82. Folktro och Vidskepelse.

Andra Läsningen. Folket

Lästext

Ett fel har uppstått. Lästexten kunde inte hämtas.

Kommentar

Kommentar

stycke – textställe – kommentar

1 doktor i vishetsläran filosofie doktor.

3 »det finska folkets vagga» Castrén, »Hvar låg det finska folkets vagga?», Litterära soiréer i Helsingfors under hösten 1849, andra soiréen (1849).

Rubrik Om finska folkstammen [...] Om Bjarmerne Kapitlen »Om finska folkstammen» och »Om Bjarmerne» bygger på Topelius föreläsningar vårterminen 1862.

4 Tschuder tjuder: sammanfattande, ursprungligen rysk benämning på personer som tillhör östersjöfinska folkgrupper i västligaste Ryssland. I ryska historiska krönikor betecknas bland annat ester, karelare och Olonets-finnar som tjuder.

4 Jotar [...] Qvener jotar eller kväner: olika benämningar på individer av förmodat förhistoriskt folk i Norden.

4 Lappar samer; långt in på 1900-talet uppfattades benämningen lappar som innehållsligt och stilistiskt korrekt och neutral.

5 Rysse formen rysse för ryss användes allmänt i Finland och uppfattades som stilistiskt neutral.

7 Ostjaker och Voguler chanter respektive manser, folk i västra Sibirien.

7 Syrjäner komer, finsk-ugriskt folk.

7 Tscheremisser marier.

7 Tschuvascher tjuvasjer.

7 Num Num eller Num-Turem, himmelsgud hos olika folkgrupper i Sibirien.

8 Ungern i sednare tider förenats med kejsaredömet Österrike dubbelmonarkin Österrike-Ungern etablerades 1867.

8 Magyarerne [...] folk, i hvars språk man ännu tydligt igenkänner den finska slägtskapen. Likheterna mellan ungerskan och finskan tenderade att överbetonas i Finland på 1800-talet. Senare språkforskning har noterat de stora skillnaderna. Båda språken har många kasus, medan ordförrådet bara i enstaka fall uppvisar överensstämmelser.

9 nordbor här: inbyggare i nordligt beläget område.

9 Woter voter, finsk-ugriskt folk.

9 Wesser annan benämning på tjuder.

Rubrik Bjarmerne Bjarmaland, fram till 1200-talet benämning på området vid Dvinas utlopp i Vita havet, beboddes av bjarmer, ett oidentifierat folk. Begreppet bjarmer betecknade sedermera kringresande handelsmän snarare än ett folkslag.

10 skidgård förskansning, palissad av rundvirke.

10 läst låst.

10 Jumalas (fi.) Gud, gudom. Under förkristen tid benämning på himmelsgud.

12 Karli Karl, norsk hirdman under Olav II Haraldsson i början av 1000-talet.

12 Thorer Hund Thorir Hund, hövding i Hålogaland (död ca 1030).

14 »Laukku-ryssar» gårdfarihandlare, så kallade kontryssar.

20 Castrén berättar om sin resa i Lappland i Nordiska resor och forskningar af M. A. Castrén I. Reseminnen från åren 1838–1844, s. 38–44. Topelius har förkortat och omskrivit avsnittet.

22 lupo löpte.

22 värden och värdinnan husbonden och hans hustru (finlandism).

23 barkade renhudar renhudar behandlade med garvämnen ur bark.

23 klädesskjorta kläde: valkat ylletyg.

23 lärftskrage lärft: linne.

24 loddadsham (nordsam.) av lođđi, fågel.

25 Endast om bara.

31 Passe-vare heligt berg i samisk mytologi.

32 Stalo jätte, troll eller demon i samisk mytologi.

32 Rutakis Stalos hustru i samisk mytologi.

32 Askovis gestalt i samisk mytologi.

35 Päldo-järv Peltojärvi i Enontekis.

35 Päiviö legendomspunnen hjälte och trollkarl i samisk mytologi. Topelius berättelse bygger på den sannolikt historiska personen Peder Päiviö (d. ca 1670) såsom kyrkoherden Johannes Tornæus omtalar honom i Beskrifning, öfwer Tornå och Kemi Lappmarker, 1772, s. 30.

35 tillbådo tillbad.

35 Seid sejte, samiskt kultföremål av sten eller trä.

35 Gideons ord [...] hämna sig sjelf! Dom. 6:31; det aktuella stället handlar om Baal och det är Gideons far Joas som yttrar orden i Bibeln.

42 (Gräshoppan frågar myggan) Variant på klassisk djurfabel, jfr Jean de La Fontaines (1621–1695) »La Cigale et la Fourmi» (Syrsan och myran).

Rubrik Lappgossens wisa »Spring, min snälla ren» av Frans Michael Franzén (1772–1847) ingår i dikten »Emili eller en afton i Lappland» (Skaldestycken IV, Örebro 1832, s. 83 ff., ursprungligen i »Emili, eller de sju åren i Lappland», Åbo Tidning nr 1, 5, 74, 84, 102–104 1802). Visan har beskrivits som en »glanspunkt» i den omfattande dikten (Gunnar Castrén, Frans Michael Franzén i Finland 1902, s. 253). Topelius har utelämnat den sista strofen, som är en upprepning av den första. Visan är en kombination av två kärlekssånger ur Johannes Schefferus Lapponia (Francofurti 1673). Se Leif Rantala, »Spring min snälla ren på ryska» 2012, s. 309–318.

Rubrik Kalevi-poegKalevipoeg, Estlands nationalepos, sammanställt och författat av Friedrich Reinhold Kreutzwald (1803–1882), estnisk folklorist, stadsläkare och författare, med Kalevala som förebild; publicerat i Verhandlungen der Gelehrten Estnischen Gesellschaft 1857–1861 och samlat i bokform 1862.

53 Kalevi-poeg Kalevipoeg, titelperson i det estniska nationaleposet, central gestalt i esternas episka folkdiktning.

54 »vindkunnig» trollkarl Tuuslar.

54 Iru-berget berg och fornborg vid Tallinn.

54 Reval Det tyska namnet Reval användes länge för Tallinn på svenska.

55 samm simmade.

56 Peipus-sjön sjö mellan Estland och Ryssland.

57 hafshvirfvel virvelström.

57 »lik en i våren förvissnad björk»Kalevipoeg, 1861, s. 708 (»Kewadele kuiwand kaske»).

64 Wesenburg Rakvere.

74–75 denne betänksame man, [...] bättre att tiga. Matti som typ finns redan i Topelius tidningsföljetonger från 1840-talet, men då blir han föremål för mild ironi eller irritation: En student rapporterar att skogen brinner. »Sex män sitta kring bordet och låta sig väl smaka. Ingen gör sig någon brådska. Ändtligen uppstiger Isäntä, [han] är ingen fjesk; innan […] mössan [är] behörigen skrufvad på ena örat m. fl. vigtiga förberedelser vidtagna, hafva ett par goda timmar förflutit» (Helsingfors Tidningar 8/4 1843).

74 armstyf armstark.

76 låna ordet tjuf från ett annat språk fi. varas, introducerat av Agricola, från svenska vargher, varg, med betydelsen tjuv, förbrytare (Suomen sanojen alkuperä 3, 2000 och SAOB: »varg»).

76 moder moden.

78 lodbössa finkalibrigt framladdningsgevär.

81 de finska [...] språken i Europa I en föreläsning den 5 oktober 1863 hänvisar Topelius till engelska och franska språkforskare som ansåg att de s.k. turanska språken (dit de finsk-ugriska räknades) hade talats av stammar i tvåflodslandet (Eufrat och Tigris). Senare lingvister framhåller att »de finsk-ugriska språken är besläktade med de samojediska och bildar med dessa den uraliska språkgruppen. Alla teorier om den uraliska språkgruppens vidare släktskap, t.ex. med indoeuropeiska språk och altaiska språk, är osäkra» (Lars Gunnar Larsson, »finsk-ugriska språk», Nationalencyklopedin).

82 munarter dialekter.

83 rikta berika.

84 Rask, [...] med följande ord Rasmus Kristian Rask (1787–1832), dansk språkforskare. Citatet ur »Finnische Sprache und Literatur. Aus Briefen des Professors Rask an den Professor Nyerup zu Kopenhagen.», Jahrbücher der Litteratur. Anzeige-Blatt für Wissenschaft und Kunst XV (Wien 1821), s. 19, nästan ordagrann översättning. Rask hade läst finska för Frans Michael Franzén i Stockholm 1812. Besökte Åbo på väg till S:t Petersburg 1818 och knöt kontakter till bl.a. docenten och lexikografen Gustaf Renvall (Marie Bjerrum, »Rasmus Rask», Dansk Biografisk Leksikon, 3. udg., Gyldendal 1979–1984.

86 furstar och hof tala icke finska, [...] igenkänna en konungadotter. Topelius utvecklar Rasmus Rasks iakttagelse här och i En resa i Finland (1872–1874) där han framställer Finland som furstinnan Europas sistfödda och fattigaste dotter.

87 skogsgångare här: jägare; SAOB har detta belägg av Topelius.

93 uppstod Lippo steg Lippo upp.

95 Så var den saken. Uttrycket verkar basera sig på finska »Sen pituinen se tarina», se »Lippo ja Tapio», Suomen Kansan Satuja ja Tarinoita I, 1852, s. 8–12; senare förkortat till endast s.p.s. [sen pituinen se], se »Kettu ja jänis», Suomen Kansan Satuja ja Tarinoita III, 1863, s. 52.

99 Hålla vi vad? Ska vi slå vad?

108 Reso kyrka byggdes också af en jätte. Folksagan om bygget av Reso kyrka tog Topelius ur tidskriften Mnemosyne nr 2, 1821; i Finland framställdt i teckningar, ZTS XII, »Reso kyrkas byggnad», återger han hela berättelsen.

117 Hölmölä (fi.) by bebodd av dumhuvuden, likställs ofta med Bemböle, motsvarighet till svenska Tälje tokar, danska molboar, tyska Schildbürger. Topelius nämner Bemböle först i kapitel 91.

121 efter eftersom.

Rubrik–136 Finska Folksången [...] E. Lönnrot Kapitlet baserar sig på förordet till Kanteletar I, 1840.

122 herrefolk herrskap, ståndspersonerna.

134 Mateli Kuivolatar Magdalena Ikonen f. Kuivalainen (1771–1846), känd som Mateli Kuivalatar, runosångare från Ilomants.

Rubrik–138 Sånglärarinnan [...] Kanteletar 2: 131 Topelius egen tolkning. Lönnrot översatte själv »Kyllä huoli wirttä tuopi» (Kanteletar II, 1840, s. 128 f.) i Borgå Tidning 4/3 1843 med titeln »Sorgen nog mig sånger skaffar»; Topelius kan ha namngett dikten efter Lönnrots post scriptum: »Denna sång påminner om en sånglärerska ex professione. [...]». Även Snellman översatte dikten (under finska titeln) i Saima 11/4 1844 (ingick med samma text som »Sorgen nog mig sånger skaffar» i Finsk Anthologi I, 1845, s. 163 f.).

Rubrik–140 De hemlösa [...] Kanteletar 1: 16. Topelius egen tolkning. Herman Kellgrens översättning »Förr vi hade, förr vi ägde» som ingår i Finsk Anthologi I (1845, s. 136 f.) och Fosterländskt Album II (1845, s. 12) är en mer ordagrann översättning av de två finska versionerna »We’en waraset» och »We’en waraset (toisin.)» (Kanteletar I, 1840, s. 14 f.).

Rubrik–142 Eget hem är bäst af alla [...] Kant. 1: 75. Topelius har anpassat dikten för de yngre läsarna, t.ex. är det blodbestänkta gisslet (fi. werinen witsa) här ett taggigt ris. Herman Kellgrens översättning »Ack, det sälla, gyllne hemmet!» som ingår i Finsk Anthologi I (1845, s. 146 f.) och Fosterländskt Album II (1845, s. 5 f.) är en mer ordagrann översättning av finska originalet »Ohoh kullaista kotia» (Kanteletar I, 1840, s. 67 f.).

Rubrik–144 Brudens afsked. [...] Ur första upplagan af Kalevala. Den första, mindre omfattande upplagan av Kalevala utkom 1835 och i översättning till svenska av M. A. Castrén 1841. Utdraget om 33 verser ingår i femtonde sången, eller runan, och Topelius har gjort ändringar i 17.

Rubrik–146 Den unge soldaten [...] Kant. 2: 265 Troligen Topelius översättning, Ragnar Öller uppger inga tidigare översättningar före 1853 i avhandlingen Ett kvarts sekel av vårt litterära liv 1828–1853. I. Poesin, 1920.

145 tjärnan kärnan, här: omskrivning av kanonmynning, den del som åstadkommer det tomma rummet i ihåligt gjutgods.

Rubrik–148 Skämtvisa [...] Kant. 1: 23 Topelius har anpassat dikten till de yngre läsarna. C. G. Borgs översättning »Håfvor nog i boden finnas» som ingår i Morgonbladet 24/3 1853 är en mer ordagrann översättning av finska originalet »Kyll’ on kystä aitassa» (Kanteletar I, 1840, s. 20).

147 Kom till oss, du käre Thomas syftar på Tomasmäss eller Tomedagen, 21 december. Firas till minnet av aposteln Tomas, en av Jesu tolv lärjungar.

Rubrik–155 På Saimas strand [...] Kanteletar Topelius tolkning av »Kultani kukkuu kaukana» i förordet till Kanteletar (1840, XX f.). En översättning av dikten, »Flickan på Saimens strand», ingick i Helsingfors Morgonblad 18/10 1841 (signatur »8.»), en annan med samma titel i Finsk Anthologi I (1845, s. 255 f.).

156 Om den vise konung Salomo berättas i 1 Kon. 4:32.

156 1842 lät doktor Lönnrot trycka en samlingSuomen kansan sananlaskuja (1842).

223 dryftade här: rensade.

224 »Stenen gråter ej för smärta, Berget klagar ej för plågor».Kalevala, sång 45, rad 265–266.

225 kokko-eldar midsommarbrasor.

225 underbarligen förunderligt.

227 snarsticken snarstucken.

228 Äyrämöiset [...] Savakot finsktalande folk på Karelska näset.

228 Bilden här ofvanför [...] lastvagn till Petersburg. Samma tavla av Robert Wilhelm Ekman, »På vägen till kyrkan, Jääskis socken», återgavs som stålstick i En resa i Finland (1872–1874).

230 krydder Pluralisformen krydder var provinsiell.

230 ångbåtarne röka på alla vatten metafor för livlig ångbåtstrafik; röka – ryka.

230 enstaka gårdar gårdar som inte är belägna i byar.

235 Paavo Korhonen Paavo »Vihta-Paavo» Korhonen (1775–1840), folkdiktare.

235 Han sjöng om [...] det sköna, men då föraktade finska språket Enskilda dikter av Korhonen trycktes i olika samlingar utgivna av bl.a. Zacharias Topelius d.ä. och Lönnrot, som också redigerade urvalet Paawo Korhosen viisikymmentä runoa ja kuusi laulua (1848). Den översatta dikten »Öfver finska språket» ingick i Helsingfors Morgonblad 27/4 1835; översättningen är signerad **.

239 vattsån vattensån.

242 föra stat leva högt, representera.

242 mekko (fi.) kolt.

242 talkkuna (fi.) nävgröt av skrätt havremjöl.

244 den stora fabriken Finlaysons bomullsfabrik, grundad 1820.

Rubrik Mårten Kitunen Martti Kitunen, även Mårten Henrikinpoika (1747–1833), känd björnjägare.

250 aflopp avlöpte.

253 de [...] äro i denna mening Finnar, såsom vi alla. De äro med lif och själ våra, och hvad språk än tungan talar, är här endast ett folk med ett hjerta för fäderneslandet. Topelius uppfattning om den svenskspråkiga befolkningen fick inte stå oemotsagd. Svensksinnade, bl.a. Elis Lagerblad ansåg att Topelius förnekar den nationella olikheten (i recension av tredje upplagan, Finsk Tidskrift 1879, s. 303 ff., se inledningen, stycke 131). Topelius kommenterade temperamentsfullt i förordet till fjärde upplagan av läseboken (1883): »Och hvad angår den i våra dagar gjorda nya upptäckten af två folk i ett fädernesland, vill Boken om Vårt Land hafva dermed intet att skaffa. Denna bok känner en finsk och en svensk befolkning, ett finskt och ett svenskt språk i landet, men känner icke mer än ett folk; – detta folk som sammanvuxit och fortfar att sammanväxa under seklers gemensamma pröfningar […].»

258 Norräna tungan norröna språket eller fornvästnordiska, det språk som under vikinga- och medeltid talades i områden koloniserade av norrmän och som uppfattades som det gemensamma språket för hela Norden.

259 öfversattes bibeln till svenskaNya Testamentet utkom 1526 och hela bibeln 1541 (Gustav Vasas bibel, i översättning av främst Laurentius Petri).

264 notslarfva nottrasa.

270–276 Se, god afton [...] någon ann. En identisk text ingår i »Nyländska folkvisor» i Album utgifvet af nyländningar V 1872 (s. 169 f.). De tio visorna uppges ha upptecknats av studenten K. A. Nyberg, andra uppgifter saknas.

Rubrik Sjömansvisa från Pernå Topelius återger sannolikt texten efter »Nyländska folkvisor» i Album utgifvet af nyländningar V 1872, s. 164–167, första, sjätte och åttonde strofen av nio. Verserna »Om natten får han ligga / Och sofwa i sin säng.» är nedtonade från »Om natten så ligger han / I sängen med sin vän.»

277 lustigt mod glatt mod.

Rubrik Starka Matts Folksagan förekommer även i Nyland, se G. A. Åberg, Nyländska folksagor 1887, s. 42 f.

289 grekiska [...] grekiska grekisk-ortodoxa.

294 Judarne, som enligt profetians ord äro förskingrade kring hela verlden, äro förbjudne af lagen att bosätta sig i vårt land. [...] De fleste äro fattige och ringa ansedde Judarnas näringstillstånd var ytterligt begränsat, och på 1870- och 1880-talen diskuterades möjligheten för dem att få medborgerliga rättigheter i Finland av lantdagen och i pressen. Liberala svenskspråkiga lantdagsmän och tidningar understödde det, medan fennomanska motsatte sig. Nils Erik Forsgård anser att det inte är långsökt att se Topelius moderata finsksinnade ställning i språkfrågan mot bakgrunden av hans defensiva nationalism, som var antisemitiskt färgad (I det femte inseglets tecken 1998, s. 140).

294 Moses’ lag Moseböckerna.

295 af Judar och Zigenare lära vi, hvilken stor olycka det är, att icke hafva ett fädernesland. [...] som en främling på jorden. Redan i novellen »Lindanserskan» från 1845 formulerar Topelius tanken om avsaknaden af fosterland inte bara som en brist, utan som ett moraliskt lyte: »Judar och Zigenare hafva lärt menskligheten, huru djupt man kan sjunka, när man icke äger ett fädernesland» (Noveller, ZTS IV, »Lindanserskan», stycke 3).

Faksimil