421 Hjelp oss, o Herre Jesu Krist!
Kommentar
Kommentar
Psalmen hör till avdelningen »Psalmer öfwer några Söndagsevangelier» och har skrivits utgående från berättelsen om hur Jesus stillar stormen (Matt. 8:23–27). Lärjungarna var skräckslagna över vädrets makter, men Jesus låg och sov i båten, och de väckte honom för att få hjälp.
Evangelietexten ger Topelius anledning att använda symboler från sjöfarten. Skeppet är dessutom en av de kristna symbolerna för församlingen, som också kallas Kristi kyrka. Kyrkan föreställs vara det skepp som för de kristna genom alla livets stormar till Guds rikes hamn (Dahlby 2002, s. 240).
I första strofen liknas otron vid en storm, och synden vid vattnet som slår över båten. De förskräckta lärjungarnas bön till Jesus att han skulle tysta vinden och sjögången gör Topelius i andra strofen till psalmsångarnas bön. Att Jesus verkar sova i båten innebär en prövning för tron. Rosenqvist (1918, s. 97) noterar att lärjungarnas uppskrämda »Herre, fräls oss, vi förgås» har sin motsvarighet i andra strofen, »varvid tanken gjorts mera allmän, medan tonen av nöd och ångest helt bibehållits». Psalmen övergår till förtröstan och trygghet i de två sista stroferna.
Psalmen genomgick en bearbetning från 1868 års version till 1879 års psalmboksförslag. Dialogen i evangeliets berättelse är tydligare i den tidigare versionen, vilket framgår av punktkommentarerna. Psalmen ingick i både 1886- och 1943 års psalmböcker, men utmönstrades 1986.
Psalmens doriska melodi härstammar från Burkhard Waldis Der Psalter In Newe Gesangs weise vnd künstliche Reimen gebracht (1553). Melodin användes i 1868:422 och även i 1886 års och 1943 års psalmböcker.
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 Hjelp oss, o Herre Jesu Krist! 1868 v. 1: »Wak upp, wak upp, o Jesu Christ!».
1 Wår hjelpare, hwi dröjer du? 1868 v. 8: »O Herre Jesu, sofwer du?». I 1868 tilltalas den sovande Jesus medan tilltalet i 1879 gäller Jesus som hjälpare.
2 Fräls oss [...] wi wete af. Formuleringarna 1868 står närmare bibeltexten.
2 I denna nöd och fara; 1868 v. 2: »Om du ej oss bevarar,».
2 Om du ej med will wara. 1868 v. 4: »Men du står upp och swarar:».
2 Stå upp och näps det wilda haf, 1868 v. 5: »Klentrogne, hwarför rädens I?».
2 Wår swaga tro föröka; 1868 v. 6: »Och si, du näpser wågen;».
2 Hos dig wår hjelp wi söka, 1868 v. 7: »Oss warder lugn i hågen,».
2 Ej annan tröst wi wete af. 1868 v. 8: »Och storm och fara är förbi.».
4 Så må wi tryggt till striden gå, 1868 v. 1: »Och derför må wi trygge gå».
4 Du är oss när på färden; 1868 v. 2: »Till strids mot werldens bölja;».
4 Guds kyrka skall sin kamp bestå 1868 v. 3: »Guds kyrka skall som klippan stå,». Forssell (1955, s. 108) har påpekat att borttagandet av »klippan» beror på att det nautiska bildspråket i första och sista strofen ska harmoniera.
4 Mot djefwulen och werlden. 1868 v. 4: »Den hafwets floder skölja.». Uttrycket »djefwulen och werlden» i 1879 är etablerat i andaktslitteraturen och användes bl.a. av Martin Luther t.ex. i Huspostillan: »De kristna måste väl mycket lida, eftersom djävulen och världen är deras bittra fiender» och i Schmalkaldiska artiklarna: »Och på denna artikel grundar sig allt, som vi i lära och liv bekänna gent emot påven, djävulen och världen.»
Bibliografi
Andersén, Harald & Haapalainen T. I., »Korta uppgifter om melodiernas ursprung», Svensk koralpsalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 1968, Helsingfors: Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland rf, 1972, melodi nr 120, s. 698.
Dahlby, Frithiof, De heliga tecknens hemlighet. Om symboler och attribut. Åttonde upplagan, Stockholm: Verbum, 2002.
Forssell, Karl-Erik, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, diss., Helsingfors 1955.
Luther, Martin, Huspostilla, https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/5_son_i_fastan.htm (hämtad 15.11.2021).
Luther, Martin, Schmalkaldiska artiklarna, Andra delen, https://logosmappen.net/bekskrifter/sa/sa_del_II.html (hämtad 15.11.2021).
Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.
421.
1
Hjelp oss, o Herre Jesu Krist!
Din kyrka är i fara. Ett skepp hon månde nu förwisst På werldens wågor wara. Oss otron stormar öfwer nu, Oss synden öfwerswallar; Din kyrka dig åkallar: 
Wår hjelpare, hwi dröjer du?
2 2.
Fräls oss, o Herre, wi förgås 
I denna nöd och fara;
Wårt skepp skall snart i spillror slås, 
Om du ej med will wara.
Stå upp och näps det wilda haf,
Wår swaga tro föröka;
Hos dig wår hjelp wi söka,
Ej annan tröst wi wete af.
3 3. Fast mången gång det synes så Som om du sofwa skulle, Du will oss endast pröfwa då, Om wi förtröstansfulle Till dig satt all wår lit och tro. Och du står upp att styrka Och wärna än din kyrka; Du dämpar storm och haf till ro.
4 4.
Så må wi tryggt till striden gå,
Du är oss när på färden;
Guds kyrka skall sin kamp bestå
Mot djefwulen|278| och werlden.
Förgäfwes stormar otrons här, Oss syndens makter alla Förgäfwes öfwerswalla: Wår Jesus med i skeppet är.