||

Brita Skrifvars.

Skådespel i 12 akter.

||

1 Personer:

2 Öfverste Richardson, 34 år.

3 Kronolänsman, expeditionsfogden
Simon Black. 50. år.

4 Nämndeman Aron. 50. år

5 Erik Scriwer, Amerikansk undersåte, 34. år.

6 Brita Skrifvars, sjömansenka, 32. år.

7 Anna Maj, 12. år och Petter (stum rol) 14. år, hennes barn.

 

8 (Stycket spelar vid kusten af Wasa län i Österbotten. Tiden den nuvarande.)

|1|

Första Akten.

9 (En Österbottnisk mindre bondstuga, enkel, men prydlig. Två dörrar, twåDörr mot fonden, der man ser en strand och hafvet. Två fönster, spis, väggur, matskåp, bord, bänk, stolar, väfstol, spinnrock, härfträd, väfvar, garnhärfvor):

1:sta Scenen.

10 Brita (spinner). Anna Maj (kardar ull eller härfvar)

11 Brita.

12 Han hade blå ögon och brunt hår. När vi gingo till kyrkan om söndagen, bar han sin nätta blankhatt, sin blå sjömanströja och den röda långhalsduken, som klädde honom så väl.

13 Han vaggade litet i gången, som sjömän alltid göra. Vågorna ha’ det med sig; jag tycker om det, jag.

14 Anna Maj.

15 Att ni minns honom så bra, mor! Och det är tolf år sedan!.

16 Brita.

17 De rika låta måla sina käraste på taflor. De fattiga måla dem i sitt hjerta.

18 Anna Maj.

19 Hvar dag berättar ni mig något om far, – huru vacker och stolt och trofast han var. Wår Petter på Argo blir också en bra sjöman. Det finns inte sådant folk i hela verlden, som sjömän.

|2|

20 Brita.

21 De fararesa för långt bort, Anna Maj.

22 Anna Maj.

23 Men sendan, när de komma hem på sitt granna fartyg och flaggorna fladdra och seglen glimma i solen och kanonerna smälla, då ha de med sig korgar fulla med fikon och russin!

24 Brita.

25 Ja, när de komma ... Men nu är det tid att gå till byn. Der är väfstycket. Bär det till Anders Nygård som alltid för våra väfvar till staden. Säg honom, att det är prima och får inte säljas för mindre än 1en mark alnen.

26 Anna Maj (stiger uppuppstår.)

27 Nej, hvad ni får mycket pengar, mor! Hvad skall ni göra med så mycket pengar?

28 Brita.

29 Köpa ditt bröd – och min frihet.

30 Anna Maj.

31 Hvad skall ni säga! Inte är det sant hvad folket pratar om er.

32 Brita.

33 Hvad pratar folket om mig?

34 Anna Maj.

35 De säga, att ni är girig och spar silfverpengar i kistan. Det är bara för att ni arbetar från morgon till qväll. Och ändå har ni tid att läsa sköna böcker för mig om Gud och|3| alla hans skapade verk.

36 Brita.

37 Menniskan skall arbeta och lära.

38 Anna Maj.

39 Men nu är ni rik, mor. Nu skall ni hvila er, och jag skall arbeta. Ni skall köpa er en ny bombasinsklädning på marknan.den.

40 Brita.

41 Tokflicka! Will du gå?

42 Anna Maj.

43 Jag går, mor, jag går. Men om jag nu återigen möter den bleka herröfverste Richardson, som alltid ger mig pepparkakor, och om han nu återigen frågar mig om ni är ledsen på honom, – hvad skall jag svara?

44 Brita.

45 Ingenting.

46 Anna Maj.

47 Jag vet ingen så god herre, som herröfverste Richardson. Nästan alla dagar åker han här förbi; men aldrig kommer han in till oss. Hvarför det, mor? .. Hvarför får jag aldrig taga emot någon annan gåfva af honom?, än pepparkor? Har han gjort något ondt?

48 Brita.

49 Nej. Man targer inte emot gåfvor af främmande. Se så, jollra inte bort tiden. Wänta, Anna Maj; hör åt, om någon kommit från staden och vet när de vänta hem Argo.

|4|

50 Anna Maj.

51 Ja, mor. Adjö, adjö! (går.)

2:dra Scenen.

52 Brita (ensam). Sedan Black och Aron.

53 Brita.

54 Der är fadrens lätta virke i flickan. Hon behöfver engång en styfsint man. Lika fåglar leka inteicke bäst ... Richardson tröttnar inteicke ... Kanske glaset skär diamanten. Lyckligtvis köper jag min frihet, penni för penni, tum för tum, och nästa år binder mig ingen menniska ... De säga, att jag är girig ... jJa, jag är girig ... jag vill ha’ guld, – mycket guld! – för att kunna skratta åt verldens usla afgudar!.

55 (tillagt av utgivarenBlack och strax derpå Aron inträda.)

56 Black.

57 God dag, Brita! .. Stig dristeligen in, nämndeman!

58 Brita. (vid spinnrocken, utan att se upp).

59 Guds fred!.!

60 Black.

61 Hur står till? .. Bra, ser jag. Helsan är det förnämsta. Ni har en bra stuga, Brita ... skapligt timrad, väl målad.täckt .... Wänner emellan kan hon alltid vara värd sina tvåtre|5|hundra mark.

62 Brita (som förut).

63 Hon går väl för sig. Sitt ner!

64 Black (framtager en plånbok och annoterar).

65 I hagen derute beta en ko och en kalf ... Jag tror tillochmed, att ni har ett par får?

66 Brita. (som förut)

67 Barnen behöfva strumpor.

68 Black.

69 Dyra tider, dyra tider och mycken foderbrist. Jag svär inte på att vi få tjugu mark för kostackaren. Men ni har lösören, Brita. Wäggur (annoterar) 10. mark ... skåp 5. mark ... vete hin, om de betala mer än 4. ... stolar 1. mark ... notabene hela ... Ni har väl inga söndriga stolfötter, Brita?

70 Brita. (ser upp).

71 Hvad skall det vara till?

72 Black (utan att höra henne).

73 Jag ser också, att ni har en bra spinnrock, 4. mark, dito väfstol, 8.svårläst p.g.a. överskrivning12 mark och skildt för skedarna ... hHärfträ, låt se ... ovärderligt ... Garnhärfvor ... nej, se på de der, Aron! (proberar tråden). Finurligt som spindelväf och starkt som bastrep! Det der skall betala sig!

74 Brita (uppmärksam).

75 Hvad skall betala sig?

76 Black.

|6|

77 Garnet, min kära vän. Jaså, ni har kanske glömt, att Richardsons fordran blef utdömd af häradsrätten? .. Lag och författningar, ser ni, lag och författningar! Skuldsedeln lyder på 6700. mark – Gäldenären har afbetalt tvåhundra på kapitalet; återstå 4500, utom räntor och lagsökningskostnad, resor och dagtraktamenten. Oroa er inte för det, Brita; nog förslår egendomen till det.

78 Brita. (uppstår).

79 Således kommer befallningsman för att utmäta min egendom?

80 Black.

81 Javisst. Det är klart som dagen.en rosig godmorgon och slask till middagen. Wid Larsmessan blir auktion, och säkra köpare få tre månaders anstånd.

82 Brita.

83 Men jag är icke skyldig någon annan än Richardson, och han kan icke ha skickat er hit.

84 Black.

85 Serra tri, Brita! Man kan allting, när man har lag och rättförfattningar på sin sida.

86 Brita.

87 Jag trodde att RichardsonRichardson! Men det är ickeinteicke möjligt. Han skulle geåtminstone ha lemnat mig ett års anstånd. Jag betalar efterhand, och han har säkerhet i min stuga. InteIcke springer hon bort.

88 Black (snusar).

89 Ah, hvad är det för prat? Fordringsägaren vill ha’ sina pengar, rätten dömer ut, och kronans befallningshafvande mäter ut summan hos gäldenären. Sådant händer alla dagar, inte skall man lägga allt|7| lappri på sinnet. Ni skall få väfva åt hustru min, och så skall jag tala godt för er, att ni får gå och tvätta hos fogden ... Geif oss något till mats, om ni har, mot kontant ersättning. Jag har besigtigat gästgifveriet och funnit allt i behörigt skick, utom att gästrummet var utan golf och ingen mat att bekomma för pengar ... Det är märkvärdigt hvad sjöluften suger på morgonqvisten ... Således, min kära Brita, förmodar jag, att ni har litet färskt bröd och nysstjeärnadt smör, och en bra filbunke. (Brita dukar bordet). Gör er intet besvär; jag skrifver upp lösegendomen, sålänge ni dukar ... Och för att komma till saken, så är jag säker på, att ni har några pund godt lin, det skall Aron få ropa in till skjortor åt mig, och efter jag ser att ni har nyssrökt böckling, så kunde det intet skada att taga en sup på fisken ... För resten slår jag vad, att ni har en vacker samling rara yllekjolar på vinden; sådant löper qvinfolk efter på alla auktioner, ifall ni inte har låtit malen äta upp dem ... Nej, ser man på! En kompass! (noterar). 4. mark ... hm!

90 Brita.

|8|

91 Han säljs inteicke.

92 Black.

93 Bah! sSkräp som skräp! Hvad skall ni göra med en kompass?

94 Brita.

95 Det står allt skrifvet i bottnen.

96 Black.

97 Låt mig se! (stafvar) Oföränderlig! Hvad vill det säga, oföränderlig?

98 Brita.

99 Den fick jag af salig Erik till brudgåfva. Och efter han hade en sådan tjenst, att vi måste skiljas på år och dag, så sad’ han till mig: »när jag är borta, så se på kompassen! Förrän han pekar mot söder, skall jag dig aldrig svika.»

100 Black (snusar)

101 Si på en sådan lufver! Tro honom necken, Brita! Ena ändaen af nålen pekar mot norr, den andra mot söder. Det kan man kalla ett riktigt sjömansknep ... Gumma lilla, jag är rädd för att salig Erik har lurat er rätt kapitalt.

102 Brita.

103 Vore han här, skulle ni inteicke säga det två gånger. Men han är död ... jag är en fattig enka ... ni kan ostraffadt skymfa en hederlig man.

|9|

104 Black.

105 Nånå, inte så illa ment; kanske var salig Skrifvars ett rart undantag. Hur var det hon miste gubben sin?

106 Brita.

107 Som en sjömanshustru mister sin man. Det skall nu engång så vara.

108 Aron.

109 De säga, att han drunknade för tolffemton år sedan på Liverpools redd. Jag känner folk, som drunknat litet här och litet der!.

110 Brita. (Med en skarp blick)

111 Ät! (Går hastigt ut).

3:dje Scenen.

112 Black. Aron.

113 Black (sättande sig) till bords)

114 Ni kan sätta er, nämndeman. Wi äro på sätt och vis menniskor båda två.

115 Aron.

116 Tackar som bjuder. (sätter sig) Si, det var, med förlof, ett högfärdigt stycke, a! Att bruka sin mun mot höga kronan! Så der var hon alltid: fattig som en ugnsviska och styf som en qvastkäpp.

117 Black. (ätande.)

118 Han kan taga för sig, nämndeman. Känner han menniskan? Jag har inte varit länge i socknen.

119 Aron.

120 Tackar som bjuder. (ätande) Skulle jag inte känna Skrifvars Brita? Det är nu parnågra och tjugu år, sedan hon kom som|10| en utfattig sjömansunge till salig prosten Holming, och folk visste inte rätt, om hon var fosterbarn eller piga hos Holmingens; f. Flink var hon och fick lära sig sysslor och lärdom med barnen i prostgården och med unga Richardson, som gick och läste för Iinformatorn. Men si, lärdom är aldrig till annat än högfärd; – ursäkta jag är så dristig och tar för mig af siken! .. Si nu så var Brita en fager tös, som kunde se tvärtigenom folk med de der ögonen, som hon ännu köper fisk med.spraka eldgnistor värre än våt gran ... sStor tack, nog räcker jag filbunken ... Så fick hon friare, creti och pleti, och unga Richardson var galen i henne, som alla de andra; mMen si han dög inte, så rik mans barn han var; n. När veta sådana snärtor sitt eget bästa? En sjöman skulle det vara; ackurat så tog hon en ung glop för detatt han såg litet karlavulnare ut, kantänka, och det var nu si och så med Erik Skrifvars; – duktig matros, men lätt på foten ... Gå och säg det åt Brita,; hon höll sin man för ett helgon!

121 Black.

122 Tag för sig, nämndeman!

123 Aron.

124 Tackar som bjuder! När han nu drunkna’,de, sägs det, lemna’de han hustrun och två små barn i uselhet. Brita var den tiden sjuk och eländig, utan|11| hus eller hem, men si tigga, det var hon för högfärdig till. hHon skola’de barn för några slantar i veckan. Så kom Richardson hem, se’ndan han rest verlden omkring, och blifvit en hög krigsherre; Gud vet om han nu slagit ihjäl Turken eller påfven.och fFolk säger, att han allt ännu är lika galen i henneBrita men tackar för äran, sad’ yxean åt stenen. – Hur det nu var, så tog ändå Brita pengar till låns af honom, och byggde sig stuga och begynte förtjena med garn och väfvar ... Men si, hvad som nu kommer åt Richardson...? Förr skulle han stämma för rätta far och mor ... Det är rätt åt Brita. hHögmod går för fall, sad’ gubben, när gumman hans föll ifrån bastu lafven. (Uppstår). Tackaremjukast för mat!.

4:de Scenen.

125 De förre. Brita och Anna Maj..

126 Black.

127 Nu är det expedieradt, Brita! (uppstår) Allt i sin ordning. Bra böcklingar, guvernören kan inte röka dem bättre ... Här har ni en mark för välfägnaden; det fårbehöfver inte gå med i utmätningskostnaden. Ni skall få bo i min bastu, Brita; der är en bra skorsten, ni skall få röka fårbogar åt mig.

128 Brita.

129 När blir auktionen?

130 Black.

131 Till Larsmess har jag sagt, ifall inte gäldenären derförinnan kan godtgöra fordringsägaren och kronans befallningshafvande. Strunt, inte skall ni hänga hufvet för det; nog kommer ert att betala sig. Hvar|12|för ser ni på mig så der? Hvad fattas er?

132 Brita.

133 Allt ... Ingenting.

134 Black.

135 Hvad tusan, ni är ju unga menniskan, och friare har ni till höger och venster. Ni skall bjuda mig till ert bröllop, Brita.

136 Brita.

137 Adjö!.

138 Black.

139 Åh fy! Hvad ska’ll ni vara granntyckt för ingenting!? Nå, adjö med er!. Låt nu se, att ni inte förskingrar något af boet. (Går).

140 Aron.

141 Adjö, Brita! Wi komma tillbaka till Larsmess, när hallonkarten blir mjuk och styfva qvinfolk bli spaka. (går).

5:te Scenen.

142 Brita. Anna Maj. inträder.

143 Brita.

144 Ett skepp har förlist, säger du?

145 Anna Maj.

146 Der kom folk ifrån staden. De sade, att ett af våra skepp förlist på hemresan.

147 Brita.

148 Argo?

149 Anna Maj (som under tiden dukar af bordet).

150 Det vet ingen.

|13|

151 Brita.

152 Det är Argo. Petter skall gå sin faders väg, Anna Maj. Menniskan är en spån på villande våg. Läs något för mig!

153 Anna Maj (tvekande).

154 Hvad skall jag läsa?

155 Brita.

156 Arndt. Jag behöfver en klippa att stöda mig på.

157 Anna Maj (läser stapplande och med svårighet)

158 Fjerde boken, 30:de kapitlet. Menniskan skall gifva sin första kärlek åt Gud ...

159 Brita.

160 Nej ... icke det?! Hvad gösvårläst p.g.a. överskrivningrrför stapplar du, barn?

161 Anna Maj.

162 Jag ser icke mer läsa i bok.

163 Brita.

164 Dina ögon? Men det är kan icke vara möjligt. Det var enfaldigt prat af doktorn, när han ville skicka dig till ögonläkarn i Helsingfors. Ha vi råd att resa? Och för att du sof en natt i våras vid kärret, när vi sökte vår ko, skulle du blifva blind inom sex veckor? Sådant tokprat! Det går öfver, det der.

165 Anna Maj.

166 Vet mor, jag mötte nyss öfverste Richardson på vägen, och han gaf mig åter två pepparkakor.

167 Brita.

168 Richardson!

169 Anna Maj.

170 Han sade, att om jag var snäll, skulle han snart helsa på oss ... Nej, hvad jag blir glad, när mor gifter sig med öfverste Richardson!

171 Brita.

172 Har han bedt dig säga mig det?

173 Anna Maj.

174 Nej. Men smedensNygårds Lovisa säger alla dagar, att så skall det gå.

175 Brita.

176 Var nöjd som det är, Anna Maj. Har du glömt din far?

177 Anna Maj. (hoppar upp ochvid fönstret, klapparnde händerna)

178 Mor! Mor! Der är öfverste Richardson!

|14|

179 Brita.

180 Hvad, jag tror du glömt bära vatten åt kon? Gå på samma gång till bäcken, och skölj garnhärfvorna!

181 Anna Maj (nyfiken och dröjande)

182 Men om han frågar, er, mor?

183 Brita.

184 Ut med dig ... fort!

185 Anna Maj.

186 Jag går ju ... (nigande i dörren) God dag, öfverste Richardson! (går).

6:te Scenen.

187 Brita. Richardson.

188 Richardson (stum paus)

189 Du säger mig ej välkommen, Brita.

190 Brita. (vid spinnrocken)

191 Ni är ju hemma hos er.

192 Richardson.

193 Sedan två år har jag ej trädt öfver din tröskel ...

194 Brita.

195 Er tröskel, ville ni säga.

196 Richardson (sätter sig).

197 Du har rätt. Vår tröskel, om du så vill.

198 Brita.

199 När skall jag flytta?

200 Richardson.

201 Bestäm dagen, och mitt hus står dig öppet. Blif min hustru, och allt är ditt. (stumt pausspel). Hur är det med dig?

202 Brita.

203 Solen går upp och ned, som förut.

204 Richardson.

205 Och fli Väntar du hem din son?

206 Brita.

207 Såframt ejJag vet icke. Det sägs, att Argo förlist. Det sägs så.

208 Richardson.

209 Och flickans ögon? Hvarför skall du låta din ende gosse resa till sjös, der hans far miste lifvet?

210 Brita.

211 Har jag råd till annat?

212 Richardson.

213 Och flickans ögon? Doktorn anser det farligt. Hon bör|15| utan dröjsmål skickas till Helsingfors.

214 Brita.

215 Kanhända. Vi gå till fots.

216 Richardson

217 Till fots? 40 mil?

218 Brita.

219 Har jag råd till annat?

220 Richardson.

221 Du kan hafva råd till allt.

222 Brita.

223 Men jag vill icke. Det vet ni förut.

224 Richardson.

225 Stackars qvinna! Det gör mig ondt om dig.

226 Brita.

227 Och det säger ni, som skickar edra handtlangare att utmäta kudden under mitt hufvud, mina händers förvärf, min dotters ögon och min sons lif!

228 Richardson.

229 Ah, du vet det således. Ja, det är jag. Du vill icke hafva min egendom, alltså tager jag din.

230 Brita.

231 Gör det! Tag hvad ni kan! Det finns något, som ni icke kan tagafrånröfva mig: mitt samvete och min tro.

232 Richardson.

233 Är du så viss derpå? (sStumt spel). Hör mig, Brita! Så långt jag minnes tillbaka, har du varit min brud, och jag har svurit, att du skall blifva min hustru. Visa mig då något bättre medel att böja din okufliga vilja! Femton års sorger röra dig icke, barnens välfärd och egna sorgfria dagar kunna icke beveka dig. Jag har ju varit din barndomsvän, jag har bjudit dig allt, och du har försmått det. Nu måste jag rycka dig upp med roten, det går ej med mindre. Hvarför skall du tvinga mig att drifva dig i armod på landsvägen? Hellre ville jag gå der som tiggare sjelf, men hvad skall jag göra? Jag måste ju äga dig, om jag ock skulle slita dig i tusende stycken.

234 Brita.

235 Och om ni slete mig i tusende stycken, så skulle hvarje stycke svara er: nej, nej! Er vänskap!? Ert allt?|16| Ni har lånat mig pengar, som ni nu kräfver tillbaka, och när jag betalat er ända till sista skärfven och icke äger mer än jorden till min graf och himmelen till min tillflykt, skall jag skratta åt er vanmäktiga vrede. Mina sorgfria dagar? Kunna de vinnas med att svika sitt hjertas tro?

236 Richardson.

237 Hör på den hårdnackade, den förblindade qvinnan! Hon tror verkligen, att jag aldrig har tänkt på hennes lycka!. Nåväl, på din lycka tänker jag i den stund, som är, och derför kommer jag nu i dag för sista gången och säger till dig: blif min! hustru. I söndag måste det lysas för oss, och två veckor derefter måste du vara min vigda hustru, dina barn mina barn, min egendom din egendom. Jag kan icke vänta längre. Efter två veckor är det för sent.

238 Brita.

239 Det har varit för sent i aderton år. Hvarför tog jag er icke i vår blomstrande ungdom? Hvarför tog gaf jag en annan min tro? Jag vet det icke. Kanske derför, att ni var för mig som en bror och den andre var något annat. Skedt som skedt; en spån skall man icke vara. Mitt hjertas tro kan jag ej gifva mer än en gång. Hvad jag en gång svurit, det gäller lifvet, det kan icke brytas af år, nöd eller död.

240 Richardson.

241 Hvilken qvinna! Se på henne, min Gud; är hon icke värd en bättre lott!? Men, men, Brita, ... du litar för mycket på din egen kraft!.

242 Brita.

243 OchFlöjel för alla vindar, ni! pPå hvad skall menniskan lita, om ej på sin egen kraft?

244 Richardson.

245 Det finns en starkare makt, som bryter vår vilja.

246 Brita.

247 Det sägs så. Jag vet ingenting annat, än handla rätt och stå der jag står. Slå mig, försök!

248 Richardson.

249 Jag vill ju ej slå dig. Jag vill rädda dig, Brita, ... för din|17| skull, icke för min. Blif min hustru, och du skall förstå mig bättre.

250 Brita.

251 Drif mig till landsvägen, låt mig dö i elände, begraf mindetta vissnade stoft, som ni så dåraktigtihärdigt fåvitsk eftersträfvar, och skrif på kistan: Brita Richardson! Dåre, mina barn skola rista der: Brita Skrifvars.

252 Richardson.

253 Nåväl, jag känner dig, men du känner ännu ej mig. I vår barndom var du stark och jag svag. Din starka vilja beherskade mig, ditt öfverlägsna förstånd kufvade mig, och ännu som man binder din upphöjda själ mig oemotståndligt vid dig.

254 Brita.

255 Jag är ingen fångvakterska.

256 Richardson.

257 Jag lydde din minsta vink; derför försmådde du mig. En annan retade och trotsade dig; honom älskade du. När jag förstod hvad du var för mig, hade jag redan förlorat dig. Jag kunde ej bära det, jag reste bort och ströfvade rotlös kring verlden. Något skulle jag företaga. Jag kom till Amerika och stred i unions det stora kriget mot sydstaterna, sökte döden och fann honom icke. Derifrån kom jag till Syd-Afrika, stred med Boers mot Kaffrerne och sårades af en förgiftad pil. Sådana sår läkas aldrig likna hjertesår: de läkas aldrig. Jag återvände till mitt land för att se dig och dö. Mina dagar äro räknade: hvad begär jag för mig?

258 Brita.

259 Och hvad angår det mig?

260 Richardson.

261 Något. Jag är din lärjunge, Brita, och jag är nu en man.|18| Mot din okufliga vilja ställer jag min okufliga vilja, och du skall tillhöra dmig, om jag ock måste trampa dig under mina fötter.

262 Brita.

263 Ni har ingenting lärt, Richardson. Ni har rest kring verlden, och ni vet icke, att det finns någonting heligt uti ett qvinnohjerta, något som aldrig kan köpas, aldrig säljas och aldrig betvingas ... (sakta) en qvinnas första kärlek.

264 Richardson.

265 Du har rätt ... Din man var således värd ett hjerta som ditt? Han var högsint och trofast ... framför allt trofast? En qvinna som du kan icke älska en ovärdig ... Du svarar mig icke. Aldrig hade du lidit nöd, om din Erik lefvat. Han skulle aldrig ha låtit dig hungra och frysa med dina små barn ... aldrig låtit dig i så många år sucka sjuk, tröstlös och öfvergifven. (paus). Men om han nu lefde? (sSpinnrocken stadnar). Det är icke troligt, men sådant har man ju erfarit förr. Om nu Erik lefde i främmande land, utan att det minsta bekymra sig om dig och dina barn ... hvilket namn ville du gifva en sådan man?

266 Brita (med tvunget löje)

267 Bra, Richardson. Ni har likväl lärt något på edra resor. Ni låter röfvaren gå förut och skarprättaren följa efter.

268 Richardson.

269 Således: du sade nyss, att hvarken år, nöd eller död kunna bryta din tro. Stryk ut döden, Brita! .. Jag vill berätta dig något.

270 Brita.

271 Jag är icke nyfiken.

272 Richardson.

273 Det är en vanlig sjömanshistoria, man kan tro hvad man finner för godt. Jag mötte i går styrman Granfors, som kommit från London med briggen Neptun. En dag hade Granfors varit ombord hos en aAmerikanare, som låg segelklar till Kronstadt. Då kommer en skäggig karl och frågar, om Granfors är svensk eller|19| Finne. Granfors svarar Finne och tycker sig ha sett karlen någonstädes förut. Karlen frågar hvarjehanda om Finland, om vår stad och om en person vid namn Brita Skrifvars lefver ännu. Med Då uppgår ett ljus för Granfors, han vänder sig till karlen och förfrågar rent ut på svenska: hör på, kamrat, är icke nidu Erik Skrifvars? (stumt spel) Hvarpå karlen svarar honom på engelska, att det måtte vara ett misstag, och vänder honom ryggen. Lägg märke till, att karlen förstod den svenska frågan och att hans skepp skulle dagen derpå afsegla till Kronstadt.

274 Brita.

275 Sannsagor för barn! Är det allt hvad ni vet?

276 Richardson.

277 Ännu icke. Jag vet något mer.

278 Brita.

279 Behåll det för er, jag vill icke höra det. Förstår ni då icke, att hundra sjömän likna hvarandra? Och Granfors har icke sett Erik på femton år! Blygs, Richardson; ett barn skulle skratta åt er.

280 Richardson.

281 Jag tviflar derpå. Du vet nu hvarför jag kommit för din skull och att jag icke kan vänta. Från Kronstadt är icke mången dagsresa hit. Det är likväl något, som du ännu måste höra. När Granfors miste karlensin man ur sigte, frågade han Amerikanarne, om de kände karlen med skägget. Då var der en bland dem, som hade seglat förut med Scrivers, och denne Scrivers var gift i Newyork. (Brita spinner med svindlande hastighet) ... Nej, Brita, försök ej att spinna, du sliter af tråden. Scrivers hade varit gift, och var det kanske ännu, med en irländska, som höll spisqvarter för sjömän. Nog kände jag långa Polly, sade Amerikanaren.

282 Brita (stöter spinnrocken från sig och skrattar).

283 Bra, mycket bra! Lögnens fader skulle ej göra det bättre.

284 Richardson.

285 Din man lefver!

286 Brita.

287 Ni ljuger.

288 Richardson.

289 Din man har svikit sin pligt och sin heder. Din man|20| har rymt från skepp och fädernesland. Din man har öfvergifvit hustru och barn.

290 Brita.

291 Ni ljuger! Ni ljuger!

292 Richardson.

293 Jag säger, att din man är en usel bedragare. Medan du lidit ensam och öfvergifven, medan du varit honom trogen i lust och nöd, har han som en ärelös förrädare gift sig i främmande land med en annan hustru.

294 Brita.

295 Ormalåt! Ormalåt! Det finns intet mörker så svart, intet gift så afskyvärdt, som edra nedriga smädelser. Rättvise Gud, nu först vet jag, att min eErik är död, när korparne skända hans ärliga graf.

296 Richardson.

297 Trotsa ej, Brita! Dina dödsbleka kinder vittna mot dina läppar. Din mun och ditt hjerta tala ej samma språk.

298 Brita (med svagt löje).

299 Han leker med knifstygn, den der, som vore det knappnålar. Gå er väg, gå, gå! Ni ser, att jag icke det minsta bryr mig om edra ... lustiga ... sannsagor. (Sjunker afdånad ned på bänken vid väfstolen).

300 Richardson.

301 Hvad har jag gjort! .. Det är nerver, som tåla något, men ändock qvinnonerver ... Bah, hon kommer sig nog utan eau de cCologne. DetHon måste ju veta det förr eller senare, och än är det tid ... Hvilken qvinna likväl! En tiondebråkdel af hvad hon bärhennes börda skulle brutit en annan, och henne måste jag genomborra för att rädda henne mot hennes vilja! .. Ja, slumra du, slumra i glömskans armar, och vakna ej mer! Hur månget hjerta brister ej, likasom ditt, af en sviken tro!

302 (Ridån faller)

|21|

Andra Akten.

303 Samma stuga. Brita har återhemtat sig och härfvar garn. Richardson skrifver vid bordet. Stum paus.

1:sta Scenen.

304 Brita. Richardson.

305 Richardson (för sig)

306 Ingen tid att förlora. (Genomläser hvad han skrifvit). Allt mitt ... löst och fast ... tillhör barnen ... Han skall ej kunna röra det ... hon vore i stånd att ... (högt) Hur är det med dig, Brita?

307 Brita.

308 Ni ser, att jag lefver ännu lefver. ännu.

309 Richardson

310 Men tror mig icke?

311 Brita.

312 Nej.

313 Richardson.

314 Och fruktar icke att återse ..?

315 Brita.

316 Nej.

317 Richardson.

318 Men om han kommer, är du förlorad.

319 Brita.

320 Förlorad är blott den, som förlorar sig sjelf. Erik är död, och ni sitter ännu här.

321 Richardson.

322 Lifvet är en skörare tråd, än ditt garn, Brita, och min tråd kan brista i dag eller morgon. Jag har förlorat dig, men jag vill icke lemna dina barn till pris åt eländet.

323 Brita.

324 Mina barn skola ej lefva af nådegåfvor. De äro uppfostrade att arbeta och försaka.

325 Richardson.

326 Alltid stolt, och stoltastäfven som mor! Vet du väl, att detta betyder fall?

327 Brita.

328 Böj mig då, om det står i er makt. NiJag kan icke befalla er att lemna en fattig enka ostörd med sina bekymmer. Ni är herre här i ert utpantade hus.

|22|

329 Richardson.

330 Du skall en dag ångrara dessa ord, Brita.

331 Brita.

332 Gör hvar man, hvar qvinna rätt, och ni skall aldrig ångra er, Richardson.

333 Richardson.

334 Tror du? .. Här är Black. Hvad för honom åter hit?

2:dra Scenen.

335 De förra. Black.

336 Mjuka tjenare. Se öfverste Richardson! Kärande och svarande, det är ju fullsutet ting. Ja visst, jaha. Lag och författningar måste hafva sin gång, men hvem kan förhindra att guld regnar på landsvägen?

337 Richardson.

338 Hvad är det frågan om?

339 Black.

340 Hvad det är fråga om? Guld, säger jag, skinande guld. Ni är en lycklig ost, ni, Brita, som har sådana vänner i viken; hvar jäkeln har ni fått dem ifrån? Jag vet ingen i hela socknen, som nu ville låna er tjugu mark, och ändå ... tusan, den konsten måste ni lära mig! Några utsökningar har jag befordrat till laga verkställighet, men maken till expedition får man söka från Hangö till Utsjoki.

341 Richardson.

342 Skulle befallningsman händelsevis ha tagit en extra knäpp på gästgifvargården?

343 Black.

344 Knäpp? .. Hvad behagas? Herre! Säger någon, eho det vara må, att jag knäppt, knäpper eller i tidernas tider kommer att knäppa i mina embetsförrättningar och gitter ej bevisa huruledes, när och hvarest jag knäpper, så lita på, att jag skall knäppa honom med lag och författningar.

345 Richardson.

346 Hvad är det då befallningsman spökar om guld på landsvägen?

347 Black.

348 Jag skulle ha tagit en knäpp! Öfversten knäpper

349 Jag skulle ha’ tagit en knäpp! Han knäpper, och inte jag! (Framtager en börsskinnpung och räknar guldmynt på bordet). En – två – är det fnöske, det här? – tre, fyra, fem, – känner ni klangen? – sex, sju, åtta – det knäpper, skulle jag tro!. – sex, sju, åtta – kort sagdt,Kort sagdt, herre, här är liqvid för Britas skuldsedel, kapital, ränta, utsökningskostnader, resor och dagtraktamente. (framtager papper och skrifdon). Här är skuldsedeln. War så god och qvittera!

350 Richardson. (undersöker ett guldmynt)

351 Imperialer! Det har sin riktighet.Det ser ut som rRyska imperialer? Hvad vill det säga?

352 Black. (ropar)

353 Aron! (Aron inträder) Här är vittne uppå, att jag för bemälde Brita Skrifvars räkning betalar hennes skuld till bemälde herröfverste Richardson, och han vägrar qvittera ... Han förevitar kronans befallningshafvande att knäppa.

354 Richardson.

355 Drag för fantusan; – jag qvitterar., om myntet är äkta. (Aron går.) (Richardson fattar pennan).

|23|

356 Brita. (träder långsamt fram och hindrar honom).

357 Wänta! Jag har icke gifvit någon i uppdrag att betala för mig. Jag har ingen huld eller skyld, som opåmint skulle göra det. Jag targer ej emot dessa penningar.

358 Black.

359 Hvad för slag? Tar ej emot?

360 Brita.

361 Hvem har gifvit er penningarna?

362 Black.

363 En karl. Jag mötte honom på landsvägen en verst härifrån.

364 Richardson.

365 Det var en bedragare!Hvem var karlen?

366 Brita. (Till Richardson)

367 Det var ni! Er utskickade.

368 Richardson.

369 Jag?Min? Wid himlen, det ligger något under allt detta. – Du misstager dig. Var lugn; låt migLåt mig fråga. (till Black) Ni säger, att Hhan gaf er pengar för Brita Skrifvars?

370 Black. (snusar).

371

372 Hm! mMan knäpper inte. – i tjensten. Man har sina ögon. Wid Koviks backe var det.

373 Han frågade, om jag varit till Brita i det och det ärendet. Jo men, sad’ jag ... Hur mycket gör det? frågade han. Så och så mycket, sad’ jag.

374 Här är pengar, sad’ han, och plockade guld ur gördeln. Jag qvitterade, och så strök han af. Lag och författningar förbjuda ingen att betala en annans skulder.

|24|

375 Richardson.

376 Han bar guld i gördeln? Hur såg han ut?

377 Black.

378 Ett hufvud, två armar, två ben, gula nankingsbyxor, gul öfverrock, gul halmhatt och ett misstänkeligt skägg.

379 Brita.

380 Det är nog. Gå er väg. Jag targer ej emot pengarna.

381 Richardson.

382 Wänta litet. Skulle karlen händelsevis ha’ brutit på engelska?

383 Brita.

384 Gå er väg! Gå er väg!

385 Black.

386 Fanken bespike, jag tror att han bröt på ryska. Något slags gröt hade han i munnen. Ålrejt, sad’ han.

387 Richardson. (granskande ett guldmynt.)

388 Pengarna äro falska, och befallningsman har låtit falskmyntaren undkomma. Vet icke befallningsman, att ett pris är satt på hans hufvud i England? Anamma honom fort, det är mitt råd, och för honom rakaste vägen till länehäktet!

389 Black.

390 Nej, hvad säger öfversten! En falskmyntare? Se på kanaljen! Tänkte jag icke det? Messing är det, tänkte jag, blanka messingen som mina uniformsknappar. Jag får väl lof att skynda i väg. Aron, följ med, och laga vik in till Nygård efter en handfast karl. Fasvårläst p.g.a. överskrivningEn falskmyntare! Har man sett på en sådan rosenderackare! (skyndar ut).

8:de Scenen.

391 Brita. Richardson.

392 Richardson.

393 Nå, Brita?

394 Brita.

395 Ännu ett knifstygn! Döda mig, jag är beredd.

396 Richardson.

397 Det är din man!

|25|

398 Brita.

399 Min man är död.

400 Richardson.

401 Han lefver!. Han är här!. Han kommer för att uppsöka dig.

402 Brita.

403 Aldrig!

404 Richardson.

405 Ännu är tid att bespara dig en stor förödmjukelse. När en förrymd sjöman gripes, väntar honom minstansvar, kanhända tukthus. Black är på väg, Erik blir gripen. ... Gif mig det ord jag begär af dig, och din man skall okänd och oskadd fly ur landet. Ingen, Brita, skall veta din skymf.

406 Brita.

407 Kan ni uppväcka de döda? ur hafvets djup?

408 Richardson. (vid fönstret).

409 Nej. Men (fattar Brita vid armen och leder henne till fönstret.) jag kan framtrolla de lefvande!

410 Brita. (kastar en blick utåt, springer tillbaka och gömmer ansigtet i händerna).

411 Gud i himmelen! De döda stå upp! (Hon kastar sig på en stol, med ryggen mot åskådaren och så att hon under följande scen skymmes af Richardson.)

9:de Scenen.

412 De förra. Black ledande Erik Scriver, (som motvilligt följer honom).

|26|

413 Black.

414 Här ha’ vi gynnaren. SkrifvarsBrita, ni måste upplåta er stuga till häkte, tilldess jag hinner skicka efter fångföraren. Det var en lycka, herr Richardson,öfverste, att ni gaf mig en vink. Karlen är en vagabund, h. Har man någonsin sett en hederlig karl gå i gula byxor?

415 Richardson.

416 Fråga honom hans stånd och namn? och stånd.

417 Black.

418 Fråga den der!? På allt hvad jag frågar svarar han ingenting annat än gå och dämm! Gå och dämm!

419 Richardson.

420 Kanske jag kunde något uppfriska hans minne. (skarpt till Erik) Hör på, Erik Skrifvars, hvad rätt har du att lefva? Wet du icke, att du dog för tolffemton år sedan? Har du glömt, att du drunknat på Liverpools redd?

421 Erik. (obeslutsamt).

422 God dam!

423 Black.

424 Der hör ni! Upp med dammluckan! Hvar är ditt pass, min gubbe?

425 (Erik framräcker ett papper. Black påsätter glasögonen och stafvar). United States ... hvad fan är det der för rotvälska?

426 Richardson.

427 Gif hit. Det är engelska. (Läser) – »United States of America ... Erik Scriver, amerikansk undersåte, gods|27|ägare ... fritt och obehindradt göra en resa till Ryssland och Finland» ... vViseradt af ryska konsuln i Newyork ... amerikanska ministern i Petersburg ... Förenta Staternas konsul i Helsingfors ... påtecknadt af länestyrelsen i Wasa. Passet är i ordning.

428 Black.

429 Har Guvernörsembetet? skrifvit på?

430 Richardson

431 Uppvisadt och godkändt föraf länestyrelsen.guvernörsembetet. Här är ingenting att göra, herr kronobefallningsman.

432 Black.

433 Mjuka tjenare.

434 Richardson. (med tonvigt.)

435 Låt oss derföre lemna man och hustru ostörda. (för sig). Hvilket återseende!

436 Black.

437 Riktigt ... Erik Scriver! – Nå jäkeln, det är ju er man, Brita! .. Hvad sitter hon der så sur och tvär? Upp me’name’ na och pussa man sin på mun; inte är det värdt att krångla nu!

438 Richardson (för sig).

439 Den karlen är i sin välmening grymmare än jag. (hHögt till Black, i det han leder honom ut). Tillåt mig att språka litet om en affär ... en utsökning –

440 Black. (följande honom ut).

441 En utsökning, hvad befalls? Jag står till tjenst. Jag kommer tillbaka, Brita, jag kommer tillbaka; jag vill se hur ni tar emot gubben er.

|28|

442 Richardson (för sig)

443 Rättvisa himmmel,En sådan qvinna och en sådan man! Och detta kalla de kärlek! gGif mig ett år, blottmin Gud, blott ett halft år af lif att bjuda henne,lefva, och jag vill ännu kämpa om henne med denne usling! ... Men nej ... jagmin kulapilen har träffat för väl, vi skola båda förblöda. känner att min rol är utspelt ... jag ger vika!svårläst p.g.a. överskrivningkula har träffat för väl ... Vi skola båda förblöda. (I det han går) Farväl, Brita!; för alltid!jag önskade kunna säga: lef lycklig! Men detta lif är icke värdt ett vissnadt löf i en höstnatt. Blif lycklig, om du kan. (Går med Black.)

10:de Scenen.

444 Brita. Erik.

445 (Paus och stumt spel.)

446 Erik (i början ytterst förlägen, sedan döljande sitt bryderi under en framfusig ton).

447 God dag, Brita. Hur står till? I am rejoicedPleasing to see you. (Paus) War iInte vara ond nu, Brita. Jag ärvara dum, jag är envara rackare, indeed! (Paus) Goddamit is gone, jag inte göra så mer. Det inte gå nöd på dig mera.r, Brita. (Paus) Jag säga som sanning är. Varit arg kapten Högfeldt, Bellona. Träffa runsare i Liverpool. Mycket grogg. Stora hyror – fem pund, GoddamBrita! – Runsarne till babords-sida – jag stå på vakt – hoppa i jollen – run away! Först jag tog hyra hos engelsman, se’n jag tog hyra hos yankees. Jag segla all the world round – gå Boston, gå san Francisco med skjortor. BaraThe whole ship skjortor, Britahahaha!, förbannadt galet ha, ha, ha. – All right, i san Francisco den hela besättning rymma to the mines, till grufvor ... Kapten bli|29| allena med skjortor, ombord.very good pleasure. Wi gräfva, arbeta, Mattson, och jag, Mattson from Kronoby. De stjäla oss allt, Goddam! Wi gå till staden, hyfla cradles and coffins, vagga, likkista. Wi hyfla dollars, Brita. Mattson ochand jag segla to Sidney. Wi hyfla mera dollars, every more. Wi frakta en schooner to Newyork, vi segla dollars. Jag köpa en farm, jag få ledsamt, jag tänka på dig, Brita, jag segla Kronstadt, jag resa hit, jag föra dig med to America.

448 Brita. (utan att se upp, kallt och med låg röst).

449 Hvad gjorde ni af er andra hustru?

450 Erik (förlägen).

451 Du se min farm, Brita. Hundrafemti acres, very good, tretti yards from the railway, från jernväg. Majs, och wheat., hvete. Höns, och kalkoner, ägg, så stora – (gest) – kudda, och ox, Brita, så feta; (gest) Det allt du sköta, Brita. Du skicka, every morning, hundra kannora mjölk to Newyork. Du göra Chester, göra ost, dricka vin.

452 Brita. (som förut)

453 Hvad gjorde ni af er andra hustru?

454 Erik. (ifrigt)

455 Du bo mahogny, sofva silke, äta grapes and ananas, äta godt, Brita, spelaklaver, gå to the dansing clubs, oh, mycke roligt!. Inte arbeta, bara repose, amusements, spela klaver, gå till dansing|30| clubs, oh, mycket roligt, mycket diversions; Goddam! .. jag är dum, Brita.Nej, Iinte dansing clubs, you will go to the Almacks, with the ladies; du ärvara a lady, a much honorable lady, mycke rik, mycke pigor, mycke boys and niggers! ... OhÅh, du aldrig tro du få så bra, Brita! Du tacka mig, du falla mig om hals, du säga: söta Erik!

456 Brita. (som förut).

457 Hvad gjorde ni af er andra hustru?

458 Erik (som förut).

459 Inte nu vara ledsen, gumma lillamin! Du det tror jag står dig och ljuger! Du det tror jag vara en poor fellow, en stacker, en fähund. No, Brita, jag ärvara den ärlig karl, jag inte dig ljuger, dam! (Han lösgör sin gördel). Jag dig visar vara a gentleman, och du vara a lady.

460 (Häller guldmynt på bordet. Några trilla på golfvet). Nå, Brita, hvad nu du säger? (triumferande) Nu du pussa mig, nu du fallera mig halsen. Nu du klappar mig. Nu du sägera: söta Erik, bra Erik, gulle Erik! (Black visar sig i dörren.)

461 Brita (till Black)

462 Plocka upp herrns pengar!

11:te Scenen.

463 De förra. Black.

|31|

464 Black (blinkande och småslugt i dörren).

465 Får man gratulera? – (inträder) Hå!, så mycket pengar! Här trillar guld som gröna ärter ... Ni är en lycklig ost, Brita! En sådan man skulle jag pussa ihjäl.

466 Brita.

467 Jag känner inte denicke herrn der!. Hvad angå mig hans pengar?

468 Black.

469 Hvad går åt menniskan? Nyss sitter hon der så utfattig som ett halfdödt möss, och nu, när det regnar pengarguld ... Brita, Guvernören har påtecknat hans pass!

470 Brita.

471 Hvad angår det mig? Jag har aldrig sett den herrn förr.

472 Black.

473 Nej hör på den! Nå det är då visst och sannt att ... Skrifvars ... jag ber om förlåtelse, herr Skrifvars! Så säg då att det är ni. Det är bara ert långa skägg och er fördömda rotvälska, som göra att hustrun er inteicke känner igen er.

474 Erik.

475 Dam! Men det är inte möjligt, Brita, att du inte mig igenkännera. Jag är ju vara din man, din boy, din old little Erik. Och du ärvara min hustru, my pretty wife.

476 Brita. (till Black).

477 Är han min man, den der, så måste|32| han veta hvad der står på kompassen.

478 Erik.

479 Der står oföränderlig.

480 Black.

481 Aha, nu beslog han er!

482 Brita.

483 Är han min man, så vet han hvad han sade mig, när han gaf mig denna kompass.

484 Erik (förlägen)

485 Jag dig sade: förrän han pekar söder, jag aldrig dig svika.

486 Black.

487 Det slår in, Brita. Det har du sjelf berättat mig.

488 Brita.

489 Och om han nu sagt det, den uslingen, som vågar kalla sig min man, hvad har han bevisat dermed? Har nålen vändt sig mot söder, eller hvaraf kommer det, att herrn der icke på tolffemton år kommit ihåg att jag fanns i verlden? Ni menniskor utan hjerta, ni vetaen ickeÅh, blygs, ni! Vet ni hvad det är att lofva hvarandra trohet i lust och nöd!? Ni veten ickeVet ni hvad det vill säga, att i långa år ståligga sjuk, sorgsen, ensam och öfvergifven, med hungrande, frysande barn, och intet tak, intet bröd, ingen vän, allenast Guds barmhertighetdom öfver sig, menniskors hårdhet omkring sig, och grafven för sina fötter!? NiDet förstånr ni icke, huruhjertlösa menniska! Om ni förstode det, skulle ni också förstå hvad det är att i sitt elände tänka: hade han lefvat, som svurit mig tro, skulle allt vara annorlunda! Ja, skratta ni, så har jag tänkt. Men då har jag sagt till mig sjelf: hvad|33| skall du gråta! De döde ha ro, de lefvande måste arbeta.man i så lång tid kan gå med den enda tanken, att om han lefvat, hade allt varit annorlunda! Men när jag sagt till mig sjelf: Min Gud, hvarför tog du mitt enda stöd? – då har en hugsvalare sagt i mitt hjerta: gråt icke, Brita, dDu är en redligärlig mans enka, du har i din fattigdom dock ett arf af tro och heder att lemna åt dina barn, d. De bära ett namn utan fläck, och de skola gå så genom verlden, att de kunna försvara det för sin faders minne. och det är ett hederligt namn. Ingen skall peka fingret åt dem, der de gå i verlden, och säga: der gå menedarens barn, der går den äreförgätne bedragarens afkomma! Vid deras namn låder ingen fläck, och såsom de ärligt fått det, skola de ärligt bära det. försvara det. Med denna förmaning ha’vexte de vuxit upp, de ha intet att blygas för – och jag vill ej blygas för mina barn. Ingen skall en dag peka fingret åt dem och säga: der gå hans barn, som svek sin pligt och sitt fädernesland! Der gå hans barn, som öfvergaf allt hvad han bordt hafva kärast i verlden! – Så är det .... Bjud sedan guld för tårar, och rikedom för vanära! Köp igen, om ni kan, ett förtrampadt hjerta! ... Och ni förstå ni, att jag är enka. Min make, min raske, redligeJag tänker ej sälja mig. Jag är enka efter en rättskaffens man, jag känner ingen annan. Gå er väg, samvetstjuf! Min hederlige Erik är länge sedan död. Hans trofasta hjerta har brustit under hafvets brusande våg. Erik Skrifvars är död. Jag känner ingen annan med detta namn.död i sjön. Truga icke på mig en landstrykare, som svikit sin flagga, svikit i femton år hustru och barn!

490 Erik. (slagen)

491 All right ... Du mig förakta, Brita. Jag inte tänkt på|34| det förr. Jag inte det förtjent bättre af dig, no better .. Jag är en tjuf ... har jag stulit tolf år ... stulit din lycka. din (gråtande) Du mig förakta.inte vill känna. Well. Men den the other wife, den andra .... Polly ... är död.dig inte bekymra den. Hon gaf mat mig, gaf grogg mig ... narra mig ... lappsalfva mig ... söp gin ... tog for Hudson River, tog öfverhalning båten, i båten på Hudson River föll sjön, gick botten, ... der hon blef.– Jag aldrig hafva någon kär, mer än dig, Brita, not other woman, never. any. Jag dig alltid kom ihåg ... samvet värkte ... men jJag skämdes dig komma dig fattig tillbaka ...igen. jJag tänkte: jag bli rik, Brita också bli rik .... jag dig köpa Brita igenbaka ... Goddam, du förakta guldNu du inte det will. Jag gå (snyftande). ... Så jag nu segla igenJag gå baka igen tillto America. .. ensam ... fattig ....Nu jag fattig ... poor saylor boy. Jag kan förlåtelsedig inte köpa., Gif den för intetdu mig inte förlåta mig den tröst! (Brita tiger)

492 Black. (snusar).

493 Hvad är det nu värdt att göra sig till? Säg ja, Brita!

494 Erik.

495 Aldrig du glömma du hållit mig kär. Du ju mins, när du gaf mig gaf den litle boy, den Petter! Och hur så glad du var, när Gretaden mor klockars mor dig sad’, att han vill vara mig så lik. mig ...

496 Brita (hastigt).

497 Det förbjude Gud! (sakta) Han har kanske redan förbjudit det.

498 Erik.

499 Och se’n när jag segla’ och du fick|35| den litle girl, den flicka, Brita. Då du gråta och säga: jag inte ärdenskull vara allena, no more alone ... Du inte vill mina barn mig förakta ....

500 Brita. (uppstår).

501 OmVill icke ni inte gå, eller måste jag gå? En af oss är för mycket. på jorden.

502 Black.

503 Hör nu, qvinna, hvad tusan, er man har burit sig dumt åt, ja, som en riktig rackare har han handlat mot er, det är inte fråga om det, men syndare äro vi alla ja, si så är det. och hHur kan ni tala om Guds barmhertighet,si nu har han guvernörens underskrift, att han är hederlig karl. niFy, Brita, skulle hvad skall ni vara så hårda och högmodiga? menniska,? som stöter Är inte karlen er man? ifrån er, när han inte Och begär han annat än er förlåtelse? Pussa honom på mun, säger jag! ... Jaså, ni vill inte? Men si, om nu wår Herre kommer med sin utmätning och säger: Brita, jag har den och den fordran hos dig, och den har laga kraft; prompt ut med betalningen! Hvad svarar ni då? Tror ni inte att wår Herre har sina handklofvar och sina hjerteklofvar? Jo, lita på det Brita; det kommer nog.; nog komma de i sin ni skall väl få se det i sinom tid. Jag undrar hvad vår Herre ännu skall hitta på för ett medel för att göra ert styfva hjerta mjukt. (Brita vinkar åt Erik att gå).

504 Erik.

505 Farväl Brita! Farewell for ever! (Anna Maj synes i dörren.) och stadnar förvånad)

506 Black.

507 Wänta litet, Skrifvars! Det finns Den der ser ut som ett solsken, och JjJag har sett famnstjock is smälta för solsken. en gammal saga om stormen och solskenet. som smör för solsken. Den der ser blider ut, hon.

12:te Scenen.

508 De förra. Anna Maj. Sedan Petter.

509 Anna Maj. (glad och hoppande)

510 Mor! mor! Argo har ankrat för en timme sedan på redden. Kan|36| ni gissa hvem som är här? (vinkar i dörren) Kom in, Petter! War inte bang blyg nu!

511 Petter (inträder och går hurtigt tillstörtar i modren.s armar. Stum scen).

512 Black. (snusar)

513 Der kom solskenet!

514 Anna Maj.

515 Nej, var tyst, nu, Petter, inte är det värdt att du börjar berätta; det kan du göra sedan. Mor ser nog, att du är i behåll. Men se här är ett bref, som herröfverste Richardson bad mig framföra. Mor skulle genast läsa det, sad’ han.

516 Brita.

517 Jag kan inteicke läsa, jag är blind af tårar.

518 Black.

519 Läs du, Anna Maj, så får herrn här se, att du läser skrifvet.

520 Anna Maj. (läser)

521 »Du har aldrig velat mottaga en gåfva af mig. Så vet då, att läkarnen har förutsagt mitt öde. Jag har endast en månad, kanske blott några timmar att lefva.

522 Jag måste då tillgripa det yttersta, för att tvinga dig mottaga laglig rätt till all min förmögenhet. Se der hvarför jag varit så grym mot dig; förlåt mig det för min trogna kärleks skull! Min plan har misslyckats. Din man har|37| återvändt. Förlåt honom, såsom du förlåter mig, och afslå ej min sista bön, som är att du mottager detta testamente af din döende vän Richardson.»

523 Black

524 Hvad vill det säga? (Påsätter glasögonen) Ett testamente? (läser). Hm .... hela hans förmögenhet åt Anna Maj och Petter Skrifvars! .. Si, det var en karl! ... Hör på, herr Erik Skrifvars, nu kan duni spegla diger. jJag vet en man, karl, som inte fick intetså här mycket (gest) af den han höll kär, men si han gaf henne allt. hvad han ägde.

525 Brita.

526 O jag blinda!; jag blinda, nu begriper jag allt! Jag har föraktat och stött tillbaka den ende, som höll mig af hjertat kär, den ende, som förblifvit mig trogen allt intill döden.

527 Black (till Erik.)

528 Jag vetNå, karl, hvad säger ni omnu? Jag vet en annan, som fick allt af den han höll kär, men si han hvad gaf han henne ...

529 Brita.

530 Håll ... säg icke ut! Hvem är jag, somatt jag numera ville dömma en annan! – Erik, vi äro nu qvitt ... Der stå dina barn ... Barn, der står er far!

531 Erik (omfamnande Petter och Anna Maj.)

532 All right. Tack skall du ha’, Brita! Det är mer än jag förtjent.Jag inte det förtjenat af dig. God bless you. Nu jag kan resa.

533 Black.

534 Åh prat, Skrifvars, inte skall ni resa|38| er väg. Ser ni inte, att der stänker saltvatten i rånocken? Tag henneBrita i hand, så är allt väl igen,. och nNi två äro man och hustru som förr, och vi ska fira ert nya bröllopp och svänga om, så det surrar om öronen.

535 Brita.

536 Erik, du vet att jag hållit dig mycket kär. Om Gud velat, hade vi kunnat lefva lyckliga tillsammans, men se, Erik, det voro vi icke värda. Du var byggd af för lätt virke och jag af för hårdt. Wi behöfde båda en skarp pröfning, för att ödmjuka oss ... älska ... förlåta ... skiljas. Låt oss icke mera tala om det som var: det är slutett djupt haf mellan oss, der ligger det förra begrafvet. Ingen kan mera återgifva oss vår ungdoms dagar, när vi först blefvo man och hustru, ej heller detsamma hjertelag, som vi då hade till hvarandra. Sådant, Erik, kan aldrig vända tillbaka, och blefve vi åter som förr, förenta i lifvet,man och hustru, skulle vi båda ha svårt att glömma det som bör vara för alltid glömdt. Derföre, res, Erik, res! Wi skola skiljas som vänner!.

537 Erik.

538 All done! Jag än i dag resera ... ensam att dö i det fremmande land!.|39| Nu först jag känna dig!. Nu först jag veta hvad hustru qvinna jag förloratmist. Jag sörja dig all my life long.

539 Brita. (stumt spel)

540 Wi ha’ dock varit man och hustru. Det är rättvist, att vi dela det bästa Gud har gifvit oss. Jag behåller vår dotter, tag du vår son .... jJag har återfått honom som en skänk ... jag ansåg honom för död. Två dagar blott ... sedan är han din. Men mins, att du tager med honom mitt halfva hjerta! Du skall ansvara deruppe för hvad det blifvit af gossen. Gör honom till en rättskaffens man, Erik! oOch framförallt ... trofast! Hörd du? Trofast! Gud vare med dig,!. Farväl!

541 Black. (snusar).

542 Här finns ingenting mera att utmäta. Wår Herre har tagit inteckning i dem alla ....

543 (Grupp. Ridån faller.)