Studentvisa

Lukuteksti

|88|

Studentvisa.

Vi äro andens fria folk,

Som, stolt att vara ljusets tolk,

Skall evigt kämpa för dess rätt,

Kring verlden sprida det.

I dag densamma som i går,

Densamma efter tusen år,

Orubblig står vår unga vakt,

Som sjelfva ljusets makt.

Vi äro morgondagens slägt,

Den nya tidens morgonväkt,

Som bryter genom natt och död

Med omotståndlig glöd.

Omäteligt vårt rike står,

Ty hoppets vida verld är vår,

Och vårt är allt hvad skönt och stort

Ännu en framtid sport.

|89|

Vi äro söner af vårt land,

Vi älska högt dess gömda strand,

För detta land, som fostrat oss,

Vi in i döden slåss.

Och ingen, ingen svika skall

Vårt utaf fädren ärfda kall

Att rota ljusets fana stark

I nordens ödemark.

Vårt land, som vi åt ljuset vigt,

Skall blifva stort och ärorikt;

Vi sjelfva må förgätna dö,

Som vågen i dess sjö.

Ty skuggorna försvinna här,

Men anden ensam evig är,

Och evig är vår unga vakt,

Som sjelfva ljusets makt.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten skrevs till Österbottniska avdelningens sista Porthansfest 1852. Den återges här efter Ljungblommor III 1854, se kommentar till Ljungblommor, ZTS I 2010.

    Faksimile