ZT–Sofia Topelius 31.3.1868

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 31.3.1868

Åbo tisdag 31 Mars 1868.

Min Älskade Mamma!

1 Det är nu längesedan jag hört något från eder, men hoppas dock till Gud, att Mamma och Fanny må väl i dessa bistra tider. Jag ville gerna veta huru det är med Mammas ögon och om Mamma kommit sig till Larsmo. Gud låte Mamma se skrifva. Nog vet jag att Fanny, såsom factotumspråk: latin, äfven gerna är till tjenst som handsekreter, och den handen är också mycket kär, men roligare vore det att se Mammas egen hand och likasom kyssa den, när jag kysser brefvet. – Jag består ej många rader nu, ty vi få allt mera brådt, för att ändtligen komma lösa. Wi hålla allt på med bihanget och ha nu anmält för erkebispen 72 psalmer, dels nya, dels öfversättningar, dels några ändringar lånade ur Nya Svenska psalmboken. Mycket är nu så der halfgräddadt och kan ej annat vara, men icke vilja vi derföre skicka ut ett hastverk, utan skola i Hfors underkasta|| vårt arbete en grundlig revision med Schaumans biträde. På det sättet hoppas vi bli klara härifrån nästa måndag, så att i det fallet får mamma ej bref med nästa tisdagspost, om vi ej skulle mot förmodan bli längre uppehållne. Det är också hög tid, om vi skola komma på släde. Jag tror knappt det mera låter göra sig om en vecka, ty först regnade här en vecka oupphörligt, och sedan ha vi nu allraklaraste solsken, små nattfroster och stark middagsvärme – slädar ses ännu, men äfven kärror. Nå, det skall väl gå på något vis, nog kommer man fram, när man riktigt vill, och jag reser härifrån till Riihimäki vid jernvägen, för att slippa de närmaste ofarbara hållen till Hfors. Icke heller ämnar jag riskera att fara på isarna, så att Mamma skall ej vara bekymrad för det.

||

2 – I söndags kl. 4 e. m. vandrade presidenten Procopé hädan, efter blott ett dygns sjukdom, 75 år gammal. Dagen förut begrofs hans bror, postmästarn i Borgå, som dog här på ett besök, och presidenten klädde sig redan, för att gå till begrafningen, men orkade ej. Han var känd som snäll jurist och god chef för sitt verk, men verlden vet icke, att han äfven var en allvarlig kristen de sednare åren och väl beredd för sin fridfulla bortgång. För detta hade han, näst Gud, att tacka sin enda dotter fru Reuter, som så oförmärkt lyckades föra gubben på rätta vägen. Det var något vackert och fridfullt hos honom – mig visade han här en riktigt hjertlig välvilja, fastän jag var alldeles obekant. Reuters ärfva hans betydliga förmögenhet, utom den del som tillfaller den unga enkan, född Schultén, 50 år yngre än mannen. – På Kuustö lefver ännu gamla friherrinnan Willebrand 83 år gammal, kry som en soldat; hon var illa sjuk|| vid nyåret, och trodde hon skulle vandra af, men si, hon steg opp och vara lika tapper som förr. – Erkebispen krasslar med katarrh – vi ha ofta varit der och läst upp våra psalmer från kl. 6 till ½ 9, hvarefter inbjudits att dricka thé med familjen. I thorsdags voro vi hos doktor Indrenius på Immanuel – mycket folk, präktigt och varmt. – Från Mille skall jag helsa – det går nu annars för sig, men Anna stackare slapp ej att resa med fru Franzén, och det var mycket illa; jag vet ej huru hon skall komma hem; icke tål hon skaka på hjul, och de första ångbåtarne äro så fuktiga. Jeana dröjer, för det att tant ej är rask.

3 – Selma var nyligen och helsade på mig. Mamma Lisette hade krasslat i magen, men var redan bättre. Jag funderar smått på att skicka Emili och Eva på några veckor till Nådendal, det skulle göra dem godt.

4 – Må väl, Älskade Mamma och Fanny! Helsa alla vännerne från Mammas egen

Z.

5 Medföljande lilla tafla är för att muntra Fannina med. Håll den eller gif bort den, efter behag. Jag tog den för att den är så nätt. Jag skickade några sådana åt barnen – kolorerad fotografi; ny genre.

6 Tiggare gå här nu mera än förr – Åboborna roa sig, också de, för välgörande andamål. De gå åt syföreningarne i Hfors – i stället spelas här mera kort och ätes präktigare. Men nog är här också mycken hjelpsamhet.

7 Jag var nyss på torget här nära – I åtminstone 50 slädar fanns bröd till salu – Bonden köper en matta på kredit och söker förtjena in ena hälften med att baka andra hälften till salu. Ströming och kötta finnas ymnigt.

8 Nog lära vi få baron Walléen till vice kansler. Cedercreutz blir president i Åbo, och Indrenius kommer efter Cedercreutz till komitén i Petersburg.

 

P. S.

31 Mars 68.

9 Det var väl att jag ej hann försegla brefvet, innan Mammas kära bref anlände. Hjertlig tack, och Gud vare lofvad, att jag ännu får se den kära handstilen. Nog skall jag ordentligt bränna upp brefven. Jag svarar i hast på några frågor. Jag är rädd att det blir prat, om Stinas arfvingar få bekosta begrafningen. Icke vore det mer än rätt, men när tänka de på sådant, utan ralla omkring och säga att vi tagit betaldt för att vi begrafvat en så gammal trotjenarinna. Mamma kan nu bättre bedöma den saken och gör som Mamma bäst finner. Bara jag får ut mina respengar, skall jag skicka Mamma åtminstone 60 mark och, om möjligt, mera: jag har ju ändå en liten förtjenst på resan och har sparat in hvad jag skulle ha kostat i Helsingfors. Mamma har ej små utgifter, och jag ville så gerna bidraga något till fattigsoppan, hellre än att gifva på annat sätt, jag vet nu att ett bidrag är väl användt.

||

10 Brandstodsbolaget förargar mig: jag tror vi skilja oss – det bolaget gör nu mera ondt än godt genom att inleda mången i frestelse. Bara vi skulle få något annat i stället. – Ja, nog ha våra stadsbor fullt att sköta; men tidig vår få vi och då åtminstone mossa, som är mycket bättre än halm, när den tillredes rätt, nemligen kokas först två gånger mycket lindrigt, för att utdraga bäskan, och sedan tredje gången starkt, tilldess allt blir som en gröt och då lägges deri hvad mjöl man har råd till och bakas. Jag tycker det skulle roa Fanny, att engång försöka – man slipper lutningen och den svåra malningen. När det nu blir bar mark, borde de fattiga, som orka, åläggas att för maten samla renmossa, sedan man först öfvertygat sig att brödet blir ätbart. Det vore en god hjelp att mätta så många munnar med. – 400 kannor soppa, det var hiskligt, hur hade Mamma grytor? Och dit gick ju en hel ko!

11 Nog skall Fanny frånå frön från Hfors. Brefvet dit afgår i morgon. – Helsa Schalins, när Mamma skrifver.

12 Må de nu ha roffrö tillräckligt? Helsa Dyhrns och Lybecks.