3. Tidigare än förr bebådar Sylvia vårens ankomst
Kommentar
Kommentar
Dikten trycktes i Helsingfors Tidningar 23/4 1856, och blev den sista av Topelius tjugo Sylvia-visor. De två andra »nya» Sylvia-visorna är »Under Rönn och Syrén» och »Fågelperspektiv» som ingår i Sånger 1860.
Om Sylvias visor, se Ljungblommor III och kommentar till Sylvias visor.
Nya Sylvia-visor.
3. Tidigare än förr bebådar Sylvia vårens ankomst.
I himmelens blå,
Der vindarna gå
Och skyarna skämta
Med stjernorna små,
5Jag klingande far
På vingarnas par
Och bådar den kommande vårens dar.
Min ton är så ren
Som morgonens sken
10På sjöarnas speglar
Och skogarnas gren.
Min sång är så glad
Som källornas bad
Och vårarnas dagg uppå sippans blad.
15All sorgernas makt
Och hat och förakt
Fördunsta som dimmor
I morgonens prakt.
De dignande qval
20I skuggornas dal
Förgäta sitt vemod i vårens sal.
O menniskobarm,
När öde och arm
Du klappar dernere
25Af smärta och harm,
Förstår du ändå
Min ton i det blå?
Skall Sylvias sång till ditt hjerta gå?
Odödelig står
30Den strålande vår
Ånyo i vinterns
Försmäktande spår.
O menniskobröst,
Förstår du dess röst?
35Skall ensam du vissna i sorgens höst?
Allsmäktig och skön
Är kärlekens bön;
O lyss till dess stämma,
När våren är grön!
40Lycksalig han går
Ur drifvornas tår.
Lycksalig, odödlig är hjertats vår.
20 April.