Den stolta Rosen
Kommentar
Kommentar
Dikten publicerades i Helsingfors Morgonblad 16/7 1838 under signaturen E–r; sannolikt för att dikten tidigare hade ingått i Topelius handskrivna tidning Ephemerer (numret ej bevarat; dagboken 11/8 1838).
Om sin lyriska debut som 20-åring säger Topelius senare att han betvivlar »att ens någon öm moster kunde i detta lärospån upptäcka en gryende skald» (1922, s. 68 f.). Vasenius härleder dikten till Topelius tidiga intresse för entomologi och botanik; han var en ivrig samlare av fjärilar och skalbaggar (V, s. 86).
Bibliografi
Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 162; Söderhjelm, »Topelius’ tidigaste lyriska diktning», Historiska och litteraturhistoriska studier 7 1931, s. 20 f.; Topelius, 120 dikter 1970, s. 15 ff.; Självbiografiska anteckningar 1922, s. 68 f.; Vasenius II, s. 321 och V, s. 86
Den stolta Rosen.
(Insändt.)
Derute vid mitt fönster står
En liten rosenhäck,
Och skönast blommar der hvart år
En buske grön och täck.
5En dag i Junisolens sken
Den lyfte stolt sin stam,
Då på en liten bortgömd gren
En usel mask kröp fram.
»Bort! grumla ej min fina dagg,
10Du, odjur!» busken skrek,
Och masken kände törnets tagg
Och bort bedröfvad vek.
Och dagar komma, dagar gå;
I knopp slår busken ut,
15Och purpurröda rosor stå
Bland gröna blad till slut.
Men på den skönsta rosen satt
En guldklädd fjäril ren
Och bredde sina vingars skatt
20I Julisolens sken.
Och rosen sad’: »du himlasyn,
Hvem är du? säg, jag ber!
Från gyllne bågen uti skyn
Du kommit visst hit ner.»
25»Nej,» sade fjäriln, »icke der
Jag ljusets strålar drack.
Jag är densamma mask som här
Du stolt med törnet stack.»
E–r.