Dramatik

Zacharias Topelius var en av dem som banade väg för dramatiken i Finland. Han var en ivrig och engagerad teaterbesökare, recenserade ofta föreställningar och lade i otaliga artiklar fram sina tankar om hur en nationell teater kunde skapas. Han talade varmt för det nya teaterhuset som byggdes vid Skillnaden i Helsingfors och han satt i teaterdirektionen under flera år. Men han var också en av de första finländska författare som skrev för scenen. Flera skådespel blev populära och spelades flitigt på teaterscener i både Finland och Sverige, andra pjäser författade han för amatörer framfördes i en mindre krets.

Historiska skådespel

Topelius första verk för teaterscenen, Efter femtio år, är en dramatisering av novellen »Gamla Baron på Rautakylä» som ingått i Helsingfors Tidningar 1849. Pjäsens prolog utspelar sig på Haga slott i Stockholm 1788 och själva handlingen i Finland på Rautakylä säteri vid Näsijärvi femtio år senare. Det är en romantisk pjäs om rivalitet, brutna löften, förvecklingar och upprättelse med bröderna Drakenhjelm och hushållerskan Lisette i centrum. Det är också en uppgörelse med vad Topelius uppfattade som 1700-talets och upplysningens ytlighet och lättsinnighet.

Följande år skrev Topelius Regina von Emmeritz. Handlingen utspelar sig på slottet Emmeritz i Franken under trettioåriga kriget. Huvudpersonen, en ung furstinna som brinner för sin katolska tro, är en karaktär ur Fältskärns berättelser, och pjäsen handlar om hennes dramatiska möte med ärkefienden och »hjältekonungen» Gustaf II Adolf. Uppeggad av sin biktfader, jesuitpatern Hieronymus, och sin amma Dorthe besluter den unga furstinnan sig för att mörda kungen som intagit hennes fars slott, men blir i stället förälskad i honom. Pjäsen blev en av de mest spelade på finska nationalteatern under 1800-talet.

Libretton och sångspel

Topelius skrev två operalibretton påbörjade vid samma tid, våren 1851. Det ena skrevs på beställning av kompositören Fredrik Pacius, det andra för tonsättaren Conrad Greve. Det ena librettot med musik av Pacius blev Finlands första opera Kung Carls jagt, med premiär den 24 mars 1852 i Helsingfors. Topelius utgår från en jaktfärd som den unge Karl XI gjorde på Åland 1671. Det dramatiska elementet består dels i några adelsmäns komplott mot kungen, dels i tjuvskytte. Spänningsmomenten förenas med skir romantik. Operan präglas av en topeliansk patriotism som betonar banden mellan dels folket och landet, dels folket och regenten. – Eftersom Pacius fortsatte att omarbeta operan och den aldrig fick en slutlig utformning trycktes inte librettot under Topelius livstid, endast sångpartierna.

Titelblad med en illustration i färg föreställande två kvinnor och två män i 1700-talsutstyrsel. I bakgrunden silhuetterna av människor och ett skepp.
Titelblad till nottrycket Sångstycken ur Kung Carls jagt (1853) med illustration av R.W. Ekman. Nationalbibliotekets notsamling.
Svartvitt fotografi av kvinna i plymhatt, livrock och höga stövlar, samt med en värja vid sidan.
Fanny Clopatt (f. Granberg) (1869–1919) i rollen som Karl XI i operan Kung Carls jagt den 5 februari 1895 i en festföreställning i samband med J.L. Runebergs födelsedag. Foto: Karl Emil Ståhlberg. SLSA 1270, Svenska litteratursällskapet i Finland.

Det andra librettot är ett oavslutat verk, Sancta Maria. Temat är Finlands kristnande och mötet mellan den finska forntiden och kristendomen. Huvudperson är de hedniska finnarnas siste kung. Conrad Greve tonsatte första akten men dog i juli 1851. Därefter försökte den svenske kompositören J. A. Josephson tonsätta verket men fann uppgiften för svår. Topelius fortsatte att omarbeta librettot radikalt utan att det fick någon slutlig form. Den sista versionen är daterad 1891.

Till invigningen av Helsingfors nya teaterhus 1860 författade Topelius Prinsessan af Cypern och Pacius komponerade nio sånger till sagospelet. I Prinsessan af Cypern kopplar Topelius ihop antikens Grekland med Kalevalas fornfinska värld. Sagospelet som genre gav Topelius möjlighet att skapa en lekfull fantasivärld med en djärv blandning av oförenliga element. Hybridiseringen uppskattades inte av samtida kritiker, men väl av senare forskare.

Topelius samtliga dramatiska verk presenteras i delutgåvan Dramatik.