Tredje Läsningen. Hednagudar och Hjeltesagor

Lästext

Ett fel har uppstått. Lästexten kunde inte hämtas.

Kommentar

Kommentar

stycke – textställe – kommentar

3 Ilmatar kvinnligt luftväsen, omnämns första gången i den utvidgade upplagan av Kalevala 1849.

7 en haltia eller skyddsande ett rå.

11 Biskop Agricola [...] finsk mythologi eller gudalära Mikael Agricola (1510–1557) översatte Nya Testamentet och delar av Gamla Testamentet till finska. I slutet av förordet till Dauidin Psaltari (Psaltaren, tryckt i Stockholm 1551), presenterar han tolv av tavasternas respektive karelarnas gudar.

12 professor Porthan [...] gamla runor Henrik Gabriel Porthan (1739–1804), professor i vältalighet och skaldekonst vid akademin i Åbo, var banbrytare för forskningen i Finlands historia och folkdiktning. Porthan behandlade i form av dissertationer struktur och metrik i finsk folkdikt och delade in dikterna och sångerna i olika grupper. Avhandlingarna utkom under den gemensamma titeln De poësi Fennica i fem partiklar 1766, 1768 och de tre följande 1778.

12 Ganander Prästen och folklivsforskaren Christfried Ganander (1741–1790) samlade in och utgav finska gåtor: Aenigmata Fennica. Suomalaiset Arwoituxet wastausten kansa (1783) och författade uppslagsverket Mythologia Fennica (1789).

12 Lencqwist Kyrkoherden Erik Lencqvist (1719–1808) var produktiv som historisk skriftställare. Hans manuskript på svenska om de hedniska finnarnas avgudadyrkan, vidskepelse och trollkonst utgavs av sonen Kristian (1761–1808) i dissertationen De superstitione veterum fennorum theoretica et practica 1782.

12 doktor Topelius [...] trycka runor Topelius far provinsialläkaren Zacharias Topelius d.ä. (1781–1831) hörde till de tidiga insamlarna av finsk folkdikt. Han utgav Suomen Kansan Wanhoja Runoja ynnä myös Nykyisempiä Lauluja I−V (1822−1831).

14 professor i finska [...] födelseort i Sammatti Elias Lönnrot blev professor 1853 och flyttade tillbaka till Sammatti när han gick i pension 1862.

15 öfwersatt till swenska (af M. Castrén och K. Collan) M. A. Castréns översättning utkom 1841; Karl Collans översättning av Lönnrots utvidgade och omdisponerade andra upplaga av Kalevala från 1849 utkom i två delar, 1864 och 1868.

Rubrik Verldens Skapelse Topelius har i 105 verser komprimerat de 344 som första sången i Kalevala består av. Han återger enskilda verser ordagrant dels efter Matthias Alexander Castréns översättning (1841), dels efter Karl Collans (1864), vid sidan av egna sammanfattningar.

Rubrik Åkerbrukets begynnelse Parafras på andra sången i Kalevala.

21 karlawulen karlaktig.

24–25 fäll skogen! bränn sweden! [...] bar rika ax mytologisk förklaring till den finska jordbruksmetoden.

24 Osmos Kalevas.

Rubrik Eldens ursprung. (Kw. 47) Strängt taget är det innehållet i slutet av sång 47 och i sång 48 som Topelius återger.

27 lindbast långsträckta fibrer av lind.

29 snöslagg snöslask, i Collans översättning: »Stänk ett regn, med is uppblandadt» (sång 4, vers 320).

Rubrik Jernets ursprung I nionde sången berättas, förutom om järnets ursprung eller tillkomst, om smädeord mot järnet och om ord som stillar blodflödet. Topelius 153 verser motsvaras av 580 i Collans översättning.

30 Trotsande på här: förlitande på.

38 Sjelhunden sälen.

40 girsen gärsen.

47 medjan midjan.

55 wärdinnan efter fi. emäntä, med betydelsen husmor, bondhustru; här Louhi, Pohja/Pohjolas husmor.

62 sjustjernans märke stjärnhopen Plejaderna i stjärnbilden Oxen.

69 Ainikki, den pratsama systern Lemminkäinens syster.

74 uppskörtade sin klädning här: fäste upp fållen (för att kunna röra sig obehindrat).

100 eftersinna begrunda, fundera på.

104 Slutligen kom han till ett ställe i skogen, der han begått ett stort brott, och der hade ljungens blommor wissnat. Topelius glider över incestmotivet i sång 35.

Rubrik Striden om Ljuset. (Kv. 47, 49) Liknelsen är återkommande i Topelius lyrik, promotionsdikten från 1860 har samma titel. Till skillnad från de tidigare parafraserna på Kalevala använder Topelius här slutrim, vilket inte förekommer i runometern och kritiserades av recensenten i Wiborgs Tidning 23/10 1875.

116 truga här: bjudas, lyssna på sången.

116 tjusta betvingande, förtrollande.

Rubrik Solsången Ingår i Nya blad (1870) med titeln »Wäinämöinens solsång». Dikten är en fri omarbetning av de avslutande verserna i sång 49 i Kalevala (1868, övers. av Karl Collan). Väinämöinen hälsar solen och månen som återtagit sina positioner på himlen efter att ha varit instängda av Louhi (se föregående, »Striden om Ljuset»).

117 hof hävde.

119 Ruotus’ Herodes den store, romarnas lydkonung i Judéen 37–4 f. Kr. Att han har tillskrivits gossemordet i Betlehem (Matt. 2:16) kan ses mot bakgrunden av att han använde sig av mord och utrensningar som maktmedel.

125 dårligt dåraktigt.

Faksimil