1 Tiderna skifta, seklerna droppa bort i historien. Dag, som är, har ärft den dag, som förgått, och lemnar sitt arf åt dag, som kommer. Hvarje sekel trycker sitt märke på land och folk. Tidsförhållanden mana att teckna för samtid och eftervärld det nuvarande Finland, sådant det är i nittonde seklet.
2 Så maktlöst och bortskymdt än detta land framträder vid sidan af rikare länder, begär det, utan anspråk, men utan tvekan, sin andel uti Europas kulturarbete. Det är geografiskt en brygga från vester- till österland och en af de yttersta vaktposterna mot nordpolens isar. Det bär historiskt inom sig den enda igenkänneliga kvarlefvan af en fordom vidt utbredd, nu i sina flesta grenar utdöende folkstam, som uppblomstrar i detta rotskott och riktar kulturen med sin egendomliga lifsåskådning. Det framter i sin odling en af mensklighetens tålmodigaste och mest energiska segrar öfver naturmakterna och i sina historiska öden beviset på hvad ett folk kan bära, utan att förlora sig själft. Detta land kan ej begrafvas i snön, detta folk kan ej utplånas från nationernas antal, utan att en öde fläck uppstår i Europas nord och ett tomrum i reflexerna af dess kultur.
3 Må det sekel, som står vid portarna, kärleksfullt mottaga det nittonde seklets arf, fylla dess brist och föra det framåt till nya fredliga segrar i den Allsmäktiges hägn!
1 Tiderna skifta, seklerna droppa bort i historien. Dag, som är, har ärft den dag, som förgått, och lemnar sitt arf åt dag, som kommer. Hvarje sekel trycker sitt märke på land och folk. Tidsförhållanden mana att teckna för samtid och eftervärld det nuvarande Finland, sådant det är i nittonde seklet.
2 Så maktlöst och bortskymdt än detta land framträder vid sidan af rikare länder, begär det, utan anspråk, men utan tvekan, sin andel uti Europas kulturarbete. Det är geografiskt en brygga från vester- till österland och en af de yttersta vaktposterna mot nordpolens isar. Det bär historiskt inom sig den enda igenkänneliga kvarlefvan af en fordom vidt utbredd, nu i sina flesta grenar utdöende folkstam, som uppblomstrar i detta rotskott och riktar kulturen med sin
egendomliga
lifsåskådning. Det framter i sin odling en af mensklighetens tålmodigaste och mest energiska segrar öfver naturmakterna och i sina historiska öden beviset på hvad ett folk kan bära, utan att förlora sig själft. Detta land kan ej begrafvas i snön, detta folk kan ej utplånas från nationernas antal, utan att en öde fläck uppstår i Europas nord och ett tomrum i reflexerna af dess kultur.
3 Må det sekel, som står vid portarna, kärleksfullt mottaga det nittonde seklets arf, fylla dess brist och föra det framåt till nya fredliga segrar i den Allsmäktiges hägn!
4 Z. Topelius.
|2| |3|