480 Du store Gud, jag prisar dig
Kommentar
Kommentar
Psalmen står under rubriken »I hemmet» i huvudavdelningen »Psalmer för särskilda personer och tillfällen».
Psalmens »jag» är i patriarkalisk anda husfadern, som ber för sitt hus och hem om Guds beskydd och ledning, och han inkluderar sitt husfolk med pronomina »wi», »wår» och »oss». Den kristna tron är grunden i hemmet enligt psalmen, vilket Topelius framhåller också i andra sammanhang, till exempel i avsnittet »2. Hemmet» i Boken om Vårt Land. Topelius talar om hemmet också i överförd betydelse som hemmet hos Gud. Ett exempel på en dikt om det eviga hemmet är »Det rätta hemmet» från 1853 i Ljungblommor. Tankar om det himmelska hemmet skymtar också i psalmen om det jordiska hemmet (strof 3 v. 11–12 och strof 5 v. 7–12).
Bibelallusionerna kommer tätt. Ett speciellt drag är att Topelius inkluderar hela treenigheten, Fadern, Sonen och Anden, i texten. Psalmen anspelar på Martin Luthers lilla katekes, i synnerhet andra huvudstycket om tron och tredje huvudstycket om bönen. Verbens konjunktivformer, som uttrycker önskan, är många. Karl-Erik Forssell (1955, s. 133) har påpekat att även om lovprisandet i Topelius psalmer mest gäller andliga gåvor »så har man nog en stark känsla av att blicken faktiskt går också över helt jordiska ting» i föreliggande psalm. Inte minst gäller det uttrycket »all din goda gåfwa» i första strofen, ett uttryck som hör ihop med förklaringen till första trosartikeln. Denna förklaring skymtar också i den andra strofen, där det talas om bröd och arbete.
Psalt. 119:105 är underlag i följande verser i tredje strofen: »Att vi må vandra i ditt ljus, Att du är lyktan i wårt hus.» Bibelordet talar om lyktan för våra fötter då vi går på en okänd stig. Psalmen innehåller ljusmetaforik, som Topelius omhuldade också i sitt övriga författarskap (Lehtonen 1997, s. 13 f.; Zilliacus 2010, s. XXXVIII).
Psalmen bearbetades något för 1879 års förslag.
Melodin i 1868:478 är Philipp Nicolais »Wie schön leuchtet der Morgenstern». Det är fråga om en relativt ovanlig meterklass. Se psalm 468 Wak upp, mitt hjerta, prisa Gud.
Psalmen utmönstrades 1986.
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 Sänd af höjden Rätta fröjden Till wår boning Med din kärlek och försoning. 1868 v. 9–12: »Låt wårt lilla Hem i stilla Kärlek blomma, Att din nåd må till oss komma.» Den äldre versionen uttrycker dessutom en förtjänsttanke som är underförstådd: nåden kommer till oss bara om kärleken blommar. Guds nåd går dock inte att förtjäna enligt luthersk tanke. Se Schmalkaldiska artiklarna, »Huru en människa blir rättfärdig inför Gud, och om goda gärningar».
2 Bewara du, o Herre kär, Wår ingång och wår utgång här Psalt. 121:8.
2 Att intet ondt [...] Gif oss bröd Matt. 6:9–13, Herrens bön i Lilla katekesen.
2 Att wår hydda [...] din hand oss öfwerskygger. Psalt. 27:5, 61:5.
3 Din Helge And’ [...] är oss gifwet. I denna strof finns även kopplingar till Luthers förklaring till tredje trosartikeln i Lilla katekesen.
3 Din Helge And’ [...] I alla wåra dagar Rom. 8:26, 10:17; Kol. 3:16.
3 Att wi må wandra i ditt ljus 1 Joh. 1:7.
3 Rätta lifwet, Som i Kristus är oss gifwet. Rom. 6:11.
4 Gjut öfwer detta hem [...] hafwe tröst i dig Rom. 8:38–39.
4 Redebogne Beredd, beredvillig. Till ordformen se SAOB.
5 all tid wårt bo 1868 v. 1: »wårt ringa bo».
5 Dina helga englar like. Om änglarna i Topelius författarskap se 448 Är du Guds barn, så far ej will.
Bibliografi
Forssell, Karl-Erik, Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, diss., Helsingfors 1955.
http://katekesen.fi/ Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (hämtad 26.1.2021).
Konkordieboken (Svenska kyrkans bekännelseskrifter) https://logosmappen.net/?page_id=1425 (hämtad 27.1.2021).
Lehtonen, Maija, »Naturen och människan hos Topelius», SFV-kalendern 1997, [Helsingfors]: Svenska folkskolans vänner.
Topelius, Zacharias, Ljungblommor, Carola Herberts (utg.), ZTS I, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2010, URN:NBN:fi:sls-3953-1403178434590 (hämtad 27.1.2021).
Topelius, Zacharias, Naturens Bok och Boken om Vårt Land, Magnus Nylund (utg.), ZTS XVII, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2017, URN:NBN:fi:sls-6599-1508156379 (hämtad 27.1.2021).
Zilliacus, Clas, »Inledning», Zacharias Topelius, Ljungblommor, Helsingfors: SLS, 2010.
480.
1 Du store Gud, jag prisar dig Med allt mitt hus rätt innerlig För all din goda gåfwa. Blif i wårt hem oss alltid när, Att du wår Gud och Fader är, Som wi af hjertat lofwa. Låt oss bo I din tro, Sänd af höjden Rätta fröjden Till wår boning Med din kärlek och försoning.
2 2. Bewara du, o Herre kär, Wår ingång och wår utgång här, Att wi må rene wara. War låset för wår dörr alltid, Att intet ondt oss kommer wid I frestelse och fara. Gif oss bröd, Råd och stöd, Arbet’ skydda, Att wår hydda Du uppbygger Och din hand oss öfwerskygger.
3 3. Din Helge And’ och Kristi ord Oss lede så på denna jord I alla wåra dagar, Att wi må wandra i ditt ljus, Att du är lyktan i wårt hus Och alltid oss ledsagar. Kalla oss, Helga oss Till nytt sinne, Att wi finne Rätta lifwet, Som i Kristus är oss gifwet.
4 4. Gjut öfwer detta hem din frid, Att wi i med- och motgångstid Oss aldrig från dig skilje, I glädjen tacke innerlig, I sorgen hafwe tröst i dig, Oss böje för din wilje. Gud oss hör! Gud oss gör Redebogne, Att wi trogne Dig tillbedje I all sorg och i all glädje.
5 5. Så bygge wi all tid wårt bo På Herrens nåd och Kristi tro, Som gör oss ewigt glada. Du högsta goda, blif oss när, Du högsta ljus, upplys oss här, Så kan oss intet skada. Herre Krist, Du till sist Oss församla, Unga, gamla, I ditt rike, Dina helga englar like.