Ord till festsången den 19 Nov. 1870

Lukuteksti

[3]

Ord till Festsången

den 19 Nov. 1870.

Hvems är den milda röst,

Som ljuder så långtifrån

Igenom natt och höst

Och stridernas fjerran dån?

5Det är odödliga Gracer

Helikons vårliga kullar.

De vira i festlig fägring

Den evigt grönskande lagern

Kring konstnärns strålande panna

10Och sjunga årtusendens hymner:

Ära ske himlarnes konung!

Af Hans kraft har lifvet sin blomma.

Sköld brister

I blodigt slag,

15Svärd mister

Sin udd en dag.

Makt brytes,

Och glans förgår,

Lust bytes

20I sorgetår.

[4]

Men det, som de himmelska makternas val

Har vigt till ett vittne i skuggornas dal,

Det brister ej mer,

Det kan ej förgå,

25Det störtar ej ner,

Det måste bestå

Odödligt.

Lycksaligt leende

Med bägaren Hebe står.

30Åt konstnärn räcker hon

Sin eviga ungdoms vår.

Drick Lethes ljufliga nektar!

Glöm jordens sorger och vinning,

Och lef i den vår, som fläktar

35Kring himmelska väsens tinning!

För nya sekler, som randas,

Din marmor lefver och andas.

Ära ske himlarnes konung!

Af Hans kraft har lifvet sin blomma.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten skrevs till hundraårsminnet av den dansk-isländske skulptören Bertel Thorvaldsens födelse den 19 november 1770, den återges här efter festpublikationen Minnesfest, anordnad af Konstnärsgillet i Helsingfors 1870. Dikten intogs i Ljung 1889 med titeln »Bertel Thorvaldsen», se kommentaren i Nya blad och Ljung, ZTS II 2019. Se också inledningen, »Konstnärsgillet i Finland».

    Faksimile