21. Utsigt af Nådendal
Kommentaari
Kommentar
stycke – textställe – kommentar
3 konventer församlingar bestående av de röstberättigade munkarna eller nunnorna i ett kloster.
3 Wadstena kloster Vadstena kloster i Östergötland verkade 1369–1595 och var Birgittinordens moderkloster.
3 jordagods här: jordegendomar, som kunde vara krono-, skatte- eller frälsegods.
3 två borgmästare Enligt Magnus Erikssons stadslag skulle alla städer välja mellan fyra och sex borgmästare med en ämbetsperiod på två till tre år. I praktiken innebar detta att två borgmästare tjänstgjorde tillsammans för varje år som ordförande för stadens råd och domstolar. Städer som inte hade tillräckligt med lämpliga personer bland sina borgare kunde inskränka sig till ett mindre antal.
4 Reformationen kom tyst, [...] hvad henne tillkomme.» baserat på »Handlingar rörande Nådendals closter», W. G. Lagus, Handlingar till upplysning i Finlands kyrko-historia, Ny följd (1836). Citaten har moderniserats av Topelius. Jfr också med Finland framställdt i teckningar, ZTS XII, stycke 211 i kapitlet »Nådendal».
4 förfång skada som tillfogas någon genom ingrepp i dennes rättigheter.
5 Lutherdomen ansåg sig skyldig att utplåna hvarje spår af den papistiska vantron. K... Stycket är nästan i sin helhet kopierat efter Finland framställdt i teckningar, ZTS XII, stycke 211 i kapitlet »Nådendal».
5 två (numera jordade) [...] den nyfikna efterverlden I Finland framställdt i teckningar nämner Topelius att den ena troddes föreställa Birgitta Kurck (ZTS XII, stycke 211 i kapitlet »Nådendal»). Brunnsgästerna i Nådendal hade för vana att besöka gravarna ännu på 1860-talet.
5 den nyktra forskningen Vicebibliotekarien Sven Gabriel Elmgren var den första som kartlade Nådendals klosterlämningar på 1860-talet, i Nådendals kloster-ruiner (1863) och i »Fornskrifter meddelade af S. G. Elmgren» (1863), s. 78–114. Sedermera statsarkivaren Reinhold Hausens utgrävningar i Nådendal 1872–1873 anses vara de första omfattande medeltidsarkeologiska utgrävningarna i Finland.
5 yllestrumpor Nådendal var känt för strumpstickningen, som har ansetts gå tillbaka till nunnornas tid, och omnämns i de flesta beskrivningar av Nådendals historia (se Eva Ahl-Waris, Historiebruk kring Nådendal 2010, s. 61). Topelius nämner också strumpstickningen i Finland framställdt i teckningar, ZTS XII, stycke 211 i kapitlet »Nådendal».
6 En jägare förföljde [...] blef han blind. Topelius har mera ingående redogjort för berättelsen i Finland framställdt i teckningar, ZTS XII, stycke 213 i kapitlet »Nådendal».
6 nyligen blifvit restaurerad Nådendals kyrka restaurerades på 1860-talet.
7 Badanstalten År 1723 upptäckte professor Peter Elfving en hälsokälla öster om den dåvarande staden. Badverksamheten inleddes i början på 1800-talet och 1863 blomstrade Nådendal upp som badanstalt, när man inledde verksamhet vid Ailostenniemi gyttjekällor.
8 standarterna standaren, fanorna.
8 jubilate jubelsång, jubelhymn.
21. Utsigt af Nådendal.
1 (B. Lindholm.)original: B. Lindholm).
2 I förra hälften af 15:de seklet styrdes Finlands kyrka af Magnus Olai Tavast, biskop i Åbo. Han var en mäktig och glänsande kyrkofurste; aldrig förr och aldrig sedan har katholicismen uppträdt så storartad och så inflytelserik i Finland. Han lät år 1443 flytta ett tio år förut anlagdt brigittinerkloster till hafskusten i Reso socken, en och en half mil från Åbo, och byggde sig sjelf en gård i dess närhet. Här tillbragte den mäktige biskopen sina sista dagar i ro och dog 1452 i sitt 95:te år, mätt af ålder och ära, med den slocknande blicken riktad mot hans älskade kloster.
3 Klostret kallades Vallis Gratiæ, Nådens Dal, och blef snart det rikaste och mest ansedda kloster i Finland. Nunnor och dominikanermunkar bodde der i deras skilda konventer och lydde stränga ordensreglor efter mönstret af Wadstena kloster i Sverige. Man vet intet ondt om klostret i Nådens Dal, men väl mycket godt, ty det var i hög grad välgörande, det vårdade alla nejdens fattiga, sjuka och blinda, det mottog pilgrimerne i sina gästfria herbergen, det hade en klosterskola, jemte en skön trädgård med fruktträd och många sällsynta vexter; dess jordagods räknades bland de bäst skötta i landet. Snart uppstod vid klostret en marknadsplats, emedan många vallfärdade dit för ställets helighets skull, för att få aflat för sina synder. En stad uppreste sig på den fridlysta marken, vexte hastigt och hade i 15:de seklet två borgmästare. Men staden blomstrade och vissnade med sin moder klostret, och blomstringstiden var kort.
4 Reformationen kom tyst, nästan ljudlös i Finland, och det fruktansvärda året 1527 störtade, plötsligt såsom en jordbäfning, den katholska kyrkan i norden. Nådendals kloster delade sina likars öde; dess gods indrogos, dess skatter plundrades, och dess fromma, numera fattiga invånare tolererades en tid bortåt af gunst och nåde. År 1569 anhöll den sista abbedissan i Nådendal, Brigitta Kurk, hos konung Johan III för Guds skull om någon hjelp för de få ålderstigna, af alla öfvergifna systrar, som då ännu lefde qvar i konventet. Konung Johan villfor denna rörande bön; han återskänkte åt klostret inkomsterna från ett litet gods, iståndsatte kyrkan och lät förstå, att han icke ogerna såge, om åldriga enkor eller jungfrur ville ånyo antaga slöjan. Men nunneslöjornas tid var förbi. År 1577 dog Brigitta Kurk, och efter henne qvarlefde blott tre nunnor, som erbjödo sig att utlemna klostrets återstående klenodier mot en gård i utbyte. År 1581 återstod endast en nunna, som tyckes ha lidit förfång af girige|77| fogdar, ty konungen hotar med sin högsta vrede och onåd dem, som förhöllo »den ensama nunnanoriginal: nunan» i Nådendal hennes del. Ännu år 1590 upprepas samma hotelse: »Man skulle ändtligen låta nunnan i Nåndal Elin Knutsdotter få hvad henne tillkomme.» Huru länge denna katholicismens enka i Finland ännu qvarlefde, är icke bekant; men så fattig, så värnlös, så ensam, så öfvergifven dog med henne den fordom så rika och mäktiga katholska kyrkan i Finland. Nådendals kloster har betecknat dess högsta glans och dess djupaste förödmjukelse.
5 Lutherdomen ansåg sig skyldig att utplåna hvarje spår af den papistiska vantron. Klostrets byggnader ha jemnats med jorden, men den fordna klosterkyrkan, numera luthersk, reser ännu i dag sina väldiga, långt utåt fjärden synliga murar öfver den klippiga stranden. Helgonbilder, skrudar, altarkläden, kalkdukar, som undgått förstörelsen, och två (numera jordade) mumier i grafvarna under kyrkan ha intill sednare tider visats den nyfikna efterverlden. Sägner om hemlighetsfulla hvalf och underjordiska gångar ha icke saknats; den nyktra forskningen å sin sida har aftäckt och uppritat klostrets grundvalar. Ett arf af nunnornas flitiga slöjd har qvarstadnat uti de yllestrumpor och ylledockor, som tillverkas uti den lilla staden.
6 En jägare förföljde en fågel, som sökte sin tillflykt på kyrkans fridlysta tak. Jägaren aktade icke den heliga Brigittas frid; han skjöt, och fågeln störtade död till marken. Men skottets brinnande förladdning antände kyrkans tak, kyrkan brann, jägaren såg det, och – säger traditionen – från den stunden blef han blind. Detta skedde 1628 den 4 Mars. De massiva murarna motstodo branden, kyrkan iståndsattes åter och har nyligen blifvit restaurerad på allmän bekostnad. Tornet är tillbyggdt år 1797.
|47|7 Staden Nådendal, der hvarje gård behållit sitt egna familjenamn, har mödosamt bergat sin anspråkslösa tillvaro genom seklerna och ständigt varit nedtryckt af konkurrensen med Åbo. I våra dagar strömma ånyo talrika pilgrimer till den fordna vallfartsorten, men de anropa icke mera den heliga Brita, de anropa den hedniske vattenguden och Nådendals helsobringande gyttja om bot för sina krämpor. Badanstalten är nu den mest besökta i Finland, och på de kala klipporna samlas hvarje sommar många hundrade gäster från alla delar af landet, för att andas Östersjöns hafsluft och betrakta ångbåtarnes rök på farleden till Åbo.
8 Lindholms tafla visar oss den klippiga udden, det blå hafvet, vägen med promenerande badgäster, den lilla staden och den mäktiga kyrkan, men af badanstalten synas endast några svaga konturer till venster. Finland har många skönare uddar, men icke mången så minnesrik. Befolka dessa stränder med den romerska kyrkans praktfulla processioner; låt standarterna fladdra,|78 | helgonbilderna, de förgyllda reliqvieskrinen och klostrets målade fönsterrutor glänsa i solskenet; låt luften uppfyllas af rökelsekarens doft; låt klockorna ringa; låt dominikanerne i deras svarta kåpor med röda kors och repgördlar om lifvet, låt brigittiner nunnorna i deras grå drägter med de svarta slöjorna långsamt tåga förbi, medan chorgossarne sjunga sitt jubilate och andäktiga skaror till tusendetal knäböja för den heliga jungfruns eller helgonet Britas bilder; omgif allt detta med ett strålande haf, betäckt af tusende hvita segel, och du ser med minnets blickar Nådendal, sådant det var. Låt sedan all denna herrlighet dunsta bort som en rök; sopa det ståtliga klostret med alla dess herbergen och invånare bort ifrån jorden; ställ på deras plats några låga boningar med blommande trädgårdar, blommor i fönstren, strumpstickande gummor och godmodige, ekonomiserande borgare; låt här och der en badgäst på sin bestämda timma befolka de nakna, med glesa granar bevuxna bergen; låt öfver allt detta en mulen himmel se ned på ett tomt haf, en stor kyrka, en liten, fattig, stillsam, förgäten stad, – och du har taflans Nådendal, sådant det är. Finlands Avignon har icke ens begrafvat sin korta prakt i stolta ruiner. Det liknar »den ensama nunnan», försjunken i sina minnen och med häpna blickar betraktande från sin klippa ett annat tidehvarf.