Två sammanlindade träd

Två sammanlindade träd

Lästext

|109|

DTvå sammanlindade träd.

De vuxo upp från samma rot,

Från samma tufvas grund,

Och samma himmel log emot

Dem båda hvarje stund.

5Sin stam den ena lindat tätt

Kring vännens stam i ro,

Som tvenne ungasvänners famntag lätt

Och fast som makars tro.

Ej rörts så lätt den enas blad

10Af vinddeens andedrägt,

Att ej den andras krona glad

Sig böjt för samma flägt.

Hwar morgonsol på lifvets stråt

Dem hos hvarandra fann;

15OchWid aftondaggens milda gråt

De logo mot hvarann.

En rosenbuske, smärt och rik,

Kring båda sökte stöd,

Och lifvets sorg och glädje lik,

20Båd’ ros och törne bjöd.

Gud ware tack och lof!

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Manuskriptet är daterat 20 juli 1845. Dikten har inte publicerats. Sista versen förefaller vara början på en ofullbordad strof.

    Dikten tillkom under Topelius förlovningstid, ett halvår innan han gifte sig med Emilie Lindqvist.

    Faksimil