannolikt avses här den svenska.
2 markegången ett av myndigheterna bestämt pris på vissa varor och tjänster, som avsågs vara beräkningsgrund för natura skatteprestationers penningvärde. Det är oklart här hur markegången påverkade lönen, möjligen kunde en del av den betalas antingen i natura, som t.ex. ved, eller i reda pengar.
2 depensen utgiften.
2 att vi ej flyttat från Rosenqvists Familjen Topelius bodde i skräddaremästare Rosenqvists gård på Berggatan 1857–1861. Se t.ex. ZT–ST 25/9 1857 och 6/12 1861.
2 bröllopp Aina Topelius stod i beråd att gifta sig med Berndt Nyberg strax efter nyår.
2 qvartalet Professorslönerna utbetalades kvartalsvis.
2 600 mark från Bonnier Arvodet för Läsning för barn. Andra boken (Albert Bonnier–ZT 11/12 1866).
2 cession konkurs.
3 Åbo Underrättelsers anmälan Enligt anmälan som publicerades i Åbo Underrättelser 4/12 1866 skulle Topelius bidra med varjehanda.
3 surpris överraskning.
3 sub secreto (lat.) konfidentiellt.
3 sluppit fruntimmersföreningen Topelius hade varit sekreterare för Fruntimmersföreningen i Helsingfors sedan 1853. Jfr ST–ZT 4/3 1865.
3 ha de krånglat med ryska folksången På invigningen av Nya Theatern förbjöds »Wårt Land», däremot hade önskemål framförts om att den ryska folksången »Bozje, tsarja chrani» (Gud beskydde kejsaren), skulle sjungas. Studenterna protesterade mot fjäskigheten gentemot överheten (Finlands krönika 2004, s. 165 ff.). Jfr ZT–ST 15/10 och 19/11 1866.
Manuskriptbeskrivning
- Brevsignum: 2030
- Avsändare: Topelius, Zacharias
- Mottagare: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
- Arkiv: Nationalbiblioteket
- Samling, signum: Topeliussamlingen 244.97
- Form: brev
- Status: original
- Format: 21 x 13,5 cm
- Lägg: 3
- Antal blad: 3
- Sidor brevtext: 11
- Färg: vitt
- Kvalitet: tunt brevpapper
- Tillstånd: välbevarat, frånsidans text syns
- Skrivmaterial: brunt bläck
Zacharias Topelius till Sofia Topelius 7.12.1866
Helsingfors fredag 7 Dec. 1866.
Min Älskade Mamma!
1 Vår vanliga post i måndags blef hindrad af många bestyr och besök, och så vill jag nu godtgöra försummelsen. Vi ha mottagit Mammas kära rader med förklaring, bland annat, af fenomenet Johansson på Kuddnäs horizont. Jag inser att Mamma har alldeles rätt: arrende på kort tid skulle ej låta sig göra. Men att köpa med två toma händer, är ej heller det lättaste, helst i dessa tider. Man skulle då få ställa betalningen på framtiden. Hur vore det, att erbjuda honom arrende på tio år, mot lindriga vilkor, t. ex. att han de första tre åren blott skulle afstå så mycket spannmål, smör, mjölk, och ull med annat smått, som Mamma behöfver för sitt hushåll, men ved skulle Mamma förbehålla sig äfven till afsalu, för att hafva någon liten inkomst, och trädgård och potatesland skulle Mamma äfven hafva för sitt behof. Hvad oss angår,|| när vi komma på sommaren, skulle vi betinga af honom förstärkning i hushållet mot särskild ersättning. Mot dessa vilkor, med begagnande af dagsverken o. s. v., skulle Johansson åtaga sig att upparbeta hemmanen. Men som dertill behöfves penningar, skulle vi på upptaga ett mindre hypothekslån, som uteslutande nedlades på egendomens förbättring och hvarpå han under sin arrendetid skulle erlägga räntan, men skulden för öfrigt stadna vid jorden. Härigenom skulle vi vinna först det vigtiga, att Mamma sluppe sina värsta bekymmer, och sedan att egendomen småningom sattes i skicka och kunde betinga bättre pris. Kanhända blefve då Johansson sjelf köparen. Jag tycker att ett sådant tillfälle ej borde släppas obegagnadt och att vi borde gå den unge mannen till mötes så långt som möjligt. Genom rationela förbättringar kunde vårt Kuddnäs äfven få rykte om sig att blifva så småningom ett|| mönster i stället för ett skutugods, och detta skulle mycket underlätta min icke öfvergifna plan, att i framtiden få det till något slags modellfarm för den delen af Wasa län. Nu är det svårt att draga på den strängen. Vidare kunde vi, med nuvarande jordstyckningslagar, om vi så vilja, undantaga sjelfva gården, trädgården och stranden, för att antingen behållas eller säljas för lägets skull, och en välskött jord skall då lättare kunna säljas äfven utan gården. Sådant är nu mitt förslag. Hvad säger Mamma derom? Vore det icke skäl att kommunicera det med broder Wilhelm, och om det gillas, skulle Mamma och han i samråd avertera Johansson derom; men det borde då icke uppskjutas, för att han ej må binda sig på annat håll. Och nu punkt dermed tillsvidare.
2 Vi må som vanligt, icke bättre och icke sämre, d. v. s. att Mille har alltemellanåt känningar af sin stygga frossa.|| Hon har måst sluta med baden, emedan hon, troligen af blodfattigdom, icke blef varm efteråt, och i stället gnids hon nu om qvällarna på ryggen med kylslaget vatten. Trött är hon ofta, men föga tid att hvila nu i brådskan; vi ha ju fullt arbete. Salsmöbeln öfverklädes af en kunnig madam eller halffru, och i stället för de sålda sex små stolarna köpa vi 8 mindre, som ej draga tyg på karmarna. Vi beslöto oss för att taga mycket godt och stark svart och röd rips, som kostar hela 7 mark alnen, nedsatt pris, men dubbel bredd, och bara till den affären gå omkring 250 mark. Ju fattigare, desto högfärdigare, menar Mamma; men vi ville nu engång taga sådant, som skulle hålla i vår tid och längre. Jag vill nu ej skrifva några jeremiader om affärerna, bara det, att Wår Herre tycker väl att vi lefvat för öfverflödigt, och så drar Han in tyglarna. Wi få omkring 1000 rubel mindre inkomst nästa år, dels för det att tidningen upphört, dels också för at markegången fallit,|| hvilket gör 240 marks minskning på lönen om året. Alltsedan 1854 har lönen oupphörligt stigit med markegången, men nu tog den sig före att med ens raka nedåt. Det är med oss som med fru Karamsin: hon har förut haft 60,000 rubel om året och tycker sig nu vara utfattig, när hon har bara 36,000. Wi ha haft 2,600 rubel om året och tycka att vi nu äro justsom på backen med 1,600. Men huru mången skulle ej anse sig rik dermed? Wi få lof at draga in staten, att börja med vår vackra och trefliga våning, som vi komma mycket att sakna. Men 1800 mark stå vi ej mera ut med; vi måste minska den depensen till 1200, om möjligt. Jag önskar ofta att vi ej flyttat från Rosenqvists, der vi betalte 250 rubel. Det gjorde vi mest för de små barnens skull, men nu när vi ej ha små barn, vore jag ej emot att flytta dit igen. Blott vi nu skulle komma väl öfver utstyrsel och bröllopp. När jag lyftade qvartalet i måndags och lade af ett halft års|| hyra och några plockskulder samt tjenstefolkets löner, hade vi ej mer än 150 mark öfver att utstyra flickan, hålla bröllopp och lefva till nästa Mars. Lyckligtvis får jag till julen 600 mark från Bonnier; det är dock något, och för resten måste vi skaffa oss ett litet lån; det kan ej hjelpas. Wi ha stor räkning hos Ferlman, och Aina behöfver, utom annat, äfven kappa och klädningar. Medgif, goda Mamma, att det är en stor frestelse, när herr Åhman i sådana tider bjuder utsigt till tusen mark för en pjes. Men icke lär han få någon, om ej möjligen min gamla opera Sancta Maria, omskrifven till sagospel. Jag har en försräckelse för theatern alltsedan vefvan 1861–63, när så många pröfningar kommo öfver oss och kommo mitt hår att gråna. Wår gode Gud drager väl på något sätt försorg om oss, framgent som härtills. – Af Thunberg fick jag med knapp nöd ut 100 mark till, summa 180 af omkring 800 à 1000, som jag hade att få.|| Det är nu i dubbel mening slut med den affären, ty min gamle vän får slå vantarna i bordet. Till i qväll har han sammankallat sina kreditorer, hvaribland Konstföreningen med 5,000 mark, men Frunt.föreningenFruntimmersföreningen är honom 175 mark skyldig och Konstnärsgillet, hvars kassa han också hade, resterar för 70 mark. Få nu se, om de bevilja honom ackord eller anstånd; i annat fall blir cession, och det förr så förmögna huset går totalt öfverända. Han har varit något loj i affärerna de sednare åren, men för det mesta är hans olycka oförskylld. Han förlorade 11,000 rubel på Anders Ramsay, jag vet ej huru mycket på Adolf Wasenius, omkring 4,000 rubel på tidningen de sista två åren, och nu sedan kom den fattiga tiden, när ingen köper annorlunda än på kredit och alla björnar på samma gång visa tänderna. – Häraf ser mamma också, att tidningens upphörande var en absolut nödvändighet. Nog kostade det på mig. Jag var mycket|| i beråd att taga den på egen hand med Otto Donner och skicka ut den 3 gånger i veckan; men dels var jag icke så ense i åsigter med Donner, dels ville var det näst rakt omöjligt för Thunberg att hålla ut ännu i December, när hvar nummer kostade 70 mark i bara papper och tryck. Vi ställde derföre så till att han sålde bladet åt Dagbladsbolaget för 1500 mark att betalas i nästa Februari, utom 2,500 mark, som äro ställda på framtiden, i fall Dagbladets prenumeranter ökas till visst belopp. Så sluga Dagbladsherrarne äro, så gjorde Thunberg den gången en bättre affär än de, ty icke tror jag de vinna synnerligen; det blir Allmänna Tidningen, Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser, som komma att dela Hfors Tidn:s prenumeranter. Men vi skrämde Dagbladet för konkurrensen med Donner och mig, och så gingo de in på affären. Deras försök att få mig med eller åtminstone få det löftet af mig att aldrig mera utgifva Hfors Tidn.|| misslyckades. Jag lofvade dem endast att icke nästa år konkurrera med dem i något här utkommande blad.
3 – Nu läser Mamma A. Essens och mitt namn i Åbo Underrättelsers anmälan. Detta var en surpris för mig, ty Essens redaktion var på väg att gå om intet af en egen anledning. Han blef nemligen sub secretospråk: latin – hvilket äfven bör stadna sub secretospråk: latin hos Mamma – erbjuden att blifva guvernör i Kuopio efter Antell, som kommer till komitén i Petersburg efter Cedercreutz, som åter blir president i Wiborg efter Gadd, som tar afsked. Min vän August svarade ja, och Mauritz Essen var hitrest att skaffa annan redaktör för en vecka sedan, hvilket ej lyckades honom. Hvad som nu må ha kommit emellan, vet jag icke, men plötsligen står ändå bror Augusts namn under anmälan,|| och det gör mig ondt, ty derigenom är sannolikt hans kanske lysande bana för alltid afbruten. Han hade bestämdt blifvit en ypperlig guvernör och bra senator med tiden, men huru han må hålla ut med tidningen, är osäkert. Jag skref honom det uppriktigt. – Rosenkampffs ha vi ej träffat på en vecka. Leopolds voro här, friska och raska. Oscar har fått sitt docentarfvode, 2000 mark, på fem år till. Gubben Borgström ligger ännu med sin sjuka fot i brist på en Jakob Bäck. – Nå, Mamma, nu har jag sluppit fruntimmersföreningen; jag drar mig i skalet och får mera tid till annat. – Festkantaten till universitetsfesten har gifvit mig bråk. Studenterne satte sig på tvären, först emot två af mina verser, som jag måste skrifva om åt dem, och sedan ha de krånglat med ryska folksången, som jag ej haft|| något att skaffa med. Det är nu hjelpeligen hoplänkadt, i fall de ej krångla vidare. Gen. Indrenius ger i måndag efter festen sin första stora bal. – Andra boken af min Läsning för Barn har anländt med nätta plancher. Jag skickade ett ex. åt hertigen af Wermland, 8 år gammal, jemte ett egenhändigt bref. Till Baranovski skickar jag båda böckerna med begäran att han ville öfversätta dem till ryskan. Jag har den ärelystnaden att vilja tala till alla nordens barn, ty samma böcker gå äfven till Danmark och Norige. Jag har fått en artig recension i en dansk tidskrift. – Skam få min tunga, om jag skryter! – Må, väl, älskade Mamma –
Mammas egnaste
Z., E, och barnen.
4 Vigtigt P. S. Den 16 Dec. ha vi tänkt lysa för vår pia. Kom nu till brölloppet den 10 januari!