27. Nyslotts fäste och en del af staden

27. Nyslotts fäste och en del af staden.

1 (H. Munsterhjelm.)original: H. Munsterhjelm).

2 Gustaf III:s sekreterare Ehrenström berättar följande. En kulen afton tidigt på våren år 1790 befann sig Gustaf III i Drottningholm, upptagen af sina planer för kriget och sin förestående resa till Finland. Konungen stod tankfull, värmande sig vid en brasa, och vände sig plötsligt till Leopold med dessa ord: »Mais il faut avoir le diable au corps, que de quitter toutes ces aisances çi, pour aller s’enfoncer dans les deserts de Savolaksspråk: franska»; – man måste hafva djefvulen i kroppen, för att lemna alla dessa beqvämligheter och fördjupa sig i Savolaks’ ödemarker. – Taflan visar oss en af dessa ödemarker, för hvilka en snillrik konung hade mod att uppoffra sin beqvämlighet; men om Nyslott aldrig kunnat täfla med Drottningholm i en förfinad och ädel lyx, är det rikt nog, för att kunna täfla med hvilket kungligt lustslott som helst i naturens skönhet.

3 Det gamla fästet i midten af taflan daterar sig från år 1475, när det anlades af den djerfve riddaren Erik Axelson Tott till värn emot ryska infall, – denne riddare, som på eget bevåg förklarade storfursten af Ryssland, den fruktansvärde Ivan III Wasiliewitsch, krig och drog härjande in på hans område, der han förödde en sträcka af 20 till 30 mil. Nyslott – eller, som det då hette, Olofsborg af finnarne kalladt Savonlinna, Savolaks’ borg, – uppfördes under så oroliga tider, att arbetarne måste hämta sand, stenar och kalk under eskort af krigsknektar. Det fick ock gång efter gång pröfva sina murars fasthet mot fientliga skaror, och om det icke förmått uthärda en ordnad belägring, har det så mycket oftare motat härjande fienders första anfall och sålunda berömligen uppfyllt sin pligt som gränsfäste. Slottet var i början hufvudort för ett eget län, men lydde sedan än under Wiborg, än under Kexholm. Det har ömsom tillhört Svenskar, Danskar och Ryssar; afträddes 1743 definitivt till Ryssland, blokerades förgäfves af Svenskarne 1788|52| och innehade sedan en liten rysk garnison, som bortmarscherade 1849 och lemnade fästet att bevakas af skuggorna. Tiden gick till storms med sina obetvingliga bataljoner och begynte att grusa den gamla borgen; men finska statsverket ryckte i fält med några tusende mark, och Savolaks borg var än engång räddad. Det är ett litet stolt fäste med sina tre massiva torn, sina fasta murar och djerfva bastioner, – den vackraste och bäst bibehållna medeltidsborg, som vi hafva i Finland.

4 Slottet är anlagdt vid Kyrönsalmi sund, som förenar två täcka sjöar af Saimasystemet, Haukkivesi i|87| norr och Pihlajavesi i söder. Staden har bosatt sig på en ö tätt invid slottet, och troligen samtidigt med detta; slottets visthus och förgård, hvars lott var att vid en fiendes ankomst uppgå i lågor. Först år 1723 uppräknas Nyslott bland rikets städer och var sedan skådeplatsen för politiska intriger under 1741 och 1788 års krig. I våra dagar har staden fått luft genom Saima kanal. Savolaks’ smör har icke flödat förbi utan att qvarlemna någon del af sin fetma; Savolaks’ intelligens har icke heller gått spårlös förbi. Inbäddadt mellan vatten och gröna kullar, skulle Nyslott vara den fagraste stad, om det icke fördunklades af ett ännu skönare land.

5 Taflan är ett vinterstycke. Den första lätta Novembersnön ligger hvit öfver höjder och tak, men isen på Kyrönsalmi sund är blank som en balsalon. Hvem kan emotstå denna lockande bal? Gif akt på skridskons ränder i isen, dem målaren och gravören så mästerligt återgifvit! Skolorna ha en lofdag, ungdomen strömmar ut med rosiga kinder, med stålklädd fot, och det bistra, gamla, grånade slottet blickar allvarligt ned på sin dansande efterverld.