524 O Gud, som har i dina händer

Kommentar

Psalmen står under rubriken »Wid helsokällor och badorter» i huvudavdelningen »Psalmer för särskilda personer och tillfällen».

Från 1800-talets mitt blev det vanligt att »dricka brunn», dvs. dricka mineralhaltigt eller kolsyrehaltigt vatten vid hälsobrunnar eller kurorter. I Naturens bok (1856) skriver Topelius om vattnets läkedom:

– – – mången sjukling får sin helsa igen af watten. Många sjuka resa hundrade mil för att bada i de södra ländernas warma källor. Mången blir frisk af att dricka brunn; andra få sin helsa tillbaka genom att bada i kallt watten efter wissa reglor, som läkaren föreskrifwer. I wårt land finnas också flera helsobrunnar, men inga warma. I Åbo har man en anstalt för kall-watten-kur – – –

Topelius och hans hustru reste på grund av hennes sjuklighet ibland till utländska kurorter som Marstrand, speciellt under 1860-talet (Kilpelä 2018, s. 46).

De fyra första verserna skrevs om för 1879 års förslag. Topelius började som så ofta i det konkreta, men kommittén formulerade inledningen mer allmänt teologiskt. I tredje strofen omformulerades vers 4. Den ursprungliga versionen »En ewig läkdom för all brist» anspelade eventuellt på den himmelska tillvaron (Upp. 22:2), medan ordalydelsen 1879 ter sig mera inomvärldslig: »En läkedom för all vår brist». Den fjärde strofen handlar om dopet som hälsokälla. Sista strofen bygger på Jesu samtal om livets vatten med den samaritiska kvinnan vid Sykars brunn och på bibelställen om livets vatten i Uppenbarelseboken.

Rosenqvist (1918, s. 94) anser att psalmen är den mest speciella av alla psalmer som upptagits i psalmboken och tillerkänner den inte något större värde.

Melodin i 1868:520 var komponerad av Rudolf Lagi 1866 och användes även när psalmen upptogs i 1886 års psalmbok. Psalmen utmönstrades 1943. Hälsokällornas och badorternas glansperiod för botande av sjukdom var förbi.

Punktkommentarer

stycke – textställe – kommentar

1 O Gud, som har i dina händer [...] War med din hjelp och tröst oss när; 1868:520 v. 1–4: »Wår Gud, som wattnen widt utsänder Och till ditt redskap dem inwigt, Som ock, förmer än andra länder, Gjort detta landet watturikt;».

2 Bethesdas engel Joh. 5:1–18.

3 Barmhertig Gud, [...] allt ondt förlossa kan. Strofen bygger t.ex. på 2 Mos. 15:26; Jer. 33:6; Hes. 47:12; Upp. 22:2.

4 Hans dop är rätta lifwets bad Titus 3:5.

5 Lof ske wår Gud, [...] Från hwilket ingen törstig går. Strofen utgår från Joh. 4:13–14 och Upp. 21:6, 22:17.

Bibliografi

Kilpelä, Eliel, »Inledning till Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna», Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna ZTS XX:2, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2018.

Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.

Topelius, Zacharias, Korrespondens med föräldrarna, Eliel Kilpelä (utg.), ZTS XX:2, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2018, URN:NBN:fi:sls-6916-1525328813 (hämtad 30/11 2020).

Topelius, Zacharias, Naturens Bok och Boken om Vårt Land. ZTS XVII, Helsingfors: SLS 2017.