Under mitt porträtt

Lästext

|1|

Under mitt porträtt.

Förbi! Det lönar mödan ej.

Det är ett stycke konterfej

UtafAf en skralförstämd fiol, hvarpå

Vår Herre Gud har spelat

5ibland en vacker ton ändå.

Han fann den glömd i dyn en gång.

Förvirradt ljödo bön och sång

Med verldensstoffets lustar, verldens kif

Uti dess brustna strängar:

10Han tog den upp, han gaf den lif.

|2|

Han gaf den allt hvad godt der fanns,

Och all välsignelse var hHans;

Hvartenda välljud har den fått,

Ty synd och dissonanser

15Var allt hvad den har sjelf förmått.

Och derför ej ditt öga gläd

Med detta stycke murket träd,

Men prisa Mästaren, som kan

En vacker visa spela

20På sämsta instrument han fann!

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Manuskriptet är daterat 1871. Dikten publicerades postumt, något omarbetad, i Svea. Folk-kalender för 1899 med Topelius porträtt (Bonnier, Stockholm; se faksimil). Den återges här efter det enda kända manuskriptet. Av detta framgår att Topelius tänkt uppta dikten i avdelningen »Naturen och Lifvet» i samlingen Ljung (underrubriken antecknad i mariginalen).

    Faksimil