158. Om konung Karl den 10:de Gustaf och Arwid Wittenberg.

Femte Läsningen. Berättelser från Finlands krigiska tid

Lästext

Ett fel har uppstått. Lästexten kunde inte hämtas.

Kommentar

Kommentar

stycke – textställe – kommentar

Rubrik De själar, som I fången, will jag lösa göra. Hesekiel återger Guds ord till falska profeter: »jag will [...] de själar, som I gripen och förtrösten, lösa göra».

2 »här står jag och kan icke annorlunda; Gud hjelpe mig; amen» Luther uppges ha avslutat försvarstalet inför riksdagen i Worms med dessa ord 1521. »Här står jag och kan icke annat» förekommer först i en senare utgiven skrift (Holm, Bevingade ord 1955, s. 137).

4 nu wisste de, att han förstod deras böner jfr citatet av Mikael Agricola nedan, stycke 15.

6 bröderne Fleming Erik (1487–1548) och Ivar Joakimsson Fleming (d. 1548), riksråd och amiraler.

6 »Derest icke eder olaga skjutsning och gästning [...] skall knaka i dem.» Topelius använde samma citat när han föreläste om Gustav Vasas regering, den 8 mars 1864. Här har han förenklat formuleringen men inte förtydligat den. Innebörden är att om adeln och adelns tjänare inte slutar våldgästa och missbruka rätten till skjutsning så förverkar de privilegiet. Med länsmän menas här ett slags skjutsbönder, allmoge som med egna hästar körde kungens sändebud och andra som reste i tjänsteärenden (J. J. Tengström, »Några blad ur Finnlands häfder för K. Gustaf I:s regeringstid», Suomi 1853, s. 127).

8 något buller oroligheter; SAOB har detta belägg av Topelius.

9 Emellertid under tiden, därunder.

11 År 1527 war en riksdag i swenska staden Westerås. Der beslöts, [...] att kyrkornas gods skulle tillhöra kronan. Detta beslut av riksdagen går under benämningen Västerås recess.

13 finsk abcbokAbckiria trycktes i Stockholm 1543.

13 en bönebok, som »nöttes af alla Finnars händer»Rucouskiria trycktes i Stockholm 1544. För citatet står Paul Juusten, och det är en överdrift. Redan formatet, nästan 880 oktavsidor, visar att det inte är fråga om någon folkskrift, utan en handbok för prästerskapet. Agricola översatte böner ur bibeln och av både protestantiska och katolska författare, bl.a. Erasmus (se artiklar om M. Agricola av Jaakko Gummerus 1927, s. 34 f. och Simo Heininen 2008, s. 26 f.).

13 »det folk, som i mörkret wandrar [...] klarligen» Es. (Jesaja) 9:2.

15 Han, som ser [...] hwad Finnen beder. Topelius översättning av: »Kylle se cwle Somen kielen, ioka ymmerdä Caikein mielen», Mikael Agricola, Rucouskiria (1544), s. [87].

16 det tacksama finska folket skall resa en minneswård på hans graf Planer på någon form av minnesvård fanns åtminstone redan 1862, när Topelius i Helsingfors Tidningar rapporterade att ämnet diskuterats bl.a. vid kyrkostämman i Viborg (»Förslag till minnesvård åt Michael Agricola», HT 5/5 1862). En skulptur i halvfigur av Emil Wikström (1864–1942) avtäcktes 1908.

22 elak (moraliskt) dålig, ond.

25 Då fattade Klas Horn [...] än tadel» Nästan ordagrant efter Anders Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 3 (1828), s. 276.

27 förgift gift.

32 konung Sigismunds, kröning i Warschau Sigismund kröntes 1587 i domkyrkan i Kraków, Wawelkatedralen, inte i Warszawa.

Rubrik Pontus Delagardie Pontus De la Gardie, tid. Scoperier (1520–1585), franskfödd krigsöverste och riksråd, i svensk tjänst från 1565.

34 Erik Erikson Ericus Erici Sorolainen (1546–1625), biskop i Åbo 1583–1625.

35 Iwan den 4:de Ivan IV Vasiljevitj, även Ivan den förskräcklige (1530–1584), storfurste av Moskva 1533–1547, tsar av Ryssland 1547–1584.

36 Sju werst 7,5 km.

37 Narowafloden ryskt namn på Narvafloden.

40 Wish. Bok. Salomos vishet eller Vishetens bok, gammaltestamentlig apokryf.

42 Han aktade icke hertigens bud, [...] konung Sigismundus. Topelius anspelar på ett brev från 1593 som Fleming undertecknat »Klas Fleming, [...] som nu haver för många regenter, vilka alla förordna, ändock jag intet rättar mig mer än efter en, som heter konung Sigismundus [...]»; se Berndt Federleys artikel om Fleming i Svenskt biografiskt lexikon.

45 förgjord dödad (genom trolldom).

47 Det säges [...] aldrig kommit här in». Återgivet efter Anders Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 4 (1830), s. 251.

52 föreställde framhöll för.

53–56 Johan Fleming böjde ett knä [...] finge lefwa. Återgivet efter Anders Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 4 (1830), s. 328.

57 Under wägen sände Fleming [...] stupstocken och dog Sammanfattat efter Anders Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 4 (1830), s. 330 ff.

62 Ruriks slägt Rurik (d. ca 879), enl. Nestorskrönikan grundare av det fornryska riket och stamfader till den fursteätt som styrde riket fram till 1598.

64 »sålänge själaringningen warade [...] i landet» Återgivet efter Anders Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 5 (1831), s. 62. Kungsringningen vid Karl IX:s död varade i 136 dagar (Nils-Arvid Bringéus, »Guds basuner – klockorna och den nya tron», 2004, s. 458).

Rubrik Känner du himmelens lagar? Job. 38: 33. Bibelstället lyder: »Wet du, huru himmelen skall regeras? Eller kan du sätta ett herradöme öfwer honom på jorden?».

65 kallade sig Forsius efter sin födelseort Helsingfors Topelius dikt »Finlands öde» handlar om Forsius. Där lyder den andra versen: »Vid Wandas bölja föddes han» (Joukahainen 1860, s. 147–150 och Ljungblommor, ZTS I, »Finlands öde»).

65 en annan lärd man Hieronymus von Birckholtz (d. 1618), i svensk tjänst sedan 1590. Även Daniel Hjort (1575–1615) deltog; »det har sagts att det är han som på allvar har underlagt de lapska utmarkerna rikets organisation» (»Hieronimus Birckholtz, von», Svenskt biografiskt lexikon och »Daniel Hjort», NE.

67 Han har författat många lärda böcker om naturen Forsius författade 1611 den första handboken i naturlära på svenska, Physica eller naturlighe tings, qualiteters och egendomars beskrijfuelse (tryckt först 1952). Postumt utgavs även Forsius mineralogi, Minerographia (1643), som fick en ersättare först nästan ett sekel senare (Sten Lindroth, Svensk lärdomshistoria. Stormaktstiden, 1975, s. 150 f., 446).

70 Han wistades ofta och länge i Finland. Redan som barn hade Gustav Adolf följt med på fadern Karl IX:s resa runt Bottniska viken år 1602, och som prins var han storfurste av Finland. Efter att han sammankallat ständerna till en lantdag i Helsingfors 1616 tillbringade han fyra månader i den östra rikshalvan och nya resor företogs åtminstone 1622 och 1626 (Nils Erik Villstrand, Riksdelen. Stormakt och rikssprängning 1560–1812, 2009, s. 154 ff). [reviderad juni 2018]

74 Kejsaren i Österrike Ferdinand II (1578–1637), tysk-romersk kejsare 1619–1637.

74 konungen af Danmark Kristian IV (1577–1648), kung av Danmark och Norge 1588–1648.

Rubrik Finnarne wid Demmin Topelius återger episoden efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 6 (1833), s. 247. Kapitlet ingår inte i den av K. J. Hagfors redigerade 10. uppl. av Boken om Vårt Land (1903, 1905 och senare upplagor). Rättsinnehavarna accepterade nämligen inte Hagfors ändringar, vilket framgår av förordet: »Läsestycket [...] har af Topelii arfvingar uteslutits, då ändringarna förtagit styrkan af innehållet, som måste betecknas som ’sägen’.» (Hagfors ickepaginerade förord till upplagan).

77 hålwäg trång väg, dalgång.

Rubrik Syr. Jesus Syraks vishet, gammaltestamentlig apokryf.

84 När hären war uppställd, [...] Amen.» Återgivet efter Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien 6 (1833), s. 331 f. Jfr Fältskärns berättelser. Första cykeln (1853), s. 23 och Föreläsningarna, 18/11 1864, stycke 12–13.

91 en swensk embetsman diplomaten Johan Adler Salvius (1590–1652).

91 »Wåra finnepojkar, [...] och semla.» Återgivet efter Erik Gustaf Geijer, Svenska folkets historia. Tredje delen 1836, s. 224.

91 kallskål [...] med win och semla soppa på vin och vetebröd.

91 stormhatten hjälmen (öppen och skålformig) med brätte, använd under 1600-talet.

100 Den 16 Nowember 1632 Topelius kritiserades för att han återgav välkända datum enligt julianska kalendern, som Gustav II Adolfs dödsdag den 6 november, enligt den gregorianska (nya stilen). I fjärde upplagan (1883) ändrades 16 november till 6.

100 »Wår Gud är oss en wäldig borg»Ein feste Burg ist unser Gott 1528, översatt till svenska 1536. Psalm 56 i 1695 års psalmbok och 124 i 1819 års psalmbok.

100 »Förfäras ej, du lilla hop»Verzage nicht, du Häuflein klein, i svensk version även känd som Gustaf Adolfs fältpsalm – författarskapet är dock omtvistat. Psalm 378 i 1819 års psalmbok och 458 i 1886 års psalmbok.

109 Hon war högsinnad och snillrik, [...] förstod allt, utom att frukta Gud och försaka sig sjelf. Den tidspräglade uppfattningen av Kristina motsvarar den Topelius framför i föreläsningarna den 16–23 mars 1865.

113 lärowerket Ordet läroverk användes om såväl skolor av olika slag som universitet.

114 Wish. Bok. Salomos vishet eller Vishetens bok, gammaltestamentlig apokryf.

117 Eskil Petræus Aeschillus Petraeus (1593–1657), professor i teologi, förste rektorn för akademin i Åbo, biskop i Åbo 1652–1657; språkläran Linguæ Finnicæ brevis Institutio trycktes 1649 i Åbo.

117 Johannes Messenius (1579–1636), professor, krönikör och historieskrivare; fängslad på Kajaneborg i Österbotten 1616–1635, för landsförräderi och katolicism; författare till bl.a. Scondia illustrata (som Topelius avser med »historia om nordens riken», utkom postumt 1700–1705), skådespel med motiv från svensk saga och en rimkrönika om Finland, tryckt först 1774.

119 en lycklig fred freden i Roskilde den 26 februari 1658. Sverige erhöll landskapen Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län.

122 Öfwer honom preglades år 1826 en minnespenning, [...] klor. Svenska Akademien lät prägla minnespenningen med Wittenbergs bröstbild, namn och titlar på åtsidan och på frånsidan Jupiters örn med blixt i klorna och omskriften »venturi tela tonantis» (lat. »han bär den kommande åskgudens viggar»).

Rubrik Karl den 11:tes Karl XI (1655–1697), svensk kung 1660–1697 (förmyndarregering fram till 1672).

124 Klas Hermansson Fleming Klas Hermansson Fleming af Liebelitz (1649–1685), kansliråd 1677, president i reduktions- och likvidationskommissionerna s.å., kungligt råd 1681, riksskattmästare 1684.

125 ett lyckligt fredslugn 1679–1700.

126 Biskoparne Gezelius Johannes Gezelius d.ä. (1615–1690) och d.y. (1647–1718) var biskopar i Åbo 1664–1718.

126 Elias Brenner aftecknade Finlands gamla minnesmärken Elias Brenner (1647–1717), son till kyrkoherden i Storkyro, ritare och kopparstickare vid antikvitetskollegiet. Brenner reste i Finland 1671–1672 och dokumenterade fornminnen (Gamble monumenter i stoor-förstendömet Finnlandh affrijtadhe anno 1671 och 1672; manuskript på Kungl. biblioteket, se även bilaga till Gottlund, Otawa I, 1828.

133 störtade dog.

134 såsom profeten Joel säger: [...] skam wordne». »Marken är förödd, och åkren står ömkeligt; kornet är förderfwadt, winet står jämmerligt, och oljan klageligen. Åkermännerna se skröpliga ut, [...]» Joel 1:10–11.

134 Wid Mikaelitiden i slutet av september.

134 det lösa folket de som inte ägde eller brukade jord eller var anställt tjänstefolk.

143 August den starke August II, som kurfurste av Sachsen Fredrik August I (1670–1733), kung av Polen 1697–1704 och ånyo från 1709.

143 twang Polackarne att wälja en ny konung August II tvingades vid freden i Altranstädt 1706 att avsäga sig anspråken på polska kronan till förmån för Stanisław Leszczyński (1677–1766).

148 Cronhjort Abraham Cronhjort (1634–1703), landshövding i Nylands och Tavastehus län 1696–1703, generalmajor av infanteriet 1700; förde befälet över armén i sydöstra Finland och Ingermanland 1700–1703.

149 Maydel Georg Johan Maydell (1648–1709), generallöjtnant och högsta befälhavare i Finland 1703.

149 såsom när Herren [...] Syriers konung 1 Kon. 20; Ben-Hadad I, kung av Aram-Damaskus (ca 885–865).

152 Lybecker Georg Lybecker (d. 1718), landshövding i Viborgs län 1705, generallöjtnant 1710, erhöll befälet över armén i Finland efter Maydell 1707–1710, efter Carl Nieroth 1712–1713; dömd i generalkrigsrätt 1717, men benådad s.å.

154 Nieroth Carl Nieroth (ca 1650–1712), kungligt råd, generalguvernör i Estland 1709, högsta befälhavare för armén i Finland 1710–1712.

154 »wadmalskriget» Kajana med omnejd härjades av ryssar och missnöjda bönder 1712, efter att ryska köpmäns vadmal konfiskerats vid gränsen.

154 nu wågade rikets råd [...] trotsa konungens wilja Riksrådet var något av en interimsregering under den enväldige kungens frånvaro.

154 Karl Armfelt Carl Gustaf Armfelt (1666–1736), utnämndes till generalmajor av infanteriet och högsta befälhavare för armén i Finland 1713.

155 furst Galitzin Michail Michailovitj Golitsyn (1675–1730), rysk överbefälhavare och fältmarskalk; deltog i stora nordiska kriget 1700–1721 och förde befäl i Finland under krigets senare del.

156 general DelaBarre Reinhold Johan De la Barre (d. 1724), generalmajor och kommendör för finska kavalleriet 1713.

158 generalen Tschekin Fjodor Tjekin, rysk general under stora ofreden.

158 Major Johan Henrik Fieandt (1683–1741), löjtnant 1711, kommendant på Kajaneborg 1715–1716, kapten 1719. Blev major först 1733.

159 Mannstein troligen Ernst Sebastian von Manstein (1678–1747).

160 Kiwekäs Antti Kivekäs (1675–1745), kapten, partigängare; anförare för ingermanländska bondetrupper kallade »kivekkäät».

160 partigångare eller partigängare, soldat (eller grupp av soldater) som användes för spaning eller räder på fientligt område.

160 Daniel Luukkoinen (d. tidigast 1713), partigängare; major 1711.

160 Peter Långström (d. 1718), partigängare; kapten i Björneborgs regemente 1711, major 1714.

Rubrik Stefan Löfwings Stefan Löfving (1689–1777), partigängare och spanare under stora ofreden 1711–1720, kapten 1729; spanare under hattarnas ryska krig 1741–1743, major 1747.

161 ströfparti strövkår, rekognoscerande soldater.

161 såsom han sjelf beskrifwit dem i sin dagbok Dagboksanteckningarna har utgivits i Lähteitä ison vihan historiaan. Handlingar till upplysande af Finlands öden under det Stora nordiska kriget (1865) och av Eirik Hornborg, En spanare under stora ofreden. Stefan Löfvings dagbok över hans äventyr i Finland och Sverige 1710–1720 (1926).

162 »År 1713. Topelius återger texten i utgåvan 1865 i stort sett ordagrant, men med moderniserad stavning (1865, s. 397 f.).

162 major Gyllenström Bengt Joel Gyllenström (d. 1713), major för värvad infanteribataljon 1711, stupade vid Borgå 4/7 1713.

163 »År 1715 Topelius har kraftigt förkortat ett avsnitt om fyra sidor och moderniserat språket (jfr utgåvan 1865, s. 409–413).

163 Skagö Saggö.

164 »År 1717 den 8 Juni Topelius uppger oriktigt juni i stället för maj; han har komprimerat Löfvings framställning, »50 plåtar» och konungslig välvilja skall Löfving ha erhållit vid en audiens ett par veckor efter den föregående (Lähteitä ison vihan historiaan 1865, s. 440 ff.).

164 grefwe Liewen Hans Henrik von Liewen (1664–1733), generallöjtnant 1717.

164 resor gånger.

165 »Guds stora, underbara nåd [...] Amen». Förkortat och moderniserat (jfr Lähteitä ison vihan historiaan 1865, s. 455 f.).

169 landshöfdingen Tiesenhausen Sannolikt Otto Johan von Tiesenhausen, som 1717 utnämndes till lagman eller vicelandshövding i Österbotten (de ryska ockupationsmyndigheterna tillsatte lagmän för att överta de svenska landshövdingarnas uppgifter; deras överordnade i Åbo, den högsta civila styresmannen, hade titeln landshövding). Se Hilding Klingenberg, Repression och legitimering – rysk maktutövning i Åbo generalguvernement 1717–1721, 2009, s. 127 f. och uppslagsorden »lagman», »landshövding», Förvaltningshistorisk ordbok, fho.sls.fi 2016.

169 I Limingo [...] bortförde i fångenskap. Uppgiften troligen efter en förteckning över »af Fienden» mördade och tillfångatagna »manskap, Qvinnor och Barn» i Österbotten 1714 och senare i Lähteitä ison vihan historiaan 1865, s. 390. Enligt den uppgår antalet dödade i Limingo dock till 2 124.

170 på engång samtidigt.

171 konung Dawids ord i den 141:sta psalmen Ps. 141:7–8.

171 med 138:de psalmens ord Ps. 138:7–8. Förkortat.

173–174 flykting [...] blott falla kunde han» Citatet: Tegnér, »Carl XII. På Hans Minnesfest 1818», Smärre Samlade Dikter I, 1828. I föreläsningarna citerar Topelius också Tegnér och beskriver Karl XII som flykting: kungen var »’i med- och motgång lika, sin lyckas öfverman.’ Och derföre bar flyktingen i Turkiet sitt hufvud lika högt, som segraren vid Narva.» (Föreläsningar, 7/12 1865).

Rubrik Den gamle knekten Topelius återger stroferna 1–6, 8 och 25 (den sista) efter Skaldestycken (1810).

175 länder kommer.

176 blårock Karolinerna hade blå uniformsrockar.

176 War ej för dagens fänrik gjord Franzén kommenterar själv denna vers med en anekdot om en gammal karolin som av Gustav III tillfrågades om sin ålder och svarade: »Ers Majestät! [...] jag var fänrik 1716, och då gjordes inga fänrikar i vaggan» (vilket anspelar på de officersfullmakter välsituerade familjer kunde köpa åt unga söner).

179 öfrig överlevande.

Faksimil