Mångsysslaren

Efter avlagd magisterexamen fortsatte Topelius sina studier vid Kejserliga Alexanders-Universitetet och 1844 avlade han licentiatexamen med huvudvitsord i historia. Tre år senare promoverades han för doktorsgraden och 1854 blev han utnämnd till extraordinarie professor. Samtidigt tog hans karriär som uppskattad litteratör fart.

Publicist och författare

För brödfödans skull åtog sig Topelius, mest av en tillfällighet, redaktörskapet för Helsingfors Tidningar. Beslutet visade sig vara avgörande för hans fortsatta litterära verksamhet. Här fick många av hans verk offentlighet första gången och här kunde han visa på att han var en berättare och samhällsiakttagare av rang. Under sina tjugo år som redaktör nydanade han på många sätt journalistiken i landet. Han publicerade ett stort antal egna följetonger, men lyfte också fram dagsaktuella, sociala och kulturella frågor till debatt, både i reportage och kåserier.

Under sin tid som publicist och författare i Helsingfors utgav Topelius tre diktsamlingar, två romaner, fyra samlingar Sagor, fyra band av Läsning för barn och två läseböcker. Han författade två historiska skådespel, två operalibretton, texten till två stora bildverk samt tillfällesdikter, föreläsningar, tal och mycket därtill. Många av verken formade uppfattningen om Finlands folk, historia och geografi i flera generationer. Med sin stora produktion för barn och unga skapade han också landets första egentliga barnlitteratur.

Universitetsliv

Vid sidan av redaktörskapet drygade Topelius också ut inkomsterna genom att arbeta som timlärare i historia och svenska vid Helsingfors lyceum, och som e.o. amanuens vid Universitetetsbiblioteket. Efter att han hade sökt lektoratet i historia vid Vasa gymnasium såg inflytelserika personer till att knyta honom till universitetet. År 1854 utnämndes han till e.o. professor i Finlands historia, trots få vetenskapliga meriter. I det skönlitterära hade han däremot ofta vistats på historisk mark. Knappt tio år senare utnämndes han till ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia och 1875 bytte han till lärostolen i allmän historia. På 1870-talet var han både prorektor och rektor för universitetet och fick statsrådstitel vid sin avgång 1878.

I Österbottniska avdelningen var Topelius först sekreterare och sedan kurator, men efter att ha kritiserat de österbottniska studenterna för deras ointresse för de politiska händelserna i Europa 1847–1848 uppstod en konflikt med studenterna och Topelius avsade sig medlemskapet i avdelningen. År 1868 lät han sig i stället väljas till inspektor för Västfinska nationen, eftersom den betonade vikten av landets båda språk. Som talesman för det finska språket och den finska historien vann Topelius i allmänhet stor popularitet bland studenterna. Hans svenska ord till »Marseljäsen» sjöng de gärna på gatorna.

Föreningar

Topelius gick i spetsen för de fria medborgarföreningarnas genombrott i Finland under 1800-talets senare del och redan som student på 1830-talet var han aktiv inom olika vetenskapliga föreningar. Föreningslivet har avsatt en mängd material i hans efterlämnade papper; han var den självskrivna festarrangören, talaren och tillfällesdiktaren.

Topelius var livligt intresserad av bildkonst och engagerade sig för konst inom föreningarna, i pressen och genom uppmuntran eller idéer till konstnärerna. Han blev sekreterare i Finska konstföreningen 1846, en post som han innehade till 1869. Föreningen ordnade utställningar, stödde unga konstnärer med stipendier och skapade småningom en egen konstsamling. Konstföreningen grundade också ritskolor i Åbo och Helsingfors.

År 1864 bildades Konstnärsgillet i Finland som en fri förening för alla slag av artister, författare, musiker och konstvänner. Också Konstnärsgillet ville bidra till skapandet av ett nationellt konstliv och väcka allmänhetens intresse för konsten, men i högre grad på konstnärernas villkor. Årsfesten firades den 5 februari, på J.L. Runebergs födelsedag, och bidrog på ett betydande sätt till kulten kring skalden. Topelius var med om att grunda gillet och var dess ordförande i 25 år.

Konstnärsgillet tog initiativ till en slöjdskola i Helsingfors som från och med 1885 verkade under namnet Centralskolan för konstflit. Gillet och dess ordförande Topelius stod även bakom grundandet av Finska Artisternas och litteratörernas pensionsförening 1873. Både Konstnärsgillet och pensionsföreningen hade förebilder med samma namn i Stockholm.

Ett urval av Topelius förtroendeuppdrag i olika föreningar:

  • Societas pro fauna et flora fennica: ledamot 1834, sekreterare 1842–1847.
  • Finska Litteratursällskapet: medlem 1840, grundade dess historiska sektion 1864 (omvandlad till Finska historiska samfundet 1875), ordförande 1882–1883.
  • Finska fornminnesföreningen: grundare 1870, ordförande 1870–1875 och 1878–1879, även ledamot av Arkeologiska kommissionen vid dess grundande 1884.
  • Finska konstföreningen: ledamot av direktionen 1847–1880, sekreterare 1847–1869.
  • Konstnärsgillet i Finland: ordförande från dess grundande 1864–1889.
  • Fruntimmersföreningen i Helsingfors: sekreterare 1853–1866.
  • Nya Theatern: ledamot av direktionen 1860–1864.
  • Majföreningen i Finland: stiftare och ordförande 1870–1879 – den första naturskyddsföreningen i Finland.
  • Helsingfors djurskyddsförening: ordförande 1886–1895.
Svartvitt fotografi av fem män och tre kvinnor i folkdansdräkter.
Konstnärsgillets årsjubileum på restaurang Brunnshuset 1866. Stående från vänster: Lars Oskar Wilhelm af Heurlin, Flora Helena (Ellen) Nervander, Edvard Otto Stenbäck, Zacharias Topelius, Torsten Osvald Ilmoni och Sigrid Johanna Chrons. Sittande: Majken (Maria) Malm och Karl Wilhelm Sacklén. Foto: C.A. Hårdh. SLSA 1160, Svenska litteratursällskapet i Finland / Borgå museum.

Familjeliv

Familjen Topelius bodde på många olika adresser i Helsingfors, ofta med skolelever eller studenter inneboende. Sorgen efter förlusten av fem barn gjorde sig ständigt påmind och Emilie Topelius hälsa försämrades. Vintern 1875–1876 tillbringade familjen därför flera månader i Cannes, där döttrarna bl.a. studerade franska. För Topelius var det viktigt att döttrarna fick bästa möjliga skolgång. Alla tre gick i Svenska fruntimmersskolan och de två yngsta fick också undervisning hemma. Familjen hade en musikalisk bekantskapskrets och det sjöngs och spelades mycket i hemmet.

Somrarna tillbringades hos farmodern på Kuddnäs eller på Majniemi på Alörn i Nykarleby skärgård, som Emilie utan att rådfråga sin make köpte 1855. Stugan fick namn efter Majniemi slott i Fältskärns berättelser. Efter Sofia Topelius död fanns det inte längre någon egentlig orsak att åka hela den långa vägen till Nykarleby och familjen vistades i stället flera somrar i Karislojo och Ekenäs skärgård. Efter att Topelius avgått från sina uppdrag vid universitetet lämnade familjen Topelius Helsingfors för Björkudden i Sibbo.

Svartvitt fotografi där Topelius står vid stranden vid Majniemi på Alörn, Nykarleby.
Topelius vid Majniemi strand på Alörn, Nykarleby. 1880- eller 1890-talet. SLSA 801, Svenska litteratursällskapet i Finland.