Anteckningar ur Nya Testamentet

|1|

Anteckningar ur Nya Testamentet.

I. Om Christi Gudom.

Mathæi Evangelium.
Kap. 7: v. 22.	– Herre, Herre! –
Kap. 8: v. 29.	– Jesu, Guds Son, hvad hafve vi med dig att göra?
Kap. 9, v. 2 ff.	– Dina synder förlåtas dig. Marc. 2:5, Luc. 5:20–7:418.
Kap. 11, v. 27.	– Ingen känner sonen utan fadren etc. Luc. 10:22.
Kap. 12, v. 8.	– MskonesMenniskones son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.
Kap. 12, v. 21	– I Hans namn skola Hedningarna hoppas.
Kap. 28 v. 18 –	– Mig är gifven all makt.
Johannes’	första kapittel vittnar alltigenom om Christi Gudom.
Joh. 3:31 ff.	– Johannes Döparens vittnesbörd.
Joh. 5:18.	– Guds son = Gud. – Allt det följande är kraftigt bevis.
Joh. 5:23.	– Alle skola hedra sonen såsom de hedra Fadren.
Joh. 6:42.	Rationalismen: Är icke denne Jesus, Josephs son,? hvilkens fader och moder vi känne.
Joh. 7:27.	– Wi vete hvadan denne är, men när Christus kommer, vet ingen hvadan han är.
Joh. 6:62.	– MskonesMenniskones Son uppstiga dit han förr var.
Joh. 8:23.	– I ären nedanefter och jag ofvanefter.
Joh. 8:59.	– Förrän Abraham var född, är jag.
Joh. 10:30.	– Jag och Fadren äro ett.
Joh. 10:33.	– Du, som äst en mskamenniska, gör dig sjelf till Gud.
Joh. 14:9.	– Den mig ser, han ser fadren.
Joh. 17:5.	– Den klarhet jag hade när dig, förrän verlden var.
Joh. 17:24.	– Du hafver älskat mig förrän verlden var skapad.
Marc. 9:2 ff.	– Kristi förklaring.
Marc. 9:15.	– Allt folket häpnade vid hans åsyn.
Marc. 8:29.	Petrus: Du är Kristus.
Marc. 6:47 ff..	Han gick på hafvet.
Rom. 9:5.	– Christus är Gud öfver allting, högtlofvad evinnerligen.
Micha 5:1 ff.	– Af Bethlehem skall utgå Israels Herre, hvars utgång är af begynnelsen, af evighetens dagar. (Math. 2:6)
Zach. 11:12.	– Herren sade: bärer hit så mycket, som jag gäller (30 silfverpgarsilfverpengar).
1 Cor. 15:28.	– Sist varder ock Sonen Fadren underlagd.
Phil. 2:10, 11.	– I Jesu namn skola sig böja alla knän. – Alla tungor bekänna att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till ära.
Col. 1:15, 16.	– Guds afbild, förstfödd före all skapelse. I honom äro allting skapade: genom honom och till honom.
1 Joh. 2:22, 23.original: .	– Ho är ljugaren, om icke den, som förnekar att Jesus är Christus? Hvar ock en, som förnekar Sonen, han hafver icke Fadren.

|2||3|

II. Om andarne.

a) de onda:

Mathæi Evang.
Kap. 8, v. 29.	– Äst du kommen till att plåga oss, förrän tid är?
Kap. 10, v. 28.	– Rädens mer för honom, som kan förderfva etc.
Kap. 12, v. 43.	– När den orene anden är utfaren af mskanmenniskan, etc. Luc. 11:24.
Kap. 13, v. 19.	– Så kommer den onde anden och rifver det bort.
Kap. 16, v. 16	– Du äst Christus, lefvande Guds son. Marc. 3:11.–5:7. Luc. 4:34 Luc. 8:28.
Kap. 16,:27, 28	– MskonesMenniskones Son komma i sitt rike.
Marcus, kap. 1:24	– Ack, hvad hafve vi att med dig beställa? Marc. 3:11.
Marcus, kap. 1:34.	– Tillstadde icke djeflarna tala, ty de kände honom.
Lucas 9:49, 50.	– Vi sågom en som utdref djeflar i ditt namn.
Lucas 10:17.	– De sjuttio kommo igen med glädje: Herre, djeflarne äro oss ock underdånige i ditt namn.
Lucas 10:18.	– Jag såg Satan falla af himmelen såsom en ljungeld.
Luc. 11:24	– Orene anden kommer till torra platser.
Marc. 45:9.	– Demonen, som ej kunde bindas. Legio, ty vi äre månge. Ej gå ut ur landet. – Han som haft legionen.
Zach. 3:2 = Jude Ep. v. 9.	– Icke ens öfveräenglarne våga sjelfve fördöma Satan, utan säga till honom: Herren näpse dig!
Eph. 2:2	– Den fursten öfver luftens makt.
Eph. 6:212.	– Dem, som herrska i denna verldens mörker.
Col. 2:15.	– Christus har afväpnat furstedömen och väldigheter.
2 Petr. 2:4.	– Gud hafver med mörksens kedjor nedstörtat dem till helvetet.
Jud.Ep. 6.	– De englar, som icke behöllo sitt furstendöme utan öfvergåfvo sina hemvid, dem hafver Gud förvarat med eviga bojor under djupt mörker till den stora dagens dom.
1 Mos. 6:2.	– »Guds söner» togo mskornasmenniskornas döttrar till hustrur.
Tob. 8:3.	– Asmodeus flydde för rökelsen till öfra Egypten och blef der bunden af Rafael.

|4|

b) De goda andarne.

Math. Evang.
Kap. 13, v. 39.	– Skördemännen äro englarne.
Kap. 13, v. 41	MskonesMenniskones son skall sända sina englar, de skola församla etc.
Kap. 13, v. 49.	– Englarne skola utgå –
Kap. 18 v. 11	– Deras englar i himmelen se alltid min faders ansigte.
Lucas 1:19	– Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn.
Lucas 15:10	– Engl.Englarne glädjas öfver syndares bättring.
Obs. Marc. 9:3.	Kristi förklaring: Hans kläder hvita som snö – ingen färgare kan göra dem så hvita.
Luc. 1:11.	– Engelen, som bragte ett godt budskap, stod på högra sidan om rökelsekaret.
Hebr. 1:14.	– Utsände till deras tjenst, som saligheten ärfva skola.
Es. 6:2.	– Sexvingade Serafim (solinvånare?).
Dan. 10:13.	– Skyddsandar: Persiens furste stod mig (Gabriel) emot i 21 dagar.original: dagar
Dan. 10:13.	– Michael, en af de ypperste furstar, kom mig till hjelp.
Dan. 10:16 m.fl.	– En som var lik en menniska (Gabriel) tog uppå mina läppar.
Dan. 10:20.	– Nu vill jag strida mot fursten af Persien; men när jag drager dädan, skall fursten af Grekland komma.
Dan. 11:1 -	– Jag stridde jemte Michael att hjelpa Darius Medern (mot Babyloniska rikets skyddsande).
Zach. 3:7.	– – Jag skall gifva dig ledsagare bland desse (englar), som här stå.
Es. 6:2–4	– Serafim inför Gud Zebaoth i templet.
1 Cor. 11:10.	– Englarna såras af mskorsmenniskors oskick.
Col. 2:10.	– Christus är hufvudet för furstedömen och väldigheter.
1 Tim. 5:21.	– Paulus betygar inför Christus och de utkorade englar ...
Ebr. 1:7.	– Han gör sina englar vindar och sina tjenare eldslåge.
Ebr. 1:14.	– Tjensteandar, utsände till deras tjenst, som saligheten ärfva skola.
1 Petr. 1:12	– Englarna åstunda skåda in i evangelium.
Judas ep. 9.	– Michael tillät sig icke att försmäda satan.
(Uppb. 5:6) Zach. 4:10	– Sju andar äro Herrens ögon, utsända öfver hela jorden.
1 Mos. 18:8.	– Englarne åto bröd, grädde och kalfstek i Mamre lund.
Josua 5:15.	– Fursten öfver Herrens här talar med Josua.
1 Krön. 21:15, 16.	– Guds engel slog Jerusalem med pest. David såg engel stående mellan himmel och jord med bart svärd öfver Jerusalem.
Tob. 6:5.	– Engelen Rafael åt fisk med Tobias. – Blott skenbart 12:19.
Syr. 17:14.	– Öfver hvart och ett land har Gud satt en engel.

|5|

III. Reincarnation.

Mathæi Evangelium.
Kap. 11, v. 14. –	– Johannes är Elias, som komma skulle.
Kap. 16, v. 14 –	– Somlige Johannes Döparen etc..
Kap. 17, v. 11, 12 –	– Johannes = Elias. Marc. 9:12, 13.
Lucas 1:17	– Och han skall gå före honom med Elie anda och kraft.
Lucas 20:35., 36	– De som varda värdige uppståndelsen, kunna ej mera dö.
2 Cor. 3:18.	– Vi varde förvandlade i samma beläte från den ena klarheten till den andra, såsom af Herrens ande.
Hebr. 9:27.	– MskornaMenniskorna är förelagdt engång dö, men sedan domen.
Dan. 12:3	– De skola lysa såsom stjernor i evighet.
Uppb. 2:28.	– Jag vill gifva honom morgonstjernan.
Math. 13:43.	– De rättfärdige skola skina som solen.
Wish. 8:20.	– Efter jag var god, kom jag i en obefläckad kropp.

|6|

IV. Spiritismen.

Math. Evang.
Kap. 16, v. 4. Kap. 12, v. 37.	– Detta vrånga och h.horiska slägtet söker efter tecken –
17 kap.	– Christi förklaring.
Kap. 24 v. 5:	Många skola komma i mitt namn – »Jag är Christus.» Marc. 13:6. 22.
Kap. 24, v. 24:	De skola göra stora under. Marc. 13:22.
Marcus: 5:9	– Legio är mitt namn, ty vi äro månge.
Lucas 10:20.	– Dock fröjder icke eder deraf att andarna äro eder underdånige, utan fröjder eder att edra namn äro skrifna i himmelen.
Lucas 11:29 m.fl.	– Detta är ett ondt slägte, ty de begära tecken.
	– Drottn. af söderlanden skall fördöma etc. – Här är mer än Salomo.
Lucas 13:35.	– I skolen icke se mig, tilldess tiden kommer.
Lucas 16:31.	– Höra de icke Mose och profeterne, så tro de icke heller om de döda uppstode.
Lucas 21:8.	– Månge skola säga: jag äret och tiden instundar. Följer dem icke.
Micha 5:11.	– Jag skall utrota de trollkarlar när dig, att inga tecknatydare när dig blifva skola.
Zach. 10:2.	– Afgudarne tala flärd, och spåmännen skåda lögn, och drömmarna tala fåfänglighet.
Es. 8:19. v. 20	– Om de då säga: I måsten fråga af andebesvärjare och spåmän, de der hviska och mumla, så sägen: Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda om de lefvande? Till lagen, till vittnesbördet; Om de det icke säga, så skola de icke se morgonrodnaden.
Hosea 4:12.	– Mitt folk frågar sitt träd, ty en hordoms ande drifver dem.
Col. 2:18.	– Låter ingen förtaga eder segerlönen genom engladyrkan.
1 Tim. 4:7.	– Oandeliga och käringaktiga fabler låter fara.
Es. 28:15.	– Wi hafve gjort ett förbund med döden och ett aftal med dödsriket, – lögn till en tillflykt, sveket till skärm. (jmf. 20:6)
Es. 28:16.	– Si, jag lägger i Zion en hörnsten etc.
3 Mos. 19:31.	– Icke vända sig till andebesvärjare, icke fråga dem, att I ej varden orene.
3 Mos. 20:27.	– Andebesvärjelse straffas med döden (stenas).
5 Mos. 18:11, 12.	– Andefrågare och de, som fråga de döda, äro Herranom en styggelse, dem Gud fördrifver för sådan styggelses skull.

|7|

V. Trons under.

Math. Evang.
Kap. 17, v. 20.	– Flytta berg. Jmfr 24:21. – Marc. 11:23.
Kap. 21, v. 21 -19 ff	– Fikonaträdet – Mullbärsträdet Luc. 17:6.
Marc.. 9:23.	– All ting äro möjliga honom som tror.
Math. 18:19.	– Bönen: Der två af eder komma öfverens.
Marc. 5:28.	Om jag blott tager på hans kläder –
Marc. 6:5.	Han kunde ingen kraft göra i Nazareth.
Marc. 9:23.	– Det gäller om du kan tro. Allt är möjligt för den som tror.
Marc. 9:28, 29.	– Lärjungarnes fråga.
Marc. 9:38–40.	– En annan utdref djeflar. Ingen kan göra det i mitt namn och tala ondt om mig.
1 Kor. 2:10.	– Anden utransakar allt, ja ock Guds djupheter.
Jac. 5:17, 18.	– Huru Elias, en mskamenniska, borttog och framkallade regn.
2 Kon. 6:17.	– Elisas tjenare såg en här af englar lägra sig kring staden.

|8|

VI. Profetior.

Math. Evang.
Kap. 21, v. 43.	– Guds rike skall tagas ifrån eder. –
Kap. 24 v. 14.	– Evangelium predikadt öfver hela verlden. Marc. 13:10.
Kap. 27 v. 25	– Hans blod komma öfver oss och våra barn.
Lucas 16:16:	– Lagen intill Johannes, sedan evangelium.
Lucas 21:24.	– Jerusalem skall förtrampas af hedningarna, intilldess hedningarnes tid fullkomnad varder.
Lucas 22:53.	– Detta är eder stund och mörksens makt.
Johannes 4:21.	– Den tid kommer, att hvarken på detta berget eller i Jerusalem skolen I tillbedja Fadren.
Hesek. 5:12–17.	– Judarnes öde.
Hesek. 12:22, 23.	– Hvad är det för ett ordspråk I hafven bland eder och sägen: efter det dröjer så länge, så blifver det nu intet af profetian.
Hesek. 13:10–12.	– Falske fridsprofeter.
Hesek. 26:14.	– Tyrus en bar klippa och ett fiskeläge (bokstafligt).
Hesek. 38:8.	– Lång tid härefter skall du (Gog, Magog etc.) hemsökt varda. I årens yttersta skall du komma till det land, som ifrån svärdet igenfördt och från många folk sammankommet är.
	Obs. Fursten af Rhos, Mesech och Thubal.
Daniel 5:	– Belsazars hand.
Daniel 9:24–27.	– Daniels tideräkning för Christus.
Joel 2:28.	– Derefter skall jag utgjuta min ande öfver allt kött; edra söner och döttrar skola profetera, edra åldrige skola hafva drömmar, och edra ynglingar skola se syner.
Amos: 5:18.	– We dem, som åstunda Herrans dag; han är mörker och icke ljus.
Micha: 4:1–4.	– De yttersta tiderna: intet folk skall upplyfta svärd emot det andra och skola icke mer örlig lära.
Nahum 2:2.	– Herren skall återställa Jakobs och (det spårlöst förskingrade) Israels höghet.
Nahum kap. 2, 3.	– Ninives förstöring. Dina herdar sofva, Konung af Assur! etc.
Haggai 2:9.	– Detta sista husets herrlighet skall större varda, än det förstas varit hafver, säger Herren Zebaoth. (Judendom, XdomChristendom)
Zach. 5:11.	– Qvinnan (Juda) skall satt varda på sin botten i det landet Sinear.
Zach. 8:4, 5.	– Jerusalems nya blomstring.
Zach. 11:12. 13.	– De 30 silfverpengarne m.m. Stafvarne Lust och We.
Zach. 12:11–14.	– Judafolkets sorg öfver Christi död.
Zach. 13: –	– Syndaförlåtelse och inga profeter mer efter Christus.
Es. 7 kapoch 11 kap.	– Den stora profetian om Messias.original: Messias
Es. 11:12.	– De förskingrade af Juda skola samlas från de fyra jordens hörn.
2 Petr. 1:20, 21.	– Ingen profetia är af egen utläggning eller af menniskovilja.
Uppb. 9:16.	– 200 millioner barbarer bestorma det romerska riket.
Es. 53 kap.	– Alltigenom profetia om Christus försonaren.

|9|

VII. Uppståndelsen.

Math. Evang.
Kap. 22, v. 30.	De äro likasom Guds englar i himmelen. Marc. 12:25. Luc. 20:35.
Kap. 22, v. 32.	Gud är de lefvandes Gud. Marc. 12:27. Luc. 20:38.
Kap. 27, v. 52 -	– Många de heligas lekamen uppstodo, efter XtiChristi uppståndelse.
Kap. 28, v. 2 –	– Engelen välte stenen af grafven.
Lucas 20:36.	– Guds barn = uppståndelsens barn.
Lucas 24:39.	– Tager på mig och skåder: anden hafver icke kött och ben.
Lucas 24:43.	– Han åt fisk och honingskaka i deras åsyn.
Johannes 5:28.	– Alle de i grifterna äro skola höra hans röst.
Johannes 14:2.	– I min faders hus äro många boningar.
Johannes 20:17.	– Kom icke vid mig, ty jag är ännu icke uppfaren.
Johannes 21:13.	– Gaf dem brödet och fisken.
Es. 26:19	– Men dina döda skola lefva och med lekamen uppstå igen ... och jorden skall gifva ifrån sig de döda.
Hes. 37:1–14.	– Si, de säga nu: vi äro torre ben, vårt hopp är ute ... Si jag vill öppna edra grifter och låta eder, mitt folk, uppstå.
Rom. 8:11.	– Han skall göra edra dödliga kroppar lefvande, för sin andes skull, som i eder bor.
1 Cor. 15:36–38.	– Det du får får icke lif, med mindre det varder död. Och det du får, är icke den kroppen, som varda skall – men Gud gifver det en kropp, sådan han vill.
1 Cor. 15:40.	– Himmelska och jordiska kroppar med olika herrlighet.
1 Cor. 15:43–44.	– Sådt i vanära och vanmakt, uppstår i herrlighet och kraft. En andelig lekamen ur en naturlig.
1 Cor. 15:50.	– Kött och blod ärfva icke Guds rike.
1 Cor. 15:51.	– Icke alla afsomna, men alla förvandlas i ett ögonblick.
Phil. 3:24.	– Vår skröpliga lekamen förvandlas lik Christi förklarade.

|10|

VIII. KatholicismenPåfvedömet.

Math. Evang.
Kap. 23.	Om Fariséerne – Proselyter v. 15. – Hostian, v. 19. – Tionden v. 23. – Helgon v. 29. – Kättarebålen v. 34.
Lucas 9:54, 55	– Vill du, så skole vi säga att eld må nedfalla af himmelen.
Lucas 11:27, 28	Maria dyrkan: dessa äro min moder och mina bröder. – Luc.
	– Salig är den qved etc. – ja, salige äro de som höra Guds ord och gömma det.
Lucas 11:47–51.	Helgondyrkan: I byggen profeters grifter, men edra fäder slogo dem ihjäl. – Jmfr Luc. 7:28.
Lucas 11:52.	– Bibeln: Sjelfve gån I intet in och förvägre dem som ingå vilja.
Lucas 12:14.	Werdslig makt: Ho hafver skickat mig till domare eller skiftare öfver eder? – 12:21. Alltså går det honom, som sig församlar ägodelar och icke är rik för Gudi.
Lucas 12:24–31 m.fl.	– Liknelsen om korparna och liljorna.
Lucas 17:21	– Ej heller: si här eller der är äret. Utan Guds rike är invärtes i eder. (mot allena saliggörande kyrkor).
	Math. 6:7. När I bedjen, skolen I icke vara mångtalige (radband etc.)
Marc. 10:31.	– De som gälla för folkens furstar, herrska öfver dem. Men så skall det icke vara med eder.
Job. 15:15, 16.	– Si, bland allaGuds heliga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
Hesek. 13:18 ff.	– Aflaten: Ve eder, som gören mskornamenniskorna hyenden under armarna. I ohelgen mig för en hand full bjugg etc. Straffdom.
Hesek. 13:20, 21.	Reformation: De själar, som I fången, skall jag lösa göra etc.
Hesek. 14:13–20	Mot helgon: Noah, Daniel, Job skulle blott frälsa sina egna själar.
Dan. 4:4 ff.	– Nebukadnezars befallning att tillbedja belätet, vid hotelse att kastas i brinnande ugn=kättarebålen.
Micha 3:5.	– De predika att det skall väl gå, när man gifver dem äta etc.
Jerem. 2:34, 35.	– Inqvisition. Ända ut på dina klädefållar finner man de fattigas och oskyldigas blod. Och du säger ännu: jag är oskyldig!
Jerem. 7:9–12.	– Jesuiterne. Sedan kommen I och gån framför mig i detta hus, som efter mitt namn nämndt är, och sägen: det hafver ingen nöd med oss; på det I all sådan styggelse göra skolen.
Rom. 14:17.	– Fastor: Guds rike är icke mat eller dryck –
2 Cor. 4:2.	– Vi hafve frånsagt oss de skygga lönnligheter och vandra icke i illfundighet, förfalske icke heller Guds ord etc.
Col. 2:21–23.	– Rör icke, smaka icke, kom icke vid: – Sjelftagen andelighet.
Timoth. 4:2, 3.	– Lögnmakare, de der förbjuda äktenskap, bjuda afhållsamhet från födoämnen, som Gud skapat att undfås med tacksägelse.
Timoth. 4:8.	– Lekamlig öfning (späkning) är till intet nyttig.
3 Mos. 21:5.	Prester skola ej göra en plätt på sitt hufvud.

|11|

IX. Werldens Ände.

Math. Evang.
Kap. 24. v. 30	MskonesMenniskones Sons tecken i himmelen.
Kap. 24. v. 34.	Detta slägtet skall icke förgås, förrän –
Lucas 17:24–37.	Menniskones Sons dag.
Lucas 21:20 och följ.	– Jerusalems förstöring i samband med verldens ände.
Math. 13:49.	– Englarne skola utgå och afskilja de onda från de rättfärdiga.
Marc. 13:24–32.	– Himmelens krafter skola bäfva etc.
Dan. 12:7.	– Det skall vara till en tid och två tider och en half tid.
Dan. 12:9.	– Det är slutet och försegladt intill den yttersta tiden.
Dan. 12:12.	– Wäl är honom, som då förbidar och räcker till 1,335 dagar.
Zach. 14:7.	– En dag skall varda, den för Herranom kunnig är, hvarken natt eller dag, och vid aftontid skall det ljust varda. (Es. 60:19, 20)
2 Tim. 3:1 ff.	– De yttersta dagarnes farliga tider.
Uppb. 6 och 8 kap:	– Stjernorna föllo ned som omogna fikon etc.
Uppb. 8:78	– I hafvet vardt kastadt ett brinnande berg (månenmeteor?)
Uppb. 8:10.	– Från himmelen föll en stor stjerna; – malört.
Es. 5:30.	– Det skall brusa öfver dem som när hafvet brusar och man skådar på jorden, och si, der är mörker, ångst och ljus: det mörknar på dess himmel.
Es. 30:25, 26 ff.	– Månen skall skina som solen och solen sju resor klarare. En stor omstörtning, en väldig brand.
Es. 34:4 ff.	– Himmelen sammanlagd som ett bref – vissna som löf.
Es. 66:15, 16.	– Herren skall komma med eld och gå till rätta med eld.

|12|

IX. a) Den osaliga evigheten.

Marc. 9:konsekvensändrat/normaliserat44 ff.

Der deras maskoriginal: matk icke dör. – 3 gr.gånger Minnet, samvetet. Jmfr sista versen af Esaias.original: Esaias

|13|

X. Dunkla Ställen.

Lucas 11:19 m.f.	– Om jag utdrifver djeflar med Belzebub, med hvem drifva då edra barn dem ut?
Lucas 12:10 m.fl.	– Synden mot den heliga anda.
Lucas 16:1–8.	– Den otrogne gårdsfogden.
Lucas 17:24–37.	– Menas här Jerusalems eller verldens ände? – »Der åtelen är, der församlas ock örnarne.» – Luc. 21:20 ff.
Lucas 22:36, 38.	– Sälje sin kjortel och köpe svärd. – Si här äro tu svärd. – Det är nog.
Johannes 78:6, 8.	– Första stenen. Böjde sig två grgånger ned och skref på jorden.
Johannes 21:20–24.	– Sade till Petrus följ mig. – Johannes följde.
Zach. kap. 3–5	– Hvilka äro Guds sju ögon (kap. 3)? – Hvilka äro de 7 lampor med 7 rör etc. (kap. 4)? – Hvilka de 2 qvinnor (kap. 5)?
Zach. kap. 6.	– De 4 vagnar, de 4 väder af olika styrka.
Zach. 8:7, 8.	– Si, jag vill förlossa mitt folk från österlandet och från vesterlandet. Och skall låta dem komma hit att bo i Jerusalem.
Es. 45:7.	– Jag, som frid gifver och skapar det onda.
1 Mos. 14:18.	– Melchisedek, förebilden till Messias.
1 Mos. 6:2.	– Resarnes härkomst.
1 Mos. 18:24 ff.	– Abraham prutar med Herren om Sodom.
2 Mos. 21, 22.	– Gudarne = öfverhetspersoner, domare.
1 Kon. 22:21.	– Var lögnanden, som förledde Achab, god eller ond?

|14|

X a)original: a. Högmod.

Es. 2:17.

– Alla höga ögon skola förnedrade varda, och hvad högt är bland mskormenniskor, det måste buga sig; men Herren skall allena hög vara på den dagen.

|15|

XI. Treenigheten och Den helige Ande.

Math. 28:19.	– Döper dem i Guds faders, sons och den heliga andes namn.
Luc. 12:12.	– Den heliga anda skall lära eder.
Joh. 16 kap.	Om Sanningens ande.
Joh. 16 v. 14, 15.	– Af mitt skall han taga. Allt det fadren hafver är mitt.
Joh. 20:22.	– Blåste han på dem och sade: tager den heliga anda.
Math. 12:32, Marc. 3:29.	– Synden mot den helige Ande. –
Marc. 13:11.	Det är icke I som talen, utan den helige Ande.
Luc. 10:22. –	– Allt är mig öfverlåtet, utaf min fader, och ingen känner hvem sonen är, utan fadren, och hvem fadren är, utan Sonen.
Joh. 7:39.	– Den helige Ande var ännu icke gifven, efter Jesus var icke ännu förherrligad.
1 Cor. 12: kap.	– Andens gåfvor.
Es. 48:16.	– Herren och hans Ande sänder mig.

|16|

XII. Döpelsen.

Ap.G. 2:41	– Petrus var den förste som döpte: 3000 själar.
1 Petr. 3:201.	– Dopet en motbild till syndafloden.

|17|

XIII. Nattvarden.

Johannes Evang. 6:35	– Jag är lifsens bröd. – v. 48.
Johannes Evang. 6:41.	Judarne knorradeoriginal: korraade (källa för ändring: Joh. 6:41): »Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen.
Johannes Evang. 6:51.	– Det brödet jag gifver är mitt kött, hkethvilket jag skall gifva för verldens lif.
Johannes Evang. 6:52–58.	Han blifver i mig och jag i honom.
Johannes Evang. 6:63.	– Köttet är intet nyttigt, anden ger lif. De ord jag säger eder äro ande och lif.
Johannes Evang. 6:66.	– Månge hans lärjungar stötte sig derpå.
	Obs. Joh. 6 kap. tyder på att brödet är en liknelse. v. 53. Alltså reformert.
Johannes Evang. 13 kap.	– Fottvagningen, efter nattvarden, tages af kath. kyrkan efter bokstafven, af luth. kyrkan som liknelse. Analogi. »Om jag icke tvår dig, så hafver du ingen del i mig.»
– Joh. 7:37.	»Hvilken som törstar, han komme till mig och dricke.» – Jmfr Samaritanskan vid brunnen.
Joh. 6:33.	– Guds bröd är det, som nederkommer af himmelen och gifver verlden lif. – Jag är lifsens bröd.
1 Cor. 11:23.	– Paulus har af Christus undfått berättelsen om nattv:s instiftelse.
1 Cor. 11:29.	– Icke åtskiljande Herrens lekamen.

|18|

XIV. Guds kraft, läkedom.

Marc. 5:30	– Kände att kraft var utgången af honom. Luc. 8:46.
Marc. 5:41.	– Jairi dotter: Talitha kumi! – 12 år.
Marc. 6:5.	– Han kunde i Nazareth ingen kraft göra, men pålade händerna.
Marc. 6:13.	Lärjungarne smorde kranka med olja.
Marc. 6:58.	Så många som togo på honom vordo helbregda.
Marc. 7:33, 34.	– Satte fingrarna i den döfves öron, spottade, såg upp.
Marc. 8:23.	–1) Spottade i den blindes ögon – 2) Lade händerna på honom.
Obadja 1:4.	– Bygger du än högt som örnen och sätter bland stjernorna ditt näste, skall jag dock derifrån nedstörta dig, säger Herren.
2 Mos. 24:	– Guds åsyn: Såsom en saphir och klar himmel, – en förtärande eld. – Kap. 33:11. – Herren talade med Mose såsom en man med sin Son. – v. 318 ff. Mose såg Gud »på ryggen». –

|19|

XV. Jesu slägt m.m.

Marc. 6:3	– Jesu bröder: Jakob, Joses, Juda, Simon. Systrar. Math. 13:55.
Johannes 7:3, 5.	– Hans bröder trodde icke heller på honom.
Ap.G. 1:14.	– Maria och Jesu bröder voro med lärjungarne.
Marc. 3:21–35.	– Hans moder och bröder kommo att taga vara på honom. Ej gå ut ur lande
Math. 13:56.	– Jesu systrar.
Gal. 1:19.	– Jesu broder Jakob.

Englauppenbarelser.

Dom. 6.	– Gideon och fursten för Herrens här (Logos).
Dom. 13:3.	– En engel förkunnade Simsons födelse.

|20|

XVI. Lutherska kyrkan.

Luc. 17:21.	– Statskyrkan: Ej heller: si här eller der är Guds rike.
	– Hierarkin. I skolen icke låta kalla eder Rabbi och mästare.
Luc. 20:46.	– Tager eder till vara för de Skriftlärde, som vilja gå i sid kläder och etc. – sitta främst i synagogorna.
Jerem. 7:4.	– Förlåter eder icke på lögn, sägande: här är Herrens tempel, här är Herrens tempel, här är Herrens tempel!
Rom. 14:6.	– Sabbatstvång: Den som aktar, och den, som icke aktar på dagar.
Rom. 14:14.	– Ömma samveten: Ingenting är af sig sjelf menligt, utan den, som håller det för menligt, honom är det menligt.
1 KCor. 1:21.	– Theologin: Verlden kunde icke genom sin visdom känna Gud i Guds visdom. – 2:45. Eder tro skall icke stå på mskorsmenniskors visdom, utan på Guds kraft.
1 Cor. 9:14.	– De, som förkunna evangelium, skola lefva af evangelium.
2 Cor. 3:6.	– Det nya testamentets embete, icke bokstafvens, utan andens. Bokstafven dödar, men anden gör lefvande. – v. 17. Herren är anden: der är frihet.
Phil. 1:18.	– Ware dock, för sken eller sanning, Christus förkunnad.

|21|

XVII. Arfsynden. Det ondas upphof.

	Se Romarbrefvet.
Hesek. 18 kap.	– Fädernes missgerningar straffas icke på barnen. (Fäderne åto sura drufvor, och barnens tänder vordo ömma deraf)
Jac. 1:13. -, 14.	Ingen varder frestad af Gud, utan af sin egen begärelse.

|22|

XVIII. Barnen.

Marc. 9:36.	Tog ett barn i sin famn.
Marc. 9:42.	Hvilken som förargar en af de små, som tro på mig –
Marc. 10:13 ff.	De buro barn till honom. Han tog dem i famnen, lade händerna på dem.
Jonas 4:11.	– Och jag skulle icke jemra mig öfver Ninive, en sådan stor stad, der mer uti är, än 120,000 menniskor, som icke veta åtskilja mellan sin högra och venstra hand (barn); dertill ock många djur.
Micha 2:9.	– Från deras små barn tagen I min prydnad bort för alltid.
Zach. 8:5.	– Stadens gator skola vara fulle med små piltar och flickor, som på gatorna leka.

|23|

XIX. Guds rike.

Marc. 10:15.	Guds rike såsom ett barn.
Marc. 10:17.	Den rike ynglingen.
Marc. 10:30 ff.	Få hundrafaldt igen i tiden och evigheten.
Rom. 8:19.	– Skapelsens trängtan bidar efter Guds barns uppenbarelse.
Zach. 9.–10.	– Stridsbågen skall sönderbruten varda, ty han skall lära frid bland hedningarne.
Col. 2:16	– Guds barns frihet: Låter ingen döma eder i ... sabbathen etc., hvilket allt är en skugga af det tillkommande.
Luc. 17:21.	– Icke heller varder man sägande: si här, eller si der är det; ty si, Guds rike är inom eder.

|24|

XX. Taflor.

Marc. kap. XI.	– Jesu intåg i Jerusalem.
	Jesus vid fikonaträdet.
Hes. 40–42.	– Jerusalems nya tempel efter Hesekiels mått.
Hes. 37:1–4.	– Herren låter Hesekiel uppväcka de döda.
Nahum, kap. 2, 3.	– Ninives förstöring.
2 Mos. 4 kap.	– Mose staf.
	– Lägret i öknen och molnstoden (natt- och dagstycke).
Dombok 11 kap.	– Jephtas dotter.
2 Kon. 6:17.	– Elisas tjenares syn.

|25|

XXI.konsekvensändrat/normaliserat Andar i Naturen, Kreaturens Suckan.

Rom. 8:19–22.	Skapelsen skall varda frigjord från förgänglighetens träldom.
Jonas 4:11.	– Herren förbarmade sig ock öfver djuren i Ninive.
Rom. 8:19.	– Skapelsens trängtan bidar efter Guds barns uppenbarelse.
Rom. 8:20, 21.	Ty skapelsen är vanskligheten underkastad icke med sin vilja, utan för hans skull, som henne underkastat hafver, på en förhoppning. Att ock sjelfva skapelsen skall varda frigjord ifrån förgänglighetens träldom till Guds barns herrliga frihet.
Wish. 1:13, 14.	– Gud hafver icke gjort döden ... Utan han har skapat alla ting, att de i sitt väsende blifva skola, och hvad i verlden skapadt varder, det är godt, och der är intet skadeligt deruti, och döden hafver intet rike på jorden.
2 Petr. 3:13.	– Nya himlar och en ny jord vänte vi efter hans löfte, uti hvilka rättfärdighet bor.
Rom. 8:22.	– Ty vi veta, att hela skapelsen suckar och våndas med alltintill nu.
Es. 11:6–8.	– Ulfvar skola bo tillsammans med lamm etc.
1 Mos. 9:2.	– MskansMenniskans fruktan vare öfver alla djur (efter fallet).
1 Mos. 1:	– I första skapelsen funnos rofdjur, som efter fallet; men ej i paradiset.
1 Mos. 9:10.	– Guds förbund med mskanmenniskan inbegriper djuren.
4 Mos. 22:23 ff.	– Bileams åsna såg engelen förrän han.
5 Mos. 12:23.	– Icke äta blod, ty blodet är själen.

|26|

XXII. Mot särskilda synder.

Job 20:11.	– Hans ben äro fulla medaf hans hemliga dåd, och dessa skola lägga sig i jorden med honom.
Job 20 v. 16.	– Ormgift sög han: huggormstunga skall dräpa honom.
Job 27:19.	– Rik lägger han sig, och intet är borta: han uppslår ögonen, och intet är qvar.
Job 36:14.	– Deras själ skall dö i ungdomen och deras lif bland bolare.
Hosea 7:14, 15.	– Om korn och must församla de sig, men mig gå de förbi. Jag var dock den, som lärde dem och stärkte deras armar; men de tacka mig illa.
Amos 5:23.	– Haf bort dina visors buller; jag orkar icke höra ditt psaltarespel.
Micha 2:11.	– Predikade jag för dig huru man dricka och svälja skulle, det vore en predikare för detta folk.
Amos 6:3–7.	– I, som skjuten den onda dagen från eder, men flytten våldets säten desto närmare och liggen på elfenbenssoffor och sträcken eder vårdslöst på edra hvilosängar och åten lamm af hjorden och kalfvar ur stallet och pjollren till harpan etc.
Habac. 1:11	– Chaldéernes makt. Då går han fram som en storm och drager vidare och försyndar sig, han, hvars kraft är hans Gud.
Zephania: 2:15.	– Detta är den lustiga staden, den så säker satt och sade i sitt hjerta: jag är det och ingen mer! Ack huru är han så öde vorden, en lägerstad för djuren! Hvarochen, som der framom går, hvisslar och svingar sin hatt.
Haggai 2:8.	– Mitt är både silfver och guld, säger Herren Zebaoth.
Jerem. 2:31.	– Är jag nu vorden Israel till en ödemark? Hvi säger då mitt folk: vi äro frie, vi vilje icke mer till dig komma!
Es. 3:16. 7–24.	– Derför att Zions döttrar äro stolta och gå med sträckt hals, lättfärdigt spelande med ögonen, gå trippande och klinga med sina fotspännen, så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skalligt ... boch borttaga spännena, näten, månarna, örhängena, armbanden, slöjorna, gördlarna, ringarna etc.
Es. 5:8. jfr 9, 10	– Ve dem, som draga det ena huset intill det andra och foga den ena gården intill den andra, tilldess att intet rum mera är och I kommet till att besitta landet allena.
Es. 5 v. 11. 12.	– Ve dem, som om morgonen bittida uppe äro till att beflita sig om dryck, och sitta inpå natten, att de af vin skola hete varda.original: varda Och hafva cittra och harpa, puka och flöjt och vin i deras dryckeslag, men se icke på Herrens verk ... (v. 22) Ve dem, som hjeltar äro att dricka vin och kämpar till att blanda rusdryck.
Es. 5:19–21.	– Ve dem, som kalla det onda godt och det goda ondt; de der göra mörker till ljus och ljus till mörker – som äro vise i sina egne ögon och hålla sig sjelfve för kloka.
Eph. 5:5, Col. 3:5.	– Girigheten är afgudadyrkan.
2 Thess. 3:16.	– Den, som icke arbetar, skall icke heller äta.

|21|

XXII. a)original: XXII. Särskilda synder

2 Tim. 3:5, 6.	– Hafvande gudaktighetens sken, men förnekande dess kraft.
	– Innästla sig i husen och fånga syndbelastade qvinnfolk.
2 Tim. 3:9.	– De skola ej i längden ha framgång, deras galenskap blir uppenbar.

|27|

XXIII. Fast förtröstan.

Job 22:23–25.	– Och den allsmäktige skall varda din ädla metall och dina silfverskatter.
Habac. 1:12.	– – Är icke du af begynnelsen, Herre min Gud, min helige? Wi skola icke dö. Herre, till dom har du satt honom (Chaldéern) och du, vår klippa, har till tuktan honom förordnat. – Dina ögon äro för rena, att se det onda.
Rom. 8:28.	– Dem, som hafva Gud kär, tjenar allt till det bästa.
Rom. 8:38, 39.	– Intet skall kunna skilja oss från Guds kärlek.
Phil. 1:21.	– Christus är mitt lif, och döden är min vinning.

|28|

XXIV. Naturhistoria.

Job 28:5	– Jorden, af hvilken näring uppkommer, inunder henne omhvälfves det, likasom af eld.
Job 37:9–13	– Om missvext m.m. af Herren.
Job 38:33.	– Känner du himmelens lagar? Bestämmer du dess herravälde öfver jorden?
2 Petr. 3:5.	– Himmel var i urtiden och jord af vatten och genom vatten till stånd kommen genom Guds ord.
2 Petr. 3:7.	– Nuvarande jorden skall åt elden förvaras. Jmf. v. 10, 12..
Es. 28:24–29.	– Beskrifning af åkerbruket.
Syr. 16:25.	– De höga stjernorna hungra icke, tröttna icke och höra ej upp med sin verksamhet. Ingen tränger den andra etc.
Syr. 33:15.	– Den Högstes verk äro alltid två och två, ett mot det andra.

|29|

XXV. Guds lof.

Job 38:7.	– Hvar var du, när morgonstjernorna tillsammans lofvade mig?
Habac. 2:13, 14.	– Si, kommer det icke från Herren Zebaoth, att folken arbeta för elden och möda sig för fåfänglighet? Ty jorden skall full varda af Herrens äras kunskap, likasom vattnet öfvertäcker hafvet.
Habac. 3:3, 6.	– Guds prakt betäcker himmelen. Han står och mäter jorden, han ser och kommer folken att bäfva. Då splittra sig urbergen, de urgamla höjderna sjunka, de urgamla vägarne för honom.
Zephania 2:11.	– Alla hedningarnes öar skola tillbedja Honom, hvar på sin ort.
Zach. 9:17.	– Huru stor är hans godhet och huru stor hans skönhet! Der är korn, som föder ynglingar, och vin, som föder jungfrur.
Jerem. 13:16.	– Gifven Herren eder Gud äran, förrän det mörkt varder och edra fötter stöta sig mot de mörka berg.
1 Tim. 6:16.	– Herren, den allena odödlige, som bor i ett otillgängeligt ljus, den ingen mskamenniska sett hafver, icke heller se kan.

|30|

XXVI. Landsplågor.

Hesek. 21:13.	– Pröfningen är gjord, och hvad gäller, om icke det obevekliga riset nu också skall komma, säger Herren.original: Herren
	(Min sons ris föraktar allt träd)
Joel 1, 2:	– En mörk dag, en bister dag, en mulen dag, en dunkel dag: kornet är förderfvadt, och åkermännen äro till skam vordne etc.
Micha 6:6–16.	– Du skall äta och ej varda mätt, så och intet uppskära etc.
Jerem. 6:8.	– Bättra dig, Jerusalem, förrän mitt hjerta sliter sig ifrån dig och jag gör dig till aett öde land, deruti ingen bor!

|31|

XXVII. Hades.

Hesek. 26:20original: 29 (källa för ändring: Hesekiel 26:20).	(Tyrus) Jag skall störta dig neder till dem, som fara uti kulan, till urtidens folk, och vill låta dig bo djupt ned under jorden, i de öknar till evig tid, hos dem, som uti kulan fara.
Hesek. 32original: 30 (källa för ändring: Hesekiel 32:21-30):21–30.	– Huru alla folk församlas i Scheol.
Phil. 2:10.	– I Jesu namn skola sig böja alla knän – deras, som under jorden äro.
1 Petr. 3:konsekvensändrat/normaliserat19.	– Christus predikade för andarne i fängelset.
1 Petr. 4:6.	– Evangelium förkunnades för de döda.
Uppb. 1:19.	– Christus hafver nycklarne till dödsriket.
Es. 14:9–11.	– Konungarne i Hades fröjdas att Babel är lika vanmäktigt.
Wish. 1:14.	– Döden hafver intet rike på jorden.

|32|

XXVIII. Werldarnes Mångfald.

Joh. 14:12.	– I min faders hus äro många boningar.
Luc. 16:9.	– De skola boanamma eder i eviga hyddor.
2 Cor. 12:2.	– Uppryckt till tredje himmelen.
Hebr. 12:22–24.	– Lefvandes Guds stad, det himmelska Jerusalem, de förstföddas församling.
Uppb. 5:11; 7:9.	– Guds stol. Skaror, dem ingen räkna kunde.
Math. 25:31.	– MskonesMenniskones son på sin herrlighets stol.
Ephes. 1:21.	– Furstedömen, välden, makter, herradömen i himmelen.
Ephes. 3:10.	– För dem förkunnas Jesu Christi hemlighet.
Amos 9:6.	– Han är den, som sina trappor bygger i himmelen ...
2 Cor. 12:2.Col. 1:16.	– P Throner, herredömen, furstendömen, väldigheter ...
1 Petr. 3:22.	– Englar, väldigheter och makter äro Christus underdånige.
2 Petr. 3:13.	– Nya himlar och en ny jord.
Es. 40:26.	– Han för höjdens här fram efter tal. Han kallar alla vid namn.

|33|

XXIX. Diverse Anteckningar.

M. Müller	– Af de 24 bokstäfverna fås 620original: 640 (källa för ändring: Matematik, 24!) 448 401 733 239 439 360 000konsekvensändrat/normaliserat kombinationer.
Haggai 1:2, 4. (jemför vv. 5–11)	– För städer, som förhala med kyrkobyggnad. Detta folket säger: Tiden är ännu icke kommen, att man Herrans hus bygga skall. – Månne då eder tid vara kommen, att I skolen bo uti panelade hus och detta huset måste öde stå?
Es. 14:13.	– Sammankomstens berg i djupaste norden.
Es. 44:28; 45:1.	– Cyrys, Guds herde, Guds utkorade, älskade redskap. 48:14.
Es. 47:12; 13.	– Babels besvärjelser, trollkonster och stjernkikare.
Josua 24:27.	– Stenen vittnar, ty han har hört alla Herrens ord.
Syr. 34:24.	– När en beder och en förbannar, hkenshvilkens röst skall Herren höra?

|34|

XXX. Antichrist.

Daniel 11:37.	– Antiochus Epiph. förebild till Antichrist.
2 Thess. 2:3, 4.	– Syndens mskamenniska, förtappelsens son, hkenhvilken är en motståndare och upphäfver sig öfver allt, som Gud eller heligt kallas, så att han sätter sig i Guds tempel som en gud och föregifver om sig sjelf, att han är Gud.
2 Thess. 2:9, 10.	– Hans tillkommelse sker efter satans verkan, med alla lögnens krafter, tecken och under och med all orättfärdighetens förförelse bland dem, som förtappade varda.
1 Joh. 2:22.	– Den är Antichrist, som förnekar Fadren och Sonen.
2 Joh. 1:7original: 7.	– De, som icke bekänna Jesum Christum vara kommen i köttet: detta är villoanden och Antichrist.
2 Joh. 1:7original: 7.	– Detta bref gäller Strauss, Renan, Vögelin etc. och dem som dem »helsa» eller »mottaga i huset».
Uppb. 19:20.	– Vilddjuret vardt fånget och den falske profeten, som gjort tecken.

|35|

XXXI. Det tusenåriga riket.

Micha 4:1–8.	– Evig fred – Det haltande, det fördrifna återställes.
Micha 7:12.	– Det varder en tid, då man skall komma till dig alltifrån Assur och Egyptens städer och från Egypten till elfven (Eufrat) och från haf till haf och från det ena berget till det andra.
Zephania 3:8 ff.	– Jag vill återställa hos folken renade läppar, församla de bedröfvade.
Zach. 10:11.	– Han skall gå genom hafvet, genom ångsten, och slå böljorna i hafvet, att alla elfvens djup skola uttorkade varda.
Zach. 14:9.	– På den tiden skall Herren vara en och Hans namn ett.
1 Cor. 15:24–26.	– Christus öfverantvardar riket åt Fadren, sedan han tillintetgjort allt herradöme. Den ytterste fienden döden tillintetgöres.
Uppb. 20:4, 5.	– De trogne uppstå och regera med Christus i tusen år, men de andre uppstå icke förrän derefter.
Es. 49:1, 12.	– Hela jorden skall omvändas – Israel ett ringa ting deremot.
Es. 65:25.	– Ulfven och lammet gå i bet tillsamman. Lejonet äter strå.
Wish. 3:8.	– De rättfärdige skola döma hedningarne och råda öfver allt land, och Gud skall vara deras konung till evig tid.

|36|

XXXII. Konsterna inför Gud.

Habac. 2:19.	– We honom, som säger till en stock: vak upp! och till stumma stenen: stå upp! Huru skulle den kunna lära? Si, han är ju infattad med guld och silfver, och der är allsingen ande uti.
Es. 2:16.	– Herren skall hög vara öfver alla kosteliga skådeverk.
2 Kon. 3:15.	– Elisas profetiska ande väcktes af strängaspel.
Wish. 3:8.14:18, 19.	De rättfärdige skola d – Konstnärens ärelystnad befordrade afguderiet, ty han ville behaga de mäktige.
Wish. 15:4, 5.	– Onda fiender af mskomenniskokonst – målares onyttiga arbete – en bild med brokiga färger målad – ett dödt belätes andelösa skapnad.

|37|

XXXIII. Afgudarna.

Zephania 2:11.	– Herren skall göra alla gudar på jorden vanmäktiga.
Jerem. 2:27.	– De säga till trädet: du är min fader; och till stenen: du hafver födt mig. Ty de vända mig ryggen och icke ansigtet, men när nöd på färde är, säga de: upp, och hjelp oss!
Jerem. 10:11.	– De gudar, som himmel och jord icke gjort hafva, de måste förgås af jorden och under himmelen.
Es. 2:20.	– På den dagen skall hvarochen bortkasta sina silfverafgudar och sina gyllene afgudar, som han sig hafver göra låtit till att tillbedja, åt mullvadar och flädermöss.
1 Cor. 10:20.	– Hedningarne offra åt djeflar.
1 Joh. 5:21.	– Käre barn, vakter eder för afgudarne!
Es. hela kap. 42.:20.	– Han ser efter aska, och hans förvillade hjerta dårar honom.
Es. 55:2.	– Hvi läggen I ut penningar, der intet bröd är, och edert arbete, der I intet mätte varden?
3 Mos. 26:1.	– I skolen icke göra eder afgudar, ej heller beläten, stoder, skådostenar.

|38|

XXXIV. Den eviga freden.

Zach. 9:10.	– Stridsbågen skall sönderbruten varda, ty han skall lära frid bland hedningarne.
Es. 2:4.	– Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till liar; intet folk skall lyfta svärd emot det andra och skola icke lära mer att örliga.
Es. 9:5.	– Allt krig med storm och blodig klädnad skall uppbrännas och af eld förtärdt varda.
Es. 11:6–9.	– Ulfvar skola bo tillsammans med lamm och leoparder ligga bland kid, kalfvar och unga lejon och gödboskap skola vara tillhopa, och en liten pilt skall leda dem ... Lejon skola äta halm som oxar ... Ett spenbarn skall leka vid en huggorms hål – Man skall ingen sarga eller förderfva på hela mitt helga berg ...

|39|

XXXV. Rätte kristne och Skenkristne.

Rom. 8:9.	– Hvilken, som icke hafver Christi ande, han hörer honom icke till.
Rom. 8:14.	– Alle de, som drifvas af Guds ande, äro Guds barn.

|40|

XXXVI. Lärdomar.

1 KCor. 2:14.	– Den naturliga mskanmenniskan fattar icke det Guds Ande tillhörer, ty det är henne en dårskap, och hon kan icke begripa det, ty det måste andeligen dömas.
1 Cor. 8:1.	– Kunskapen uppblåser, men kärleken uppbygger.
2 Cor. 9:7.	– Gud älskar en glad gifvare.
Gal. 6:8.	– Den som sår i köttet, han skall af köttet uppskära förgängelse etc.
Eph. 5:14.	– Vak upp du, som sofver, och stå upp från de döda, så varder Christus dig upplysande.
Phil. 4:7.	– Guds frid, som öfvergår allt förstånd, skall förvara edra hjertan och edra tankar i Christo Jesu.
Col. 4:5.	– Köper tiden! – Jmf. Eph. 5:16.
Col. 4:6.	– Edert tal vare alltid ljufligt, med salt kryddadt.
1 Timoth. 1:5.	– Hufvudsumman af budet är kärlek af ett rent hjerta, och af ett godt samvete och af en oskrymtad tro.
1 Timoth. 6:6.	– Vara gudelig och låta sig nöja, är vinning nog.
Hebr. 13:2.	– Förgäter icke att herbergera, ty dermed hafva somlige ovetande fått englar till gäster.
Hebr. 13:8.	– Jesus Christus i går och i dag och desslikes i evighet.
1 Petr. 3:3, 4.	– Hvilkas prydnad icke vare utvärtes med flätadt hår, guldsmycken och kläder, utan hjertats fördolda mskamenniska i den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende, hkethvilket är kosteligt inför Gud.
2 Petr. 1:19	– Akten på det profetiska ordet, tilldess morgonstjernan uppgår i edra hjertan.
5 Moseb. 30:11–20.	Jag hafver satt dig före lifvet och döden, välsignelse och förbannelse.
	– Ordet är hardt när dig, i din mun,original: munh i ditt hjerta, att du det göra må.
Es. 26:4.	– Förlåter eder uppå Herre, till evig tid; ty Herren är en klippa evinnerligen.
Es. 41:10.	– Frukta dig icke, ty jag är med dig. Var icke försagd, ty jag är din Gud. Jag stärker dig, jag hjelper dig, och jag håller dig vid makt genom min rättfärdighets högra hand.
Es. 48:22.	– De ogudaktige hafva ingen frid. - 57:21.
5 Moseb. 15:9.	– Tag dig till vara, att icke i ditt hjerta ligger ett Belials ord.
Wish. 1:15.	– Rättfärdigheten är odödlig.
Syr. 4:28.	– Strid för sanningen intill döden, så skall Herren Gud strida för dig.
Pred. 4:6.	– Bättre är en hand full med ro, än båda näfvarne fulla med möda och oro.
Syr. 37:14.	– MskansMenniskans eget inre plägar stundom säga henne mer, än sju väktare, som i ett vårdtorn sitta.
Syr. 40:26.	– Der Herrens fruktan är, der fattas intet.

|41|

XXXVII. Menniskans storhet och litenhet.

1 Cor. 6:3.	– Weten I icke, att vi skole döma englarne?
Es. 40:6 ff.	– Kött = höet. Höet torkas bort, blomstret förvissnar etc.
Syr. 17:7.	– Gud satte sitt öga på (sitt beläte i) mskornasmenniskornas hjerta, att visa dem storheten af sina verk.

|42|

XXXVIII. Kunskapen.

1 Cor. 8:1, 2.	– Kunskapen uppblåser, men kärleken uppbygger. Om någon tycker sig något veta, han hafver ännu intet känna lärt, såsom honom känna bör.
1 Cor. 14:20.	– Warer icke barn i förståndet, utan varer barn i ondskan, men i förståndet varer fullmyndige.
2 Cor. 10:5.	– Tillfångataga allt förnuft under Christi lydnad.
Eph. 4:14	– Icke mer omtumlade och kringförde af hvarje lärans vindkast, utan vid sanningen blifvande i kärlek.
1 Tim. 6:5.	– Drag dig ifrån onyttiga disputeringar, spörsmål och ordaträtor.
2 Petri 1:16.	– Inga klokt uttänkta fabler.
Syrachs 6:te kap.	är en text till förmån för en kristelig folkskola.

|43|

XXXIX. Mot rationalismen.

1 Cor. 15:14, 15.	– Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng. Så varde ock vi befunne falske Guds vittnen etc. Jmf. v. 17, 18.
1 Cor. 15:19.	– Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppats på Christum, så äre vi de uslaste bland mskormenniskor.
2 Petr. 3:3, 4.	– Föraktande bespottare, som säga: hvar är nu löftet om hans tillkommelse? – Allt förblifver sig likt.
1 Joh. 4 kap.	– Huru man pröfvar andar och falske profeter.
1 Joh. 4:5.	– De äro af verlden, derföre tala de af verlden, och verlden hörer dem.
1 Joh. 5:10.	– Det inre vitnesbördet.
Jac. 1:6.	– Den der tviflar, han är såsom hafvets våg, den af vädret drifves och kastas.
Es. 29:10 ff.	– Herren hafver utgjutit öfver eder en svår sömns ande. – Hela uppenbarelsen är vorden eder såsom orden i en förseglad bok.
Wish. 2:1–9, 22.	– Den materialistiska verldsåsigten.

|44|

XL. Judarne.

2 Cor. 3:14.	– Intill denna dag förblifver detsamma täckelset öfver Gamla testamentets läsning, utan att demt afhöljdt varder, att det i Christo försvinner.
Es. 25:8.	– Herren skall borttaga sitt folks försmädelse i alla land.
Es. 49:18, 19 ff.	– Alla folk samlas kring Zion – landet blir för trångt.
Es. 59 kap.	– Judafolkets förderf än idag. Kapp. 60, 61 framtida ära.
Es. 61:9.	– Den der ser dem, skall känna dem (bland hedningarne). Än i dag!
Es. 65:15.	– Jag vill nämna mina tjenare med ett annat namn.
Es. 66:20.	– Alla Israels stammar skola åter församlas i Jerusalem.
1 Mos. 13:15.	– Gud lofvade Kanaans land åt Abrahams slägt till evig tid.
3 Mos. 26 kap.	Guds hot öfver Juda. – v. 36. De få ett bäfvande hjerta –
	– 70 sabbathsår försummade = 490 år – skola af öde land gäldas.
5 Mos. 28 kap.	– Judarnes framtid, förskingring m.m. klart förutsagd.
1 Kon. 9:7.	– Det bortkastade Israel skall varda ett ordspråk, en fabel.

|45|

XLIoriginal: XXXXII. Mörker och ljus.

Eph. 5:8.	– I voren fordom mörker, men nu ären I ljus i Herranom, vandrer såsom ljusets barn.
Eph. 5:11.	– Hafver ingen delaktighet med de ofruktbara mörkrets verk.
Eph. 5:13.	– Det varder allt uppenbart, när det af ljuset straffadt varder.
Thess. 5:5.	– I ären ljusets barn och dagens barn och hören icke natten till, ej heller mörkret.
1 Joh. 1:5.	– Gud är ett ljus, och intet mörker är i Honom. – Jemför hela kap.
Jac. 1:17.	– När Gud är intet skifte af ljus och mörker.

|46|

XLII. Prestadömet.

1 Petr. 2:5.	– Alle ett heligt presterskap, för att frambära andeliga offer.
1 Petr. 2:9.	– I ären det konungsliga presterskapet, det heliga folket.

|47|

XLIII. Himmelen.

Uppb.b. 3:12.	– Det nya Jerusalem, som nederkommer af himmelen från min Gud.
Uppb.b. 20:11.	– Himmel och jord flydde för Guds ansigte.
Uppb.b. 21:1.	– En ny himmel och en ny jord. – Hafvet är icke mer.
Uppb.b. 21:10, 11. ff.	– Det nya Jerusalem nedkom af himmelen, herrlig och ljus och kristallklar, som jaspis. – En kub af 200 mil.
	– Allt guld och ädelstenar; ingen sol, ingen natt.
Es. 45:12.	– Guds händer ha utsträckt himmelen, och bjudit all dess här.
Es. 65:17.	– En ny himmel och en ny jord. – Der dör intet barn i förtid.
5 Mos. 10:14.	– Himmelen och alla himlars himmel är Guds.
Nehem. 9:6.	– Gud har gjort himlarnas himmel och tillbedes af dess här.
Syr. 16:15.	– Säg icke: hvad är jag i den omätliga skapelsen?

|48|

XLIV. Ämnen.

Es. 51 kap.	Tröst för de trogna. – I ssvårtytthang med kap. 52.
Domar. 4, 5.	– Debora, Jael. – 6 kap. Gideon och engelen.
1 Kon. 13.	– Jerobeams altare.
1 Kon. 17.	– Elia och enkans son. – Elia och Baals prester (18) – Elia nedkallar regnet. – Elia på berget Horeb (19). –
Wish. 2 kap.	– Låt oss icke försumma vårblomstren.
Psalmer:	Wish. 4., 5. – Pred. 12:1–7, 11, 14.
För Läseboken:	Predik. 3:11. – Pred. 12:1.