Berättelse om en fjäril och ett nattfly

Björneborgs-Marschen

Neptun

Björneborgs-Marschen

Lästext

[]

Björneborgs-Marschen.

(Första gången sjungen den 7 December 1858.)

I.

Skuggor från de flydda dar!

Stån upp ur tidens natt och skyllren än med rostiga musköter!

Framåt! Smattra högt, fanfar!

Det är de finska fanor, det är lemma startDöbelnskommentar standar.

II.

5Trygg i den grå, den blodbestänkta uniformen,

Går man vid man med ärr på breda bröst mot stormen.

Framåt! Genom rök och dam

I slutna leder tåga Björneborgarne fram.

III.

Hjeltars led, som längesen ditt hjertblod för oss gaf!

10Nattens stjernor tindra tysta på din glömda graf.

Men dina bragders minne ej förgår,

Din ära är dock evigt ung som Finlands vår.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Topelius ord till Björneborgs-marschen utkom som separattryck den 7 december 1858 till Akademiska Sångföreningens soaré för veteranerna i universitetets solennitetssal. Svärmeriet för veteranerna kulminerade denna tid och tillställningen var en av många.

    Den populära melodin, ursprungligen en fransk kontradans också använd av Bellman i Fredmans epistel n:o 51, hade i Finland sedan 1850-talet kommit att associeras med 1808–1809 års krig och antogs ha varit Björneborgs regementes marsch. Den hade därför redan som melodi ett starkt patriotiskt symbolvärde. Marschen var inte minst aktuell genom Fredrik Berndtsons populära krigsskådespel »Ur lifvets strid» (1851; se Lagus, s. 307 ff.; jfr Schauman, s. 24 f.).

    Vid sångföreningens soaré deklamerade studenten Leo Mechelin en prolog av Topelius, i Sånger 1860 benämnd »Veteranerne». Runebergs ännu otryckta dikt »Den femte Juli» upplästes av studenten greve C. Mannerheim. Björneborgsmarschen till Topelius ord framfördes av en kvartett och mottogs »med brusande hänryckning af den fullsatta salongen», meddelar August Schauman (s. 195). Emilie Topelius skriver till sin väninna Mina Julin bl.a.: »Du skall tro att det var eld i barmen på gossarna då de sjöngo [...] och den elden elektricierade hela samlingen; det blev ett ropande, ett klappande, en storm av förtjusning.» (Nyberg, s. 318).

    I en anmärkning på separattryckets sista sida uppges att arrangören för kvartettstämmorna, dvs. Pacius, hade ändrat fyra verser (v. 6, 9, 11, 12; se faksimil).

    Runeberg hörde sången i februari 1859 och torde då ha inspirerats till att författa egna ord; de publicerades i Fänrik Ståls sägner II 1860; se Topelius, »Runebergs ord till Björneborgarnes marsch», Svea 1894 och Runeberg, SS XIV, s. 321.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    4 Döbelns Georg Carl von Döbeln fick under 1808–1809-års krig befälet över andra brigaden som till övervägande del bestod av Björneborgs regemente. Brigaden vann flera viktiga segrar, bl.a. slaget vid Jutas, odödliggjort av Runeberg i »Döbeln vid Jutas» (Fänrik Ståls sägner 1848).

    Bibliografi

    Klinge, Finlands historia 3 2004, s. 169 f.; Lagus, »Björneborgarnes marsch», Johan Ludvig Runebergs hundraårsminne. Festskrift den 5 februari 1904 1904, s. 305–344; Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 316 ff.; Schauman, Från sex årtionden i Finland II 1922, s. 34 f., 194 f.; Topelius, 120 dikter 1970, s. 191 f.

    Faksimil