Romans vid C. A. Wetterberghs och hans makas guldbröllop d. 5 sept. 1887

Romans vid C. A. Wetterberghs och hans makas guldbröllop d. 5 sept. 1887

Lästext

|203|

3. Romans

vid C. A. Wetterberghs och hans makas guldbröllop d. 5 sept. 1887.

När svalorna lyfte sin vinge till flykt

Och lingonen mognat i skogen,

Då vardt där ett bo på klippan bygdt,

På klippan af kärlek trogen.

5Ett solsken flög öfver nordanhed,

lemma startOch Jämtlands jägares täta led

De helsade unga bruden,kommentar

Och Storsjöns blänkande våg sjöng med.

|204|

Och vill du nu blifva mitt väna vif,

10När lingonets kart är mogen,

Så lofvar jag dig mitt hela lif,

Det gifver jag redebogen.

Jag skall förbinda mitt Sverges sår,

Och du skall torka mitt ögas tår.

15Och Gud Allsmäktig skall hägna

I sol och mörker vår framtids år.

Så vardt det lofvadt i Jämtlands fjäll,

När lingonen rodnat i skogen.

Nu flytta de svalor från Götha tjäll,

20Och säden tröskas i logen.

Nu brusar Vettern mot vestanhed,

Nu kommer Sverge i täta led

Att helsa den kära diktarn

Och henne som sjöng hans visa med.

25Och hon har varit hans väna vif,

Som lingonets kart vardt mogen,

Hon har förljufvat ett långt, långt lif,

I sorg och glädje förtrogen.

Han har förbundit sitt Sverges sår,

30Och hon har torkat hans ögas tår,

Och Gud Allsmäktig har hägnat

I sol och natt deras femti år.

Z. Topelius.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Dikten ingår i Svea. Folk-kalender för 1890 (Albert Bonnier, Sthlm).

    Topelius skrev romansen för vännen, författarkollegan och läkaren Carl Anton Wetterbergh (1804–1889) och hans hustru Hedvig Fredrika (f. Brydolf). Topelius och Wetterbergh korresponderade flitigt och Topelius hade besökt makarnas hem i Linköping vid flera tillfällen.

    Topelius hade rest till Nykarleby i september 1887 och hade »ingen aning om dagen» förrän han läste om guldbröllopet i tidningarna, uppger han i ett brev: »Till en liten gengäld för min försummelse sänder jag medföljande lilla romans, vilken jag beder eder mottaga som en hjertehälsning. [...] Särskilt i en tid, när makars kärlek och husliga lycka så utan blygsel förhånas, bliver ett föredöme som edert en välsignelse för dem, som ännu tro på ett sedligt familjeliv.» (ZT–CAW 14/9 1887).

    Wetterbergh dog den 31 januari 1889. För att hedra hans minne ville Albert Bonnier uppmärksamma honom i kalendern Svea, där han ofta medverkat. Eftersom Karl Warburg hade bidragit med en skildring av hans liv och diktning i Svea 1881 ansåg Bonnier att en »poetisk dödsruna i hjertliga ord ur någon väns penna (t.ex Z T:s)» vore det bästa sättet att hedra honom på (AB–ZT 10/9 1889). Tre dagar senare sände Topelius sista manuskriptleveransen till Ljung där romansen uppenbarligen var tänkt att ingå, och han föreslår att dikten istället kunde tryckas i Svea (ZT–AB 13/9 1889). – I kalendern trycktes förutom Topelius dikt några brevutdrag av Wetterberghs hand och en beskrivning av hans hem författad av Lea (Josefina Wettergrund; »Onkel Adams minnen», s. 191–204).

    I Ljung ingår två dikter till Wetterbergh: »Skaldebref till Wetterberg» och »Novemberqväll».

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    6–7 Och Jämtlands jägares [...] unga bruden, Wetterbergh var läkare vid Fältjägarregementet i Östersund 1837–1846.

    Bibliografi

    Topelius, Konstnärsbrev II 1960, s. 204 f.; Förlagskorrespondens, ZTS XX:I, Albert Bonnier–ZT 10/9 1889, 13/9 1889

    Faksimil