510 Högtlofwadt ware, Gud, ditt namn!

Kommentar

Psalmen står under rubriken »Psalmer för sjömän» i huvudavdelningen »Psalmer för särskilda personer och tillfällen». Detta är den femte och sista sjömanspsalmen och den har underrubriken »Sjömäns tacksägelse för lycklig resa».

Bildspråket i första strofen hänför sig till ett segelfartyg. Efter en lyckligt genomförd farofylld sjöresa kan sjömannen enligt andra strofen prisa och tacka Gud av hjärtat.

Psalmen hade tre strofer i 1868 års förslag. Den mellersta strofen med detaljrikedom av naturbilder utmönstrades (se också kommentaren till psalm 506 Wi segle på det wida haf). Psalmen blev därigenom enligt Rosenqvist (1918, s. 83–84) mer enhetlig och koncentrerad:

Dig tjäna elementerne:

När du dem vill betwinga,

Wi hafwets hwita wågor se

Som lamm kring bogen springa,

Och djupen breda sig

Som blomsterfält för dig,

Och stormens andedrägt

Förwandlas till en fläkt

Af lena dufwowingar.

Första strofen är likalydande i båda psalmboksförslagen, medan naturbilderna i andra strofen utmönstrades 1879.

Psalmen hade i 1868 års förslag melodin »Vår Gud är oss en väldig borg» (om denna melodi se psalm 478 Wår Gud är stark och stor i makt).

Psalmen utmönstrades 1943.

Punktkommentarer

stycke – textställe – kommentar

1 stam båt, skepp.

1 Din hand har oss beskärmat. Psalt. 32:7, 91:1–2, 119:114. Ordet beskärma betyder att hålla en skärm över någon, att beskydda.

2 War du, o Herre Krist, [...] i god hwila hamna. 1868 v. 5–9: »Oss ware Herren Christ Wår styresman förwisst; Han för oss till den strand Wid oceanens rand, Der wi få ewigt hamna.» Ordet »hamna» betyder, underförstått i båda versionerna, »gå i hamn» hos Gud.

Bibliografi

Rosenqvist, V. T., »Z. Topelii psalmdiktning», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland 1918, s. 29–101.