Den första blodsdroppen
Kommentar
Kommentar
Dikten publicerades i Helsingfors Tidningar 24/5 1854.
I mars 1854 deklarerade Ryssland krig mot England och Frankrike. Den 8 april sågs engelska krigsfartyg närma sig Helsingfors och den 19–20 maj utkämpades den första striden inom Finlands gränser, vid Vitsand utanför Ekenäs.
Händelsen rapporteras några dagar senare i Helsingfors Tidningar (»Strid på finsk jord» 24/5 1854, ur Finlands Allmänna Tidning). I samma nummer publicerade Topelius sin dikt där Englands angrepp mot Finlands kust indignerat kritiseras. Formuleringarna väckte starka reaktioner och många ansåg att Topelius gick för långt i sin lojalitet mot kejsaren. När engelsmännen fortsatte sina angrepp längs Finlands kust, i Brahestad och Uleåborg, fördömde Topelius tilltagen i flera artiklar (se Mörne s. 121–127). Dikten och Topelius andra ryssvänliga inlägg vid samma tid påverkade hans debut som professor. Studenterna uteblev demonstrativt och till en början hade han bara en handfull åhörare.
Dikten har publicerats i Mörne (s. 117–120), Vasenius III (s. 451 f.) och Klinge (s. 171). Vasenius konstaterar att dikten upptar drag som är kännetecknande för Topelius lyrik: vårmotivet, kontrasterna (uppståndelsen och döden, det mäktiga England och det bortgömda Finland) och tillbakablicken på vad Finland i forna dagar fått utstå (III, s. 452). Mörne anser att Topelius här blandar ihop vårens milda sinnesintryck och krigets »karteschbrak»: »Ur den poetiska intuitionens makt över tankarna i politiska ting härflyter oreda i begreppen samt en egendomlig blandning av känslosamhet och nonchalans i yttranden» (s. 117). Castrén påpekar att det i Topelius dikt framstår som en för engelsmännen försvårande omständighet att de kom samtidigt som våren (s. 266).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
30 Trafalgar, Navarino krigsskådeplatser där engelsmännen vunnit övertygande segrar.
31 Kristallpalatsets (Crystal Palace) utställningshall i London uppförd till världsutställningen 1851.
41 korsarer sjörövare (i Medelhavet).
Bibliografi
Castrén, »Topelius’ fosterländska lyrik», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918 1918, s. 265 f.; Klinge, Finlands historia 3 2004, s. 169 ff.; Lagerlöf, Zachris Topelius 1920, s. [325]–338; Mörne, »Studier i Finlands press 1854–1856», Förhandlingar och uppsatser 26 1913, s. 117–121; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 266; Vasenius III, s. 451–454, 461, 480 f., 483
Den första blodsdroppen.
(19 Maj 1854.)
Nu flätar våren åter sin gröna blomsterkrans
Och klär det vida Finland i dofter och i glans.
Hvi kommen J från hafvet med våld och öfvermod,
O främlingar, att fläcka vår sköna vår med blod?
5J män af södern, veten J väl hvad våren är
För dessa nordanländer, för dessa fjerran skär?
– Uppståndelsen och lifvet ur långa vintrars nöd!
Och nu, när lifvet randas, hvi bringen J oss död?
J Englands stolte söner! För det ert land är rikt
10Och kallas hafvens drottning, i ära ingen likt,
Tron J, att man ej älskar ett land, så armt, så hårdt,
Så gömdt, så fjerran slutet i nordens is, som vårt?
Så sen, för edra blickar nu bredes ut den strand,
Den vårliga, den sköna, som är vårt fosterland!
15Förstån J, hafvets söner, välan, förstån J än,
Hur man en strand kan älska, hur man kan dö för den?
O vi ha vetat fordom hvad kriget innebar.
I hela vida Finland en enda fläck ej var,
Der ej vårt blod har flutit och ej vår aska strötts
20Af hjertan som förblödde och hyddor som förödts.
Men det är längesedan; vi hade ren det glömt.
Sen dess ha många vårar de fordna grafvar gömt
I blommor och försoning. Och i den nya tid
Ha nya hjertan vuxit i nya hyddors frid.
25Nu är hon spilld ånyo, den första droppe blod,
På våra fäders grafvar och der vår vagga stod.
Nu kastas vi tillbaka allt i den gamla lek;
Så skole vi ej svika hvad fordom ingen svek.
Britannien vi prisat för bragd och dygd och flit;
30
Trafalgar, Navarino
genljödo ända hit.
Och helga biblars gåfvor – vi minnas allt så väl!
Men, söner af det gamla, det stolta Albion,
När, till Profetens ära och kristne bröders hån,
35Emot Europas kornbod, som ofta mättat er,
J slungat brand och dödar, – det prise vi ej mer!
Och när er flotta, rustad emot all verldens makt,
Nedlåtit sig att hetsa i obarmhertig jagt
En värnlös handelsflagga, som ingen fara sport,
40– Män af det rika England, det var ej ädelt gjordt!
Och när,
korsarer
like, J trängden i vår bygd,
Att taga utan miskund, i sjelfva hamnens skygd,
Af vår förstörda handel en ringa återstod,
– Då spilldes hon ånyo, den första droppe blod!
45Då spilldes hon ånyo! Och Gud allena ser
Hvad denna första droppe skall kosta oss och er!
Det var ej vi, som börjat den olycksdigra strid
Och blodat vårens skönhet och stört dess helga frid.
Vi värna våra kuster, och för vårt land vi slåss,
50Och tyngden af en blodskuld, den faller ej på oss.
Och politikens trassel, Europa, Muhamed,
– Allt, allt ha vi förgätit, ty nu är Finland med!
Och derför, män af södern, hvarhelst i våra skär
Än edra flottor landa, slår samma hjerta här,
55Det gamla finska hjertat, för Gud och fosterland,
I trohet för vår pligt och med vapen i vår hand!