Färd mot Hemmet
Kommentar
Kommentar
Manuskriptet är daterat 15/12 1834. Dikten har inte publicerats i sin helhet, Vasenius återger några verser.
Vasenius pekar på diktens medvetna komposition och på Topelius benägenhet att kontrastera det högtidligt stämningsfulla mot det vardagliga för att uppnå en viss effekt: de fyra första högstämda verserna följs av två realistiska verser (»vandraren blåser i frusen vant», lantmannen »gapar med snuggan i mund på oss»). De fem sista verserna i strof 2–5 varierar de motsvarande i första strofen. Förutom att dikten är ett stilistiskt experiment knyter innehållet, den varma hemkänslan, an till tidigare generationers diktare, t.ex. till Franzéns och Snellmans dikter »till de hemmavarande», noterar Vasenius (II, s. 331 f.).
Versen är jambisk-anapestisk. Liknande motiv och komposition använde Topelius tolv år senare i »Respolska» (Klang, min vackra bjellra, ZTS I).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
28 snuggan tobakspipan.
Bibliografi
Vasenius II, s. 330 ff.
Färd mot Hemmet.
d. 15 Dec. 1834. (när solen går upöfver)
När solen ur lågande öster går
och glänser wid skogens bryn,
och nyfödda dagen på fästet står
IMed glödande rodnad i skyn;
5När bonden sig klöser i yfwig lugg
och tittar så sömnig ur nedrökt glugg
Då klang wår bjellerklang
och munter trafwaren sprang:
kling klang, kling klang, hurra!
10Det bär med fröjd mot norden opp
Det går i fullt galopp!
När solen på middagens himmel står
och glänser i frusen sjö,
|11|och glittrar så skönt uti isad tår
15som skimrar i drifwans snö;
När wandraren blåser i frusen vant
och rödnäst går unnan till dikets kant:
Då klang wår bjellras sång
Wid smällande piskans gång:
20kling klang, kling klang hurra!
Det bär mot hemmet utan rast,
det går med jublande hast
När dagensolen hann målet i vester sen
och skojönk bakom hwitklädd skog,
25och quällen steg in vid det purpursken
och dagen snart somnande dog;
När landtmannen löper med pertans bloss
och gapar med
snuggan
i mund på oss;
då klang wår bjellras sång
30wid jublande piskans gång
kling klang, kling klang, hurra!
och nordens stjerna styr wår stig
mot hemmet gladelig.
När månen står högt uti silfwersky,
35Ett smycke i himmelens blå,
och skuggorna brådt för dess strålar fly
och drömmarna smyga på tå; −
|12|När farsgubbens näsa i snarkande lur
sjöng basen till syrsornas pip bak mur:
40Då klang wår bjellerklang,
och munter trafwaren sprang:
kling klang, kling klang, hurra!
DetOch rastlöst genom natt och genom dag
går piskans jubelslag.
45När sedan det lider mot morgonen
och månen gått ned uti natt,
när dagens stråle framtittar igen
och stjernorna lysa så matt;
När vaksamma tuppen ren gal i byn
50och plirar så glosögd mot morgonskyn:
Då klinga bjellersång!
Snart slutar färden lång:
kling klang, kling klang, hurra!
Snart ropar hemmet gladt mitt namn
55och sjunker i min famn!