185. Kejsar Alexander den 1:ste och Borgå landtdag.

Sjette Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid

Lästext

Ett fel har uppstått. Lästexten kunde inte hämtas.

Kommentar

Kommentar

stycke – textställe – kommentar

1 grefve Lillienstedt Johan Lillienstedt, före adlandet 1690 Paulin (1655–1732), rikskansliråd 1719–1720; fullmäktige vid fredsförhandlingarna i Nystad 1721.

2 underlig besynnerlig.

3 Ulrika Eleonora Ulrika Eleonora d.y. (1688–1741), svensk drottning 1719–1741.

3 Fredrik af Hessen Fredrik I (1676–1751), svensk kung 1720–1751; lantgreve av Hessen-Kassel 1730–1751.

5 Denna 1734 års lag utgafs år 1759 äfven på finska språketRuotzin waldacunnan laki hywäxi luettu ja wastan otettu herrain päiwillä wuonna 1734, övers. Georg Salonius, som själv bekostade tryckningen.

5 Denna 1734 års lag [...] har alltsedan värnat alla medborgares frihet och rätt. Ordet medborgare i den här, numera gängse betydelsen vann insteg på 1800-talet (jfr undersåtar) och Topelius återkommer till medborgarnas friheter, rättigheter och skyldigheter också i kapitlen »Om vårt lands grundlagar» och »Om samhället och styrelsen».

6 sände hit skicklige män [...] till dess förbättrande Riksdagen tillsatte kommissioner för att få förvaltningen och ekonomin i Finland på fötter efter kriget och ockupationen. Lagmannen och hovrättspresidenten Germund Cederhielm (1661–1741) var ordförande i kommissionen för återuppbyggnadsarbetet i Åbo, Björneborgs och Tavastehus län och landshövdingen och riksrådet Gustaf Bonde (1682–1764) ledde motsvarande kommission för östra Finland.

6 skicklige här: kompetenta.

8 giftade gifte.

14 ansåg gudsfruktan vara all vishets begynnelse Ps. 111:10.

17 Ryssarne [...] styras af främlingar. Efter Peter den stores död 1725 var kejsarinnan Anna Ivanovnas tyske minister och gunstling Ernst Johann von Biron (1690–1772) Rysslands faktiske härskare 1730–1740. Han störtades efter att han blivit förmyndarregent för den minderåriga Ivan VI.

18 General Wrangel Carl Henrik Wrangel af Adinal (1681–1755), överste för Skaraborgs regemente 1739, förde befäl över en 4 000 man stark avdelning av svenska armén i Finland 1741.

18 general Buddenbrock Henrik Magnus von Buddenbrock (1685–1743), generallöjtnant, ställföreträdande överbefälhavare för trupperna i Finland 1740–1742.

19 fältherren Lewenhaupt Charles Emil Lewenhaupt (1691–1743), lantmarskalk, general.

19 sträcka gevär tecken på kapitulation, lägga ned gevär.

20 Under detta krig, som kallades »lilla ofreden» eller »husar-åren» Den gängse benämningen är hattarnas krig.

22 »taga rikets förlorade landskap tillbaka inom sjelfva riket» Citatet, som Topelius tillskriver Horn, har inte gått att belägga.

25 År 1766 införde ständerna tryckfriheten [...] förgått sig. Topelius höga värdering av tryckfriheten framgår av ett brev till hustrun från Bryssel den 4 juni 1856: »… der stodo vid uppgången [i deputeradeförsamlingen] fyra sköna marmorstatyer med följande afundsvärda inskrifter: religionsfrihet, tryckfrihet, lärofrihet, associationsrätt.» Han återger besöket och känslan av skam över att inte leva i ett land med tryckfrihet i ett resebrev i Helsingfors Tidningar den 31 januari 1857, och behandlar tryckfrihetslagstiftningen i Sverige i föreläsningarna vårterminen 1866.

25 samvetsfriheten religionsfriheten, eller snarast rätten för invånare i ett land att fritt bekänna sig till vilket kristet samfund de önskar.

26 »Pommerska krig» Pommerska kriget, Sveriges krig mot Preussen 1757–1762, del av sjuårskriget 1756–1763.

27 Augustin Ehrensvärd Augustin Ehrensvärd (1710–1772), överbefälhavare i Finland 1769, fältmarskalk 1772; fortifikatör, skärgårdsflottans och Sveaborgs skapare.

27 »omgifven af sina verk» Topelius citerar inskriptionen på gravmonumentet på Sveaborg: Ehrensvärd vilar »omgifven af sina verk, Sveaborgs fästning, Arméens flotta».

Rubrik Gustaf den 3:dje Gustav III (1746–1792), svensk kung 1771–1792.

30 Adolf Fredrik Adolf Fredrik (1710–1771), furstbiskop av Lybeck 1727–1750, utsågs till svensk kronprins med arvsrätt 1743, svensk kung 1751–1771.

30 Lovisa Ulrika af Preussen Lovisa Ulrika (1720–1782), syster till Fredrik den store, svensk drottning 1751–1771.

30 måste af ständerna mottaga sina barns lärare De kungliga barnens lärare valdes av ständerna.

37 storskiftet Avsikten med jordreformen, som pågick i decennier från 1750-talet, var att fördela odlingsjorden i mera sammanhängande enheter. I Finland inbegrep den även en uppdelning av oskiftade skogsmarker.

37 penningeväsendet ordnades En handels- och finansexpedition upprättades och en rad åtgärder genomfördes; mest betydande var myntrealisationen 1776–1777 då sedlar inväxlades till halva namnvärdet, landet återgick till silvermyntfot och riksdaler blev huvudmynt.

37 pinbänken sträckbänken.

39 Inom det kungliga huset [...] ömsesidiga beskyllningar Med kungliga huset avses här den kungliga familjen; konflikterna mellan Gustav III och modern Lovisa Ulrika var tidvis svårartade.

41 grundlagen tillät ej konungen börja ett anfallskrig [...] svenska området Topelius yttrar sig om krigsutbrottet också i en föreläsning den 23 april 1866: »när sinnena voro väl förberedda, inträffade den maskrad vid f. gränsen, som var den synliga orsaken till krigets utbrott». Senare forskning har däremot framhållit att även om kungen hade planerat en provokation kom planen inte till utförande eftersom en rysk patrull tog sig in på svenska sidan.

43 Göran Magnus Sprengtporten Göran Magnus Sprengtporten (1740–1819), generalmajor, övergick i rysk tjänst 1786.

43 inrättat dess första kadettskola På överste Sprengtportens förslag grundades Haapaniemi kadettskola i Rantasalmi 1781. Sprengtporten hade redan på 1770-talet lett en inofficiell officersutbildning på överstebostället Brahelinna i Kristina (Kurt Jern, »Gustav III och Finland», 2001, s. 405).

44 Hästesko Johan Henrik Hästesko af Målagård (1741–1790), överste och chef för Åbo läns regemente 1787, dömd för delaktighet i Anjalaförbundet och för samröre med fienden och avrättad.

48 Det var icke någon afgörande strid, [...] berömda hjeltebragder. I en föreläsning den 3 maj 1866 preciserar Topelius: »i krigshistorien finnas icke många ex. uppå att en trupp utan skydd af befästningar försvarar sig 23 timmar utan afbrott emot en betydligt öfverlägsen fientlig styrka och slutl. drifver den tillbaka».

52 maskrad maskerad.

53 En af dem tog förgift Ture Johan Bielke som avled den 22 mars 1792, varvid den friherrliga grenen Bielke utslocknade.

55 som Fänrik Stål, att »det var synd om sådan ståtlig kung». »Gamle Hurtig», Fänrik Ståls sägner (1848) – Runeberg låter en gammal soldat från Gustav III:s tid fälla omdömet.

56 ett finare umgängessätt [...] äfven hos prester, borgare och sådane bönder, som umgåtts med herremän. Jfr Topelius karaktäristik av farbrodern, läkaren Gustaf Toppelius (1786–1864) som hade varit verksam i Stockholm på 1810-talet och sades representera det gustavianska umgängesvettet: ständigt human, mot hög och låg lika förekommande (nekrolog av Topelius i Helsingfors Tidningar 15/2 1865).

58 hertig Karl Karl XIII (1748–1818), förmyndare för Gustav IV Adolf 1792–1796; kung av Sverige 1809–1818, av Norge (Karl II) 1814–1818.

58 Alcibiades Alkibiades (ca 450–404 f.Kr.), politiker och militär som genom charm och vältalighet blev populär i Athen. Alkibiades skildras som ett slags övermänniska i antikens litteratur.

59 Alla hoppades bättre tider Formuleringen kvarstår i alla upplagor under Topelius livstid men ändrades till »hoppades på» i den omarbetade tionde upplagan (1903 och 1905).

68 Jakob Freses klagande visor redan i Karl den 12:tes tid Den varmt religiöse Frese (ca 1690–1729) drabbades varje vårvinter av feberfrossa och skrev mellan 1712 och 1728 årligen »Verser i sjukdom vid åtskilliga vårtider», där han full av förtröstan ställer sin sjukdom mot naturen som vaknar till nytt liv.

68 Gustaf Filip Creutz [...] vackra skaldestycken Gustaf Philip Creutz (1731–1785) var skald och diplomat, känd främst för »Atis och Camilla» (1761).

69 konstiga konstfulla.

69 vid 21 års ålder [...] redan vida berömd Franzén (1772–1847) debuterade i Stockholms Posten 1793 med dikten »Människjans anlete», en viktig förelöpare till romantiken i svensk litteratur.

72 En minnesvård öfver honom uppreses i Uleåborg med bidrag från hela Finland. Insamlingen pågick 1875. Porträttbysten av Erland Stenberg (1838–1896) avtäcktes invid kyrkan i Uleåborg i juni 1881.

75 stångpiskor mansfrisyrer där håret samlas till en fläta i nacken och omviras med band.

78 grefve Buxhövden Friedrich Wilhelm von Buxhoevden (1750–1811), rysk general och överbefälhavare i Finland 1808–1809.

79 »Den frös och svalt och segrade tillika.» Runeberg, »Fänrik Stål», Fänrik Ståls sägner (1848): »Jag såg ett folk, som kunde allt / Blott ej sin ära svika, / Jag såg en här, som frös och svalt / Och segrade tillika».

81 Helsingfors blef för andra gången vittne till 1742 års förödmjukelse Hären kapitulerade utan strid i Helsingfors också under hattarnas krig 1742.

84 den tappre, gladlynte, skäggige Kulneff Jfr Runebergs porträtt av generalmajoren Kulneff i dikten med samma namn, där samma egenskaper betonas, i Fänrik Ståls sägner (1848).

87 Roth och Spof Jacob Johan Roth (1772–1839) och Carl Johan Spoof (1773–1808), fältväblar vid Björneborgs regemente och partigängare.

96 Finlands frånskiljande var en historisk nödvändighet [...] en naturligare gräns Med stöd av begreppen historisk nödvändighet och naturlig gräns får Topelius 1809 att framstå i en både förutbestämd och pragmatisk dager. Det är en uppfattning han hade odlat länge, i föredraget »Äger Finska Folket en Historie?» säger Topelius redan på 1840-talet att det inte var av en slump, »utan enligt den allgoda vishets beslut, som för sina stora skiften väljer de tidpunkter, då allt är dertill förberedt, lösrycktes Finland» från sin 600-åriga förbindelse med Sverige (1845, s. 212). I föreläsningen om »Finlands naturliga gränser» den 16 oktober 1861 framhåller han: »En dunkel naturinstinkt drifver folken att gruppera sig, att sluta sig tillsamman i massor, betingade [av bl.a.] geografins bestämda anvisning. Der folkenheten icke motsvaras af en geografisk enhet, eller m. a. ord naturliga gränser, der blir alltid det nationela sambandet svagare och faran större att sprängas af yttre påtryckning.».

97 uppvärmas af minnet, och då kommo »Fänrik Ståls Sägner» minnet av Sveriges och Finlands gemensamma (krigs)historia. Merparten av dikterna i Fänrik Ståls sägner förankrar Runeberg i kriget 1808–1809, men med »På Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar» i »Björneborgarnas marsch» anspelar han på Narva 1700, på Karl XII:s eller Karl X Gustavs krig i Polen och på slagen 1631 och 1632. Se även kommentaren till »Soldatgossen» nedan.

99 konungen [...] »fähund» Runebergs porträttdikter har ofta personnamn eller en yrkesbeteckning som titel, och Topelius räknar här och i följande stycke upp 29 av de 34 dikterna, här: »Konungen» och »Trosskusken», generalen förekommer i »Fänrikens marknadsminne» och benämningen fähund i »N:o Femton Stolt».

100 folksången nationalsången.

Rubrik Soldatgossen Dikten inleder den andra samlingen av Fänrik Ståls sägner (1860). När Topelius i läseböckerna tar in andra dikter av Runeberg sätter han ut författarnamnet, men här undantagsvis titeln på diktsamlingen. Texten återges med ändringar i interpunktionen, och Runebergs »Men mor» i vers 23 återger Topelius med »Min mor» och »Lappos slätt» (vers 25) med »Lappos fält».

106 Min fader slöt på Lappos fält, [...] Han var från Carols tid. Ortnamnen anspelar på strider, från Lappo den 14 juli 1808 över Uttis 1789 till slaget vid Willmanstrand 1743. Carols – Karl XII.

110 Fänrik Ståls Sägner Vanligen återger Topelius författarens namn, men i det här fallet vill han tydligen inprägla titeln på Runebergs två samlingar, 1848 och 1860.

114 »deputation» Finska deputationen 1808–1809, under ledning av Carl Erik Mannerheim (1759–1837).

115–116 »Wi Alexander [...] Alexander.» Topelius har moderniserat stavningen obetydligt. Alexander I:s regentförsäkran 26.3.1809 (RA/Statssekretariatets arkiv, akt 8/1809).

115 oförryckta oförändrade, orubbade.

119 frågor, dem kejsaren förelagt. frågor som kejsaren framställt för att de skulle behandla dem, godkänna dem.

119 »vakansafgift» avgift som erlades till kronan när en militär tjänst inte besattes (eftersom indelningssystemet hade avvecklats).

120 »Detta ädla och redliga folk [...] medföra.» Alexander I:s tal vid lantdagens avslutande 19 juli 1809. Regenten höll talet på franska och generalguvernören Göran (Georg) Magnus Sprengtporten läste upp den svenska översättningen. Särskilt formuleringen »Upphöjdt […] bland nationernas antal» åberopades under 1800-talet som belägg för Finlands förändrade status jämfört med svenska tiden, se Topelius nedan: »det förra svenska landskapet Finland».

122 »Gamla Finland» Benämningen avser de delar som Sverige avträdde till Ryssland i fredssluten 1721 och 1743 och avspeglar ett ryskt perspektiv jämfört med de »nya» delar, d.v.s. resten av Finland som tillkom 1809.

124 två krig stora nordiska kriget 1700–1721 och hattarnas krig 1741–1743.

124 som efter år 1617 som efter freden i Stolbova 1617.

125 Han, som engång hade bortskänkt Finland Topelius anspelar på kejsarmötet i Tilsit 1807 och uppfattningen att Finland skulle ha nämnts i överenskommelsen mellan Alexander och Napoleon, vilket inte torde ha varit fallet.

126 storfursten Nikolai Nikolaj I (1796–1855), rysk kejsare 1825–1855.

126 Mikael Speranski Michail Michailovitj Speranskij (1772–1839), ämbetsman, Alexander I:s rådgivare, statssekreterare, föredragande för finska ärenden och kansler för akademin i Åbo.

126 Robert Henrik Rehbinder Robert Henrik Rehbinder (1777–1841), ministerstatssekreterare, verkligt geheimeråd 1834, tf. kansler för universitetet 1826–1841.

126 Jakob Tengström Jacob Tengström (1755–1832), biskop i Åbo 1803–1817, ärkebiskop 1817–1832.

128 Under några år fick intet annat tryckas på finska [...] hushållning. Censurförordningen 1850 som inskränkte finskt tryck till religion och ekonomi började tillämpas mindre strängt i slutet av 1850-talet och avskaffades 1860.

131 skirat renat (genom upphettning).

131 professor Hällströms Gustaf Gabriel Hällström (1775–1844) var en internationellt känd fysiker och professor i fysik 1801–1844.

136 Thronföljaren Alexander Alexander II (1818–1881), rysk kejsare, storfurste av Finland 1855–1881, kansler för Kejserliga Alexanders Universitetet 1826–1855.

139 F. W. Pipping Fredrik Wilhelm Pipping (1783–1868), professor i lärdomshistoria 1814–1837, bibliotekarie 1814–1845; utgav den första särskilda katalogen över böcker som getts ut i Finland: Förteckning öfver i tryck utgifna skrifter på Finska, äfvensom öfver några andra arbeten, innehållande någon uppsats på detta språk, eller annars ledande till dess kännedom (1856−1857) och Några­ historiska underrättelser om boktryckerier i Finland I–VIII (1842–1867).

139 W. G. Lagus Wilhelm Gabriel Lagus (1786–1859), professor i allmän lagfarenhet 1823–1852, professor i civillagfarenhet och romersk rätt 1852–1858, rektor 1845–1848, kansliråd 1849, historieforskare, författade och utgav bl.a. Handlingar och uppsatser rörande Finlands kyrko-historia 1–5 (1840–1850), Bidrag till kännedom af Finlands geografi i äldre tider (1852).

139 A. I. Arvidsson Adolf Ivar Arwidsson (1791–1858), docent i historia i Åbo 1817–1822, utgav det kortlivade Åbo Morgonblad som indrogs av censuren och han själv avskedades från docenturen. Kungl. bibliotekarie 1843, författade och utgav bl.a. Lärobok i Finlands historia och geografi (1832), Svenska fornsånger 1–3 (1834–1842), Svensk bibliographi (1829–1843), Handlingar till upplysning af Finlands häfder I−X (1846−1858).

139 G. Rein Gabriel Rein (1800–1867), professor i historia 1834–1861, universitetets rektor 1848–1858. Rein var Topelius lärare, hans postumt utgivna Föreläsningar öfver Finlands historia I–II (1870–1871) är den första helhetsframställningen av Finlands historia fram till 1809.

139 M. Akiander Matthias Akiander (1802–1871), lektor i ryska vid universitetet 1834, professor i ryska språket och litteraturen 1853–1867, forskade i bl.a. kyrko- och skolhistoria. Sammanställde »Utdrag ur ryska annaler» (i tidskriften Suomi, 1848), som Topelius anlitade för föreläsningarna.

139 J. F. Kajan Prästen Johan Fredrik Cajan (1815–1887) var den första som författade en framställning av Finlands historia på finska, Suomen Historia, koetteeksi kerrottu lyhykäisessä järjestyksessä. Den utkom som bilaga till tidskriften Mehiläinen 1839–1840 under pseudonymen J. F. Kainonen. Av den mer omfattande Suomen historia utkom endast första delen (1846).

139 G. Z. Forsman Georg Zacharias Forsman (1830–1903), känd under författarnamnet Yrjö Koskinen, professor i allmän historia 1863. Oppikirja Suomen kansan historiassa utkom 1869–1873, översättningen till svenska Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar 1874. Fennomanen Forsmans syn på Finland i förhållande till Sverige och till Ryssland delades inte av svensksinnade och liberala.

139 J. V. Snellman, [...] som sakförare för en ny tid Johan Vilhelm Snellman (1806–1881) var hegelian, fennoman och publicist (Saima 1844–1846, Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1847–1849, 1855–1863). Han formulerade finskhetsrörelsens program och genomdrev som senator att finskan blev jämställd svenskan som officiellt språk (språkreskriptet 1863). I Läran om Staten (1842) betonar han bildningsnivåns betydelse för samhällslivet och nationen, liksom Topelius genomgående i Boken om Vårt Land.

139 G. Avellan Gustaf Adolf Avellan (1785–1859), jurist, språkforskare, översättare från tyska och engelska till svenska och finska; avhandlingen Reflexioner öfver engelska språkets upphof och bildning (1827) är den första i Finland om engelskan. Avellans omfattande artiklar »Om finsk språkriktighet» (1850) och »Kritik öfver sättet att i Finskan uttrycka begreppet om tid» (1850) trycktes i Suomi.

139 K. A. Gottlund Carl Axel Gottlund (1796–1875), skriftställare, etnograf och lektor i finska språket vid universitetet 1839–1875. Hans ambitioner att i populära skrifter som Otawa I–II (1828–1832) utveckla finskan som bildningsspråk var inte framgångsrika.

139 E. A. Ingman Erik Alexander Ingman (1810–1858), barn- och förlossningsläkare, översatte bl.a. första sången av Iliaden till finska 1832, med bibehållande av hexametern. Ingman var pionjär också när han publicerade en medicinsk artikel på finska i Finska läkaresällskapets handlingar 1849.

139 J. Judén Jacob Judén (1781–1855) författade på svenska artiklar om finska språket och Anteckningar af Tankar uti Warianta Ämnen (1827) och på finska dikter, en abc-bok med handledning för lärare m.m. under namnet Jaakko Juteini. Han promoverades till hedersdoktor 1840 för sina insatser för finska språket.

139 G. Renvall Kyrkoherden Gustaf Renvall (1781–1841) sammanställde ordboken Suomalainen Sana-Kirja. Lexicon Linguae Finnicae (1823–1826) och gjorde som språkforskare stora insatser för att förenhetliga det finska skriftspråket.

139 R. v. Becker Reinhold von Becker (1788–1858), grundade och redigerade Turun Wiikkosanomat 1820–1821, författade Finsk Grammatik (1824), translator i finska i senaten 1829–1856.

139 G. A. Wallin Orientalisten Georg August Wallin (1811–1852) gjorde flera omfattande forskningsresor i Mellanöstern på 1840-talet.

139 J. J. Nordström skref de svenska samhällslagarnas historia Johan Jakob Nordström (1801–1874) var professor i folk- och statsrätt samt nationalekonomi 1834–1846, hans Bidrag till den svenska Samhälls-författningens historia, efter de äldre lagarne till sednare hälften af sjuttonde seklet utkom 1839–1840.

139 G. G. Hällström, som mätte vattnets täthet Den internationellt renommerade fysikern Gustaf Gabriel Hällströms »Undersökning om Vattens Volum-förändring af värme, och bestämmelse af den varme-grad, hvarvid vattnets täthet är störst» trycktes i Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens handlingar 1823 och utkom också i översättning i en tysk respektive fransk vetenskaplig serie.

139 F. W. Argelander, som uträknade solens rörelse framåt i verldsrymden Friedrich Argelander (1799–1875) var professor i astronomi vid universitetet i Helsingfors 1828–1836 och vid Friedrich Wilhelms Universität i Bonn från 1836. Studien »Ueber die eigene Bewegung des Sonnensystems» publicerades i Kejserliga Vetenskapsakademiens i St Petersburg handlingar 1837.

139 K. R. Sahlberg, som beskref landets insekter Carl Reinhold Sahlberg (1779–1860) var professor i zoologi och botanik; förteckningen över Finlands insekter, Dissertatio entomologica Insecta Fennica enumerans I–II består av 51 avhandlingshäften (partiklar) som utkom 1817–1839. Topelius var väl förtrogen med verket, han hade opponerat på två partiklar och försvarat en (7/5 1836 och 13/4 1839 resp. 16/5 1838, se Dagböcker 1832–1840, 1842 ZTS XXI: 1–3 [2018]).

139 J. J. Nervander [...] magnetismens utbredning på jordytan Nervander (1805–1848) verkade för inrättandet av universitetets magnetiska observatorium och blev föreståndare för det 1838, senare också professor i fysik. De magnetiska och meteorologiska mätningarna under Nervanders ledning väckte uppmärksamhet också internationellt. De sammanställdes och publicerades efter hans död: Observations faites à lobservatoire magnétique et météorologique de Helsingfors, sous la direction de J. J. Nervander I−IV (1850−1852) (Peter Holmberg, »Johan Jakob Nervander» 1998, s. 42 ff.).

139 Finska Wetenskaps societeten Finska Vetenskaps-Societeten (Societas Scientiarum Fennica) grundades 1838.

139 som hade en ny lifsfläkt [...] från Savolaks och Österbotten Den pietistiska väckelse som nådde både de österbottniska städernas borgerskap och det lägre prästerskapet på 1830- och 1840-talen betraktades då som samhällsvådlig. Att Topelius i en skolbok kan uttrycka sig så positivt om denna icke-læstadianska väckelserörelse visar hur snabbt den assimilerades i kyrkan.

Rubrik kriget mot sjömakterna Krimkriget eller orientaliska kriget, jfr nedan där Topelius nämner dels sjömakterna England och Frankrike, dels Krim som krigsskådeplats.

142 vid Gamlakarleby, blefvo de slagne tillbaka Det var ortsbor som gjorde motstånd och slog tillbaka angreppet den 7 juni 1854.

144 6 lispunds vigt drygt 50 kg.

144 springa här: sprängs.

Rubrik Kejsar Alexander den 2:dre och Helsingfors landtdag 1863. Kapitlet har stegvis utökats av Topelius (se även kommentar till »värnepligt»). I fjärde upplagan (1883) har ett stycke tillfogats slutet: »Den 25:te årsdagen af Alexander II:s uppstigande på thronen firades den 2 Mars 1880 med glädje och tacksamhet af allt Finlands folk. Ett år derefter, den 13 Mars 1881, föll den älskade kejsaren, till Rysslands och Finlands stora sorg, för missdådarens brottsliga hand. Efter honom uppsteg på thronen hans son Alexander III, hvilken Gud förläne sin nåd att fullborda företrädarens verk till folkens lycka.» I sjunde upplagan (1894) tillkom: »Den 29 april 1894 restes i Helsingfors, med frivilliga bidrag från hela landet, det tacksamma finska folkets ärestod till Alexander II:s minne.»

148 billig skälig, rimlig.

148 Slutligen har han infört »värnepligt» [...] för fäderneslandet. Allmän värnplikt infördes i Finland 1878. I artikeln »Lifsfrågor och språkfrågor» konstaterar Topelius att elementarskolorna visserligen undervisar i Finlands historia, geografi, statistik och litteratur, men han undrar vad eleven vet om sina plikter mot fäderneslandet. Har man någonsin »förklarat för honom hans pligt […] att personligen värna sitt land i farans stund», med vapen i hand (1867, s. 97).

148 »värnepligt» Ordet värnplikt (från ty. Wehrpflicht) var nytt i svenskan på 1870-talet, det första belägget är från 1862. Citattecknen markerar att det är fråga om ett nytt begrepp som Topelius antar är obekant för läsarna. I tredje upplagan (1879, s. 398) har sist i kapitlet tillagts »Landtdagen 1877–1878 har sedermera reglerat värnepligten för Finland.», i fjärde upplagan (1883, s. 400) ändrat till »Senare landtdagar hafva infört andra förbättringar. Och nu påbjuder värnepligten, att hvarje finsk man bör, under vissa år af sin ungdom, vara beredd att försvara fäderneslandet.»

149 mjölmattor fyrkantiga mjölbalar, hårt packade i säckvävsmattor.

150 Sedan Pehr Brahes tid [...] generalguvernören grefve Berg Om denna mening säger Topelius tio år senare att han i Boken om Vårt Land har »gjort rättvisa åt denne på sin tid märklige mans förtjänster […]. Det var fart i honom, dag och natt; han uttröttade alla sina underlydande, han fjäskade och förgick sig, men han uträttade på sex år mer än andra på tjugo» (Självbiografiska anteckningar 1922, s. 181). Berg var generalguvernör 1854–1861 och gjorde sig impopulär bl.a. genom censuringripanden som Topelius och Helsingfors Tidningar drabbades av.

150 L. G. von Haartman [...] penningeväsen i ett förträffligt skick Lars Gabriel von Haartman (1789–1859) var chef för finansexpeditionen och viceordförande i senatens ekonomidepartement (motsvarande finansminister). Han effektiverade tullväsendet och var engagerad i bygget av Saima kanal för att stärka handeln på Ryssland.

150 F. Langenskiöld uttänkte mark och penni Senatorn Fabian Langenskiöld (1810–1863) var chef för senatens finansexpedition. Han fortsatte den myntreform som påbörjats av L. G. von Haartman. Genom kejserligt manifest fick Finland en egen myntenhet, mark, 1860.

150 J. V. Snellman [...] införde det nya myntet i rörelsen. Langenskiöld dog kort efter införandet av marken och efterträddes av Snellman. Sedlar i mark förekom redan 1860. Myntreformen 1865 införde silvermyntfot och mynten togs i bruk 1866. – Snellman kritiserades för långsamma insatser under nödåren.

153 Hvarje stad och församling fick sin sjelfstyrelse (kommunalordning). Ny kommunal förvaltning ersatte sockenstämman 1865 och för städernas del skedde motsvarande förändring 1873.

153 Bränvinsbränningen lemnades åt fabrikerna Husbehovsbränningen avskaffades 1866.

154 nya kyrkolagen Kyrkolagen 1869 var ämnad att ge kyrkan full frihet i dess inre angelägenheter.

154 främmande trosbekännares rätt Med främmande trosbekännare avsågs protestantiska minoriteter, och genom dissenterlagen 1889 fick de rätt att fritt utöva sin religion.

Rubrik Om vårt lands grundlagar Framställningen av lagarnas väsen och Finlands styrelseskick är en grundkurs i samhällslära där Topelius kraftigt understryker laglighet och konstitutionalism. Kapitlet kvarstod under hans livstid, med aktualiseringar. I tionde upplagan (1903) finns det inte p.g.a. censuringrepp, men kunde tas in på nytt 1905 (se inledningen, stycke 114).

160 gömma beskydda, bevara.

160 vrångvisa orättvisa.

160 tromans värdighet hög ämbetsmans rang.

161 För: och säk:akten Förenings- och säkerhetsakten.

161 beskrifna här: nedskrivna.

168 Albert Ehrenström Johan Albrekt Ehrenström (1762–1847) var ordförande för Helsingfors nybyggnadskommitté 1812–1825.

168 Arkitekten Engel Carl Ludvig Engel (1778–1840) planerade som arkitekt för Helsingfors nybyggnadskommitté 1816–1824 de offentliga byggnaderna i Helsingfors enligt Ehrenströms plan och var chef för intendentskontoret 1824–1840.

169 gaslågorna gatubelysning med gas hade börjat användas i Helsingfors i november 1860.

170 fala mutbara.

172 med husbondevälde med husbondens makt, en husbonde var i stort sett enväldig på sitt hemman.

172 trifvas utvecklas.

174 Hvarje år [...] tryckes på svenska och finska en bok, som kallas »Finlands Statskalender». Finlands statskalender utkom första gången 1811 och parallellt på finska sedan 1869.

176 Prokuratorn motsvarar justitiekanslern.

181 Saima kanal, som var påbörjad för 350 år sedan Jfr kapitel 144 i femte läsningen, stycke 36. Topelius anspelar på de grävningsarbeten som Pontus de la Gardie lär ha låtit utföra, i så fall i början av 1580-talet.

182 »Forsarnes baron», Karl von Rosenkampf Carl Rosenkampff (1793–1846), var chef för Strömrensningskåren, vilket inbegrep kanalarbeten, och gjorde planen för Saima kanal. Han reste i arbetet i hela landet och kallades av allmogen »koskiparoni», forsbaronen.

182 Nils Erikson Ingenjören Nils Ericson (1802–1870), hade lett ombyggnaden av Trollhätte kanal 1838–1844 och var teknisk överdirektör vid byggandet av Saima kanal 1846–1855.

184 brukspatron Arppe Nils Ludvig Arppe (1803–1861), fabrikör.

184 Nousiainen Gustav Nousiainen, smed, maskinskötare på Ilmarinen 1833.

188 Det var många omgångar förr, när man ville skicka ett bref med posten. Se Eliel Kilpeläs inledning till Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna (2018).

188 välstånd och bildning gå framåt. Efter stycket infördes en mening, markerad som ett eget stycke, från sjätte upplagan (1890): »Finska poststyrelsen är numera förenad med den ryska.» I den reviderade upplagan (den tionde, 1903 och 1905) kompletterades den: »… och våra gamla frimärken hafva blifvit utbytta mot andra, som likna de ryska.»

190 formän forkarlar, åkare.

191 de andliga och sedliga krafterna [...] veklighet eller deras högmod. Topelius understryker här religionen och moralen som motkrafter till jordiska begär eller huvudsynderna, de sju dödssynderna högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och likgiltighet. Formuleringen om folk som förgåtts visar på teorin om kulturepoker, d.v.s. att även nationer följer en organisk utveckling med födelse, utveckling som beror på hur de förvaltar sitt pund, och död.

192 statistik, eller statskunskap Liknande definitioner förekommer i samtida ordböcker. SAOB preciserar: »vetenskap som behandlar (i synnerhet politiska, sociala o. ekonomiska) rådande förhållanden inom en stat (med hjälp av siffror i tabeller o. d.), närmande sig eller övergående i betydelsen: modern statskunskap».

192 Sedan år 1865 [...] ett statistiskt embetsverk Statistiska centralbyrån. Parallellt med Boken om Vårt Land arbetade Topelius med bildverket En resa i Finland (1872–1874). Där ingår en statistisk översikt, mera omfattande än i läseboken, av byråns första chef Karl Emil Ignatius.

198 den 53:dje psalmen Ps. 55:23, en ändring till 55:te infördes först efter Topelius död.

202 har gudsfruktan [...] varit vishetens begynnelse anspelar på Ps. 111:10.

202 Mer än hundrade år [...] Den nu gällande skolordningen är af 1872. Den svenska skolordningen från 1724 gällde till 1843, se inledningen, stycke 14.

204 skolor för små barn från 3 till 8 års ålder Topelius var intresserad av barnträdgårdar enligt Fröbels koncept (jfr artikel i Helsingfors Tidningar 5/3 1856). Folkskolan förutsatte att eleverna redan kunde läsa och hade lärt sig det i hemmet eller i privata småbarnsskolor.

207 »Vårt Land» [...] fäderneslandet stod der, i sin storhet och skönhet, närvarande uti sången. »Vårt Land» framfördes vid studenternas majfest på en äng vid Gumtäkt gård. Topelius bidrog till att ge festen en mytisk betydelse, med ett reportage i Helsingfors Tidningar den 17 maj 1848 och än mer med dikten »Finlands Namn» (i Helsingfors Tidningar 20/5 1848, i Ljungblommor II 1850 och i utgåvan Ljungblommor, ZTS I, »Finlands Namn»).

208 bland hvilka icke ens tiggaren glömdes. [...] lifegen flicka under Katarina den 2:dra Topelius anspelar på tiggaren Aron i Elgskyttarne (1832), Kungarne på Salamis (1863), Kung Fjalar (1844) och Nadeschda (1841).

209 Lars Stenbäck, [...] ro i hans psalmer Stenbäck (1811–1870) blev pietist på 1830-talet och hade ett ambivalent förhållande till världslig dikt. Han lät i alla fall trycka ett urval Dikter I–II 1840 och kompletterade det senare 1850 och 1868. Stenbäcks Förslag till Psalmbok utkom 1866.

209 Julius Wecksell [...] förrän i glömskan. Josef Julius Wecksell (1838–1907), författare, känd för bl.a. dramat Daniel Hjort 1862; tillbringade sina sista 42 år på Lappvikens sjukhus, Finlands första mentalsjukhus.

209 Klas Flemings sångare, Fredrik Cygnæus, [...] konsten och fäderneslandet Cygnæus var professor i estetik och nyare litteratur, vältalare och essäist. Hans historiska läsdrama Claes Flemings tider utkom 1851.

209 den finska sången på finska Formuleringen visar på Topelius uppfattning om Finland som ett land med ett folk men två språk.

209 Oksanens »gnistor» (Säkeniä) August Ahlqvist (1826–1889), kritiker och författare, professor i finska, använde pseudonymen A. Oksanen. Säkeniä, kokous runoutta A. Oksaselta I–II utkom 1860 respektive 1868.

209 Suonio Julius Krohn (1835–1888), tidningsman, e.o. professor i finska och poet under pseudonymen Suonio.

209 Alexis Kivi [...] brinnande själ. Också Aleksis Kivi är en pseudonym, för Alexis Stenvall (1834–1872) som bröts ner psykiskt i slutet av sitt liv.

210 Tysken Engel och Svensken Chievitz Engel var chef för intendentskontoret och den svenska arkitekten Georg Theodor Policron Chiewitz (1815–1862) var verksam i Finland från 1850, som länsarkitekt i Åbo och Björneborgs län och stadsarkitekt i Åbo. Chiewitz ritade bl.a. Riddarhuset och det teaterhus i Helsingfors som stod färdigt 1860 och brann ner 1863.

210 Karl Sjöstrand Skulptören Carl Eneas Sjöstrand (1828–1906) flyttade efter studier i Stockholm, Köpenhamn och Rom till Finland och var lärare i skulptur vid Finska konstföreningens ritskola 1863–1904.

210 Walter Runeberg Walter Runeberg (1838–1920) studerade först i Helsingfors och Köpenhamn och sedan i Rom 1862–1876, och hade på 1870-talet börjat etablera sig som skulptör.

211 lärde [...] Isak Wacklin och Mikael Toppelius, målarekonsten i Stockholm Porträttmålaren Isak Wacklin (1720–1758) och kyrkomålaren Mikael Toppelius (1734–1821) var båda födda i Uleåborg och studerade i Stockholm. Toppelius var sedan lokalt verksam i Österbotten och östra Finland, medan Wacklin målade porträtt i Sverige, Danmark, England och Finland.

211 den förste fullt utbildade [...] Alexander Lauraeus Alexander Lauréus (1783–1823) studerade i Stockholm och blev känd som porträttmålare och senare för genrebilder och landskap. Från 1817 vistades han i Rom där han dog 1823, inte 1828 som Topelius uppger.

211 Robert Ekman, [...] trogna bilderna af det finska folket. Topelius varma och jämförelsevis utförliga beskrivning av den nyligen (1873) avlidne Robert Wilhelm Ekmans insats ska ses som ett försök till upprättelse; Ekman hade kritiserats av bl.a. Cygnæus för Kalevala-motiven.

211 Finska Konstföreningen Topelius var föreningens första sekreterare (1847–1869).

211 Magnus och Ferdinand von Wright [...] finska fåglar Konstnärsbröderna Magnus (1805–1868) och Ferdinand (1822–1906) von Wright är mest kända för landskap och fågelmotiv, Magnus von Wright var universitetets lärare i teckning.

211 Werner Holmberg [...] Adolf von Becker Alla de här nämnda konstnärerna studerade i Düsseldorf och alla utom Löfgren och Frosterus medverkade i bildverket En resa i Finland som utkom 1872–1874 med text av Topelius.

212 Ehrströms [...] Ingelius De här nämnda tonsättarna – Pacius undantagen – var självlärda och komponerade i första hand sånger för soloröst eller (mans)kör. Collan (1828–1871) och Ingelius (1822–1868) var musikkritiker, alla tonsatte dikter av Runeberg och alla utom Ehrström (1802–1850) dikter av Topelius. von Schantz (1835–1865) komponerade t.o.m. en kantat med kör, solokvartett och orkester till Topelius dikt »Ynglingens drömmar» (1858).

213 von Schoultz [...] Ida Basilier Sopranerna Johanna von Schoultz (1813–1863) och Ida Basilier (1846–1928) både studerade och uppträdde framgångsrikt utomlands. Johanna von Schoultz bana avbröts av sjukdom redan i slutet av 1830-talet.

213 (Es. 2: 16, 17) [...] allena skall hög vara. Det är fråga om ett sammandrag av Es. (Jes.) 2: 12–17.

Rubrik Suonios bön Suonio är pseudonym för Julius Krohn (1835–1888), och dikten är »Virsi kotimaan puolesta» (psalm för fosterlandet), Suonion Runoelmia. II, 1865, s. 32 f. Översättningen är Topelius. (Dikten togs sedan in i den finska psalmboken 1938 och i den svenska 1943.) Innehållet, om de små på jorden, om Guds egendomsfolk och bönen om att få tjäna Gud som föredöme för andra leder in på följande kapitel.

221 föregå gå i spetsen och ge ett gott exempel.

Rubrik Hemkomsten från skolan I kapitlet sammanfattar Topelius både innehållet och budskapet i Boken om Vårt Land. Formuleringen om folket som Gud ställt att bryta stenar vid världens ände tangerar föreställningen om finska folket som utpost i norr, där det kämpar mot klimatet, och i öster där det försvarar den europeiska civilisationen – ett tema som Topelius utvecklar i föreläsningarna (bl.a. 31/1 1867). I det nästsista stycket komprimerar han sin uppfattning om finska folket som utvalt av Gud för det historiska uppdraget att förmedla den västerländska civilisationen, kristendomen underförstådd, till de finska folkspillrorna (»bortkomne stamförvandter») inom det ryska riket. Finlands anslutning först till Sverige och sedan till Ryssland ses som led i den gudomliga planen. – Topelius anknyter här till en av flera europeiska tänkare odlad föreställning om sitt folk som utvalt, bl.a. Fichte, Saint-Simon, Hugo och Michelet, och på svenska Lorenzo Hammarsköld, Almqvist och Israel Hwasser (se Forsgård, I det femte inseglets tecken, 1998, s. 115 ff.).

225 Hvad allt har jag icke lärt och sett [...] det obegripliga ordet vårt land! Jfr kapitel 3 »Fäderneslandet».

226 Solgrim [...] omskapade det till en lustgård Se kapitel 5 »Konungens gåfwor».

227 Och detta folk [...] bryta stenar vid verldens ände, hvad jag älskar det i dess lugna kraft! Jfr kapitel 71 »Matti»: »Gud välsigne den breda näfven och det ärliga hjertat! Matti har sina fel, Matti har sitt hufvud för sig, men när Vår Herre vill bryta stenar på jorden, skickar han Matti till stenbacken.»

Rubrik Psalm för Fäderneslandet Psalmen, författad 1855, har nummer 321 i Runebergs psalmboksförslag som utkom 1857, och 361 i den svenska psalmbok för Finland som godkändes 1886. Numreringen av stroferna här har antagligen gjorts i anslutning till konventionen i psalmböckerna. Texten är Runebergs egen parafras på »Vårt land», som Topelius hade tagit in redan i Naturens Bok.

231 Allt hvad vi skatte dyrt och kärt. Versen ändrades av teologiska skäl till »Hwad wi på jorden skatte kärt» av psalmbokskommittén 1868, och står i den formen i psalmboken från 1886. Trots att Topelius var medlem i kommittén valde han att i läseboken återge Runebergs formulering.

236 Andes Topelius (och psalmboken 1886 och senare) har ändrat Runebergs Andas till Andes.

Fotnot F. Pacius Fredrik Pacius (1809–1891), kompositör och dirigent; universitetets musiklärare 1834–1869, professors titel 1860.

Faksimil