Zacharias Topelius
Zacharias Topelius (1818–1898) föddes och växte upp i Österbotten, på Kuddnäs utanför Nykarleby. Familjen och den lyckliga barndomen i Nykarleby präglade Topelius under hela livet. Han fick en mångsidig uppfostran och utbildning. Enligt fadern skulle en ordentlig karl leva med pennan i handen, ingen dag skulle gå utan en skriven rad. Denna uppmaning efterlevde sonen under sitt långa liv tusenfalt och vanan att föra bok över sitt liv och att författa historier började han redan på Kuddnäs.
Hösten 1833 inledde Topelius sina studier vid Kejserliga Alexanders-Universitetet. Som student och magister deltog han aktivt i det akademiska livet i Helsingfors. Hösten 1839 studerade Topelius intensivt inför sommarens promotion och jubelfesten till universitetets 200-årsminne. I maj 1840 blev han filosofie kandidat och i juli, under den sex dagar långa jubelfesten, promoverades han slutligen till magister i den ännu oinvigda Nikolaikyrkan.
Topelius hörde sedan unga år till samma umgängeskrets som sin blivande hustru Emilie Lindqvist (1821–1885). År 1842 förlovade sig Emilie och Zacharias och tre år senare firade de bröllop. Samma år, 1845, debuterade Topelius med diktsamlingen Ljungblommor. Äldsta dottern Aina föddes 1846. År 1848 föddes sonen Mikael, som dog två år senare på Kuddnäs. Döttrarna Toini och Eva föddes åren efter varandra, 1854 och 1855. De följande barnen Rafael och Rosa blev bara ett respektive tre år. Två barn föddes döda.
Efter avlagd magisterexamen fortsatte Topelius sina studier vid Kejserliga Alexanders-Universitetet och 1844 avlade han licentiatexamen med huvudvitsord i historia. Tre år senare promoverades han för doktorsgraden och 1854 blev han utnämnd till extraordinarie professor. Samtidigt tog hans karriär som uppskattad litteratör fart. Från 1840-talet till sin död hörde han till landets främsta skriftställare och opinionsbildare, som tidningsredaktör, författare och historieprofessor.
För brödfödans skull åtog sig Topelius, mest av en tillfällighet, redaktörskapet för Helsingfors Tidningar. Beslutet visade sig vara avgörande för hans fortsatta litterära verksamhet. Här fick många av hans verk offentlighet första gången och här kunde han visa på att han var en berättare och samhällsiakttagare av rang. Vid sidan av redaktörskapet drygade Topelius ut inkomsterna genom att arbeta som timlärare i historia och svenska vid Helsingfors lyceum, och som e.o. amanuens vid Universitetetsbiblioteket. År 1854 utnämndes han till e.o. professor i Finlands historia. Knappt tio år senare utnämndes han till ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia och 1875 bytte han till lärostolen i allmän historia. På 1870-talet var han både prorektor och rektor för universitetet och fick statsrådstitel vid sin avgång 1878.
Efter att Topelius 1878 hade tagit avsked från universitetet i Helsingfors ville han dra sig tillbaka från staden och uppmärksamheten där. På Björkudden i Sibbo, öster om Helsingfors, flyttade familjen in i en rymlig trävilla i två våningar. Topelius levde sina sista tjugo år bland »furstinnorna på Björkudden», som han kallade sin fru och sina döttrar. Han dog den 12 mars 1898 stilla i sitt hem på Björkudden.
