Barnlitteratur

Topelius etablerade med sina sagor, dikter, visor och pjäser för barn en ny konstform i Finland: barnlitteraturen. Han har kallats den första stora författaren på svenska för barn, och han präglade de nordiska barntidningarna från mitten av 1800-talet ända fram till första världskriget. I ett nordiskt sammanhang och mot bakgrund av hur barnboksmarknaden i stort såg ut under 1800-talet ter sig Topelius tankar om barn och barns läsning som nya och pekande framåt. Han förebådade bl.a. Ellen Key som utropade 1900-talet till barnets århundrade. Topelius var så kvalitetsmedveten vad gällde barnlitteratur överhuvudtaget och hade så seriösa avsikter med sina egna verk att forskare har talat om ett barnlitteraturprogram.

Topelius var romantiker och vände sig emot upplysningstraditionens stränga och moraliska barnuppfostran. Han var tidig med att betona betydelsen av att läsningen skulle anpassas till barnets nivå och framhöll känslans och fantasins betydelse för barnet. Topelius talade direkt till barnen med pronomina jag, du och vi, och skapade därmed en känsla av gemenskap. Det och hans val att kalla sina barnpjäser för lekar – gärna uppdelade i »äfventyr», i stället för akter – är bara exempel på hans pionjäranda.

Sagor

Topelius debuterade som barnboksförfattare med Sagor 1847, två år efter att diktsamlingen Ljungblommor hade utkommit. Fram till 1852 utkom ytterligare tre samlingar sagor, övervägande på prosa men också på vers. Redan som barn hade han skrivit historier och sagor för sin syster och sina vänner i Nykarleby. Att i sagan vända sig till både vuxna och barn var helt traditionsenligt. Men Topelius har förklarat att han som förälder upplevde att den befintliga läsningen för barn inte var tillräcklig. Som författare för barn ville han fylla »en lucka i folkets uppfostran», med den uttryckliga ambitionen att låta barnen vara barn och inte göra dem brådmogna.

Folksagor och konstsagor var inspirationskällor för Topelius. Han beundrade Elias Lönnrot, som hade sammanställt finsk folkdiktning till nationaleposet Kalevala. Topelius var bekant med folkdiktningen också hemifrån, eftersom hans far, Zacharias Topelius d.ä., hade insamlat finsk folkdiktning. Topelius höll Henrik Reuterdahls urval på svenska av bröderna Grimms folksagor, Julläsning för barn (1837 och 1838), för en utmärkt barnbok. Också H.C. Andersen var en stor inspiratör. I Sverige såg han i Carl Anton Wetterbergh, känd som »Onkel Adam» och de svenska barnens sagofarbror, en själsfrände och barnboksförfattare med samma ideal som han själv. Flera av de verk som ingick i de fyra samlingarna Sagor, t.ex. »Tomtegubben i Åbo slott» och »Pikku Matti», har getts ut ännu under 1900-talets andra hälft och in på 2000-talet, också i översättningar.

Barntidningen Eos

När Finlands första barntidning, Eos, började utkomma 1854 formulerade Topelius sitt program för en barnlitteratur, publicerat i artiklar i Helsingfors Tidningar, men också sammanfattat i förordet till första samlingen av Läsning för barn (1865) och senare i kapitlet »Barnet» i den postumt utgivna Blad ur min tänkebok (1898).

Eos utkom till 1866 med 24 nummer per år. Topelius medverkade under de första åren i nästan varje nummer. Senare var bidragen färre men han var delaktig i alla årgångar. Flera kända sagor som »Hallonmasken» och »Walters äfventyr» publicerades först i Eos. Topelius medverkade flitigt med bidrag också i barntidningarna Trollsländan (1868–1873), Nya Trollsländan (1885–1892) och Sländan (1895–1899). Alla hade anknytning till familjen också via dottern Toini Topelius som var redaktör. Eos stod som modell för barntidningar i hela Norden, bl.a. för Onkel Adams Linnea. Alli Trygg-Helenius, redaktör för den nya Eos i nykterhetsförbundets regi från 1893, har i ett brev till författaren smickrande sagt att »en barntidning utan ZT är som en kyrka utan prest!»

Läsning för barn

Topelius skrev för barn under femtio år. Den mest omfattande samlingen är Läsning för barn 1–8 (1865–1896) som har funnits i de flesta finländska och många rikssvenska hem. De första fem delarna trycktes flera gånger om under Topelius livstid. Flertalet av verken i samlingen hade först publicerats i någon barntidning. Merparten av sagorna i de fyra samlingarna Sagor ingår också i Läsning för barn. Topelius bearbetade flera av de tidigare publicerade verken inför utgivningen av Läsning för barn, men skrev också ett sjuttiotal nya. Det totala antalet sagor, dikter och skådespel uppgår till nästan 270. Urval ur Läsning för barn för skolorna utkom länge i både Finland och Sverige och bidrog starkt till att Topelius ställning som författare för barn etablerades.

Titelblad med en svartvit illustration föreställande en flicka som läser ur en bok, två pojkar som lyssnar, en pojke som blåser i en trumpet och en i struthatt.
Titelblad till Läsning för barn 1 (1865) med illustration av A. Malmström.

Översättningar och bearbetningar

Det var en kulturgärning att göra kända berättelser på främmande språk tillgängliga för en publik i Finland. Topelius översatte ett urval sagor av bröderna Grimm i Barnträdgården. Små Berättelser och dikter för den första ungdomsåldern (1853). Han översatte och bearbetade också Oskar Pletschs bilderböcker Barndomsbilder (1862) och Smått folk (1868). Bilderboken Ein tag aus dem Kinderleben (1877) med högklassiga bilder i ljustryck utkom i svensk version med bildtexter av Topelius, En barndomsdag (1879).

Med förbättrade trycktekniker började bilderböcker produceras också i Finland under senare delen av 1800-talet. Barnens sommar på landet I–II (1878, 1879) illustrerades av Alexandra Frosterus-Såltin och försågs med bildtexter av Topelius. Annas sommar. Annan kesä (1895) är en tvåspråkig portfolioutgåva med åtta akvareller av konstnären Hanna Frosterus-Segerstråle (1867–1946) och ett ark med Topelius text, en åttaradig strof för varje illustration.

I utgåvan ingår delarna Läsning för barn och Övrig barnlitteratur.